torsdag 27 december 2007

Vän eller medlöpare?

Ibland har jag haft anledning fundera över var gränsen går mellan att vara en ärlig vän och att vara en medlöpare. Är man inte trygg i sig själv och vet på vilken grund man själv står, ligger det nära till hands att ”jama med” d v s vara ja-sägare för att få finnas till i något sammanhang. Men, om man tror sig veta vem man är och var man står, blir detta med vänskap en utmaning. Man tvingas ta ställning och vara ärlig med risk att förlora en vän. Det kan naturligtvis förebyggas, genom att man först kollar upp att man inte fått det hela om bakfoten och att man sedan väljer sina ord väl. Men, trots det, är det förenat med viss risk att framföra kritik, eftersom det är svårt veta hur det kan uppfattas. I bästa fall kan det ärliga och uppriktiga samtalet leda till en fördjupad vänskap, vilken gör det värt att våga sätta den på prov.

Men, vänskapsförhållanden blir i sanning komplicerade om eller när vänskapen står i relation till makt eller inflytande i någon form. Därför läser jag Maria Abrahamsson på SvD:s ledarsida med stort intresse. Hon lyfter fram hur det går, som en röd tråd genom historien, att makthavaren alltid omgett sig med vänner, som han kan lita på och som därför kan räkna med makthavarens gunst. Tjänster och gentjänster idag och sedda ur ett historiskt perspektiv, allt mot bakgrund av historieprofessor Eva Österbergs bok Vänskap – en lång historia (Atlantis) och aktuella händelser.

Maria Abrahamsson ser en rak linje mellan den i boken beskrivna dödsbringande vänskapen och den kriminella sammanhållningen inom Bandidos, Hells Angels och andra brottssyndikat. I förbifarten berör hon den vänskap som vuxit fram mellan ledande politiker och näringslivets män, som lever i skydd av väldigt otydlig lagstiftning. Men hon utvecklar inte ifall det ena kan hänga ihop med det andra. Sett ur min lokala horisont talas det alltför sällan om den skada som ledande företrädare tillfogar samhället, när de ogillar eller vill bortse från att se sig själva som förebilder. Med tiden växer det fram en rik flora av olika vänskapsutbyten, som har ringa eller ingen bäring på att man utövar ett i verklig mening demokratiskt styrelseskick. Det är inte utan att jag tycker mig se hur detta avspeglas i informationen på Norrtälje kommuns hemsida där Kommunfullmäktiges roll som övergripande demokratiskt organ verkar vara i dimma dolt.

Intressant?

2 kommentarer:

Berndt sa...

Tjänster och gentjänster - det sägs ju vara en av socialdemokratins arvegods. Men vänskapskorruptionen är förmodligen lika stor överallt, vare sig det handlar om kommunpolitik, affärer eller kriminalitet. Och ändå har vi kommit ända hit! ;-)

Farmorgun sa...

Ända hit! Hur vet vi att det handlar om framsteg istället för att vara på avvägar? Hur räknar vi ut det och vilka faktorer ingår i det räknestycket? Vänskapskorruption min vän, så fula ord använder vi inte här. Vänskapsallianser heter det ;-)