Om FRA, juridik och politik.

Ser att DN skriver att upplägget, när det gäller behandlingen av den avslutande delen av det kluster av lagar som kallas FRA-lagen, bygger på en snabbehandling i riksdagen i mitten av oktober. Tidningen har även intervjuat Wilhelm Agrell och jag tänker i mitt stilla sinne att det hade varit klädsamt om tidningen mot detta hade ställt någon av samma kaliber men av en annan uppfattning, för att visa sakens komplexitet. Förstår att balansgången kan vara svår att klara av på nyhetsplats, speciellt mot bakgrund av att tidningen tidigt intog ett rätt okritiskt förhållningssätt till förmån för landets högsta politiska ledning. I detta ingick att se alla kritiker som några ytterlighetspersoner orkestrerade av en liten klick med tillgång till en PR-byrå.

Detta fick så småningom svar på tal i form av berättelser, som lagts upp på webbplatsen StoppaFRAlagen.nu bland annat här och här. Om detta överhuvudtaget haft någon verkan inne i tidningshuset, det vet jag inte. Men, när jag läser DN:s Fem punkter för säkerheten undrar jag om vi inte, trots allt, kan se att våra reaktioner mot all integritetskränkande lagstiftning (som redan drivits igenom eller ligger i pipen) börjat tränga in till ledande företrädare för den stora draken DN – sinnebilden för den tredje statsmakten.

Annie Johansson (C ), som vek ner sig och deltog i skådespelet i riksdagen den 18 juni 2008, hånar på sin blogg Mona Sahlin för Socialdemokraternas ställningstagande. Om jag vore i Annie Johanssons kläder skulle jag inte ta munnen så full. Även om vi är flera som har svårt tro att S har så värst många andra kort att spela med, än de som alliansen visat hittills, så är Annie inte i den positionen att hon kan peka finger åt andra. Mark Klamberg tycker dock att det ligger en hel del i Annie Johanssons iakttagelse. För mig är det, hur som helst, ett anständighetskrav är att saken blir förmål för en ordentlig parlamentarisk utredning. Det är väl det minsta svenska folket har rätt att begära. Nu är det en GD:s våta dröm som blivit lag. Hur det kunde vara möjligt hoppas jag att framtida forskning kommer att utvisa. Om detta drivs igenom om några veckor är vi många, som fram till valdagen 2010, kommer att viga våra liv åt att göra svenska folket medvetna om vad lagklustret innebär och vilka de bör lägga sin röst på om de vill riva upp, göra om och göra rätt.

Därför är det skönt att kunna notera Oscar Fredrikssons inlägg. Han och Erik Hultin i CenterUppropet har verkligen lagt manken till för att bilden av Centerpartiet ska vara en annan än den som Staffan Danielsson, Annie Johansson och Fredrik Federley gjort sitt bästa för att skapa. Oscars röstförklaring är värt massor av beröm. I det sammanhanget passar det att slå ett slag för Mårten Schultz´ brandtal för Nya juridiska media. Det han berättar om hur TT och våra etablerade media har avlövats eller är på väg att avlövas juridiskt kunniga skribenter, visar att det är hög tid. När jag ser hur olika yttranden från Advokatsamfundet nonchaleras av regeringens och riksdagens politiker gång efter annan, har jag känt mig djupt bedrövad. Här lämnar MEP Christian Engström en rapport från ett av EU:s medlemsländer, där Presidenten sätter ribban för vad som är OK. Här funderar Calandrella kring vad som är rätt och rimligt, vilket bäddar för en fortsatt levande diskussion – kommentera gärna på hans blogg. Behöver jag nämna att han jobbar för att PP ska ta plats i riksdagen – dessförinnan kommer de andra inte att ta kritikernas oro på allvar, tror de som bestämt sig för Piratpartiet. Onekligen spännande veckor vi har framför oss.

I debatten om att ta-betalt-för-material-på-webben länkar jag till SSBD:s inlägg av Paula Marttila, som jag tycker är värt att ta del av. Har funderingar kring ett läsarseminarium med en lokaltidning nära mig, vilket jag skrev i en kommentar till chefredaktörens inlägg härom dagen, och samlar intryck så länge. Avrundar med ett besök hos Karl Sigfrid som påminner oss om insamlingen till Open Internet. Och hos Scaber Nestor som vädjar om namnunderskrifter till stöd för namninsamlingen till förmån för .SE, som ansvarar för tilldelningen av domännamn i Sverige. SvD skriver om protesterna i den saken.