PP lok för en bättre informationspolitik?

Läser hos statsvetaren Henrik Oscarsson att SCB nu släppt sin sedvanliga redovisning av valdeltagandet i EU-valet. Rubriken PP lokomotiv för högt valdeltagande säger det mesta, men inte allt. Som många trott fick PP de flesta rösterna bland väljare under 30 år. Men samtidigt visar ålderssammansättningen av PP:s väljare att omkring hälften är äldre än 30 år, vilket betyder att PP bidrog till högre valdeltagande även bland de äldre.

PP:s partiledare Rick Falkvinge kan vara nöjd så här långt, men inför 2010 års val har vi en pedagogisk uppgift att förklara varför Piratpartiets frågor är så viktiga att vi anser det vara hugget som stucket vilket av blocken vi ger vårt stöd i alla övriga frågor i utbyte mot en acceptans för våra frågor. Ja, grundbulten är naturligtvis all den övervakning, som vän av ordning och rädda politiker samt övervaknings- och bevakningsindustrin begåvat oss med under det senaste decenniet och som tydligast kommit till uttryck genom lagklustret kring FRA:s verksamhet samt Ipred och Datalagringsdirektivet. Nicklas noterar och visar att det går att tolka det som följer i lagstiftningens spår på flera olika sätt – återgång eller utveckling?

Dessutom har det genom de etablerade partiernas legalisering av ”krigen” mot terrorism och pedofiler dykt upp många andra, som vädrat morgonluft och sett en möjlighet att kräva teknikens användning för att komma till rätta med sådant som de starkt ogillar. Toleransen sitter trångt i Sverige 2009. Längst har nog upphovsrätts- och patentindustrin kommit, det visar de hemliga turerna i förhandlingarna om ACTA, men även det finstilta i fiberägarnas användarvillkor. Medan de etablerade partiernas företrädare fallit undan för lobbyisternas och renlighetsivrarnas krav har motståndet växt och nu formerat sig i Piratpartiet.

Till skillnad mot alla dem som ser internet, som brottslighetens tummelplats nr 1, ser internets vänner teknikens möjligheter när det gäller att bygga Kunskapssamhället. I Radio Sthlms intervju i måndags talade jag om mitt liv på nätet och att jag genom datorn fått tillgång till all världens kunskap. Med handen på hjärtat kan jag säga att nätet är mitt universitet. Det är för att försvara internets frihet, rättssäkerheten, kunskapsutvecklingen och därmed tilliten människor emellan, som jag engagerat mig i Piratpartiet.

Åsa Torstensson är i USA för att delge presidentens handelsrådgivare och andra intresserade sina erfarenheter från EU:s horisont och samtidigt påtala behovet av öppenhet i ACTA- förhandlingarna. Via Michael Geist har jag tagit del av ett meningsutbyte mellan MP Charlie Angus och Canadas industriminister Tony Clement. Nöjesindustrins lobby har varit framgångsrik och ser ut att vara allestädes närvarande. Därför är Intensifiers och alla andras arbete för Werebuild.eu så viktigt och därför är Stockholms Tingsrätts dom i Portlane-saken så värdefull, vilket Jardenberg noterat. Funderar på om något i detta går att förena med aktiviteter och idéer inom Nätverket Svart Måndag och #Bitfear?

Ser också att Google ser ut att ha vikit ner sig i kraftmätningen med Murdoch och andra tidningsmoguler. Men, möjligen har någon tänkt till – somliga kan bara lära sig den hårda vägen. Känner för att applådera Sydsvenskan som tagit tag i kommentarerna till artiklar om de ensamkommande flyktingbarnen och synat sanningshalten. Ett lysande initiativ, som andra medier borde ta efter. Istället för att ojja sig över det farliga i att låta vanligt folk komma till tals i kommentarstrådarna – ta dem på allvar och syna argumenten!

Att folk är förbannade kan bero på att där ute pågår en kamp om livsutrymme åt alla. Många känner sig klämda mellan omöjliga förväntningar från omgivningen. Anders Widén gör sig till tolk för detta. I myndigheternas krig mot de som anses ligga samhället till last är tydligen allt tillåtet – här ger Mattias Klang exempel på hur Facebook kan användas i det sammanhanget. Är det dags att ställa frågor om detta även i vårt land?

Intressant.