Måndag i Sverige och Europa.

Idag svämmar media över med kommentarer om valresultatet; IDG, SvD 1, SvD 2, SvD 3, DN 1, DN 2, DN 3, DN 4, DN 5, AB 1, AB 2, Expr 1, Expr 2 och en synnerligen klok analys av Sydsvenskans politiska chefredaktör Heidi Avallan. I den räkning av personröster, som tog sin början idag kl 8.00 kan man – även om det inte är klart – att Marit P-effekten är påtaglig i Folkpartiet Det tolkar jag som att de osäkra väljarna, valt att kryssa ”en uppkäftig tant” när partiledarna brett ut sig och skymt sikten till de olika kandidaterna i partierna. Folkpartiets känsla för demokrati och integritetsfrågor är inte mer utvecklad än hos de övriga partierna inom alliansen. Initiativet från CenterUppropet att integritetscertifiera Lena Ek och en rad andra av deras förtroendevalda bidrog nog till att hon inte fick känna av väljarnas brist på tilltro, på samma sätt. Ser hos Mårtensson att han gör en snarlik analys – dock tror jag att han missat orsaken till Folkpartiets framgång. Lars-Erick vill inte tro på Marit-effekten, då han menar att ett val där integritetsfrågorna varit heta, borde Olle Schmidt, ha fått ett bättre utfall. Olle är känd som en sann vän av demokrati med förmåga att värna sin egen integritet samt visa respekt för andras. Tror dock att räkningen av personrösterna kommer att ge ett tydligt besked. Bloggen Bent gör en lysande analys av Centerpartiets situation efter alla dribblingar kring integritetsfrågorna. Att det inte är alldeles enkelt att föra en dialog i saken visar dock Staffan Danielsson i sitt inlägg. Sedan måste jag naturligtvis titta in hos en av Piratpartiets främsta påhejare Opassande och deras yngsta Calandrella. Leo rapporterar från Malmös horisont Ett stort grattis till er och alla andra pirater. Därefter ger jag ordet till Mitt i steget, som tillhör ett av de båda stora etablerade partierna på lokal nivå. Moderaternas ledamot i riksdagen har ännu inte gjort något inlägg i saken men en länk till hans bloggadress gör att intresserade kan ta del senare. Intressant.

Sedan något om myntets baksida. En dag som denna sätts vänskap på prov. I besvikelsen över nederlaget kan det finnas anhängare, som lägger skulden för nederlaget hos dem, som inte hjälpte dem att dra åt deras håll. Jag har dock räknat med att Erik Josefsson och Scaber Nestor inte är av den ullen, utan kan hantera att jag och andra på sluttampen valde att proteströsta på Piratpartiet, istället för Vänsterpartiet eller Junilistan. Jag har haft en ovärderlig nytta av att dessa båda generöst delat med sig av sin kunskap och sina iakttagelser samt kommit med en klapp på axeln, när det känts tungt. Intresset för de demokratiska partiernas arbetssätt och riksdagens samt parlamentets arbetsformer och respekten för mänskliga rättigheter – det har vi fortfarande gemensamt. Nu måste vi fortsätta baxa Telekompaketet och hålla i när det gäller datalagringsdirektivet och ACTA-avtalet samt FRA-lagarna – inte minst. Nu börjar för min del en tid då jag ska orientera mig för att veta vilka partier jag ska lägga min röst på i valet 2010. Har blivit intervjuad av Norrtelje Tidning och får som vanligt fjärilar i magen – vad sjutton blir det av det surret?! Men, jag har förstått att det är något man får ta, om man tycker att väljare har rätt att lägga sig i – även mellan valen.

Rösten på PP inte bortkastad.

Börjar valvakan med att kolla på nätets olika kanaler och ser att vallokalsundersökningen (Valu) leder till en rad funderingar både vad gäller ungdomarnas och pensionärernas val. Att Piratpartiet och Miljöpartiet lyckats fånga ungdomarnas intresse är den stora snackisen. När sedan riktiga resultat rapporterats in kan man se att valdeltagandet i Norrtälje ökade från 34,5 till 37,0, vilket är drygt 11 procent lägre än i länet som helhet. När alla 38 valdistrikten räknats har M ökat med 2,1 %, FP med 8,0 %, MP med 4,9 % och SD med 1,4 % medan förlorarna är Junilistan -14,5 %, V – 4,7 %, S – 1,7 % och övriga – 2,9 % medan PP fått 6,7 % och FI 1,7 %. De senare är nya i detta val. Det är för övrigt en suverän service som Valmyndigheten ger oss på nätet.

Efter att ha hört Piratpartiets partiledare Rick Falkvinge tala om att det var medborgarrättsfrågor, som fått väljarnas stöd, kändes det bra. Journalisterna verkar har svårt att ta in att det kan handla om något annat än illegal fildelning. Ser sedan att DN har en artikel om resultatet i hela EU och tycker att det verkar som att MP:s framgång handlar om att klimatfrågorna varit viktiga, men också att de tagit frågorna om demokrati och mänskliga rättigheter på allvar. Sedan kan jag personligen känna ett stygn i hjärtat när jag ser att Vänstern gått så kraftigt tillbaka, så att Erik Josefsson, som dragit ett sådant lass för att väcka folk till medvetenhet om innehållet i direktiven i Telekompaketet, inte kommer in i parlamentet. Det är en förlust för oss alla från vänster till höger! Men, för mig var det viktigare att kunna protestera och bidra till en markering att det är dags för de etablerade partierna att intressera sig för demokratifrågorna och förstå att ett mandat i valet inte innebär rätt att köra över folket under åren där emellan. Intressant?

Kollar sedan runt i landet litet på måfå och ser att t ex Jämtland skiljer sig markant från resultatet i Stockholms län och tänker på om detta inte kan ses som en effekt av det jobb, som Anders Widén lagt ner – en pirat i hjärtat, som gett sig sjutton på att baxa sitt parti Socialdemokraterna till en ny insikt. Sedan gäller det att det håller i sig över den kongress i höst, som Anders m fl har skrivit en rad motioner till, om bland annat stopp och belägg, när det gäller den integritetskränkande lagstiftning, som kommit som trädd på ett snöre. Kollar Hax, men orkar för övrigt inte med någon runda, utan tar nya tag i morgon.

EU-val – demokrati i teori och praktiken.

Idag väljer vi vilka politiker som ska företräda oss i EU-parlamentet, sägs det. Men, det är en sanning med modifikation – idag väljer vi de partier, som beslutat vilka politiker, som skött sina kort så att de fått partiledningens förtroende att toppa valsedeln. Låt vara att där finns ett personvalsinslag, men det krävs åtta procent av partiets röster för att rubba den ordning, som ”partimaskineriets kungamakare” bestämt, för att låna ord ur P J Anders Linders krönika i dagens SvD. ”Numera behandlas riksdagsledamöterna som om de satt i riksdagen på uppdrag av sin partiledning snarare än på sina väljares mandat”, skriver han bland annat.

Detta har blivit ännu mera markant sedan personvalsinslaget infördes, eftersom flera partier binder upp sina kandidaterna i enskilda avtal om lojalitet mot partilinjen redan innan valet, där de egentligen avtalar bort sin lagliga rätt att rösta efter det egna samvetet. Anne-Marie Pålsson har för några veckor sedan tagit bladet från munnen och berättat om sina erfarenheter av snart åtta års riksdagsarbete, något som Per T Ohlsson skrev om den 31 maj i Sydsvenskan. ”Riksdagens viktigaste uppgift vid sidan av det löpande lagstiftningsarbetet är att granska och kontrollera den verkställande makten, det vill säga regeringen. Det förutsätter självständiga riksdagsledamöter, utrustade med lämpliga redskap. I Sverige är det si och så med både självständigheten och redskapen”, skriver han.

