Skräckfilmen stoppad men skräcken får ny hemvist.

SvD:s Per Gudmundson skriver idag om hur vänstern lyckades stoppa skräckfilmen med en tillbakablick till 1980-talet då videofilmen Motorsågsmassakern skapade moralhysteri. Man kan le vid minnet och känna en viss lättnad, om det inte vore för att skräcken fått en fast hemvist i Medierådet, en kommitté inom regeringskansliet, som enligt direktiv 2010:64 ska ges status av statlig myndighet - Statens medieråd - fr o m 1 januari 2011. Prop. 2009/10:28 som handlar om detta finns här. Rätt märkligt förresten att där inte finns någon notering varken om Utskottsbetänkanden eller Riksdagsbeslut. Uppdatering: Beslutet togs samma dag som jag skrev detta inlägg. Beslutet kan läsas i listan över Beslut i korthet från Riksdagen (7:e ärendet).

Det är möjligt att vänstern lyckades stoppa skräckfilmen, men Per Gudmundson kan inte blunda för att man på högerkanten vill ge skräcken för att internet skadar barn en permanent hemvist i en särskild myndighet.

Intressant.

Rötmånadshistorier – nej, följder av riksdagsbeslut.

Ju mera jag läser desto mer förundras jag över att det varit möjligt för ECPAT och deras vänner att jaga upp riksdagens ledamöter så till den grad att innehav av eller tittande på serieteckningar kunnat bli kriminellt. Läser hos Seriefrämjandet om effekten av de lagar som beslutats i Sveriges riksdag. Där sägs att ”en av Sveriges mest erfarna översättare och mangakännare har av Uppsala tingsrätt dömts för innehav av barnpornografi till 80 dagsböter i juni i år. Innehavet bestod av 51 bilder erotiska bilder på mangafigurer som tingsrätten anser är under 18 år.” Saken togs upp till diskussion mellan ECPAT:s generalsekreterare Helena Karlén och serietecknare Natalia Batista i Sveriges Radios Studio Ett i eftermiddags. Föga förvånande saknar Helena Karlén förmåga att se det tvivelaktiga i denna lag. Hon upprepar argument, som hon inte kan vederlägga med hänvisning till några forskningsresultat. Hela resonemanget bygger på uppfattningen att även en teckning av någon, som kan antas vara under 18 år, ska ses som en kränkning av ett mänskligt barn.

Tidigare har DN, Expressen och Nyheter24 skrivit om saken. Saxar ur Expressen ”Alla människor - utom pedofiler - vill att pedofiler ska kunna stoppas effektivt och att sexuella övergrepp på barn ska kunna avslöjas och avbrytas nästan till varje pris som helst. Men ändå; att en frihetsinskränkning av denna dignitet kan slinka igenom regering och riksdag utan att det blir någon egentlig debatt är inte ett demokratiskt friskhetstecken.” Detta kan inte nog understrykas. Som många andra blir jag så upprörd över att lagstiftarna låtit sig förhäxas av ECPAT, att jag saknar ord för vad jag tycker, tänker och känner. Därför känner jag tacksamhet gentemot dem som finner ord att beskriva vad det är fråga om. ”Hur obehagliga och otäcka fiktiva verk än kan vara, och vad man än kan tycka om japansk porr med tecknade barn, så finns här faktiskt inga offer. Barnen i upplänningens mangaserier har inte blivit antastade. För de är seriefigurer. Ordet "moralpanik" bör man inte använda för lättvindigt, men det ena kan lätt leda till det andra när förbudslogiken börjar rulla och inga motkrafter finns.”

Om det bara vore ECPAT, som tycker att vad som helst går an i kampen mot pedofiler och barnporr, kunde vi väl leva med det. Men, när vi vet att det är detta synsått som vägleder Alf Svensson, MEP i EU, när han kräver att direktivet för datalagring ska utvidgas att omfatta även sökningar på nätet, då måste vi verkligen säga Stopp och belägg. Om detta skrev bl a Marcin de Kaminski ett debattinlägg i Expressen igår där han berättar att KD:s Alf Svensson inte drar sig för att påstå att jag och andra kritiker av datalagringen motsätter oss skydd av utsatta barn. Det är så oförskämt att jag i en Fb-uppdatering spontant krävde att de kristdemokrater, som finns i min närhet, ska säga sig mening om detta så att jag vet var jag har dem.

