Häxbrygder kräver motgift.

Det är svårt att veta vad som driver oss människor till att vilja ändra på andra. Fostra dem så att de blir som vi. I avsaknad av tolerans, det vill säga förmågan att stå ut med sådant som vi ogillar eller inte förstår, är vi tydligen beredda att gå hur långt som helst för att få sista ordet i en sådan förändringsprocess. Ett fenomen vi kan se i stort och smått i den ständiga kampen om makten över våra egna och andras liv både i det lilla men även samhället i stort. Tidigare har jag levt i tron att konstitutionen varit så robust att den skulle vara ett effektivt hinder mot statens möjligheter att missbruka sin makt och succesivt äta sig in i våra privata liv. Men under senare år har jag och många andra blivit smärtsamt medvetna att så är det inte.

Undrar därför om de politiker, som tagit som sin uppgift att skydda oss från allt ont, själva drivs av en egen inre fruktan eller om man använder hoten för att inympa fruktan i oss alla i förhoppning att kunna öka vår förståelse för deras olika insatser, vars nödvändighet någon annan tutat i dom. Därför är det inte bara till regering och riksdag som vi måste ställa den frågan – vi har en växande bransch av säkerhetsföretag, som kan dra nytta av vår ökande rädsla för andra och varandra. Med en sådan samhällsutveckling känner jag mig allt annat än trygg.

Den här bilden har jag i mitt bakhuvud när jag sedan tar del av de braskande nyheterna om terrorhot i Göteborg, som dock enligt Peter på Röda Berget inte satte nån större skräck i stan, vilket dock DN har motsatta åsikter om. Senare utmynnade det hela i ett frisläppande av de misstänkta och en överlämning av utredningen till Säpo, vilket betyder att vi inget får veta om sanningshalten i den nyhetsbomb som briserade för några dagar sedan. Gösta Hultén, talesperson medborgarrättsrörelsen Charta 2008, skriver på SvD Brännpunkt att det är fel av Säpo att mörklägga. Håller med Hax att det som vi nu ser är en effekt av terroristnoja. Ledarskribenten Claes Arvidsson på SvD ser ett samband mellan Afganistan och Nordstan i Göteborg. Jinge ser ett samband mellan polisens agerande och Wikileaks frisläppande av det till dem läckta materialet, som SVT:s Dokument utifrån igår handlade om. Annarkia funderar också kring det som hänt.

Själv undrar jag om det även kan finnas ett samband mellan polisens och Säpos agerande mot bakgrund av deras önskan att regering och riksdag ska fatta beslut om ytterligare tvångsmedel, som innebär att utrymmet för ett privatliv skyddat mot staten krymper ännu mer. Här bara några få av många olika röster Mark Klamberg; MinaModerataKarameller och Markus ”Lake” Berglund.

Efter det ett nedslag i polisens vardagstillvaro, där några av dem tror att riksdagen gett dem makt för att de ska kunna sätta sig på folk. Emil Isberg skriver om datumet för när det rättsliga efterspelet till polisens maktdemonstration vid Hornstulls tunnelbanestation kommer att ske. Uppe i norr håller man på att utreda ett bombhot mot tidningen NSD, där hotet ser ut att komma från polishuset. Och i Umeå väntar Mikael Nordfeldt fortfarande på besked när det gäller hans beslagtagna utrustning. Han har svårt få fram besked.

Innan polisen ges några nya maktmedel, borde Riksrevisionen och JO tillsammans granska hur Polisen använder de maktmedel, som man redan har.

Som motgift till dessa häxbrygder anbefalles artikeln Det som skrämmer mer än tio lasermän av Mustafa Can och Svante Weylers krönika i gårdagens God Morgon Världen, som var och en på sitt sätt hjälper oss ge akt på hur vi beter oss. Det gör även Anna Trobergs inlägg.

Intressant.