I går skrev Björn Elmbrant en intressant artikel i Dagens Arena, där han bland annat visar på det felaktiga i att skattebetalarna ska rycka in för att rädda hotade banker på grund av deras huvudlösa agerande. Jag citerar ”Om regeringar och riksbanker, för femte eller sjätte gången på ett par decennier, rycker ut för att städa upp, t ex genom att förstatliga bankernas förlustlån, skapas vad som kallas för en moral hazard. Det vill säga det finansiella systemet får en tydlig signal: Staten och ytterst skattebetalarna kommer alltid till undsättning, vilka hårresande risker man än tar med andra människors pengar.” Han refererar också till DN:s huvudledare den 25 mars där man medger att detta är ett problem, men att alternativet är ännu värre utan att närmare beskriva det. I Storbritannien sägs dock regering och riksbank bjuda hårdnackat motstånd mot bankerna, som lobbar för att staten ska ta över deras katastroflån.
Elmbrant gör avslutningsvis en reflektion med hänvisning till Hillary Clintons tal i Philadelphia häromdagen, där hon föreslagit att staten ska köpa upp huslånen för att förhandla om dem, så att amorteringarna blir mer överkomliga. Kanske också köpa själva husen, för att dämpa prisfallen och ge rådrum, så att de strandsatta husägarna inte tvingas tillbaka till slummen. - Det är förstås bättre använda pengar, än att slänga dem efter försumliga och giriga bankdirektörer. Genom att rädda husägarna, kanske man också kan klara delar av systemet från kollaps, skriver Björn Elmbrant.
Andra bloggar intressant om finanskrisen hd.se-ledarblogg, reflexions-of-red, klotband.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar