Ledare, efterföljare eller vilseförare?

Kors i taket! I dag har SR ett inslag om det förslag som regeringens utredare Jan Rosén presenterat när det gäller upphovsrättslobbyns krav på ersättning för nyttjanderätt av deras verk på nätet. SvD har lagt ut TT:s artikel på nätet och E24 får det att verka så enkelt. Jag har hittills varit djupt missnöjd med att våra public service-media tidigare inte berättat för oss medborgare om vad som är på gång och hur det är tänkt att detta ska fungera. Den 8 november skrev jag ett inlägg om Avtalslicenser – en väg som mot himlen bär. Då upptäckte jag att det redan idag uppstått tvister om utbudet av SVT:s sändningar i Kabel-TV-företagens utbud till sina kunder. Efter en förlikning mellan CopySwede och ComHem har hyresgäster och bostadsrättsinnehavare fått betala en extra avgift som debiterats fastighetsägaren, vilka i sin tur kunnat ta ut avgiften genom en höjning av hyran eller månadsavgiften.

Av länkar till organisationer, som lever på att förmedla och fördela dessa insamlade avgifter, framgår att att de applåderar denna modell, medan de organisationer som företräder enskilda upphovsmän kan se uppenbara problem med kollektivavtal som modell för verksamheten. En sådan modell innebär att den största organisationen inom ett branschområde blir avtalsbärare och övriga får hålla tillgodo med s k hängavtal. Genom att lagen görs dispositiv kan rättigheter enligt lagen avtalas bort. Alla som varit med om att deras lagliga rättigheter avtalats bort vid en förhandling vet att avtalslösningar har sitt pris. Det är den ena sidan av saken.

Den andra – och minst lika betydelsefull – är att avtalsmodellen cementerar sakernas tillstånd d v s de affärsmodeller som företagen med närstående rättigheter redan har etablerat sedan många år tillbaka. Närstående rättigheter är den del av upphovsrätten som en upphovsman kan överlåta till andra mot ersättning. Det är framförallt denna del av upphovsrätten som måste uppgraderas med hänsyn tagen till den tekniska utvecklingen. Genom de rättegångar mot The Pirate Bay, som vi hittills kunnat följa, har vi kunnat se rätt groteska följder av att företag med närstående rättigheter kunnat välja metoden att med politikens och juridikens hjälp ge sig på tekniken.

Samma bekymmer har vi i EU där parlamentet igår röstade igenom ACTA-resolutionen, vilket bl a IDG.se skriver om. IDG skrev tidigare om att USA:s president Barack Obama vill snabbförhandla avtalet utan inblandning av kongressen. Christian Engström berättar om vad som hänt i EU och att det blir en debatt om saken i SVT2 i morgon fredag kl 9.30. Jag kan notera att Miljöpartiets Isabella Löwin verkar ha mera gemensamt med lobbyn för upphovsrättens närstående rättigheter än hon har med oss som kämpar för internets frihet. Det har hon i och för sig visat tidigare då hon sa Ja till Gallo-rapporten, vilket MiNimaliteter skrev om när det begav sig. När jag sett att hon presenterar sig inte enbart som MEP utan även som journalist och författare, då får allt sin förklaring. En person med ett eget intresse i upphovsrätten och med denna rätt närstående rättigheter, som hon som författare och journalist kan ha sålt vidare, är naturligtvis lättare att sy in i industrins garn.

Men nu tillbaka till Jan Roséns förslag. I morgon meddelas domen mot The Pirate Bay och därför kommer ”nyheten” om hans förslag att kunna ses som det svärdshugg som ska lösa den besvärliga knuten. Men jag har verkligen svårt att se Jan Rosén i rollen som Alexander den store. Hörde på Ring P1 att Markus ”Lake” Berglund föredömligt raskt tog tillfället i akt att lufta sin syn på saken. Starkt jobbat! Vid sådana tillfällen önskar jag att jag hade det mod som krävs för att ringa upp och lägga mig i. Även om jag ibland kan vara rätt vass när jag skriver, så slår Jante till rätt rejält när det gäller att hålla låda inför en publik. Detta sagt som förklaring till Lake som nog tycker att jag syns och hörs alltför dåligt i mitt närområde.

Jag borde nog göra som Anna Troberg – fila på några debattinlägg oavsett vilket domslut som än kommer. Idag har ju även debatten om nakenscanningen nått ut i public service-media – här i P1 Morgon. Inslaget illustreras med den protest mot nakenscanning som en amerikansk medborgare genomfört. På nätet har vi kunnat läsa om hans syn på saken. Men att han hotats med kraftiga böter var en nyhet. I Aftonbladet skrev Martin Ezpeleta om sina erfarenheter och tankar om USA:s kontrolliver, som Justitieutskottet nu accepterat. Intressant höra några riksdagsledmöter debattera saken. Det har varit alldeles för litet av detta när det gäller statliga åtgärder med bäring på internet. Framförallt kommer debatten igång först efter att riksdagsgrupperna bundits upp av beslut i utskotten och således utom räckhåll för påverkan av andra än lobbyisterna. Det är inte utan att vi kan börja se oss som en lydstat till USA där det varit i säck det som nu kommer till oss i form av olika påsar.

Med tanke på Datalagringsdirektivet är det också befogat att ställa frågan när det gäller dessa bilder. Här kan det vara bra med en repris av Metroartikeln där internetleverantören Jon Karlung uttalar sig om datalagringen samt DN:s artikel där en jurist sågar Lagrådets yttrande. DN:s Johannes Åman reflekterar kring hur det kunnat gå så här. Men detta viftas bort av Justitieministern – sorgligt. Politikerbloggen berör inte med ett ord att lagen kan komma att utvidgas och då ska det räcka med en förordning istället för en lagändring. Jan Rosén gissar att den nya avtalsavgiften kan röra sig om 10 kronor mer i månaden medan ingen vet vad kostnaderna för datalagringen kommer att betinga. Egentligen visar de bara att det är lätt att komma med statliga påbud när det är medborgarna som ska betala. Både i form av reda pengar men också genom den anpassning till övervakning och kontroll som politikernas rädsla och deras oförmåga att väga in allmänhetens mänskliga behov i den digitala eran ger upphov till.

Opassande försöker förstå och när hon benar upp det hela och kommer fram till att vi människor är sådana och i stort sett inte kan hjälpa det, då vill jag protestera. Samtidigt ser jag att hon också letar efter utvägar. Vi är ju alla – även politikerna – människor med egen tanke- och inlevelseförmåga. Inte några programmerade robotar. Ett riktigt Alexanderhugg vore att tala om upphovsrätten som det tidsbegränsade monopol som det egentligen är och korta av skyddstiden rejält samt ge allmänheten rätt att kopiera för icke kommersiellt bruk. Lars-Erik har sin egen twist kring saken inspirerad därtill av Scaber Nestor.

Avslutar med en riktig knorr – KU fruktar avlyssning!

Intressant.