När det otänkbara blir tänkbart.

Hemma igen efter en helg i goda vänners lag på avstånd från dator och tangentbord, undrar jag naturligtvis vad det är som jag missat av skeendet därute i den stora vida världen. Det som händer i Iran är inte så lätt att tolka för oss i denna avkrok i världen, varför jag förhåller mig avvaktande och undrar vem som verkligen vet vad som pågår. Läser Leos Internet som demokratiskt verktyg och ser att det som händer i Iran lett till att många engagerat sig till stöd för oppositionen i landet. Deepedition visar att det är rätt komplicerat att orientera sig och veta vad som gagnar saken bäst. Har dessförinnan hunnit läsa SvD och noterat att P J Anders Linder fått uppleva det, som flera av oss andra blivit familjära med – att partier, som vi röstat på, agerat så att vi funnit oss själva vara pirater i våra hjärtan. Bara för ett år sedan var detta helt otänkbart för min del.

Har roat mig med att kolla in vad som rörde sig i folkdjupet då och det uttryck det fick i min blogg just då. Har läst inlägget för ett år sedan och minns metaforen med statsministern som skeppare, vilket är långt ifrån min senare bild av honom som Super-Nanny. Det säger något om hur man som medborgare kan se på landets statsminister från tid till annan utifrån hans eget beteende. Måste erkänna att skepparen, som gjort en missbedömning, tilltalar mig mer, än bilden av honom som Super-Nanny. Läser därför roat Sanna Raymans ”Paternalisten är en mycket resultatinriktad typ” tills jag erinrar mig Dokument inifrån och programmet Rör inte min sup. Den, som inte grips av barnens syn på vuxnas beteende finns inte, men vuxna kommer trots det att göra som de alltid gjort. - Hur ska det tolkas? Att det tillhör övergångsriterna från stadiet att vara barn till att bli ungdom och senare vuxen att lära sig hantera föräldrars och andra vuxnas motsägelsefulla förhållande till alkohol?! Gäller det för övrigt bara alkohol?

Är det i detta ljus, som omgivningen ska se min reaktion på politikernas lust att övervaka alla människor i sin omgivning? Att jag ser hur vi håller på att invaggas i en falsk trygghet samtidigt som vi missar chansen att lära oss ett juste förhållningssätt till livets utmaningar. Vad händer med oss när vi förlorat möjligheten att se svårigheter, som något sänt i vår väg för att vi ska få en chans att pröva vår uppfinningsrikedom? Jag ställer frågor när jag känner ett behov av att problematisera det som kräver komplicerade lösningar.

Ser att MinaModerataKarameller också gjort en tillbakablick. Alliansen har gått vilse (och vi med den) skriver Erik Hultin. Jens O ser att IFPI kräver det som diktaturer genomfört. Olof fortsätter sin dialog med Staffan Danielsson och jag gläds över bådas tilltro till det demokratiska samtalet. Staffan Danielsson har dessutom noterat oppositonens svar på regeringens lagstiftning om FRA. Bloggen Bent söker ett samband mellan P J Anders Linders ord och handling. Noterar sedan med glädje att Lars-Erick kommit igen och att Mark Klamberg uppmärksammar vad som händer i Storbritannien. Här kan det passa att låta Erik Josefsson påminna oss om Telekompaketet.

Intressant.