tisdag 26 januari 2010

Människosyn och förhållningssätt.

Med all rätt är det många, som har reagerat på den artikel i Aftonbladet där två ledande moderater sågar en sjukskriven trebarnsmamma jäms med fotknölarna, då de - i hennes sätt att beskriva sin situation - sett en möjlighet att tvåla till oppositionen. Sagor från livbåten gör med hjälp av Isobel Hadley Kamptz en kommentar värd en omläsning flera gånger. Vad jag kan se handlar det om människosyn och förhållningssätt utifrån en oförmåga till empati men också, vilket är min gissning, en vilja att se kvinnan ifråga som en del i meningsmotståndarnas vapenarsenal.


När jag under senare tid försökt fånga vad som borde komma istället för vänster-höger retoriken, har jag tyckt mig sakna ord. Ordkriget, som pågått i åratal och accelererar inför ett val, har skapat en inlåsningseffekt, där de eftertänksamma och empatiska människorna på ömse sidor tvingas genomlida många kval på grund av rädslan att en rejäl och ärligt menad kritik ska skada det parti, som man trots allt känner lojalitet med. Men om det är med den sortens retorik, som dessa moderater ska fånga väljare, då ber jag en högre makt bevara det största allianspartiet. Så illa kan det inte vara tänkt att ”arbetslinjen” ska fungera. Jag håller med Marcus, när han skriver: ”arbetslinjen är direkt farlig om den hanteras av människor som inte har den mest grundläggande förståelse för att förändringar drabbar riktiga människor, och att dessa människor förtjänar respekt, integritet, värdighet och en rättssäker behandling.” Turligt för moderaterna att de har en kämpe som Mary XJ – hon tillhör de inom alliansen som har en juste människosyn och praktiserar ett juste förhållningssätt. Men vad hjälper det, när hennes ledande partivänner beter sig så exempellöst illa?!


Mobiliseringen av en människas inneboende kraft kräver ett metodiskt arbete tillsammans med kapabla ledare, som har den insikten och kan förmedla hur befriande det är att öva upp förmågan och kunna ta makten över det egna livet. Vad jag kan se behövs det (som min pappa elektrikern lärde mig) ”transformatorer”, som kan transformera informationen emellan myndighetspersoner, som reser krav på att en människa ska kunna försörja sig själv, och den enskilde individen, som inte ser några utvägar i ett tilltrasslat liv. Jag ser det, som hänt, som ett utmärkt exempel på att den traditionella höger-vänster-retoriken triggar igång människors sämsta sidor och dessutom förefaller människor, som lever i och med politiken över tid drabbas av tänket att människor i utanförskap behöver att någon styr och ställer i deras liv och håller ett vakande öga på dem och deras beteenden, när de vistas ute i offentligheten eller på internet. Detta istället för att erbjuda en juste hjälp till självhjälp när livet trasslar till sig. Målet måste vara att erbjuda några handtag så att en människa fortsättningsvis kan ta ansvar för sig själv och sitt eget liv. Men på vänsterkanten verkar man också tro på att beslut högt över huvudet på folk, kan lägga livet tillrätta.


Läste hos Pär Ström om domaren, som utdömt GPS-övervakning av skolkande skolbarn. Även om detta hänt i USA kan vi se tendenser även här hemma där övervakningskameror förväntas råda bot på sådant, som handlar om hur vi abdikerar från uppgiften att samtala om en juste människosyn och att praktisera ett juste förhållningssätt. Har människor i skolvärlden totalt tappat förmågan att kommunicera med elever, föräldrar, personal inom elevvården och andra viktiga personer i elevens nätverk samt att dra nytta av det tänk som ligger till grund för arbetsmiljölagen?


Om jag minns rätt från min tid som skyddsombud, kan ombudet med stöd i lagen ta initiativ och ge chefen i detta fall rektor förslag till åtgärder för att både lärare och elever ska kunna skapa en bra arbetsmiljö tillsammans. Om rektor underlåter att möta ombudet och diskutera detta och eventuellt komma med alternativa förslag till lösningar, har ombudet möjlighet att låta saken gå vidare till Arbetsmiljöinspektionen. Och ombudet är därefter befriad från sin skyldighet att konstruktivt föreslå åtgärder. Den, som arbetar med elevhälsa, vet att hälsa och välbefinnande hänger samman med möjligheter till delaktighet och inflytande över den egna situationen samt kontinuerlig återkoppling där självkänsla och självförtroende ges möjligheter att växa. Alla som arbetar i miljöer med barn och ungdomar, måste vara medvetna om att de har sin del i detta arbete.


Det tänker jag på, när jag grunnar på hur jag ska hantera den information, som jag fått i ett anonymt mejl från någon, som arbetar vid Rodenskolan – Norrtälje kommuns gymnasieskola. En effekt av några tidigare blogginlägg, som jag känner att jag måste ta ett ansvar för. Samtidigt förfogar jag över ett verktyg, som rätt använt kan öppna upp den slutna värld, där människor är rädda för att uttala sig offentligt och där elevernas uppsatta anslag med bäring på de problem, som finns, tas bort från anslagstavlorna. Tror att jag börjar med att länka till Emil Isberg, som måhända kan ge mig några goda råd, eftersom han gillar Internet och besitter kunskap om ledarskap m m. Tyvärr finns inga länkar till de inlägg, som anställda gjort i Norrtelje Tidning. Som en del i tidningshuset Stampen ransonerar Norrtelje Tidning sitt utbud på webben.


För övrigt har den 7:e förhandlingsrundan om ACTA-avtalet börjat idag i Mexiko, vilket EFF skriver om och under det spanska ordförandeskapet görs nya utspel i linje med tidigare ambitioner, vilket såväl Sagor från livbåten, Christian Engström och Hax med flera skriver om. Liberal och långsint bidrar med en kommentar till Carl Bildts syn på nätet.

Intressant.

4 kommentarer:

Elias sa...

Tack för ditt jobb i piratpartiet <3

Farmorgun sa...

@Elias: Tack för support! Tillsammans ska vi göra allt som står i vår makt för att Piratpartiet ska komma in i riksdagen. Carl Bildt och många andra visar att vi behövs där.

Emil Isberg sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Farmorgun sa...

@Emil Isberg: Jag hör av mig per mejl och tar bort ditt inlägg med mejladressen.