Fann hos Opassande en artikel i Norrköpings Tidningar rubricerad Vår tids flytande rädsla, skriven av Johan Wilhelmsson, som har läst ett antal författare, vilka analyserar det som sker i vår tid. Han resonerar med utgångspunkt från Zygmunt Baumans ”Flytande rädsla” och gör jämförelser med Naomi Kleins ”Chockdoktrinen” och Johan Norberg & Boris Benulic´s ”Allt om Naomi Kleins nakenchock” och noterar att rädslan i vår tid är påtaglig och funderar kring dess orsaker. En mycket läsvärd artikel värd ytterligare spridning.
Därifrån ligger det nära till hands att ägna upploppen i Rosengård en del tankar, vilket SvD, DN, AB och Sydsvenskan skriver om. Vad jag kan förstå handlar det om många unga människors frustrationer, vilka utnyttjas av en del militanta uppviglare, som anser att uppror är det enda rätta i dagens samhällsklimat. Men nu, som tidigare under det demokratiska samhällets framväxt, gäller att det måste finnas kloka individer, som förmår att kanalisera människors reaktioner i en mera konstruktiv riktning. Nu spelar dessa upproriska anförare bara den repressiva makten i händerna, något som endast huliganer kan ha någon glädje av. De som bor i Rosengård ogillar starkt att deras bostadsområde görs till ett slagfält.
Jag vill inte påstå att MinaModerataKarameller är förespråkare av repressalier, utan ser mera hennes åsikter i saken som allmängiltiga för de flesta svenskar. Var och varannan dag hör jag äldre människor tala om de ouppfostrade ungdomarna, även om de på en direkt fråga inte själva har några direkta erfarenheter. Men deras rädsla för att råka illa ut, får näring av allt som skrivs om våldet bland ungdomar. En och annan har mötts av glåpord, men deras eget uppträdande är så respektlöst att jag inte finner ungdomarnas bemötande det minsta underligt, även om jag inte vill försvara dåligt uppförande. Därför går statsministerns jultal hem i stugorna. Själv tror jag på en kombination av poliser aktiva ute bland barn och ungdomar och socialt engagerade sjyssta tydliga vuxna i föreningar och på fritidsgårdar, som kan vara kompetenta bollplank under den period i livet när ungdomar normalt frigör sig från sina föräldrar. Hårda tag föder oftast mera våld, varför det är alla dem, som vill ha hand om förståndet, som måste göra gemensam sak för att bryta den onda cirkeln.
Avslutningsvis något om IPRED där jag låter andra tala, när jag själv tömt mitt ordförråd: IDG – Ipred - det politiska vägskälet, Lakes Lakonismer, Copyriot och xor the pirate. Själv har jag just fått en inbjudan med en länk till Spotify, vilket ska bli mycket intressant att prova på. När jag läser ledaren i senaste Musikermagasinet blir jag nyfiken på tidningens Noterat special, som sägs handla om Spotify ur musikerperspektiv. Det blir till att komma ihåg vid nästa besök i Pressbyråns butik.
4 kommentarer:
Jag tror att det är viktigt att inte övertolka vare sig mig eller statsministern i det här fallet. Visst finns det problem på båda sidor. Men att bara låta det hela pågå är okså helt fel. För hur bemöter man dessa bråkstakar i exempelvis Malmö. Om vi hade gjort rätt hittills så hade det inte varit så här illa som det är idag. Jag har ingen lösning, mer än att man måste markera tillbaka. Det kan för all del bli fel det också. Men vad ska man göra? Ingen har en lösning.
Mary: Läste nyss en krönika i Sydsvenskan som kan sprida ljus över situationen - som jag trodde finns det krafter som blåser under för sina egna syften.
http://sydsvenskan.se/kultur/article400035/KRONIKA-Rosengard.html
I sådana lägen är det ännu viktigare att förnuftiga människor hjälps åt att föra en vettig dialog samtidigt som man naturligtvis måste ta omhand våldsverkare och ställa dem till svars för vad de gör.
Läs jinges blogginlägg.
http://jinge.se/mediekritik/rosengard-ur-ett-invandrarperspektiv.htm
Scaber Nestor: Jag har läst Jinge och ser där ett inlägg av en skötsam kille som valt sida och det är gott och väl. Men, människor som är oförmögna att hålla rent omkring sig måste ha hjälp att komma igång, det vet jag efter tio år som kontaktperson för unga kriminella grabbar. Bäst fungerar det när man hjälps åt och städar flera tillsammans, där ingen kommer med pekpinnar utan goda råd samt jobbar in en rutin. Även "busar" gillar att ha rent omkring sig och blir mera aktsam efter en rejäl storstädning, det är mina erfarenheter. "Se mig i mitt friska öga" gäller i allt socialt arbete och det förhållningssättet gör det lättare att vara tydlig i kommunikationen. Den som sätter sig till doms intar ett von-obenperspektiv utifrån sin egen präktighet och den attityden påverkar även mig på ett negativt sätt.
Skicka en kommentar