tisdag 30 mars 2010

Här finns något att hämta för alla.

Det är rätt intressant att följa det som avhandlas i olika medier efter förra veckans Uppdrag granskning. I Journalisten läser jag En mobb på sociala medier, där chefredaktören och ansvarige utgivaren Helena Giertta söker förklaringen till händelseutvecklingen i den möjlighet som finns idag att publicera sig utan det filter som journalister och och ansvarige utgivare utgör i de etablerade medierna. Hon skriver bland annat ”Lögner och förtal ska beivras och jag kan inte förstå varför lagstiftarna inte är intresserade av att göra det på nätet. En långsträckt yttrandefrihet betyder inte fritt fram att uttrycka vad som helst. I TF finns flera inskränkningar i yttrandefriheten som de flesta ställer upp på.”


Nog måste väl även vän av ordning kunna ställa sig frågan om lögner och förtal inte kan beivras på andra sätt än att lagstiftarna ska ge sig på Tryckfrihetsförordningen? Men, vänta nu – pågår det inte redan ett arbete i den riktningen i Yttrandefrihetskommittén? Check – och kan man tänka sig: Yttrandefrihetskommittén har tagit över efter Tryck- och yttrandefrihetsberedingen. Yttrandefrihetskommitténs uppgifter enligt direktiven 2008:42 är uppdelade i två etapper. Etapp 1 omfattar arbete med förslag till grundlagsändringar inför valet 2010. Uppdraget i denna del redovisades i ett delbetänkande som överlämnades till justitieministern den 17 februari 2009. Etapp 2 omfattar bl.a. fortsatt övervägande av frågan om man i längden bör behålla en teknikberoende grundlagsreglering av tryck- och yttrandefriheten. Uppdraget i denna del ska redovisas senast den 20 december 2011. Intressant. Kan just undra om inte en del journalisters attacker mot bloggosfären kan ha något samband med den diskussion som förs med anledning av detta?


Lyckligtvis finns journalister utrustade med förmåga att problematisera den spänning som uppstått när en hel hop glada amatörer kan ge sin in i samhällsdebatten utan att fråga en överhet eller proffsen om lov. Emanuel Karlsten skriver i dagens Expressen under rubriken De vuxna är problemet – inte Internet och ger råd om hur vi som vuxna kan ta vårt egna personliga ansvar för det som pågår bland ungdomar. Men, när vuxna visar sig vara en del av problemet, då gäller det att andra vuxna vågar lägga sig i och ta reda på fakta.


När det gäller diskussionen om Yttrandefriheten och hur denna din rätt kan krocka med min känslighet inför ditt ordval, tänker jag på filosofiprofessor Per Bauhns ord för några dagar sedan ”I ett fritt samhälle hör känslan av kränkthet till normaltillståndet. Vi har rätt att ge svar på tal, men inte förbjuda själva talet”. Eller sagt med några bevingade ord av Evelyn Beatrice Hall i hennes biografi om Voltaire ”Jag ogillar dina åsikter, men jag är beredd att gå i döden för din rättighet att uttala dem". Kulturbloggen och Mathias Klang gav mig tidigare idag ytterligare ett bra exempel, då de citerar det svar som författaren Philip Pullman (ett tack till embryo för rättelsen av förnamnet) gav när han fick frågan om inte hans bok The Good Man Jesus and the Scoundrel Christ kunde uppfattas som förolämpande:


Det är ett chockerande ämne och jag visste att det var en chockerande sak att säga. Men ingen har rätt att leva utan att bli chockad. Ingen har rätt att leva sitt liv utan att bli förolämpad. Ingen behöver läsa den här boken. Ingen behöver plocka upp den. Ingen behöver öppna den. Och om du öppnar den och läser den, behöver du inte gilla den. Och om du läser den och ogillar den, behöver du inte tiga om det. Du kan skriva till mig, du kan klaga på den, du kan skriva till förlaget, kan du skriva kan du skriva din egen bok. Du kan göra alla dessa saker, men dina rättigheter upphör där. Ingen har rätt att hindra mig att skriva denna bok. Ingen har rätt att stoppa dess publicering, eller att den blir köpt, såld eller läst. Det är allt jag har att säga om detta ämne”. (Översatt med hjälp av Google Översätt)


Sedan gäller det att avgöra när något är så viktigt att säga att jag vill riskera att hamna i onåd, så som undersköterskan Peter Magnusson i Södertälje gjort. Civilkurage som borde belönas, tänker jag, men idag 14 månader senare är han ”arbetsbefriad, sedan snart ett år. Se där ytterligare en skandal för riktiga journalister i etablerade medier att bita i. Men där handlar det om motsättningar mellan människor ur etniska grupperingar och det kniper man ju inte lika många poäng på. Avslutar med ett annat exempel på civilkurage – Maria Abrahamsson som talar klarspråk om justitieministerns hattande.

Intressant.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Wikileaks, Wikileaks, Wikileaks.

embryo sa...

Ja när författaren - tillika Astrid Lindgrepristagaren - Philip (inte Paul) Pullman uttalar sig hörs en röst från alla författares hjärtan, en röst från alla som är för ett fritt och egenstarkt ord. En röst för både en stark yttrandefrihet och en stark upphovsrätt.