Kommer riksdagen att råda bot på detta inom ramen för Grundlagsutredningen? Nej, knappast. Den 4:e maj skrev Gunnar Wetterberg en artikel i DN rubricerad ”Färglösa ledamöter förlamar riksdagen” där han menade att Grundlagsutredningen borde få bakläxa eftersom valsystemet lämnats praktiskt taget helt intakt. Hans uppräkning av svagheterna med detta system är värda mer än en omläsning. Och en rejäl debatt. Vis av hur det varit med FRA, Ipred m m måste detta lyftas snarast. När jag läser Anders Widéns reflektion inför dagens val, tänker jag att det är ett härligt exempel på vad debatten på nätet kan leda till.

När vi hanterat våra upplevelser av dagens val med olika rapporter om valfusk (här Leo) och rotat fram när beslutet om resterande lagstiftning kring FRA och signalspaningen läggs på riksdagens bord samt hur förlikningen kring Telekompaketet fortskrider, då är det hög tid att sätta tänderna i ändringarna av Grundlagen, vilka ska läggas på riksdagens bord före nästa val 2010 och ytterligare en gång efter detta. Då kan vi se hur mycket allt prat inför dagens val om skydd för medborgarnas integritet verkligen är värt.

Men om detta bryr sig vissa författare inte ett skvatt. När jag tänker på IB-affären, undrar jag om inte den berömmelse, som den gav, i hög grad var Peter Bratts förtjänst? I den sinnesstämningen överlåter jag ordet åt Olof. Intressant.

Internet och Nationaldagen.

Inleder med att länka till Veckans Affärer, som lagt ut den i torsdags anordnade debatten om lagstiftningen på nätet. Arrangör var projektet Ambient Sweden, som går ut på att både säkra och flytta fram Sveriges positioner inom framtidens internet. IT- och Telekom-företagen var närvarande, liksom Dataföreningen och IVA, vilka kom in i slutet före panelens slutplädering i del 2. Det kanske mest häpnadsväckande var nog Oscar Wenell, strategiansvarig hos operatören TDC, som inte ville tala klarspråk om telekomföretagens förhållningssätt till innehållet i kundernas trafik. I Frankrike pågick samma dag en annan debatt, vilket Anaïs rapporterar om.

Sedan något i dagens anledning. Såg förut TV4:s program Ett tal till nationen (om den finns) där Göran Rosenberg med rötter i Södertälje letade efter någon som kunde förklara innebörden i Svenskheten. Han var inbjuden att hålla tal där idag. Det var ett bra program, som rörde om i tankarna. Som Göran Rosenberg hoppas jag att vi svenskar ska våga ta diskussionen mellan varandra om vår rädsla för det okända, som gör det lätt för politiker att dyvla på oss den ena integritetskränkande lagen efter den andra. Ser programmet ännu en gång på webben, medan motorcyklar från när och fjärran invaderar Norrtälje. Jag råkar bo vid en av infarterna till utställningsområdet vid hamnen, där det sedan finns en gångbro över till Societetsparken, som är något av Norrtälje stads finrum så här års. I parken ställs de flesta motorcyklarna i de olika klasserna ut. Custom bike show har blivit ett årligen återkommande arrangemang som de flesta av stans invånare gillar, även om det gruffas en del över buller och avgaser bland dem, som bor alldeles intill området för utställningen.

Twin club och Norrtälje Motorklubb/Yankee Ranch, med sitt arrangemang American Car Show har gjort Norrtälje till en plats, som motorintresserade människor från när och fjärran har ett personligt förhållande till. 2004 fick de båda klubbarna dela på Norrtälje kommuns kulturpris Inte illa med tanke på att omvärlden inte alltid sett med blida ögon på dessa knuttar och raggare. Med detta i tankarna, vågar jag påstå att alla de pirater, som kämpar för Internets frihet och framtid, med tiden kommer att bli rumsrena. Läser sedan Staffan Heimerssons kolumn i Aftonbladet och njuter ”Jag röstade på Piratpartiet därför att, inte trots att, det är ett enfrågeparti. En fråga, en enda, räcker för mig de kommande fem åren i Bryssel och Strasbourg. Frågan är: Internets frihet och vår personliga integritet.”, skriver han bland annat. Jag instämmer. Läs gärna hela hans inlägg.

