I söndags försökte jag få ett grepp om varför tongivande media gör så stort nummer av det s k näthatet och tyckte mig se att det rörde sig om hela skalan från enskilda individers oförmåga att tackla sådant som sårar eller provocerar till mediebranschens hantering av de plågor, som blotta existensen av internet och sociala medier ger upphov till. Saker som helt klart påverkar politikernas fotarbete i deras strävan att ligga bra till hos folket. En del av dem odlar gärna egna fördomar om sociala medier mot bakgrund att de fått sina fiskar varma i andra sammanhang. Sedan jag skrev har ämnet diskuterats i Kvällsöppet och andra forum. Idag ser jag att Sam Sundberg tar till orda i sin krönika i SvD under rubriken Näthatare och de som hatar nätet bland annat ”De verkliga näthatarna är de som hatar demokrati och yttrandefrihet. Och det förtjänar att påpekas att möjligheten till anonymitet – som idag ifrågasätts i Sverige – kan vara skillnaden mellan liv och död för politiska aktivister online.”
Han råder både bloggare och tidningar att fundera över hur vi bäst engagerar våra läsare i en konstruktiv dialog. Till skillnad mot Kvällsöppets Lennart Ekdal berör Sam Sundberg de fördomar som Marcus Birro själv gav uttryck för i sin artikel, vilken triggade igång det hela. Vore jag chef på TV4 skulle jag ägna en del möda åt utmaningen att syna forskningen när det gäller brottsligheten över tid och sedan klura ut hur media kan bidra för att slå hål på myterna om de ärliga svenskar kontra de brottsbenägna utlänningarna. Just brottsligheten är ju den nisch där alla politiska partier försöker överträffa varandra bland annat genom att skärpa straffen, vilket tycks vara det enda tänkbara när det gäller att ta itu med problemen. Att det sker på bekostnad av rättssäkerheten, spelar inte längre någon roll. Den rädsla som sprider sig, ofta på grund av okunskap, kan sedan exploateras av mindre nogräknade företag i ”trygghets- och säkerhetsbranschen”, vilket bland annat SVT:s Plus visar i ett av sina program. Undrar hur många andra varor och tjänster som prånglas ut med rädslan som grogrund? Frågor om detta borde kanske vara med i politikernas undersökningar om trygghet och säkerhet.
I övrigt noterar jag att SvD:s Sanna Rayman idag kommenterat idrottsborgarrådet Regina Kevius´ nedskärningar av föreningsstödet i Stockholms stad. Något som jag berörde häromdagen. Sanna Rayman efterlyser en bättre förklaring än en allmän hänvisning till stadens budget. Jag sökte efter en mera ideologisk förklaring, där jag utgick från att Regina Kevius lägger grunden för något, som ännu inte läckt ut vare sig till föreningslivet eller medborgare i allmänhet. Journalisten Dan Persson visar i ett inlägg på SvD:s Brännpunkt att det råder djup okunnighet om skattereglerna för sponsring, vilket inte gör borgarrådets utspel mer begripligt. Mitt intresse handlar om omvärldsbevakning eftersom det som sker i huvudstaden och dess närhet rätt snart inplanteras även här i Norrtälje.
Sedan något om ”nyheten” att Justitieutskottet föreslår riksdagen besluta att Säpo ska få rätt att signalspana, vilket SVT berättade om igår kväll. SvD återger ett TT-meddelande, i likhet med DN, där det framgår att Socialdemokraterna går Alliansen till mötes. ”Regeringspartierna var redan tidigare överens om att Säpo bör kunna beställa signalspaning från FRA, men huruvida det är FRA eller ett fristående organ som ska sköta det är en fråga som utreds. Förslaget ska överlämnas till justitieminister Beatrice Ask (M) i mars”. Det gillas naturligtvis inte av Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Ny Teknik gör en resumé av vägen fram till gårdagens beslut. Kan just undra hur många Socialdemokrater som hoppar jämfota av förtjusning? Röda Berget påminner om den ståndpunkt Socialdemokraterna intagit tidigare. Men i den villervalla som råder i det partiet finner de väl alltid ett försvar för att göra höger om marsch. En av partiets kronprinsar menar i Expressen att Socialdemokraternas kritik mot nuvarande lag bland annat berott på att Säpo hittills inte haft samma möjligheter till avlyssning som FRA. Sic!
Andra som skriver är Hax; MinaModerataKarameller; Christian Engström; Viktualiebroder; Sysadminbloggen; Pirat-Jonas; Mark Klamberg; Erica; Polisstaten; Piruetterna från riksdagen i juni 2008 har trots alla krumbukter från Centerpartiets och Folkpartiets sida, gett oss de övervakningslagar som vi redan då befarade. Det var inte så länge sedan som Ny Teknik hade en artikel om FRA:s hantering av datauppgifter, som Mark Klamberg då kommenterade. Själv minns jag att det var omöjligt att få svar på frågor om denna del av FRA:s verksamhet innan riksdagen legaliserade detta genom sitt beslut den 14 oktober 2009.