Hans rätt att skriva och hans rätt till sitt eget ord kan ingen ta ifrån honom. Betänk att det är de här människorna, de som kämpar för sitt ord och sina livsverk, som ni inom PP vill frånta rätten till sitt eget jobb, sitt eget ord, sina egna böcker. Fem år efter utgivning ska vem som helst kunna tjäna en hacka på dem eller destruera dem eller - det är det värsta scenariot - besudla dem och deras alster. Och - det är mardrömsscenariot - i en oviss framtid kunna ta makten över någon annans ord (såsom alltid sker i diktaturer och stater med åsiktsförtryck).

Yttrandefrihet och rätten till det egna ordet är så intimt förknippade.

"No one has the right to stop me writing this book. No one has the right to stop it being published, or bought, or sold or read."

Annika Beijbom sa...

Hej Gun
Vet inte om du redan sett de här men docenten i civilrätt Mårten Schultz är verkligen kunnig på området, så jurist han är.. Han kommer med förslaget om en Lex Bjästa, finns mer här:
http://www.aftonbladet.se/debatt/article6869785.ab

Mårten Schultz bloggar även här: http://martenschultz.wordpress.com/2010/03/28/bjastafallet-med-ett-lagstiftningsforslag-fran-hoften/
och här:
http://juridikbloggen.wordpress.com/ för de som är extra juridikintresserade.

Det är fullständigt hårresande när vuxensamhället lägger över ansvaret på tekniken. Galet.

Många hälsningar
Annika Beijbom

Passar på att önska Glad Påsk också!

Farmorgun sa...

@Anonym: Noterar Wikileaks för att klura ut hur jag skulle kunna stödja människor i behov av "läckor" från ruttna arbetsmiljöer.

@embryo: Vet inte i vilken ända jag ska börja nysta för att om möjligt bli förstådd av dig. Tråden här är dessutom alltför kort. Eftersom skribenten Steelneck tidigare gjort en insats får du här en länk till Mary X Jensen, med möjlighet till repetition.
http://minamoderatakarameller.blogspot.com/2010/03/steelneck-texterna.html

@Annika Beijbom: Jag känner mig inte längre trygg när politiker talar om lagstiftning. Tvärtom blir jag skräckslagen. Får vi nu se ett race där politiker ska tävla om vem som är mest kraftfull när det gäller denna typ av händelse?

Inga lagar i världen hjälper om inte vi håller samtalet om respekten för människovärdet igång. Vad görs t ex inom regeringens MR-delegation? Jag har den största respekt för Mårten Schultz´ goda vilja, men - missförstå mig inte; Jag vill absolut inte förringa allvaret i det som skett. Varför inte sätta sin lit till att skolor landet runt har intellektuell kapacitet att lära sig något sjusärdeles viktigt av det som hänt. Jag tror att det vore mycket viktigare att ge Skolverket resurser för att sy ihop alla dessa olika planer för jämställdhet, likabehandling och arbetsmiljö samt kvalitetssäkra dem ända ner på klassrumsnivå. Inget skadestånd kan göra det som hänt ogjort. Kan tänka mig att det är bättre för "Linnea" att veta att hennes lidande inte varit förgäves utan att det lett till en bättre tillvaro för alla andra som hittills lämnats i sticket. Och på sätt och vis får kommunen ett straff då de nu av den allmänna opinionen tvingas att utan knot betala för internatutbildning för den kränkta eleven. Dessutom tycker jag mig se att en del journalister drar växlar på detta för att komma åt bloggosfären inför den förändring som kommer när det gäller TF. Det finns något i detta för alla.
Önskar dig avslutningsvis en riktigt skön påskhelg!

embryo sa...

farmorgun: Steelneckdiskussionen var jag ju själv en ganska stor part i. Så den kan jag. Där var det främst teknikspåret som dominerade, det som jag försökte diskutera med dig nyligen.

Men du besvarar ju inga frågor.

Vi har ju - äntligen eller dessvärre - hamnat i nya spår där människan sätts i centrum och inte den framrusande cyberspacetekniken.

När du citerar Philip Pullman och jag sedan reflekterar över hur nära han går de viktiga och - för många av oss som jobbar och har jobbat hela livstider med skapande jobb - brännande frågorna, då hänvisar du till en diskussion om andra ämnen från 2008.

*

Om man vill reformera upphovsrätten måste man någon gång börja lyssna till dem den berör alla starkast. Författarna är människor, inte troll. Jag tycker att du alienerar dina "motståndare" genom att inlemma dem i någon slags "lobby" och hävda att de representerar ett "särintresse". Och att alienera moståndare är ett urmoda sätt att inte våga se att det är människor bakom den minoritet man dissar.

*

Hur kan ett yrke bli ett särintresse? Hur kan ett yrkesliv beskrivas som ett särintresse? Är det ett särintresse att blogga? Eller att gå på dagis? Eller i skolan? Eller att jobba på Volvo? Eller att vara pensionär eller statsminister?

Du kan - om du på allvar vill diskutera de svåra frågorna med dem de - också - berör - prova att besvara de frågor jag ställer i din förra bloggposts kommentatorsfält. Visa att det är sociala medier, i den bemärkelsen att dialogen går över gränserna och inte bara inom den.

Det är ju därför jag är här, för att lyssna till andra röster än de som jag själv redan kan. Det är ju enda sättet att lära sig om varandra.

Samförståelse och framåtskridande kräver dialog, inte ensidigt tyckande. Jag är ju både användare och upphovsman, vilket jag anser att du också är väldigt nära att vara med din blogg.