... som rädda politiker och tjänstemän trasar sönder vingarna på. Så tänkte jag när jag läste SvD:s ledare, sedan jag av min son fått en länk till en artikel i DN, som förklarar varför datorer i mitt barnbarns skola står oanvända. Till att börja med trodde jag att det bara hade att göra med en utvecklingsfientlig hållning från lärare och fritidspedagoger, eftersom de hade orerat om sin roll att kompensera elevernas användning av datorer på fritiden genom att motverka datoranvändningen i skolan. Nu vet jag att de fått hjälp av ett säkerhetsmaniskt statsledningskontor utan pedagogiska kunskaper, som ställt till det. Samtidigt har den upphandling, som statsledningskontoret gjort, gett teknikfientliga lärare lokalt i de olika enheterna möjligheten att dra en suck av lättnad och göra en dygd av statsledningens säkerhetsmani.
I artikeln finns en passus som talar sitt tydliga språk:
”Globala gymnasiet har dock undantagits. Skolledningen lyckades efter långa förhandlingar övertyga stadsledningkontoret om nödvändigheten att ställa sig utanför. Där köpte man i stället in bärbara Macdatorer till alla elever och lärare - och totalt blir kostnaden en miljon kronor lägre än om skolan hade gått in i det så kallade GS-IT-avtalet.
– Vi är förstås nöjda. Det ger oss en pedagogiskt frihet och elverna är själva administratörer av sina datorer, vilket jag uppfattar som en förutsättning för att de verkligen ska kunna använda sina datorer och verkligen lära sig hur de fungerar, säger Lars Benon, rektor.”
Globala gymnasiet – varför är deras elever och föräldrar begåvade med en skolledning som orkat stå på sig? Ja, en snabb titt på skolans presentation visar en inriktning, som den ängsligaste politiker eller tjänstman kan uppleva som en garant för att skolans datorer används av elever och lärare med hög moral. En moral som till himlen bär?
Jag är sannerligen ingen förespråkare av låg moral, men har tillräckligt med kunskap för att veta att moraliserande i barns och ungdomars värld inte är särskilt framgångsrikt, eftersom vi här har med tänkande varelser att göra. Allt för mycket av den varan kan rent av bli direkt kontraproduktivt. Här som i all annan verksamhet gäller det att kunna se den möjlighet till lärande som ligger i situationen. Men förmågan att se den möjligheten, ser ut att ha gått helt i baklås. Varför har så många vuxna i barns och ungdomars omgivning drabbats av mental kortslutning när det gäller datoranvändning? Varför vill man inte fylla den användningen med nyttigheter som skolarbete också?
Därför är det rätt upplyftande att läsa kommentarerna till DN:s artikel. Där finns bland andra Kistalight med en hänvisning till en krönika, där jag möts av en inloggningssida. Genom att googla, finner jag under Gästbloggen hos Pedagog Stockholm en redogörelse som ger intrycket att någon trots allt har tänkt. När jag surfat runt hos Pedagog Stockholm slås jag av att där finns länkar till material, och hjälpmedel som jag tror att varken rektor, lärare eller fritidspedagoger i mitt barnbarns skola har en susning om. Samtidigt undrar jag varför där inte finns några länkar till UR:s material. Saker on line leder mig till en artikel i IDG.se där jag kan se att Stockholms stad ser ut att vara i gott sällskap. En länk till det ansvariga skolborgarrådet Lotta Edholms blogg med en lång rad kommentarer bidrar också till att sprida ljus över situationen. Läs och begrunda. Om det finns en strategi så saknas uppenbarligen en plan för ett demokratiskt genomförande.
Det luktar Björklunds #merkateder och peka med hela handen samtidigt som skolan ska vinnas för idén att Informations- och Kommunikationstekniken, ska vara ett stöd i undervisningen. Medan jag surfat runt och läst har jag förstått att skolan blivit ett genompolitiserat slagfält. Och i detta som i alla andra krig går stabens bristande kunskap och ledarskap ut över såväl soldaterna vid fronten (lärarna) som civilbefolkningen (barn och föräldrar). IT-mamman visar att hon med teknikens hjälp kommit närmare människor med makt i frågan och kan visa att hon tror på dialog. Medan jag bloggar vidare för att bearbeta min frustration som farmor och söka svar på frågan "Voffor gör di på detta viset?".