Andra svenska MEP:er, som hade skrivit under WD 29 eller Smile29, som dokumentet populärt kallas, drog tillbaka sina underskrifter när de fick innebörden av sin begäran klar för sig. Minns att Marit Paulsen blev rejält upprörd när hon insåg att hon blivit vilseförd. Men inte Alf Svensson. Han är tydligen anhängare av det jesuitiska förhållningssättet att ändamålet helgar medlen. I likhet med ECPAT, men också Kamratpostens Ola Lindholm, som vid ett seminarium vid Göteborgs universitet den 6 maj uttalade att det kunde vara OK att bura in 1.000 oskyldiga om det kan rädda ett enda barn. Då skrev jag i min blogg att jag var chockad över att Ola, som leder ett så viktigt media för landets barn och ungdomar, tar så lätt på sin uppgift att upprätthålla respekten för rättssäkerheten. Vid sidan av ECPAT verkar Medierådet, som har till uppgift att hålla koll på barns och ungdomars medievanor. Fick ögonen på detta råd, när DN skrev om deras granskning av ungdomssajter. I rådets ställe kommer Statens Medieråd med start den 1 januari 2011. Det ska bli intressant följa om den myndigheten kommer att uppträda med större professionalism än det som ECPAT och andra visat prov på.

Andra som skrivit om saken – Erik Laakso, deepedition, MinaModerataKarameller, Oscar Swartz, Opassande, Anders S Lindbäck, Juristens funderingar och Göran Widham. Med vilken verkan det kan ha. Finns det något hopp om nationen Sverige när lagstiftarna låter sig styras av känslor, som inga journalister medan tid är ber dem motivera med hänsyn tagen till förnuftet.

Intressant.

Den som gapar över mycket ...

... vill ha mer. Det tänkte jag när jag läste DN:s artikel Miljoner tittare kan bli utan SVT. Förr löd fortsättningen ”... mister ofta hela stycket”, men sedan politikerna ställt sig på upphovsrättslobbyns sida, finns inget ände på deras glupande aptit. ” – Jag är övertygad om att det här kommer att lösas. Det är ingen som har någonting att vinna på att halva Sveriges befolkning inte får tillgång till våra kanaler, säger Jan Olof Gurinder distributionschef på SVT. Men enligt honom har Copyswede i vilket fall inte några planer på att släcka ner sändningarna. Det skulle istället handla om upphovsrättsintrång och en stämning av kabeloperatörerna.”

”Det skulle istället handla om upphovsrättsintrång och en stämning av kabeloperatörerna.” Läs den meningen en gång till. Jag kan inte säga att jag är förvånad. Tvärtom, har det bara varit en tidsfråga innan vi skulle få se prov på upphovsrättslobbyns kreativitet, när det gäller att suga ut oss medborgare. Copyswede, som lever på att fördela avgifter för användning av upphovsrättsskyddat material, vill nu ha betalt ännu en gång eftersom kabeloperatörerna enligt lag är skyldiga att ta med SVT:s sändningar i de ”paket” som de erbjudit oss som kunder. Om inte kommer operatörerna att anklagas för upphovsrättsintrång och riskera dryga skadestånd. Snällt betala eller processa går på ett ut – det är alltid vi tittare och lyssnare som tvingas att betala.

Den som deltagit i debatten om ACTA-avtalet vet att lobbyn ivrar för att teleoperatörerna ska göras ansvariga för kundernas trafik. Det betyder att operatörerna, för att rädda sina egna skinn, ska tvingas ta med bestämmelser i sina användarvillkor, där de ser om sina möjligheter att kontrollera innehållet samt bereda sig tillträde till mitt hem och min dator.

Andra som skriver i saken är: Opassande; Carls konsumentblogg; och Hax.

En annan aktör, som det gäller att hålla ögonen på är Medierådet. Den 3 maj berättade jag om vad jag funnit när jag följt upp en tankegång. De presenterar sig själva som ett kunskapscentrum om barns och ungas medievardag. Kunskapscentrum! Med den enögdheten? Ordförande är Kristina Ahlinder, sedan 1995 verkställande direktör i Svenska Förläggareföreningen, de svenska bokförlagens branschorganisation. Intressant med tanke på upphovsrättslobbyns strategi att underblåsa filtrering och blockering av barnporr för ett genombrott för dylika metoder. Sedan kan de fortsätta driva sina krav på övervakning och kontroll av upphovsrättsskyddat material. Samtidigt fann jag hos dem länkar till en artikel vars fakta måste kontrolleras och idéer diskuteras. Oscar Swartz är en debattör, som granskat påståenden om barnporrens omfattning på nätet och funnit att osakliga uppgifter spinns runt som om det vore fakta och konstaterar att Politiker älskar barnporr. Här har Mattias Klang på sin blogg Techrisk reflekterat kring Medierådets användning av begrepp som leder till felaktiga föreställningar om vad livet på nätet är. Mattias är forskare, jurist och universitetslektor samt projektledare för Creative Commons. Själv undrar jag om det verkligen kan komma särskilt mycket gott ur de direktiv som Medierådet verkar under.

Avslutar med Anna Troberg som bland annat berättar om att hon ska debattera fildelning och upphovsrätt med Netopias Per Strömbäck på Högskolan i Skövde. Själv fick jag möjlighet att häromdagen vara i Borås och prata om hur jag med hjälp av mitt bloggande skaffat mig kunskaper, som gjort att jag idag är engagerad i Piratpartiet. När jag tänker tillbaka på mitt engagemang för ett fritt och öppet internet, finns ingen annan utväg. De etablerade partierna kommer inte att ta till sig att demokrati förutsätter fri information, förrän Piratpartiet äntrat riksdagsskutan!

