När, var och hur ser vi makthavare redovisa sitt ansvar?

Har noterat att EU-nämnden sammanträder Onsdagen den 8 juni kl. 13.00 (Obs! Dag och tid) för Information och samråd inför dels rådets möte (Rättsliga och inrikes frågor) den 9–10 juni, dels rådets möte (Transport, telekommunikation och energi) den 10 juni. Något jag fick klart för mig sedan jag grottat ner mig i bl a betydelsen av PNR-avtalet, vilket innebär utbyte av flygbolagens olika kunddata mellan EU och USA, utan några begränsningar eller garantier för skydd mot missbruk av dessa. Lustigt nog försvann noteringen från den länk till pressmeddelandet som jag först fann. Men skam den som ger sig. Genom att gå till EU-nämndens sammanträdesplan scrollande jag mig fram till texten som jag klistrat in här ovan. Låt vara preliminär, men dock bättre än inget.

Sedan jag postat mitt tidigare inlägg upptäckte jag att Christian Engström uppmärksammat författare Lars Gustafssons inlägg i Expressen där Lars, efter att ha läst Hans Magnus Enzensbergers nyligen utkomna essä om sakernas tillstånd i EU:s beslutsapparat, ställer viktiga frågor och därmed blottlägger bristerna. ”Om vi får tro Enzensberger består haken i att denna kostnadsslukande och expansiva jätteorganisation förefaller representera ett postdemokratiskt tillstånd. Hur ställs dessa byråkrater till svars? Hur ansvarar dessa aldrig valda kommissionärer inför medlemsstaternas skattebetalare?” När det gäller Lars Gustafssons avslutande frågor ber Christian om hjälp att finna kloka svar. Jag tolkar det som att vår MEP Engström är beredd att göra en insats.

Så en sväng bland mina bloggvänner: Magnihasa skriver intressant om Tweetmaskinen med sin hashtagg ib20; Opassande funderar kring detta med oförmågan att debattera; Lars-Erick bearbetar sina tankar och känslor kring statschefen beteende; Knapsu skriver om ett sjukt girigt STIM; Jocke puffar för kommande attraktion i Almedalen; Beelzebjörn funderar kring medias rapportering i allmänhet och från Spanien i synnerhet; Gubben vid Rämen rapporterar med glimten i ögat om effekterna av medias rapportering om ask-molnens utbredning; Mike uppmärksammar bristen på jämställdhet hos fogden; Mymlan bidrar med hågkomster från barndomen – en tid då jag lärde mig de flesta sånger i Sions toner eftersom vår pappa i sin ungdom varit ett kringresande vittne; Tysta tankar om effekter av Skollyftet och Lärarlegitimation – återtåget; samt sist men inte minst Anna Troberg, som på goda grunder vill sluta fred med makthavarna.

Anna är optimist – jag tror dock att politikerna blivit alla dessa tänkta farors fjättrade fångar, utan tanke på vad som händer med dem själva och oss när de hela tiden eskalerar övervakningen av oss. De kan varken se nödvändigheten eller möjligheten till reträtt. Vi får allt fortsätta vår mission med upplysning om statens övervakningsiver, vilket jag ser som en del av den folkbildning som ABF, Vuxenskolan, Medborgarskolan och andra studieförbund inte verkar inse behovet av. Avrundar med Johan Linanders reflektion kring polisers läckor och hans egen reaktion m a a misstänkt läcka från någon i KU.

Intressant.

Kan skolraset bli skollyftet med en konstruktiv dialog?

Läser Maciej Zarembas reportage om den engagerade läraren Hans Janssons kamp för kunskap i skolan. Sedan han fått nog som lärare i Tegskolan grundar han Minervaskolan, där man redan år 2001 hade 2.000 elever som stod i kö för en plats. På skolans hemsida beskrivs bland annat personalens roll. Men tack vare IKT och internet får vi snabbt ett inlägg där bilden nyanseras. Det är Elza Dunkel som tycker att artikeln behöver tuggmotstånd. Hans Jansson och Elza Dunkel har de gemensamt att deras hemmaplan är Umeå och att deras arbete har lett till inflytande inom skolpolitiken. Parallellt går debattens vågor höga och det twittras inlägg om skolan med hashtaggarna #skolraset #skollyftet och #merkateder.

Själv har jag fått upp ögonen för den här diskussionen sedan jag för en tid sedan behövde bearbeta att mitt barnbarns lärare uppvisade ett ignorant förhållningssätt visavi datorn i undervisningen. Efter det inlägget har jag bland annat läst artikeln Datoranvändning försämrar läsförmågan som ledde mig till ett mindre tvärsäkert inlägg Datoranvändning förändrar läsförmågan. Det handlar om kommentarer till en forskares påstående om att datoranvändningen försämrar läsförmågan. När det gäller en så komplex fråga som datorers inverkan på elevers läsförmåga tycker jag att det borde vara en uppgift för en grupp människor med olika kompetenser. I det senare inlägget länkas till Richard Gatarski och Christermagister som kommit olika långt i sin syn på hur ungdomars användning av datorer påverkar deras förhållande till skolans undervisning.

Jag har också fått veta att det finns en verksamhet, Skoldatatek, som vänder sig till skolpersonal som undervisar elever i behov av särskilt stöd, men främst med fokus på koncentrationssvårigheter och läs- och skrivsvårigheter/dyslexi. På dess webbplats talar man om en verksamhet där specialpedagogik tillsammans med kompetens kring IT sätts i centrum. I svenska skolor måste en elev således klassas som bokstavsbarn eller dyslektiker för att vertyget Datorn ska ses som ett juste verktyg?! Så mitt i prick – se gärna animeringen av Sir Ken Robinsons föreläsning Changing Education Paradigms ännu en gång. Hur tar skolan tillvara den här omvärldsförändringen i sin undervisning?

Botaniserar och finner konferensen Framtidens lärande den 19 – 20 maj i Nacka med tjuvstart dagen innan med seminarier och studiebesök i olika skolor. Där finner jag en länk till it-satsningar i landet och finner även Norrtälje på kartan. IT24 skrev redan i augusti förra året om en satsning där 700 elever och lärare försetts med netbooks vid skolstarten. I Stockholms stads skolor är det bara Globala gymnasiet som visar framfötterna vid sidan av en del friskolor. Det är stiftelsen Datorn i utbildningen som ordnar konferensen i samverkan med en rad andra aktörer bland andra Skolverket, Specialpedagogiska skolmyndigheten och Sveriges Kommuner och Landsting.

Medan jag skrivit detta inlägg har jag sett att motsättningar är under uppsegling mellan aktörer som hellre vill lyfta fram goda exempel med hjälp av #skollyftet i motsats till de som jobbar med #skolraset. De senare vill kartlägga hur blev det så här för att kunna gå vidare. I varje framgångsrikt odlingsprojekt gäller att blottlägga roten till det onda för att kunna kurera ett skadat träd. Sedan har vi gänget som funderar kring begreppet #merkateder. Nu återstår att se om #skolraset och #skollyftet kan leda till en konstruktiv dialog och om #merkateder kan ge ett nytt mer positivt innehåll i begreppet kateder. En möbel som ofta förknippas med den undervisningmetod som gått under benämningen ”bankundervisning”, där läraren gör insättningar av stoff och där saldot kollas med jämna mellanrum med hjälp av olika prov. Jag avundas Jocke vars bonusson går i en bra privatskola. Men undrar naturligtvis vad och vem som hindrar kommunala skolor i bl a Stockholm att visa framfötterna.

Det blev mycket med fokus på skolan. För den som vill ha en bra sammanfattning av veckan som gick rekommenderas SSBD. Ett veckobrev med koll på det mesta i vår del av världen. Anders Widén kämpar vidare med Jobb- och utvecklingsgarantins Fas 3, som inte leder till något reguljärt arbete med anständiga löner. Mikael Persson ser tydliga brister hos Arbetsförmedlingen. Alla kyrkoherdar i Malmö ställer sig bakom Påskuppropet om en humanare sjukförsäkring, berättar Mia Möller i Hyllie församling för MyNewsDesk. Jag tror att de sjuka har det ännu tuffare än de i Fas 3. Opassande Emma bearbetar sina upplevelser av att vara utsatt för att hon dristat sig till att förhålla sig på ett eget individuellt sätt i diskussionen om Julian Assange och de anklagelser som riktats mot honom. Jag gillar att hon i yttrandefrihetens namn förbehåller sig rätten att få inta detta förhållningssätt.

Sedan må vi sätta vår lit till att rättvisa kommer att skipas vad det lider. Men, jag kan förstå dem, som har sina tvivel eftersom de inte kan acceptera att Åklagarmyndigheten inrättat en organisation där ett antal Utvecklingscentra skapats för metod- och rättsutveckling och där målet mot Julian Assange hanteras vid ett av dessa – UC i Göteborg under ledning av överåklagare Marianne Ny, som under hela sin karriär fokuserat på familjerelaterat våld och sexualbrott. Som om inte detta räckte kompliceras saken av att Sveriges lagstiftning kan göra vilken man som helst till sexualbrottsling, vilket Julian Assange uppenbarligen inte var medveten om. Jag har sagt det förut och säger det igen – med tanke på det viktiga arbetet med Wikileaks borde han ha hållit på sig under de här dagarna i Sverige i höstas.

Intressant.