Så min lilla runda, där jag börjar med Karl Sigfrid som skriver om det, som kanske är alla politikers våta dröm; vidare till Jens O som deltagit i en Integritetsdebatt på Stockholms Central; MinaModerataKarameller som blivit topp tunnor d v s visar en sund reaktion i en verkligt sjuk situation; Christian Engström som säger tack till Staffan Heimersson; Zac som också resonerar kring röstandet; Opassande som menar att man inte behöver ”förstå” internet för att respektera mänskliga rättigheter; Krohniskt, som oroas av att Sverige riskerar att tappa i inflytande inom EU, medan jag tänker att debatten som jag inledde med förklarar en hel del; Scaber Nestor gläds åt att Junilistan enligt DN m fl ser ut att få behålla åtminstone ett mandat – spänningen stiger; och dessutom Deepedition, som har en riktigt intressant post om en tvist under uppsegling, där frågan gäller om man inom PR-branschen får tala högt om andra, som bryter mot reglerna när det gäller SEO (sökmotorsoptimering). Mycket ska man läsa innan ögonlocken sluts. Avslutar med Kulturbloggen som kommer med en helt sensationell nyhet.

Demokrati och folkbildning samt EU-valet.

Läser rubrikerna i DN och fastnar för artikeln om Södertäljes annorlunda grepp för att få folk att gå och rösta. 100 ungdomar får jobb under några dagar för att ta personlig kontakt med väljare i de miljöer där man rör sig, för att berätta att de valda i EU behöver ett rejält folkligt stöd. Intressant få höra om vilket resultat detta gett. Ser också att det finns handläggare inom kriminalvården, som tar sin uppgift på allvar och peppar intagna att utnyttja sin rösträtt. Vackert.

Tar mig sedan en titt på Stiftelsen för internetstruktur, .SE, som genomför arrangemanget Internetdagarna den 3 – 5 november i Folkets Hus i Stockholm. På deras webbplats för arrangemanget finns allt den intresserade behöver veta, men också många intressanta artiklar med anknytning till den dagsaktuella debatten om internet. Fick själv en inbjudan för drygt en vecka sedan att lämna ett bidrag, vilket jag gjorde idag och som nu lagts ut på nätet. Det är med skräckblandad förtjusning, som jag ser mina ord under denna maffiga bild på Europaparlamentet. Känner viss oro för hur formuleringen om omedvetna konsumenter och medvetna medborgare kommer att uppfattas, samtidigt som det är just genom att synliggöra motsatserna som tankar i invanda tankebanor kan få sig en knuff och landa i ett nytt spår. Sedan får vi se hur det blir med den saken.

Därifrån till några ord med anledning av Anders R Olssons replik i Dagens Samhälle är steget inte långt. Bakgrund till den är den respons han fått från Heidi Laine Lundgren på sitt debattinlägg i nr 16/2009 under rubriken Ny teknik – samma makthavare. Debatten illustrerar svårigheterna att beskriva hur ”bloggande, twittrande eller knottrande (eller vad 2010 års trend nu kommer att kallas)” kan vara verktyg för att fördjupa demokratin på ett sätt som kan leda till en folklig mobilisering, vilket Anders R Olsson, förefaller se som uteslutet. För mig är det svårt att förstå varför människor, som hittills haft ordet i sin makt, verkar ha så svårt att förstå att tekniken erbjuder möjligheter till kommunikation och ett kunskapsbyggande, som kan möjliggöra folkbildning i det nya samhälle som vuxit fram. Inte minst på grund av denna teknik. Jag tvivlar starkt på att jag själv hade orkat sätta mig in i all denna lagstiftning, som politikerna beslutar om över våra huvuden, utan tillgång till nätet.

Samtidigt, som jag ibland förundras över dessa motsättningar, ser jag dem som viktiga för våra möjligheter att skapa nya insikter. Kommen så långt undrar jag vad som händer där ute på nätet, medan jag sitter här och filosoferar. Dags således att ta reda på det. Finner snabbt ett inlägg av Erik Sundvall, som handlar om upphovsrätt och medborgarrätt, vars underlag växte fram när jag lät honom sköta dialogen i en kommentarstråd till ett av mina inlägg – så förunderligt är livet på nätet. Går vidare till Stenudd som ger en författares syn på saken; Hälsar sedan på hos Lake som hunnit med att både prata i Ring P1 och analysera om Lena Ek är att lita på; Erik Hultin kan dock berätta att han är säker på att hon står för det som hon säger; Scaber Nestor, har snappat upp att förespråkare för övervakning gärna uppträder anonymt; Mark Klamberg skriver om ett seminarium den 17 juni om FRA-lagen och Europakonventionen; Deepedition ger oss en inblick i livet för den enskilda individen i den stora företagsvärlden och vad Googles datamining kan leda till; Olof tipsar om en läsvärd Newsmill-artikel; Opassande räknar ner inför EU-valet med ett urval noteringar; Jens O undrar om donationen till F! kan göra att Gudrun Schyman slår KO på sina politiska motståndare; MinaModerataKarameller recenserar gårdagens slutdebatt inför EU-valet och bjuder på en obetalbar slutkläm; Sagor från livbåten ställer en underfundig fråga mot bakgrund av allt tugg om vilken partigrupp Piratpartiet ska välja ifall de kommer in i parlamentet; och Erik Josefsson ställer frågan Vem vill ha Kapten Blåskägg? i en artikel hos Newsmill och flaggar för ett samarbete, då han också vill leva rövare i Bryssel :-).

PP - en röst på Integriteten i dubbel bemärkelse.

Idag är mitt debattinlägg publicerat i Norrtelje Tidning under rubriken Min röst är inte bortkastad, dock utan länk på nätet, varför jag lägger ut det här:

Från de etablerade partierna höjs nu många röster, som påstår att en röst på Piratpartiet är en bortkastad röst. – Inte alls, säger jag, som redan lagt min röst på detta parti, därför att jag vill visa mitt missnöje med att de partier, som jag röstade på i kommunen, landstinget och riksdagen var de partier, vars riksdagsledamöter röstade igenom FRA-lagarna och nu är på väg att signera detta kluster av lagar med ytterligare tillägg, som alltsammans kan sägas vara Integritetens död och begravning – med krans.

Låt oss leka med tanken att vi väljare skulle ”gå på” att det nymornade intresset för folkets integritet hos M, FP, C, KD och S, skulle kunna hålla i sig och att vi därför skulle ge dem en ny chans. Är inte risken då väldigt stor att Piratpartiet hamnar utanför? Skulle det inte omedelbart tolkas som att väljarna är totalt ointresserade av allt detta snack om Integritet?

Ordet Integritet har enligt Nationalencyklopedin (NE) en dubbel betydelse. Det är både ”en rätt att ha ett (visst) eget område skyddat mot intrång” och ”en förmåga att handla helt efter eget samvete utan att vara bunden av ovidkommande yttre hänsyn.” I frågan om FRA-lagarna är beslutet i sig ett allvarligt brott mot allas integritet, då det förutsätter tillgång till en avsevärd mängd privat kommunikation. Men, dessutom tillkommer sättet på vilket beslutet kom till, vilket innebar att ett otillbörligt tvång riktades mot flera av riksdagens ledamöter, som då antingen lät sig kuvas eller kvittas ut från omröstningen. Regeringens tvång var så starkt att de inte klarade att värna om sin egen integritet. Vilka signaler sänder detta sätt att utöva makt på, till folket?

