Läser en av mina favoritbloggare Jakob Heidbrink, som gjort ett inlägg med anledning av utspelet av ett par politiker i Folkpartiet på DN:s debattsida, och känner att det trots alla tecken på motsatsen ändå finns lagkloka människor, som resonerar med klokhet kring en del politikers förkärlek att stifta lagar mot sådant som de ogillar.
Jakob avslutar med något som jag vill inleda detta inlägg med:
”Även om dock alla dessa förslag skulle visa sig vara praktikabla och välavvägda, även om vi skulle lyckas få alla gränsdragningar rätt och även om vi skulle ha perfekta poliser, domstolar och socialarbetare som vid varje given tidpunkt använder exakt rätt medel för att hjälpa barnet, måste vi dock komma ihåg en sak. Juridiken är reaktiv: den kan inte verkligen förhindra missförhållanden, utan bara ställa dem till rätta och genom sanktioner höja tröskeln mot att missförhållanden förekommer. Ingen straffrätt, ingen socialrätt i världen kommer att kunna göra alla barn trygga, alla föräldrar förnuftiga och alla människor lyckliga. Det måste vi själva göra, utan hjälp av polis och myndighet. Och historien verkar indikera att vi aldrig kommer att lyckas med det.”
Jag kan hålla med om att det är omöjligt att lyckas fullt ut, men tycker att det är ett fattigdomsbevis, när politiker inte ens anstränger sig att göra sådant som skulle kunna leda till det näst bästa eller det näst, näst bästa. Men, jag kan mycket väl förstå den uppgivenhet som sprider sig, eftersom politikerna idag ser ut att ha tappat all tilltro till mänsklighetens positiva sidor. Istället är det mera övervakning, skärpt lagstiftning och hårdare tag som förespråkas. När jag ser tillbaka och ställer mig frågan hur det kom sig att jag och mina syskon fick möjlighet att mot alla odds växa upp till hyggliga medborgare, är det framförallt en sak som slår mig – alla fattiga ungar gavs då möjlighet att gå i skola, eftersom politikerna såg oss som landets begåvningsreserv, viktiga att ta till vara! Tänk efter, vilken framtidstro låg det inte i de bilder, som denna föreställning skapade.
Med fokus på brott, straff och säkerhet är det helt andra bilder som skapas i människors inre. Min syn på de politiker, som måste spela på människors rädsla för att vinna deras röster, är inget att skriva hem till mamma om, det kan jag lova. Alla barn har en potential, som inte kommer till sin rätt under repressiva förhållanden, där barnet försätts i underläge. Jag blev verkligen glad när jag läste Kent Perssons inlägg – en politiker, som i dessa tider vågar tala om att barn behöver kärlek, massor av kärlek! En annan person, som visat att han vet vad barn behöver är Lars H Gustafsson. Såg honom senast intervjuas i Rapport häromkvällen och är nyfiken på hans bok Gå med dig, som kommer att presenteras vid Bok- & Biblioteksmässan den 24 – 27 september.
Tur för Folkpartiet att de också har aktiva kvinnor, som Linnéa Darell, ledamot i Säkerhets- och Integritetsskyddsnämnden, som med anledning av dagens Brännspunktsartikel gjort ett bra inlägg Hög tid att dela ut Orwells ”1984” i gymnasieskolorna? Marie E har läst och tycker att undersökningen vittnar om något fruktansvärt. Pure Nandi var en av de tusen som deltog i undersökningen och nu reflekterar kring resultatet. Själv lyckades jag tidigare idag att kolla vilka intressen som låg bakom. En ung Pirat har hittat ytterligare ett inlägg om repressiva åtgärder framförda av en aktiv inom Folkpartiet i Burlöv.
Undrar just varför de, som bekänner sig till liberalismen, uppvisar en sådan himmelsvid skillnad i synen på samhället? Inom Folkpartiet ryms uppenbarligen både politiker, som sätter sin tilltro till repressiva åtgärder, och de politiker, som visar tilltro till människan? Jag förstår varför Piratpartiet tror sig om att vinna framgång i valet 2010.
7 kommentarer:
"Gå med dig" är en fyndig titel på en bok. Beroende på vilket av de tre orden som betonas för man tre olika betydelser.
Tack för ett bra inlägg och länkningen.
@Per: Ja, jag kan mycket väl tänka mig att författaren valt titeln med omsorg och speglar innebörden av dessa ord i dess olika betydelser i ett barns liv.
@kentpersson: Tack själv. Det var en lisa att läsa ditt inlägg. Fann dig via Mary XJ, en av mina bloggfavoriter, och kommer säkert att hälsa på hos dig flera gånger.
Ja, den där DN-artikeln visar på en mentalitet som känns ganska improduktiv och "fattig". Genom några exempel pekar man ut "luckor i lagen" som man då skall täppa till. Och de är så sturska och verkar tro att världen då blir lugn och bra så att de kan gå vidare till nästa fråga och tilltäppande. Att positionera sig som "hård" lagstiftare tycks populärt idag. (I sakfrågan har jag inget att tillföra eller så mycket synpunkter, det är inte mitt område att resonera runt riktigt även om man ju som alla vill att barn inte far illa.)
Suck. Ett gott uppsåt, vill man hoppas. Men ändå så fel.
Pga fel fokus, det kan inte vara gm fokus på brott o bestraffning som föräldrar ska tvingas bli perfekta.
Känns som en pervers snedvridning av det som, med blandade känslor, beskrivs som social ingenjörskonst. Ngt som urartar alltmer i ett övervakningssamhälle, som inte gagnar någon i slutändan. Inte barnen heller, trots att det väl var meningen.
Lotta E etc borde lyfta blicken.
PS.
Lotta Edholm har en blogg, där det går att kommentera hennes förslag.
http://lottaedholm.wordpress.com/2009/08/18/kriminalisera-foraldrar-som-struntar-i-sina-barn/#comment-182
@Oscar: Det är just detta att politiker staplar lagar på varandra, som skrämmer mig. Att man tror att tvång är en framkomlig väg. I Storbritannien inleds processen med en överenskommelse - ett avtal - mellan läraren och föräldrarna när det gäller hemläxor m m. Klarar man inte att hålla vad man lovat kan ASBO-lagen tillämpas vilket innebär att en övervakningskamera installeras i elevens hem. Från att till att börja med ha installerat 2 000 kameror vill man nu utöka det till 20 000. Här i Sverige är det bland annat Stöldskyddsföreningen som lobbar för utbildning av säkerhetsansvariga i skolor och därför genomfört en enkätundersökning om gymnasieelevers, deras föräldrars och rektorers inställning till övervakningskameror, vilket 9 av 10 kan tänka sig under förutsättning att saken sköts av skolans säkerhetsansvarige. Här är det ett skolborgarråd som tycker sig behöva en lagstiftning för att kunna ta till tvångsåtgärder. Sorgligt! Varken barn eller vuxna kan mobilisera sina resurser att finna konstruktiva lösningar på uppkomna problem eller utmaningar under tvång. Efter ett par decennier i arbete bland tonåringar har jag själv lärt mig en hel del om hur människor fungerar.
@Lars-Erick: Det förefaller som att hon står under ett allt annat än sunt inflytande. Tror att influenserna från personer inom säkerhets- och bevakningsindustrin, vilka lobbar för all sköns elektronisk utrustning, har ökat med åren. Ska ta en titt på hennes blogg i morgon.
Skicka en kommentar