Tänker följa Holmgång en blogg med fokus på Stockholm stads IT-verksamhet, för att hålla mig ajour. Nu senast har han funderingar kring informationen att stadens IT-direktör numera ingår i IT-ministerns digitaliseringsråd. Sedan en runda bland mina favoriter för ett nedslag i det som rör sig i deras tillvaro – MinaModerataKarameller noterar att debattglädjen torkat in med tanke på händelserna i både Japan och Libyen; Opassande Emma ber om två klick för två barn; Mark Klamberg ger en inblick i pedagogik med exempel ur sin värld och kommenterar att Datainspektionen omprövat sin roll; samt Opinionsbloggens Johannes Forsberg, som folkbildar oss om hur klickhysterin fungerar. Allt detta och mycket därtill, som vi måste förhålla oss till på ett eller annat sätt.
14 kommentarer:
Ett tips lite på samma tema, är Salman Kahns (grundare av Kahn academy) TED-föreläsning från tidigare i år:
http://www.ted.com/talks/salman_khan_let_s_use_video_to_reinvent_education.html
@Anonym: Tack för länk - ska kolla senare.
Bra talat, farmor Gun.
Att Stockholms Stads IT-direktör numera ingår i IT-ministerns digitaliseringsråd visar att de blåa är minst lika goda kålsupare som de röda.
Blåa, som röda fixar som alltid in sina inkompetenta kompisar på tunga poster.
Skall en tjänst tillsättas så måste det naturligtvis vara för att den individen besitter stora pedagogiska meriter, att han/har förmågan att lära ut, att delegera.
Stockholms Stads IT-direktör är inget av detta, utan en politbyråtyp som det har skrivits åtskilligt om i kommentarsfältet bla hos IDG.se och pratkvarnen Lotta Edholm.
Nää, skall de bli någon "utveckling" av skolan så måste den komma från oss enskilda medborgare.
Varför är det inget parti som driver frågan "fler lärare på färre elever"??
Det är en samhällsinvestering som kommer att betala sig minst tio gånger om, under kommande generationer.
Skall demokratin överleva som form att organisera våra samhällen så måste även flera medborgare engagera sig i politiken.
Nu är urvalet för litet, därav att inkompetenta ja-sägare tillsätter andra inkompetenta ja-sägare på tunga chefsposter.
Ibland kan Stockholm stads IT-hantering bli riktigt roligt också!
Tycker i alla fall Kistalight som här tipsar om en mejl-bävning inom Stockholms kommun!
Se http://kistalightnow.blogspot.com/2010/09/stryk-mig-eller-har-nagon-ett-par.html
Fina hänvisningar till länkar i din artikel och då inte bara för att vi finns med!
Mvh/Thommy Kistalight
Att ge eleverna administratörsstatus på de datorer de disponerar - så att de kan ladda hem och installera de program de vill, spara inställningar, mecka med profilbilder etc - fungerar inte. Inte om man inte också säger att eleven - i praktiken dennes familj - får ta hela den ekonomiska smällen om något behöver repareras, även om det bara var till följd av slarv eller bristande kunskaper om hur man skulle göra, eller om datorn blir infekterad av virus. Och på en skola vet man ju vad som händer om en dator smittas av virus, då har det snart spritt sig överallt. Jag förstår tanken men den fungerar inte, det fattar vem som helst som har sett hur datorer används på skolor eller för den delen på ett modernt kontor.
Och att ge en elev en dator med den underförstådda budskapet "här kan du facebooka och spela och lyssna på Youtube så mycket du vill, det är säkert bra för dina studier", det är som att öppna en påse brödbitar när man står på en brygga omkretsad av fiskmåsar. Det finns helt enkelt ingen punkt där hungern på mera gratis nöjen eller chattande om Brolles senaste frisyr eller det nya dataspelet är mättad. Hitta kunskaper då? Jo visst, ungarna lär sig att söka efter kunskaper på nätet men det kan de också göra utanför lektionstid eller under mer reglerade former på skolbibblan, det finns ju tillgång till datorer på många håll. En sak som de däremot *inte* lär sig spontant av att surfa på nätet är att presentera det de hittar så att det blir begripligt och leder till nya insikter för deras kompisar eller i framtiden på jobbet.
