Valet är över – demokratin räddad?

Läser att en tysk arbetsgrupp mot censur har analyserat Sveriges och Danmarks svarta listor över barnporrsajter och funnit att kampen mot pedofila förövare på internet är ett totalt fiasko. Det skriver Nyheter24 idag. DN skriver också, men är förvånansvärt flat när det gäller att ställa frågor till polisen om man inte tänkt på och diskuterat andra vägar att komma åt dem som gör sig skyldiga till övergrepp på barn och dessutom lägger ut dokumentationen av detta på internet. Hur mäts denna polisgrupps effektivitet? Kan tänka mig att det är ett rätt bekvämt arbete, som de pysslar med, till skillnad mot arbetet som ordnings- eller närpolis. När valet nu är över borde det vara möjligt att diskutera ifall blockeringen av webbsidor med barnporr, som censurivrarna vurmar för, verkligen fungerar. Inte minst viktigt då EU-kommissionär Cecilia Malmström, nu driver frågan för att ordna med ett direktiv för alla medlemsländer.

Ingen tjänar på att verksamheten bedrivs på synnerligen oklara grunder. Ser att Techrisk, efter det goda rådet att vi bör kolla hur undersökningen gjorts, länkar till såväl rapporten som AK Zensurs hemsida, där man ser blockeringen som ett sätt att slippa vidta några effektiva åtgärder. Hax skriver det som jag och många andra tycker och tänker: ”Olagligheter på internet bör behandlas på samma sätt som olagligheter i resten av samhället. Ordningsmakten skall utreda, verksamheten skall prövas under rättssäkra former, den olagliga verksamheten skall upphöra och den som har begått själva brottet skall ställas inför rätta”. Anders S Lindbäck har grävt djupare i rapporten och berättar mera om hur farsartat polisens arbete ter sig, när man synar det närmare i sömmarna.

Därtill kommer den uppenbara risken att censur på ett område inbjuder till censur inom en rad andra områden, i takt med olika lobbygruppers arbete i politikernas omedelbara närhet. Det som ligger närmast till hands är upphovsrättslobbyns strävan efter lagregler där internetleverantörer ska ta ansvar för att deras kunder håller sig inom lagens råmärken när det gäller upphovsrättsskyddat material. Ett krav som leder till att telekomföretagen ska tvingas övervaka innehållet i våra meddelanden på nätet, d v s göra intrång i vårt privata liv, utan att det finns någon misstanke om brott och en rättssäker ordning för att hantera detta. Felten tycker att det är hög tid för gammelpartierna att göra något åt upphovsrätten.

Och nog kan man undra till vilken nytta som Riksbankens Jubileumsfond engagerar sig i ett SAMspråksseminarium som gett så klen utdelning som detta om upphovsrätten. Det hände under Almedalsveckan 2009 och där kunde vi se och höra att politiker inte bryr sig om de utredningar som gjorts. Mot den här bakgrunden förstår jag Joakim Jardenbergs reaktion på ledande politikers undfallenhet på en direkt fråga. Även om vi nås av rapporter om att det folkliga motståndet i USA lett till att Senatens juridiska utskott beslutat att avvakta Kongressvalet innan lagstiftningsarbetet med "Combating Online Infringement and Counterfeits Act" (COICA) avslutas. EFF är dock säkra på att upphovsrättslobbyn kommer igen. Det är inte svårt att se sambandet mellan denna lag och ACTA-avtalet.

Annars fortsätter eftervalsdebatten litet varstans. Joakim Jardenberg, ger sitt svar på Medievärldens frågor om vilka som var mest innovativa i valrörelsen. Via Dr Spinn hittar jag vägen till Sven Wennerström, som arbetar med PR och kommunikation och här skriver om Obamavalet 2010 med utgångspunkt från i vilken utsträckning som lärdomarna därifrån omsatts här hemmavid. Sedan hälsar jag på hos Lars-Erick, som tidigare skrivit en hel del om socialliberalismen och sin längtan efter ett socialliberalt parti. Frihet under ansvar är i sanning en hållning som satts på undantag. Tilltron till det goda hos människan står inte särskilt högt i kurs. Själv tycker jag att det vore intressant att få reda på om S D:s framgång bygger ett genuint lokalt partibygge eller om missnöjet med de andra partierna är så utbrett att det varit möjligt att exploatera detta samtidigt som S D fått draghjälp genom medias intensiva fokusering på vad deras inträde i riksdagen skulle kunna leda till för alliansen och den röd-gröna oppositionen.

I diskussionen om värdet av PP och andra småpartier gillar jag Markus ”Lake” Berglunds inlägg där han uppmärksammar en röst i Ring P1 som hävdar att ”Det ska inte vara lätt att styra ett land”. I mitt eget meningsutbyte med chefredaktör Reidar Carlsson i Norrtelje Tidning har jag fått veta att riksdagen redan i dag bryr sig om de frågor som Piratpartiet driver och att man kommer att fortsätta med, oavsett om Piratpartiet finns eller inte. Jag har mina tvivel och är därför inte lika hoppfull som han. Men rätt snart lär vi få bevis på den saken. Datalagringsdirektivet, Censilias barnporrdirektiv och ACTA-avtalet ligger framför oss. Därför får vi inte slappna av, utan kämpa på. Anna Troberg föregår med gott exempel. Nu gäller det att vi andra hakar på. Marcus ombord på Livbåten har kollat in debatten mellan Per Strömbäck och Anna Troberg och argumenterar för vikten av att vi även i forsättningen kan få vara anonyma. Sedan jag läst hos IDG.se att Antipiratbyrån – APB – varit involerad i en tvist om varumärkesintrång, har det slagit mig att Netopia kan vara deras nya frontorganisation. Roligt att i ljuset av detta leka med tanken att Piratbyråns frånfälle var en synkronisitet?

Avrundar med Svensk Myndighetskontroll som i ett inlägg om Brott och straff beskriver den del av Sverige som gör anspråk på att kallas kriminalvård. Tror man inte människor om gott, lär man mötas av allt annat än godhet. Och omvänt.

Intressant.