söndag 2 mars 2008

Ge igen för gammal ost – ingen väg till fred.

Läste nyligen i DN, Aftonbladet och SvD om den utrotning av palestinier i Gaza, som Israel ägnar sig åt, vilket nu lett till att FN höll ett krismöte om detta natten till idag. Tidningen refererar där till utrikesminister Carl Bildts blogg där han bland annat skriver "En vapenvila av det ena eller det andra slaget är nu en nödvändighet. En fortsatt upptrappning av våldet kommer bara att ha förlorare", skriver Bildt. Det är länge sedan Israel passerade den gränsen. De har alltför länge tillåtits att ge igen för gammal ost och det är ingen väg som leder till fred.

För mig har det rätt länge varit svårt att hålla fast vid mina sympatier för Israel och det beror främst på att deras ledare inte ser att de, från att de själva varit utsatta för en förintelse, nu ägnar sig åt detta. Ifrån att ha varit en Israel-vän har jag, efter allt som hänt nu övergått till att vara en, som vill att Sverige kraftigt ska fördöma Israels agerande. Och jag är inte ensam, vi blir allt flera, som tycker att allt dödande och den lemlästning, som ofta drabbar oskyldiga kvinnor och barn, inte är försvarbart.

Jag har börjat fundera över vad som händer i ett land, där ledarna tycks tro att de kan dra hur hårda växlar som helst på Förintelsen och få folk med sig. Kan verkligen den ondska, som judarna utsattes för under Förintelsen, gottgöras genom att de idag tillåter sig och av USA med flera tillåts utföra det ena övergreppet efter det andra mot palestinierna. Var finns empatin med de människor, på bägge sidor, som inget högre önskar än fred? Vedergällning har aldrig någonsin visat sig vara en framgångsrik väg mot fredlig samvaro. Det är den som har hand om förståndet, som måste använda det, alldeles oavsett vem som startade konflikten. Varför är FN så senfärdiga? En fredsmäklare måste in tidigt i en konflikt innan den eskalerat bortom allt förnuft. Sveriges stöd för FN är starkt skriver regeringen på sin webbplats. Intressant se hur långt det räcker.

10 kommentarer:

Omar Mohammed kalb ibn kalb sa...

Denna blogg är iallafall inte lika vänster vriden som jinges och rawiamorras blogg som båda är en aning antisemitiska.
Jag hoppas att det blir en vettig analys av denna gång. Men en sak är säker man kan inte skylla allt på israel det var faktiskt Hamas som började med att skicka raketer. Det israel gör är att försvara sig något annat än det är att förneka sanningen.
Om det dör många civila är tragiskt men är till stor del dårorganisationen hamas fel. Om detta problem ska lösas så är det bästa sättet en avveckling av terrororganisationen hamas. En upplösning innifrån är bästa sättet. Att palestinierna erkänner staten israel och avvecklar hamas istället för att israel måste bomba bort hamas.

Farmorgun sa...

Det är den som har hand om förståndet som måste använda det. Jag har i det längsta hoppats att Israel skulle vara klokare än de visat sig vara. Hur kommer det sig att ett folk, som varit utsatta för förintelsen, inte ser när de själva tar till medel som inte är acceptabla? Nu tycker t o m FN:s generalsekreterare att Israel gått för långt. Vi kan tycka illa om att Hamas valts av det palestinska folket, men det betyder inte att vi ger Israel rätt att bomba bort dem! Personligen tror jag att Israels agerande i hög grad bidragit till Hamas seger. Fredliga processer som pågår människor emellan följer inte krigets logik.

Stefan sa...

Utrotning utav palestinier?
Är dom bara 60 st?
Israel som har världens 4e starkaste militärmakt borde väl ändå kunna få ihjäl lite fler än så om man nu ville utrota dom?
Eller är Israelerna helt inkompetenta på at använda sina vapen?

Farmorgun sa...

Om Israels ledare använt sin tankeförmåga istället för att reagera på impulser från sina reptilhjärnor hade de kommit längre än med sina vapen; det tror jag.

Madonnan sa...

Bara att ha en kommunikation, så mycket det kan leda till...
Bra skrivet.

Ha en fin kväll:)

Farmorgun sa...

Tack Madonnan! Något säger mig att det handlar om själars gemenskap. Önskar dig en fortsatt skön söndag!

Hampus Eckerman sa...

Den översta personens namn på arabiska betyder "Omar Mohammed Hund, son av en Hund". Jag tror det förklarar en hel del om personens utgångspunkt. Och rasism. Och islamofobi.

Inte ovanligt bland Israels försvarare.

Farmorgun sa...

Hampus! Detta med att föra dialog är inget man lär sig i en handvändning. Mig tog det drygt 50 år att inse hur jag själv, genom ett utmanande och provocerande ordval, bidrog till att skillnader i åsikter blev mera oförsonliga än vad som var bra för vår samlevnad. Och att många ägnar sig åt att klistra på sina meningsmotståndare åsikter, som de faktiskt inte gett uttryck för. Jag har lagt märke till din blogg och har vissa förhoppningar om att du är tillräckligt intelligent för att kunna bidra till en sansad dialog.

Hampus Eckerman sa...

Gun, att kalla sig för "Mohammed Hund, son av en hund" visar att man är ungefär lika öppen för dialog som om man kallade sig "Moishe David, son av en ritualmördare".

Och du får ursäkta mig, men jag har just fått ett brev av en annan bloggare som berättade över de kommentarer som drösat in där hon kallades för "arabfitta" och andra fina saker. Så jag känner mig inte särskilt upplagd för dialog själv heller.

Farmorgun sa...

Det är inte enkelt att vara den som ska ta de första stegen för att bryta en trend av ondska och okunnighet. Du har själv visat hur svårt det är när man blir utsatt för arrogans och ignorans. Men ändå, det är den kloke som måste uthärda om det ska bli en ändring.