Snacka går ju, men snacka så det går... ?

De senaste dagarna har jag intresserat mig för ekonomisidornas artiklar för att förstå vad det är som pågår i världsekonomin. När jag tycker mig ha fått en rätt god bild av hur spelet på världens börser fungerar, utan att någon nämnt ett ord om hur spekulation blir möjlig med hjälp av väldigt mycket snack om vilka aktier, som kan ge en bra avkastning, då dyker det upp en artikel i SvD Näringsliv/E.24 med referens till en beteendeekonom, som varnar för att allt prat om hur illa ställt det är kan leda till en recession – en tillbakagång.

Den som varnar heter Dan Ariely, professor på det ansedda universitetet MIT. I sin nya bok ”Predictably Irrational” hänvisar han till studier om vilka irrationella faktorer som styr våra konsumtionsmönster, men att det finns en sak som kan avbryta det mest invanda köpbeteende och det är oron för den egna ekonomin. ”Dan Ariely drar parallellen till sex. Just att prata mycket om sex har ju i sig en tendens att göra folk mer intresserade av att faktiskt ha det. På samma sätt leder allt dystert ekonomiskt tal till att konsumenterna blir avtända” skriver E.24:s Olof Zachrison och refererar till en debattartikel i Washington Post, som professor Ariely skrev i förra veckan.

Det är en intressant tanke – köpfesten, som leder till att vi lever över våra tillgångar d v s med hjälp av lånade pengar eller på avbetalning – kan jämföras med sex; medan pratet om vad ett hämningslöst beteende på detta område leder till, ska ses som ett hot mot allt i den vägen?! Om professor Ariely varit mera filosofiskt lagd, hade han nog kunnat se det som sker, som något fullkomligt naturligt när obalans råder. Redan de gamla grekerna visste att övermod straffar sig. Men en sådan tanke hade naturligtvis inte fångat lika många läsare och en beteendeekonom, som skrivit en bok, måste naturligtvis välja de ord som underlättar säljarbetet.