Har idag fått frågan varför jag de senaste veckorna koncenterat mig på vårdkonflikten (eller sjuksköterskestrejken som jag föredrar att tala om) när vi i vår kommun har en alldeles egen politisk dokusåpa att beskåda och orda om. Särskilt idag – en onsdag då Norrtelje Tidning delas ut till alla hushåll i kommunen – och kan bjuda på ett helt uppslag av kommentarer till en del av det som tidigare presenterats på nätet. Här bara ett exempel - ett debattinlägg, som håller tillräckligt låg nivå för att vara ett gott exempel på tonen i det politiska umgänget.
På väg hem från Hägerstensåsen, efter att ha haft en mycket trevlig kväll tillsammans med Daniel och hans klasskamrater samt deras anhöriga, satt jag och funderade på ett lämpligt namn på såpan ifråga. Men kunde inte komma på något lämpligt. Alltså återgår jag till det som varit mitt huvudsakliga intresse de senaste veckorna – sjuksköterskestrejken.
Ser till min stora glädje att ledare för de politiska ungdomsförbunden från höger till vänster, som nyligen visade modet att tillsammans stå upp för de papperslösas rätt till subventionerad sjukvård, idag också uttalar sitt stöd för sjuksköterskorna i deras kamp för en lön där arbetsgivaren visar sin uppskattning för deras satsning på utbildning för att kunna bli just sjuksköterskor. Och det kan jag läsa i DN Ekonomi - Nä, dra mig på en tallpinnevagn, som Herkules Jonsson i Tage Danielssons skepnad sa en gång i tiden. Det finns hopp om Sverige, tänkte jag fram till dess att jag på annan plats i DN läste om riksdagens beslut när det gäller papperslösa, som hädanefter bara ska kunna få akut sjukvård mot full betalning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar