Norrtälje kommun som experimentfält

Försöker orientera mig i Blogg-Sverige genom att botanisera bland bloggar inom Bloggportalen.se I Norrtälje kommun är vi f n 9 bloggare, bl a riksdagsmannen Göran Pettersson (m), som har en intressant ansats - att bjuda in medborgare till samtal och ta deras kunskap och erfarenheter i anspråk för att göra ett bra arbete i riksdagen. Det gillar jag! Just nu är det företagare, som ombeds hjälpa till för att han ska kunna rensa i den byråkratiska snårskogen, som så många gnölar om, men få angriper på ett konstruktivt sätt.

Själv har jag erfarenheter från en period under 1980-talet, då jag tillsammans med min make Guy och ett 50-tal andra Rådmansöbor drog igång kooperativet Fritidsbyn Kapellskäret för att driva Vandrarhem, Camping och Gästhamn ute vid Riddersholm. Gunnar Lodin, tidigare värd för alla dessa verksamheter under flera år, har nu efter en överlåtelse tagit över som företagare. I början försökte vi klara bokföring, redovisning och deklarationer själva, men insåg rätt snart att vi gjorde klokt i att köpa dessa tjänster av en kunnig företagare. Den som gillar administration blir ofta en hejare på att hålla sig ajour med lagar och regler för företagare, vilka ofta även är arbets- och uppdragsgivare. Det gamla ordspråket "Skomakare, bliv vid din läst!" håller fortfarande.

Mitt råd till riksdagsmannen är: - Innan du stirrar dig blind på alla besvärligheter, som radas upp, tänk på att det mesta av denna byråkrati kommit till, för att förhindra fusk med skatter och avgifter. Tänk också på att det finns småföretagare - oftast kvinnor - som försörjer sig på att hjälpa andra företagare göra administrationen mera lättskött. De senare skulle kunna vara några mycket intressanta samtalspartners för en seriös dialog. Den idén ger jag bort till dig ;-)

Hallå är det någon där?

Ja, det kan man undra, men det är väl med detta medium som med mycket annat att Rom inte byggdes på en dag. Och tid, det vill jag tro att jag har gott om, även om jag fyllt 70. Det kan finnas dom, som tycker att jag vid min ålder borde ägna mig åt att virka pannlappar eller något annat för en farmor mera lämpligt, istället för att lägga min näsa i blöt när det gäller kommunanställdas arbetsmiljö och hur våra skattepengar används. Men, handarbete är inte min starkaste gren och därför väljer jag att syssla med något som jag tror mig veta något om och där en diskussion i offentlighetens ljus kan leda till förbättringar.

Att en strävan att vilja göra gott eller att goda exempel ska väcka lusten att göra samhället bättre, det är en god och bra tanke, som dock kräver ett annat ledarskap än det som Norrtelje Tidnings reporter sätter fingret på i sin artikel. Intill dess att kommunledningen tydligt visar att de vill arbeta för de goda dygderna Rättrådighet, Mod, Vishet och Måttfullhet, tror jag att vi tyvärr måste lyfta fram de dåliga exemplen. Annars gör vi livet väl enkelt för den, som slingrar sig istället för att göra något rakryggat.

Norrtälje kommun älskar att göra tavlor?

Har funderat ännu en gång kring situationen då personalchefen, vid en förhandling med lokala fackliga företrädare för Lärarförbundet, envist höll fast vid uppfattningen att det kollektivavtal, som facket refererade till, inte gällde i Norrtälje kommun. Resultatet blev att tvisten dem emellan hamnade på de centrala parternas bord. För SKL, arbetsgivarorganisation för 290 kommuner, 18 landsting och 2 regioner, var det naturligtvis helt klart att det kollektivavtal, som de hade tecknat med Lärarförbundet centralt, även gällde i Norrtälje kommun, varför brott kunde konstateras.

Ett sådant brott sker inte utan att det kan kosta den felande parten både ekonomiskt och det goda ryktet som rättrådig motpart. I detta fall erkände SKL att deras lokala part gjort sig skyldig till ett kollektivavtalsbrott. Att dra tillbaka kravet på den anställde att betala tillbaka det felaktigt utbetalade beloppet, blev en del av det pris Norrtälje kommun tvingades betala för den fadäsen. Hade kommunen istället anammat kollektivavtalet och följt vad som föreskrivs när det gäller tillämpning i händelse av att ett fel begås, då hade man i god ordning kunnat upprätta en avbetalningsplan och återkräva beloppet.

Därför är det rent ut sagt ynkligt att personalchefen tror sig kunna komma undan sitt ansvar genom att i Norrtelje Tidning peka ut en anställd på Löneavdelningen som den skyldige till att det kostar oss skattebetalare pengar, som hade kunnat komma till bättre nytta någon annanstans.

Om personalchefen hade insett värdet av att förhandla och haft förmåga se detta som en konstart fullt i klass med att måla istället för att göra tavlor, då skulle mycket vara vunnet på arbetsmiljöns område för kommunens anställda.

Vem slarvar med skattepengar?

Sedan senast jag skrev, har jag hoppats på att Norrtelje Tidning skulle följa upp sin artikel om personalchefen, som skyller ifrån sig, när kommunen blir tvungen att betala för brott mot ingångna avtal. Men, uppenbarligen är det upp till oss läsare och skattebetalare att själva gräva fram sanningen. Jag vet inte om det beror på att tidningen inte har råd eller inte vill satsa på en grävande journalistik.

När jag funderat på saken, har jag funnit, att saken har betydelse ur ytterligare en dimension än den i kronor angivna. Vad händer med arbetsmiljön inom kommunen som organisation, när högste chefen för kommunens Arbetsgivarenhet inom Ledningskontoret, tycker att det är OK att skylla ett avtalsbrott på en underordnad inom Servicekontoret? Min erfarenhet säger mig att det också kan kosta i form av stor olust eller rent av mänskligt lidande. Sådant leder i många fall till nedsatt immunförsvar hos enskilda medarbetare med åtföljande sjukdomstillstånd, vilket också kostar, både den enskilde och samhället, pengar.

Är det OK att han skyller ifrån sig?

I dagens Norrtelje Tidning kan vi läsa om hur kommunens personalchef skyller ifrån sig på en underordnad kvinna, för att förklara hur det kunde bli så fel, trots att gällande kollektivavtal har klara regler om hur man ska hantera en situation när någon anställd av misstag fått för mycket pengar i lönekuvertet. Nu ledde den felaktiga hanteringen till en tvisteförhandling, som den fackliga organisationen vann, eftersom arbetsgivaren inte följt överenskomna spelregler. Och den lärare som fått för mycket i lönekuvertet fick behålla pengarna. Något som vi skattebetalare får betala. Vad "slarvet", som samme personalchef tog på sig förra torsdagen, kan komma att kosta oss skattebetalare, det vet vi ännu inte.

Den, som ställt till dagens problem, är Löneavdelningens chef, påstår personalchefen. Men, alla vi som känner kvinnan ifråga tänker - antingen har hon drabbats av "hjärnsläpp" eller så har hon av någon anledning trott att annat gällt i denna sak. Jag som en gång i tiden har haft henne som arbetskamrat, har svårt att tro att hon helt av egen kraft skulle ha satt ett kollektivavtal ur spel.

Hon är, vad jag vet, anhängare av ordning och reda och därför lutar jag åt att personalchefen tar en rövare. Han skyller på henne i hopp om att journalisten inte följer upp saken och ställer frågor till henne och hennes närmaste chef. Ingen av dessa kvinnor kommer själva att ta kontakt med Norrtelje Tidning för att berätta sanningen. Så kärvt sitter yttrandefriheten idag. Om en kommunanställd tar kontakt med tidningen anses vederbörande vara illojal. Och det var nog länge sedan som tidningen ansåg sig ha råd med en grävande journalist.

Tog Borat all must ur mig?

Det kan se ut som att figuren Borat kramade all must ur mig, eftersom jag inte skrivit något inlägg sedan den 5 januari. Men, ibland är det verkliga livet så levande att man har full sjå att hänga med. Man må betänka att Farmorgun i Norrtälje, sedan sist har fyllt 70 och efter att tackat nej till en stor hejdundrande fest, blivit bjuden på en lång rad upplevelser av skilda slag och därför behövt ta igen mig mellan varven. Dessutom har jag två underbara barnbarn, som under mellantiden hunnit fylla sju respektive tolv samt börjat skolan - den ene för första gången i sitt liv och den andra i femman - och jag prioriterar gärna att hämta på fritids och fixa middag de dagar då mamma och pappa på grund av sina jobb inte får livspusslet att gå ihop. Mormor och farmor delar gärna på de dagar då det behövs en hjälpande hand. Med tanke på att de, som har en anställning, idag tvingas jobba "häcken av sig" för att visa sitt engagemang i arbetet, behövs mormor och farmor flera gånger i veckan. Är det något, som dessa barn lär sig, är det att arbetslivet har svårt att ta hänsyn till familjelivet - även när deras föräldrar gör allt vad de kan för att prioritera sina barn! Till detta med unga familjers livspussel vill jag återkomma en annan dag.

I kväll drabbades Norrtälje av Borat

I Norrtelje Tidnings bilaga Nöje idag möts vi läsare bland annat av rubriken Gå och se ”Borat”. Artikeln är föranledd av att filmen har premiär i Norrtälje ikväll. Rubriken kan bara den med aktier i filmbolaget vara stolt över. Artikeln verkar vara en recension från TT Spektra skriven av signaturen(?) Erik Heimersson. Avslutningsvis säger denne Heimersson ”Det är alltså mycket svårt att förhålla sig intellektuellt till Sacha Baron Cohen, till Borat. Men det är ännu mycket svårare att hålla sig för skratt.”

Det första kan jag helt instämma i, men det senare är alls inte svårt – om man har klart för sig skillnaden mellan en gycklare och en humorist. Den förre gycklar makten åt ett folk, som inte ser att de har några andra utvägar för sin frustration än att asgarva åt en gycklares mer eller mindre grova skämt och anspelningar, medan humoristen sätter fingret på företeelser inför en publik, som inser att humor handlar om förmågan att betrakta livets ofullkomligheter med en leende förståelse.

Filmens största behållning för mig är insikten att jag varit en nyttig idiot, eftersom jag låtit alla dessa recensenter i olika massmedia få mig att tro att den var värd pengarna.