Årets nybyggare

Ett stort grattis till Besim Akdogan till utmärkelsen "Årets nybyggare"! Av artikeln i SVD Näringsliv framgår att han utvecklat sitt företag från de upptäckter han gjorde när han åkte runt med matlådor till pensionärer, som beviljats hemtjänst. Hemligheten bakom hans framgång är framförallt att han lyssnat på pensionärerna. Företaget får sina kunder genom att de är ett kundval inom hemtjänsten - pensionärerna kan välja dem! Sedan jobbar han på, medan nöjda pensionärer sköter den reklam, som han inte är så mycket för. Med risk för att uppfattas som en som sällat sig till klagokören, dristar jag mig till att undra: - Varför finns ingen utmärkelse "Årets förnyare" inom den offentliga sektorn? Men, jag är tvärtom anhängare av att även den, som oförtrutet arbetar på med att förnya äldreomsorgen i kommunens egen regi i riktning mot ett friare val för pensionären, är värd en uppmuntran.

Flopp eller orealistiska förväntningar?

Igår talades i DN om "Baksmälla i Bloggosfären" och idag får vi i SvD läsa om att bloggarna utmanar skråtänkandet under rubriken "Nätet förvirrar etablissemanget", medan en sannare bild av detta kommunikationsverktyg förmodligen ligger någonstans mitt emellan dessa uttalanden. Eftersom saken gäller skrivna ord, som kan läsas av flera, uppstår genast den spänning mellan proffs och glada amatörer, som uppträder på alla andra områden där amatörer öppet visar sitt intresse. Men, vad de skrivande proffs, vilka känner ett behov av att förringa amatörernas intåg, oftast inte tänker på det är att deras syn på oss säger mera om dom själva än oss.

För mig är skrivandet en process, som bland annat hjälper mig att skapa en känsla av sammanhang i en tillvaro då jag själv och livet omkring mig genomgår förändring. Under de årtionden, som förflutit sedan jag lämnade det socialdemokratiska partiet, har livet lärt mig att det finns fasta tuvor i det politiska träsket och att dessa tuvor kan vara av de mest skiftande politiska kulörer. Olyckligtvis har den humanistiska livshållning, som binder oss samman, svårt att göra sig gällande i ett samhälle, som så starkt präglats av det trettioåriga ordkriget mellan höger och vänster och där vapenarsenalen blivit allt mer sofistikerad med resultat att samhällets resurssvaga lätt blir "nyttiga idioter" för de mest skrämmande politiska strömningar. Att ett samhälles elit har särskilda förpliktelser verkar vara glömt idag. Skulle jag utöver värdet av skrivprocessen nå flera själsfränder där ute i bloggosfären blir det bara en extra bonus.

Efterforskning fortgår

Den som läst tidigare inlägg vet att jag intresserat mig för den undersökning, som Stefan Fölster, Svenskt Näringsliv, och Fredrik Bergström, Handelns UtredningsInstitut, refererade till när de basunerade ut att praktiskt taget alla svenskar var fuskare i förhållande till välfärdssystemen. Först fastnade jag på att det handlade om en webbenkät, som jag genast misstänkte vara mindre tillförlitlig än en traditionell undersökning. Men sedan jag fått förklaringar, som tyder på att metoden med webbenkäter inte är mindre tillförlitliga än undersökningar, där respondenter tillskrivs eller rings upp, så har jag nu kommit fram till nästa steg. Det gäller frågeformuläret och den rapport, som varje seriöst undersökningsföretag eller -institut upprättar efter en genomförd undersökning.

Den delen av undersökningen ägs av Handelns UtredningsInstitut och jag kan bara hoppas på den goda viljan när jag nu sänder ett mejl till VDn Fredrik Bergström med denna min begäran. I mina samtal med statistiskt bevandrade i min bekantskapskrets har jag förstått att det är frågeformuläret och rapporten som ska visa kvaliteten på undersökningen. Av den kan den statistiskt kunnige se om det rör sig om en s k "kampanjundersökning" väl tillrättalagd för sitt ändamål och således mindre seriös eller en undersökning av god kvalitet, som man kan använda när man vill nå en sannare kunskap om komplexa förhållanden. Ytterligare ett steg utgörs av boken baserad på detta underlag. Men det blir nog överkurs för mig. Jag är glad om jag kan få fram frågeformuläret och rapporten utan att det kostar skjortan.

Boklördagen blev lyckad

Vi inom styrelsen i Stadsbibliotekets vänner lyckades sprida flera av de medverkade författarnas böcker med hjälp av lotterier, där hela inkomsten gick tillbaka till lottköparna i form av bokvinster. Och under det lättsamma prat, som uppstod mellan oss och bibliotekets besökare, när vi pratade för möjligheten att vinna böcker, lyckades vi även värva 20 nya medlemmar till vår förening. Stadsbiblioteket vänner är en ideell förening för alla med syfte att stimulera läsning av böcker för rika inre upplevelser, personlig utveckling och inhämtande av kunskap. Ett myller av besökare visade att Stadsbiblioteket bjöd på en givande lördag.