Intressant.

Pressfrihet och grävande journalistik.

Idag på Pressfrihetens dag fokuserar TU på kampanjen till stöd för frigivning av den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak, som suttit fängslad i Eritrea sedan 2001. SvD har en artikel om det dagsaktuella läget – Dawit Isaak riskerar att dö enligt en tidigare fångvaktare som flytt från Eritrea. DN:s ledare vidgar synfältet och ger några ytterligare exempel på hur grävande journalister har det på andra håll i världen. Skillnaden i uppgiften om antalet dagar – 3144 dagar eller 2779 dagar, som det står i ledaren, kan väl ses som en petitess, men för den drabbade, som varit skild från sin familj, är varje dag en dag för mycket. Åtta publicist- och människorättsorganisationer skriver på DN Debatt att EU:s trovärdighet står på spel i fallet med den svenske journalisten Dawit Isaak. De vill att biståndet ”gradvis stryps tills dödslägret i Era Eiro stängts, dess fångar getts vård under överinseende av till exempel Röda korset och släppts eller getts en öppen rättegång för de ”brott” de misstänks för.”

Det är rätt intressant att läsa stycket: ”Man bör vara realist och se det storpolitiska spel som pågår, långt över huvudet på fånge nr 36 Dawit Isaak. Men den trovärdighet som står på spel är också EU:s egen. Har EU i dagsläget alls en trovärdig politik när det gäller att stärka mänskliga rättigheter?” Intressanta frågor, som den fria pressen borde söka svar på. Ser att Jonathan Rieder Lundkvist varit ute och fångat en del aktörer på bild.

Just detta att kritiskt granska till exempel penningstarka lobbygruppers inflytande i vår regering och riksdag samt EU:s ministrar, kommissionärer och parlament lämnar en hel del i övrigt att önska, vilket Opassande passar på att aktualisera denna pressfrihetens dag. Jag delar Emmas förundran över detta ointresse. Kan det vara så att även här handlar det om ekonomiska intressen, som inte ljuger, och att det krävs både insikt om den nuvarande upphovsrättens hot mot kunskapssamhällets friska växt och modet att dra på sig det ogillande, som uppstår när en journalist biter den hand som föder honom eller henne, även i vårt land.

Här riskerar man inte att bli dödad, men jag är rätt säker på att medias vurm för såpor och ”kändisskvaller” bara delvis kan förklaras med förhållningssättet ”att ge folket det som folket vill ha”. Vad är det, som vi går miste om, när journalister duckar för de nyheter som ger obehagliga reaktioner från de som granskas?

Det är rätt intressant att se vilka som anförtrotts uppgiften att i Medierådets skepnad bygga upp ett kunskapscentrum med bland annat länkar till artiklar, vars faktakoll man kan sätta frågetecken kring. Här handlar det om en inblick i Interpols huvudkontor i Lyon i Frankrike. Här jobbar en person, utlånad från rikskriminalen, för att bygga upp och administrera databasen, som poliser i hela världen kan använda i sin jakt på förövarna. Intressant är den information vi får b t w ”Man räknar antalet övergreppsbilder och så lämnar man utredningen till åklagaren. Bilderna kanske destrueras och kommer inte att användas i någon annan utredning. - Men fick en specialenhet tag i de här bilderna och började gå igenom dem och leta efter pusselbitar som kanske matchar med andra utredningar internationellt, så skulle vi kunna rädda betydligt fler barn. Vi skulle även hitta övergrepp som de här personerna gjort sig skyldiga till. Måste det vara poliser som gör det? -Nej inte alls, jag skulle personligen kunna tänka mig att man outsourcar den här typen av granskningsarbete.”

Tänker sig sagespersonen en framtid som egen företagare i den branschen? Är det detta segment inom det säkerhetsindustriella komplexet som Cecilia Malmström håller på att kratta manegen åt? Sett i detta ljus är det helt uppenbart att sakligheten i Medierådets verksamhet måste granskas, men vem ska göra detta? Public service media? Jag tänker på det som jag läste igår när Christian Engström länkade till ett gammalt blogginlägg, som visar att upphovsrättindustrin redan våren 2007 hade en stragegi att barnpornografi skulle bli murbräckan för filtrering och kontroll av internet, som upphovsrättsindustrin skulle kunna dra nytta av i nästa steg.

Hax bidrar med några röster om EU:s internetcensur. Scaber har funnit en forskningsrapport om dagspressen och ställer en fråga. Lars-Erick skriver ett nytt avsnitt i sitt arbete om Integritet. Maloki söker jobb, men i brist därpå vill jag tipsa henne och andra om Techrisks puff för en intressant kurs. Avslutar med SSBD:s sammanfattning av veckan som gick. Även om jag kollat in en del av detta tidigare finns där tillräckligt för att hålla mig sysselsatt åtskilliga timmar framöver. Intressant.