Demokrati och folkbildning samt EU-valet.

Läser rubrikerna i DN och fastnar för artikeln om Södertäljes annorlunda grepp för att få folk att gå och rösta. 100 ungdomar får jobb under några dagar för att ta personlig kontakt med väljare i de miljöer där man rör sig, för att berätta att de valda i EU behöver ett rejält folkligt stöd. Intressant få höra om vilket resultat detta gett. Ser också att det finns handläggare inom kriminalvården, som tar sin uppgift på allvar och peppar intagna att utnyttja sin rösträtt. Vackert.

Tar mig sedan en titt på Stiftelsen för internetstruktur, .SE, som genomför arrangemanget Internetdagarna den 3 – 5 november i Folkets Hus i Stockholm. På deras webbplats för arrangemanget finns allt den intresserade behöver veta, men också många intressanta artiklar med anknytning till den dagsaktuella debatten om internet. Fick själv en inbjudan för drygt en vecka sedan att lämna ett bidrag, vilket jag gjorde idag och som nu lagts ut på nätet. Det är med skräckblandad förtjusning, som jag ser mina ord under denna maffiga bild på Europaparlamentet. Känner viss oro för hur formuleringen om omedvetna konsumenter och medvetna medborgare kommer att uppfattas, samtidigt som det är just genom att synliggöra motsatserna som tankar i invanda tankebanor kan få sig en knuff och landa i ett nytt spår. Sedan får vi se hur det blir med den saken.

Därifrån till några ord med anledning av Anders R Olssons replik i Dagens Samhälle är steget inte långt. Bakgrund till den är den respons han fått från Heidi Laine Lundgren på sitt debattinlägg i nr 16/2009 under rubriken Ny teknik – samma makthavare. Debatten illustrerar svårigheterna att beskriva hur ”bloggande, twittrande eller knottrande (eller vad 2010 års trend nu kommer att kallas)” kan vara verktyg för att fördjupa demokratin på ett sätt som kan leda till en folklig mobilisering, vilket Anders R Olsson, förefaller se som uteslutet. För mig är det svårt att förstå varför människor, som hittills haft ordet i sin makt, verkar ha så svårt att förstå att tekniken erbjuder möjligheter till kommunikation och ett kunskapsbyggande, som kan möjliggöra folkbildning i det nya samhälle som vuxit fram. Inte minst på grund av denna teknik. Jag tvivlar starkt på att jag själv hade orkat sätta mig in i all denna lagstiftning, som politikerna beslutar om över våra huvuden, utan tillgång till nätet.

Samtidigt, som jag ibland förundras över dessa motsättningar, ser jag dem som viktiga för våra möjligheter att skapa nya insikter. Kommen så långt undrar jag vad som händer där ute på nätet, medan jag sitter här och filosoferar. Dags således att ta reda på det. Finner snabbt ett inlägg av Erik Sundvall, som handlar om upphovsrätt och medborgarrätt, vars underlag växte fram när jag lät honom sköta dialogen i en kommentarstråd till ett av mina inlägg – så förunderligt är livet på nätet. Går vidare till Stenudd som ger en författares syn på saken; Hälsar sedan på hos Lake som hunnit med att både prata i Ring P1 och analysera om Lena Ek är att lita på; Erik Hultin kan dock berätta att han är säker på att hon står för det som hon säger; Scaber Nestor, har snappat upp att förespråkare för övervakning gärna uppträder anonymt; Mark Klamberg skriver om ett seminarium den 17 juni om FRA-lagen och Europakonventionen; Deepedition ger oss en inblick i livet för den enskilda individen i den stora företagsvärlden och vad Googles datamining kan leda till; Olof tipsar om en läsvärd Newsmill-artikel; Opassande räknar ner inför EU-valet med ett urval noteringar; Jens O undrar om donationen till F! kan göra att Gudrun Schyman slår KO på sina politiska motståndare; MinaModerataKarameller recenserar gårdagens slutdebatt inför EU-valet och bjuder på en obetalbar slutkläm; Sagor från livbåten ställer en underfundig fråga mot bakgrund av allt tugg om vilken partigrupp Piratpartiet ska välja ifall de kommer in i parlamentet; och Erik Josefsson ställer frågan Vem vill ha Kapten Blåskägg? i en artikel hos Newsmill och flaggar för ett samarbete, då han också vill leva rövare i Bryssel :-).