Personligen kunde jag glädjas åt mötet med många vänner och bekanta. Av författaren Yngve Berger fick jag "Berättelsen om Hanna" med en tillägnan, som värmer hjärtat på ett sätt som jag hoppas håller i sig under den mörka trista tid som väntar. När jag läste boken för några år sedan blev jag överförtjust. Med en åldersdement mor var det förlösande att läsa om en åldrande kvinnas förändring och reaktionerna i hennes omgivning. Jag minns att jag då försökte tipsa de som sysslar med personalutbildning att boken med fördel kunde ingå som den del i omsorgens kurslitteratur. Ett annat kärt återseende var mötet med författaren Annika Borg, som växte upp här i Norrtälje. När jag träffade henne första gången vill jag minnas att hon var i 14-15-års åldern. Då var jag fritidskonsulenten, som fick möjlighet att samla ett 20-tal ungdomar under en sommarvecka, för att de med hjälp av video och bandspelare och proffsiga handledare skulle undersöka ungdomars situation i Norrtälje. Annika var en av kursdeltagarna. Igår köpte jag hennes senaste bok "Inga fler dagar inom parentes - Om livet, döden och sorgen" och i sin dedication berörde hon vad kursen då för länge sedan betytt för henne. Och jag kände mig både glad och tacksam för att jag fått träffa henne igen, nu som vuxen och av många människor mycket omtyckt präst.

Inför boklördagen på Stadsbiblioteket

Boklördag är ett initiativ från författaren Katarina Kieri, som sedan några år nu blivit något av en tradition. I morgon lördag håller Stadsbiblioteket öppet hus och uppemot 40-talet författare erbjuds att duka upp sina böcker och möta sina läsare "rakt över disk". Det brukar vara en dag man gärna minns. För min personliga del kan jag berätta att lyckokänslan var monumental när jag något år tidigare lyckades förvärva ett exemplar av EN BOK FÖR ALLA:s "Mannens dikt om Kärlek - en antologi av Göran Palm", med dennes tillägnan till en man i min vänkrets, som dock inte insåg värdet i denna gest ;-)

Efter att ha ställt iordning sina bord tidigare idag, hade en del författare hörsammat inbjudan från Roslagens Konstnärsgille att i kväll träffas för ett mingel med inslag av berättelser och uppläsningar i Konsthallen. Jag kom hem för en stund sedan och känner för att vilja dela med mig av den glädje jag känner inför att människor, trots allt prat om tidsbrist, ändå ger sig tid att träffas för en pratstund, där man också delar med sig av sina berättelser. En inspirerande upptakt till morgondagen då vi från 10.00 till 16.00 ska verka till stöd för författares verk och bibliotekets roll. Vill du veta mera kan du gå vidare till www.norrtalje.se/boklordag

Vad är vi rädda för?

Med gårdagens Uppdrag granskning i arbetsminnet, är det svårt att sätta ord på de känslor, som kom och gick under torsdagen, när jag deltog i seminariet Integration Storstad - Anställd utan ansikte, vilket anordnades av Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS). Där redovisades tankar kring diskrimineringslagstiftningen och problematiken kring rekryterande chefer, som går på sin magkänsla, vilket oftast innebär att de, när allt annat är lika eller nästan lika, väljer bort människor av annat etniskt ursprung än svenskt. Osäkra eller rädda för det främmande slår reptilhjärnan till och man väljer den man tror sig veta något om d v s en vit, svensk man.

Om du vill veta något om dig själv i förhållande till människor av annan härkomst finns här ett intressant test.

För min del är nog dagens behållning en spontan reaktion från en ung kvinna av utländsk härkomst: - Jag vill inte tvingas gömma mig bakom en avidentifierade ansökan - jag vill kunna visa vem jag är och vad jag kan, jag är stolt över det!

Hur näringsliv och samhälle ska förhålla sig till chefer, som inte törs se en sådan ung stolt kvinna i ögonen under en anställningsintervju, det må vi utmana alla rekryterande chefer till en dialog om!

Det angår inte mig

Har nyss sett Uppdrag granskning och skäms. Kan det verkligen vara OK att driftigheten i detta land bara kan komma till uttryck i skumraskaffärer. När vita svenska män blir konfronterad med hur det går till i de företag, som köpt deras koncept och arbetar under deras logga, då har man ingen aaaaaaaaaaning. Medan de, som arbetar vid fronten, är väl medvetna om sakernas tillstånd och försvarar sig med att det inte angår dem.

De köper en tjänst av ett annat företag och det är detta företag, som har hela ansvaret. Det är självklart mycket enklare att rycka på axlarna åt detta när det är en invandrare, som fungerar som slavdrivare, och utnyttjar andra "svartskallar" som slavarbetare! Men, den som ser och inte bryr sig är medskyldig. Det talar vi om när det gäller ungdomar, som blir åsyna vittnen till misshandel och annat olaga tvång, och inte vågar ingripa eller ställa upp som vittnen. Är det någon som på allvar tror att det ena inte har med det andra att göra?

Jag skäms för att vi vuxna, etablerade som företagare eller i andra sammanhang, är så taskiga förebilder för det uppväxande släkten! Istället för att med tvivelaktiga metoder peka ut 95 procent av svenska folket som fuskare i förhållande till våra system för en jämlik välfärd, borde näringslivets företrädare - om man verkligen tror på kapitalismen som inspirationskälla - ta itu med dem, som tror sig kunna göra vad som helst i företagsamhetens namn.

Jag har idag varit tillsammans med ett 30-tal kvinnor, de flesta av annat etniskt ursprung än svenskt, och lyssnat till deras berättelser om hur de lyckats starta nya företag, trots att de ibland mötts av mycket diskriminerande attityder hos handläggare inom våra offentliga system. Handläggare, som haft till uppgift att vara ett proffsigt stöd för människor i behov av försörjning. Dessa invandrarkvinnor är inte betjänta av att svenskar, som blir tagna på bar gärning (när de utnyttjar deras landsmän i behov av inkomster) ostraffat kan svära sig fria från ansvar. Upphandlare av varor och tjänster måste bli bättre på att ställa krav på etiska förhållningssätt i förhållande till kunder och utförare, om man vill vara trovärdig.