Mediemakten tar sig olika uttryck.

Det har hänt att jag tänkt att mediamänniskor verkar vara försedda med förvrängningsfilter i sina öron, eftersom det är så svårt att prata om människans sociala och kulturella behov av att kunna kopiera olika underlag för sin dagliga interaktion med andra, utan att fastna i resonemang kring fildelning och The Pirate Bay. Men, en sådan fundering måste jag raskt tränga undan, eftersom jag förstått att det är min skyldighet att göra mig förstådd. Uppenbarligen lyckades jag inte heller igår, trots att jag tog hjälp av Pelle Snickars och hans artikel i SvD och talade om människans sociala och kulturella behov av kopiering, som är något större och viktigare än olika tekniska lösningar för fildelning. Av gårdagens inlägg kan vem som helst se att mitt intryck var att samtalet med NT:s reporter rörde just detta och att The Pirate Bay ska ses som en teknik för att underlätta kopiering för ett sådant personligt bruk i en svärm av användare utspridda runt om i världen. För var och en av dem torde detta vara tillåtet i livet vid sidan av datorn.

Tyvärr ligger resultatet av vår pratstund inte ute på nätet, men helt klart är att jag talade för öron, som inte var inställda på samma våglängd. Av ledaren i dagens NT kan man dock se att tidningen företräder uppfattningen att Piratpartiets kamp för medborgerliga fri- och rättigheter mot statens och olika ekonomiska intressens intrång i våra privata liv och rätten till fri information och kunskapsbyggande med hjälp av internet är något alldeles för smalt för riksdagen. Med sådan press är det inte att undra på att de etablerade partierna gör som de behagar. Och att Centerpartiet kommer undan med sveket mot sina väljare i valet 2006. Något som manifesterats i Centeruppropet och borde oroa även chefredaktören för det tidigare flaggskeppet – Norrtelje Tidning. Rätt intressant för övrigt att Centerpartiet stärkt sina finansiella och därmed sina ideologiska muskler genom försäljningen av sina tidningar och samtidigt kan behålla sitt inflytande över tidningarnas politiska profil.

Skrev i ett tidigare inlägg om vikten av att medborgarna samlar glödande kol på politikens och mediemaktens huvuden. Har sedan dess snappat upp att DN lagt märke till att USA vill kunna bugga nätet. SVT:s Rapport har också lagt märke till detta. Men, finns det här i vårt land någon som bryr sig? Här finns det kanske rent av politiker som gläder sig åt att FRA-modellen sprider sig runt klotet. Det sägs ju att skälet till FRA:s övervakning och avlyssning av oss alla, bland annat handlar om att skydda våra svenska soldater i Afganistan. Men om kriget där gör med dem, detsamma som det gör med de norska grabbarna, då kan man börja undra till vems nytta Försvarsmakten fått uppdraget att sända dem dit. Alfa-hannens ... nej, jag menar herrtidningen Alfas chefredaktör uppvisar en attityd i en klass helt för sig själv. SR:s Ekot har också uppmärksammat livet i Telemarksbataljonen. Sedan ska de inbilla oss att missionen i Afganistan syftar till fred. Hå hå ja ja.

Och nog kan man dessutom undra om journalisterna hos herrtidningen Alfa inbillar sig att de kan sätta feministerna på plats med hjälp av den här sortens journalistik. De bevisar nog bara att de till skillnad mot alla andra män endast har två huvuden – ett struphuvud och ett längre ner, som inte har en chans i konkurrensen med upplevelsen av att döda en taliban. Undrar om det finns någon som kan komma med en bra förklaring till den sortens sexualneurotiska beteende?

Avrundar med Anna Trobergs holmgång mot upphovsrättslobbyns Per Strömbäck. Vi må vara i ett medialt underläge, men skam den som ger sig. Hax ger också eldunderstöd. Han har dessutom funnit viss sympati för Göran Greiders tankar. Intressant.