Om man låter en 13-åring göra ett specialarbete och han väljer att skriva om "ett gammalt segelskepp" eller om Linda Bengtzing så kör han ut på nätet och blir snabbt knockad av mängden av data, småfakta och bilder - men lyckas inte organisera det till något som är begripligt för hans kompisar som inte är lika vurmiga för just det ämnet. Jag har själv gjort inhopp son lärare och de flesta i den ålden sitter i den situationen med tindrande ögon framför skärmen och tar ut utskrifter, skriver typ "2005 ,medverkade Linda i det och det prhrammet, senare samma år släppte hon ett nytt album XX. Hon släppte singeln si-och-så med en video där hon var klädd som pirat och den gick raka vägen in på traxlistan, sen turnerade hon" etc men någon begriplig helhet blir det inte, bara en kjökkenmödding av faktabitar. Det är helt naturligt: när jag var 14 år var jag inte heller något vidare på att formulera varför Deep Purple eller Twisted Sister var bra, var de kom ifrån eller hur de hade utvecklats musikaliskt. Eller ens vilka deras publik var. I den åldern har man inte den sortens perspektiv på sina idoler.
Hela skiftet till bärbara datorer, en till varje elev och kopplat till Volvo Internet, kom ju f ö efter att man bestämt sig för att byta ut skolarnas befintliga datorpark - förmodligen fasta datorer placerade i grupprum och bvibliotek (se DN-artikeln). Det låter som typiska räknenissebeslut, där några typer på central nivå i Stockholms skolförvaltning velat på en gång a)spara pengar, b)uppgradera till nyare och snabbare datorer (men utan att ta logistiken med i beräkningen), c)verka moderna och d)kunna sälja de gamla stationära datorerna. Skiftet är förestavat av kortsiktig ekonomi, inte av några pedagogiska visioner. Så här blir det när skolorna sitter i knät på kommunen och det är ont om pengar.
Och det är också svaret på Dennis fråga: varför finns det inget parti som går till val på parollen större lärartäthet och mindre klasser? Därför att alla vet att många kommuner inte har råd med det, och det finns inte heller en chans att staten skulle backa upp en sådan förtätning centralt med pengar. Friskolorna är inte heller intresserade eftersom fler lärare skulle minska deras vinst.
Gun, du inser väl att den som är administratör på en dator kan ge vilken annan person som helst adminstatus? En kompis, sin far, sin bror - och kontot behöver inte bära den människans riktiga namn. Anta att en elev vill installera bittorrent eller ett anonymiseringsprogram på sin laptop eller vill ha en fri inloggning på en betalporrsajt, men han vet inte hur man gör, eller att hans dator har låst sig på något sätt under icke-skolmässiga aktiviteter och han vill få det ordnat utan att behöva krypa till korset inför sina lärare eller sina föräldrar. En äldre polare som kan litet mer om datorer säger att han ska fixa det, "men du måste ge mig adminstatus annars blir det för krångligt". Killen köper det och får därmed ett andra adminkonto som i princip utgör en öppen bakdörr till datorn för hans polare och vem som helst som han delar med sig det till, och som eleven själv inte har någon kontroll över - och han kan inte heller berätta om det för någon, då skulle hela historien rullas upp. Du kan ge dig tusan på att just det skulle inträffa här och där om eleverna fick full frihet vid spakarna med sina laptops.
Magnus;
Alla de faror du nämner är saker som man måste lära sig hantera i dagens it-samhälle.
Det är nödvändigt att eleverna får en miljö där de utsätts för detta, annars kan de ju inte lära sig hur man hanterar det. Det måste ingå i dagens IT-utbildning, annars kan man bara kalla den undermålig.
Att IT-utbildning som idag ska innebära att man lära sig använda Microsoft office och hur man klickar runt i en begränsad windowsmiljö är direkt bizarr.
David: Idag lär sig unga människor om datorer i första hand utanför skolan och på informella vägar, och det är dessutom rimligt att se det som ett privat ansvar hur mycket man vill lära sig. Visst är det så att den som inte har dator och internet hemma idag hamnar utanför en massa möjligehter, det går idag inte at leva ett fullvärdigt och bekvbämnt liv utan dem eftersom de gamla strukturerna har skaffats undan eller är hopplöst dyra för konsumenten (gireringar över disk på banken, köpa böcker och skivor i bokhandeln i st f på nätet (eller med skivor: bränna kopior själv), platsannonser som bara publiceras online, inte ens som text i Platsjournalen etc). Men det bör ändå vara upp till den enskilda personen/familjen hur långt man vill lära sig - ingen skola har plats för så mycket, i schemat eller i budgeten, som datorvärstingar, blivande dataljudtekniker och linuxister skulle kräva.
Vi lägger redan idag enormt mycket mer pengar _privat_ på elektronisk media och kommunikation än för tjugo år sen: datorer, xboxar, bredband, program, telefoni, kabel-tv, spel, nerladdad musik och film, prenumerationer på brandväggar, Skype, spotify, dvd-filmer och -spelare etc. En barnfamilj med två barn i skolåldern lägger ofta ut typ 25-30000 kronor om året på det här utan att de ens köper en ny dator eller rejält uppgraderar en gammal. Om du säger att "det finns ju gratisvägar som t ex att fildela musik, använda gratis program eller att köra Linux i st f Windows så säger jag: det är irrelevant eftersom vbi talar om familjer i allmänhet, inte om en minoritet med en eller flera personer som redan har kunskaper och ambitioner nog för att t ex bygga egen router eller köra på Linux (jag har inget emot Linux, men det används ofta som ett sätt att springa ifrån diskussioner om vad datorisering faktiskt kostar, och samtidigt antyda att "ni som inte kan köra på gratisalternativen är soffpotatisar" - det kanske nsarare är så att de är för upptagna med jobbet och familjen för att kunna plöja ner tid i att lära sig programmera och hantera en mängd extra, och inte speciellt intuitiva, program).
Det finns ingen allmän skattekista som har plats för att ösa ut pengar i den storleksordning ni förutsätter. Ingen skola har råd att vara så rundhänt eller att säga till föräldrarna att okay, barnen/tonåringarna får bli admins men då får ni också ta hela den ekonomiska och juridiska risken. Och en så öppen deklaration leder garanterat till dålig PR och snyftisar i Expressen, DN och TV4 när det händer något.
Vem anser du ska betala för support och inköp av nya datorer om de skadas, stjäls eller infekteras med virus? Nyligen stals trehundra laptops från en skola i Staffanstorp i Skåne. Datorer är dyrare och stöldbegärligare - och lättare att oavsiktligt skada - än i princip vad som helst som traditionellt funnits på skolorna.
@Dennis: Vet för litet om Sthlms IT-chef för att kunna uttala mig, men är naturligtvis frågande inför beslutet i Stockholms stad när det gäller IT-stödet i skolorna.
@Thommy: Upptäckte din blogg när jag skrev ett tidigare inlägg och kommer att följa den.
@Magnus: Dina kommentarer inspirerade mig till en ny bloggpost med rubriken "Varför kan Täby och Umeå men inte Stockholm"?
@David: Tack för support. Såg nyss IT-ministern twittra: "Älskar "Klass 9A". Det finns utvecklingsmöjligheter för varenda människa. Utan undantag. Om vi vågar förvänta oss det!" Hoppas att hon håller fast vid den inställningen länge, länge.
Gun, du bevisar bara att du reagerar som någon som aldrig har behövt ta ansvaret för ett offentligt beslut, för den väg man har valt. Men jag förmodar att det är typiskt för PP: så länge vi inte sitter vid makten så kan vi förelå vilka glädjebeslut som helst, vi behöver inte vara med och ta några konsekvenser av dem. Ni lovar guld och gröna skogar i skolorna bara eleverna får styra och ställa som, de vill med datorer och andra gadgets. Förklara gärna hur det ska kunna betalas när datorer försvinner eller skadas - något som garanterat kommer att öka om eleverna får oinskränkt rätt att själva manövrerea med en teknik som månag av dem håller på att lära sig.
Täbys och Umeås iutfästelser visar ingenting. Controllern i Täby. Leif Eriksson, säger att "slutar datorn fungera lämnar eleven in den på biblioteket och hämtar ut en ny, tom dator. Eftersom allt finns lagrat i molnet spelar hårdvaran ingen roll --Vi har räknat på noll i supportkostnader för våra datorer. Skulle datorn låsa sig eller inte funka så kan eleven trycka ner tre tangenter och helt plötsligt är datorn som den var när eleven fick den."
De enda program som kan användas är alltså de som är helt utlokaliserade till molnet, dvs som inte installeras som just program på datorn. Gomorron. Även om det snackas mycket om cloud computing kräver de flesta program fortfarande installation för att kunna vara till någon nytta, många molnprogram är bara små proteser som förgäves vill ersätta the real deal. datorer som kör enagbrt på molnprogram torde också betyda rätt starka spärrar på möjligheten att själv ladda ner eller kopiera något annat än text från nätet Och att inte kunna installera eller avinstallera några program på sin dator låter som en rätt häftig begränsning i valfriheten.
Erikssons påstående att det inte blir några kostnader för support eller för ny hårdvara(?!) låter också som den sorts löfte som användarna får betala genom kostnader, byråkrati och ständigt hackande, dålig hårdvara.
Det har kanske undgått dig, men skolorna i landet har ont om pengar på de flesta håll och har länge haft det. Den strategi ni kräver - ocjh ni kräver att skolan ska stå för den, det är inte ni själva som ska ta ansvaret - är ungefär som att säga att körkortselever ska kunna köra runt överallt på egen hand, oinskränkt, med bilar de har hyrt billigt av kommunen, och om de råkar skada kärran eller framför allt skada/döda någon person så ska kommunen, eller ett försäkringsbolag, hosta upp det mesta av pengarna och föraren få en ny bil att köra vidare med - för hur ska de annars kunna lära sig köra?? Svara gärna på hur du menar att man ska lösa det ekonomiska och juridiska ansvaret för allt som kan hända med en bärbar dator som eleven hanterar själv, innan dess förtjänar du inte att tas på allvar.
@Magnus
Det är inga problem med att ge ungarna administratörstatus. Hur skall de annars kunna lära sig behärska datornes värld och kunna söka information?
Via bittorrent, emule och sådant hittar man oftast sådan information som inte är så lättillgänglig på vanliga webben.
Min bror, som är lärare i en skola i Sollentuna, hade de problemet du beskriver, med virus och sådant i skolans datorer. Skolans IT-ansvarige visade sig vara okunnig.
På min inrådan så skapade man s.k ghost-kopior med rena installationer på skolans datorer. Därefter, varje vardagsnatt blåstes datorerna rena, och återställdes som de var nya.
VIPS, så var problemet med administratörstatus, virus och sådant bortblåst.
Vill man, så kan man. :-)
Dennis: om datorn blåses ren varje natt så betyder det rimligen att
a)eleverna kan inte ta med sin dator fritt bort från skolan.
b)de kan inte spara några inställningar, inte lägga upp några egna mappar som blir kvar på datorn (annat än de användarkonton som är inbyggda i det OS skolan har valt åt dem), inte flytta några dokument till de ställen de vill ha dem och se att de blir kvar där. Okay, texter kan sparas i skolans moln antar jag, men det betyder att eleverna aldrig lär sig hur man hittar dem på en riktig dator med riktiga egna dokumentmappar.
c) de kan inte jobba med några egna projekt som innefattar t ex bearbetning av bilder, litet mer avancerade presentationer, design av flera dokument och/eller nätverkande inbördes. Inget sådant som kräver längre tid än en skoldag, möjligen ibland över helgen.
d) de kan inte ens köra typ messenger annat än i nercabbade molnvarianter. Än mindre kan de *själva* köra torrent - du tror inte att det är några som skulle se det som sin mänskliga rättighet? Det anser du ju för egen del.
Låter inte som något som skulle kunna kallas administratörsstatus tycker jag. Vad *kan* de göra med de där datorerna utöver att sitta och chatta med polarna på andra sidan salen, jobba med kortare texter och surfa runt litet? Och på vilket sätt ökar de sitt grepp på hur man kommer åt materialet på en dator, hur en dator hanterar det som finns där - synligt eller osynligt - och hur hoten ser ut? Gick du på den lätte?
Villkoren blir alltså *mer* kringskurna med den här sortens "elevlaptops" där eleven "ska vara sin egen admin" än de hade varit med fasta datorer i skolbilioteket eller - i synnerhet - privata datorer hemma som familjen (föräldrarna) har betalat för, men som de också tar det fulla ansvaret för. På den typ av små fjuttiga molndatorer med tunn klient som t ex förutsätts i Dennis senaste exempel kan man inte göra speciellt mycket och definitivt inte utforska cyberrymden, utveckla egna, självvalda projekt eller lära sig hur man verkligen hanterar en dator vid skrivbordet.
Jag borde inte behöva tillfoga det här men inser att jag måste göra det eftersom alla slags invändningar mot vissa bestämda datorlösningar och -paroller tolkas som teknikfientlighet och bakåtsträvande här i stugan.
Hej Farmor Gun!
Kul att du kommer att följa min blogg. Finns numera även på Facebook både som Thommy Sjöberg och Kistalight.
Vi bloggar om det mesta och gillar den digitala revolutionen (vi tror att det pågår just en sådan nu)även om den inte alltid följer vuxenvärldens villkor.
Här en liten nostalgibit om Folkhemmet. En sida som har haft en hel del besökare sista veckorna! http://kistalightnow.blogspot.com/2005/09/zkk-lfti.html
En liten länk till som 26 besökare från Lettland hittade fram till kl. 9:00 en februarimorgon
http://kistalightnow.blogspot.com/2010/06/en-femtioarsjubilar-grattis-brasilia.html
Trevlig läsning/Kistalight
Hoppas du håller igång IT-debatten på din sida som vi kommer att följa!
Skicka en kommentar