Den, som fortfarande sätter värde på att staten respekterar folkets integritet samt förbehåller sig rätten att markera när staten har gått för långt, den kan visa det genom att rösta på Piratpartiet och i den meningen är din röst inte en bortkastad röst. Tvärtom. Värnar du om din integritet – lägg din röst på Piratpartiet.

Gun Svensson

Intressant?

Media, Makten och Integriteten.

Det är svårförklarligt, närmast obegripligt, skriver Lena Mellin, AB i en artikel rubricerad Hatten av för PR-genierna i Piratpartiet. ”Varför rösta på ett parti som gör väldigt lite?” Det är bara en av många frågor, som hon ställer, för att komma underfund om varför Piratpartiet får ett sådant gensvar i opinionen. I såväl rubrik som text visar hon att hon tror att det krävs PR-genier för att vinna framgång på frågan om internets framtid. Hon kan uppenbarligen inte förstå att det finns människor, som fått nog av de etablerade partiernas brist på ett juste förhållningssätt, när det gäller internet. En brist, som de delar med en rätt stor andel etablerade journalister och landets kulturelit med några få undantag, som t ex författaren Lars Gustafsson. DN, som ena dagen spinner på PR-tråden, gör idag ett riktigt hyggligt porträtt av Piratpartiet även om de också gör ett nummer av att PP ”framförallt är de unga männens parti” med ett smalt program. För mig – tant 70+ – är Piratpartiet ett fokusparti med intresse för internets framtid, där värnet om demokrati och medborgarnas fri- och rättigheter är grundbultar. Med kunskap om teknikens möjligheter och begränsningar har man en hälsosam skepsis till de etablerade partiernas idéer om att en allmän övervakning av folket ska leda till ett tryggare samhälle.

Även om Lena Mellin antagligen innerst inne förstår att motståndet mot det kluster av lagar, som FRA:s övervakning lett till, kan vara en stor del av förklaringen, tycker hon nog ändå att en röst på en kandidat från något av de etablerade partierna kunde vara ett bättre alternativ än Piratpartiet. Men då bortser hon från att det just nu pågår ett arbete i regeringen innan riksdagens sommarlov, där det gäller att snygga till draperierna kring FRA, vilket Frendo försöker synliggöra, medan Lena Mellin och andra journalister förefaller att ha gett upp den bevakningen. Mark Klamberg kompletterar. Dessutom är det faktiskt en fullt legitim rätt, som människor utnyttjar när de, som man i den analoga världen säger, röstar med fötterna istället för att välja sofflocket.

Har sedan några dagar ett inlägg liggande hos chefredaktören för Norrtelje Tidning i hopp om publicering senast fredag, som jag avslutar på detta sätt: ”Den, som fortfarande sätter värde på att staten respekterar folkets integritet samt förbehåller sig rätten att markera när staten har gått för långt, den kan visa det genom att rösta på Piratpartiet och i den meningen är din röst inte en bortkastad röst. Tvärtom. Värnar du om din integritet – lägg din röst på Piratpartiet”. Min argumentation för detta hoppas jag att tidningens läsare ska hinna få ta del av före valet.

Internetintegritet är betydelsefull, vilket MinaModerataKarameller betonar i ett väl formulerat inlägg. Andra som reagerar på Lena Mellins eloge till PR-genierna i Piratpartiet är bland andra Hax; Anna Troberg; Navigation i aktuella farvatten; Trött; Messerschmitt; och Kjellberg. Apropå detta med PR, är det inte en visa vi hört sjungas tidigare? Så sent som i går ställde jag själv frågor om vilken politik, som ligger bakom och varför.

Karl Sigfrid noterar att det finns länder, där politiker ogillar sociala medier, som inte går att kontrollera. Scaber Nestor funderar kring bland annat CenterUppropets grepp med integritetscertifiering och en del EU-kandidaters ställningstaganden, men också kring det spel som pågår hos infrastrukturminister Åsa Torstensson kring Telekompaketet. Intressant.