När det gäller lagen om Datalagring skriver regeringen nu in ett antal gummiparagrafer, som sedan ska fyllas med innehåll genom en förordning, vilken regeringen själv kan besluta om. Fingerfärdigt så det förslår! Det är därför som teleoperatörerna ännu inte vet vad som förväntas av dem. Här ställer Karl Sigfrid en viktig fråga med anledning av att en av dessa kan tänka sig att tillhandahålla anonymiseringstjänster åt sina kunder. Uppdatering: Journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén och Tidningsutgivarnas VD Anna Serner kräver att regering och riksdag avvaktar den översyn som är på gång inom EU när det gäller Datalagringsdirektivet. Samtidigt säger de att det bästa vore att skrota lagen helt och hållet.
Hur som helst kommer nu Säpos och polisens behov av att hålla koll på när och vem eller vad vi söker upp via våra mobiler och datorer att fixas antingen genom FRA eller i en annan ordning. Med ett nytt tillskott av en förbudslag mot fotografering i privata miljöer, som Kulturbloggen uppmärksammat, blir det allt mer uppenbart att politikerna passar på att se om sina egna intressen när de säger sig måna om andras. Sedan förvånas dom över att nya partibildningar som Piratpartiet och Liberaldemokraterna växer fram. Hur ska vi medborgare kunna föra en vettig tillitsfull dialog med varandra, när vi inte kan känna tillit till landets lagstiftare – Sveriges riksdag?
5 kommentarer:
Näthatet? Det är en ganska uppenbar kampanj som pågår, driven av de som vill ålägga budbäraren ansvar över inehållet i folks privata kommunikation. Kampanjen går ut på att få ordet integritet att handla om kränkningar på nätet och näthat.
-Magnus
"Med ett nytt tillskott av en förbudslag mot fotografering i privata miljöer, som Kulturbloggen uppmärksammat, blir det allt mer uppenbart att politikerna passar på att se om sina egna intressen när de säger sig måna om andras"
Nu har jag i och för sig inte riktigt satt mig in i lagförslaget i detalj, men såvitt jag har förstått verkar det vara ganska balanserat. Råkar du bara befinna dig i en smått cynisk sinnesstämning eller är det något specifikt med lagförslaget som du har problem med?
@Tor:
"Med ett nytt tillskott av en förbudslag mot fotografering i privata miljöer .."
Nu är ju det där inte riktigt sant, så här står det ordagrant i förslaget:
Bestämmelsen föreslås vidare omfatta olovlig fotografering eller annan bildupptagning som, oavsett plats, sker på ett sätt som är påträngande, närgånget eller dolt och ägnat att allvarligt kränka den enskildes personliga integritet som privatperson.
Obsevera min fetstil, oavsett plats betyder i detta fall precis överallt, alltså även allmän plats. Varenda människa med en mobiltelefon kan nu råka få denna lag emot sig och därmed tvingas visa upp innehållet i sin telefon.
Balanserat? Knappast.
-Magnus
@Magnus: Rädslan för internet, som politikerna spelar på, behöver inte vara en produkt av någon kampanj, utan det räcker med att mediahus och andra producentföretag inom all slags kulturproduktion ser internet som ett hot mot deras ekonomiska intressen och här handlar det dessutom om politiska värderingar. Som bekant biter man vanligtvis inte den hand som föder dem. Men här har deras fackförbund och arbetsgivarnas branschorganisation insett att lagförslaget kan leda till en stark begränsning av deras arbetsmöjligheter. Tack för att du delar med dig av det som du funnit!
@Tor: Kan hålla med att jag nu för tiden kan känna mig rätt cynisk emellanåt. Men som du kan se av Magnus text här ovan älskar regeringen och riksdagen gummiparagrafer, som vi inte vet innebörden av förrän domstolarna mejslat ut en praxis.
Med all respekt för domstolsväsendet, känner jag stor oro. Det ligger nära till hands att tro att de som försetts med maktbefogenheter kommer att tolka lagar till fördel för dem som stiftat dem.
Som sagt är jag inte tillräckligt inläst för att riktigt uttala mig. Men detta påstående att politiker ser om sina egna intressen, finns det verkligen grund för det?
Klamberg citerar följande: "Fotograferingen ska vara ägnad att, dvs. typiskt sett, kränka den enskildes personliga integritet som privatperson. Det innebär att fotografering av t.ex. en tjänsteman vid en myndighet i dennes yrkesroll eller en offentlig person i dennes egenskap av företrädare för det offentliga inte omfattas."
Dessutom verkar det finnas undantag för fotografering i journalistisk verksamhet och som sker som ett led i nyhetsrapportering.
Visst ska man kritisera om det finns fel och brister och det hela är för långtgående, men behövs det inte samtidigt att skyddet mot kränkande fotografering utökas något? Finns det inga piratpartister som ser potentiella luckor i dagens lagstiftning?
Skicka en kommentar