Katrine Kielos synliggör i en intressant ledare i Dagens Arena de skillnader som råder mellan de som arbetar i industrin och de som arbetar i sjukvården och hur denna skillnad kan förklara varför sjuksköterskestrejken varit verkningslös. När hon lägger ut texten om de skillnader i synsätt som finns inom dessa olika områden och inom partipolitiken, går min tankar till kinesisk filosofi med dess idéer om Tao när Yin och Yang är i balans.
Just nu förefaller Yang ha ett rejält övertag i förhållandet mellan arbetsgivaren och fackföreningen. Men när någonting når sitt yttersta börjar återgången, säger ett gammalt kinesiskt ordspråk. Vad jag förstår är det detta – det yttersta – som Vårdförbundets medlemmar synliggjort. De lokala förhandlingarna fungerar inte! Varför? Varför har detta helt kommit bort i medias rapportering? Varför talar ingen högt om den saken? I gårdagens artikel i DN, där andra centrala fackliga ledare kommenterar strejkresultatet, kommer det dock fram att sjuksköterskorna i Värmland, Västerbotten och Västmanland inte litar på arbetsgivaren. Och det är väl därifrån med mest upprörda rösterna syns och hörs idag.
Hur som helst, det fungerar inte, som det var tänkt, när man på central nivå kom överens om möjligheten för den enskilde chefen och medarbetaren att klara av förhandlingen vid de s k lönesamtalen. "Jag har inte talets gåva och jag kan inte prata för mig själv annars skulle jag kunna förhandla mig till högre lön själv", som en bloggande mamma uttryckte det igår. Och hon är inte ensam. Jag har hört liknande tidigare – prat betyder mer än resultat! Trist dock att kritiken riktas mot fackförbundet istället för de, som har ansvaret, nämligen arbetsgivarens chefer, som ställer upp på att genomföra lönesamtal, som de inte är rustade för att klara av på ett för båda parter utvecklande sätt.
- Det finns lite för tydliga skrivningar om hur vi ska arbeta med lokala förhandlingar, sa SKL:s ordförande och arbetsgivarens främste företrädare Gardner Sundström (m) igår till Expressen, utan att få en enda följdfråga.
Kulturbloggen gör en intressant analys, Fröken Prym ställer frågan, som många undrar över, och Vårdfacket skriver initierat om vårdkonflikten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar