Med en bild av strejkande sjuksköterskor och ett plåster tvärs över med texten Sårbart läge puffar SvD Näringsliv för en intressant redovisning av läget i vårdkonflikten, där även en strejkande sjuksköterska, Anette Lind, ges utrymme för att ge sin syn på saken. Där blir det tydligt att arbetsgivaren lokalt inte levde upp till det tidigare avtalet, vilket bäddat för den konflikt som nu pågår. Avtalets konstruktion skulle ge utrymme för lokala arbetsgivare att ta ett eget ansvar för lönebildningen genom tydliga lönekriterier och ett individuellt inslag för att stimulera verksamhetens utveckling mot tydliga mål.
Men, det förutsätter att det finns tydliga lönekriterier kända av alla och att chefen klarar av att sätta upp tydliga mål. Om inte kommer godtycke att råda och då går det åt pipsvängen med den psykosociala arbetsmiljön. Uppenbarligen har lokala arbetsgivare inte klarat av att hantera det avtal, som man tidigare tecknat med Vårdförbundet. Om grundutbildning samt fortbildning och annan kompetensutveckling inte ges ett värde i de grundläggande lönekriterierna finns det ett uppenbart fel i konstruktionen.
Det finns således en uppdämd ilska över utfallet i det förra avtalet som nu pyser ut. Men, många vet att sättet varpå vi hanterar vår besvikelse visar skillnaden mellan kompetens och dess motsats. Vad är konstruktivt? Vad blir bara destruktivt? Den som klarar ut detta främst inför sig själv höjer sin kompetens, hur konflikten än slutar. Det är den som har hand om förståndet, som måste använda det, som min mamma skulle ha sagt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar