Diskussionens vågor går nu höga om kommunalrådet Kjell Jansson och hans agerande, vilket föregick Socialchefens beslut nyligen att säga upp sig. NT fylls av såväl artiklar som ännu en ledare om Kommunalrådets roll i saken och funderingar kring vilka konsekvenser detta kan få för framtiden.
Jag förstår att Kommunalrådet tyckte sig vara fullt kapabel att tillsammans med kommundirektören ta itu med underskottet i Socialnämndens årsredovisning utan att först föra någon dialog med sina partikamrater eller några andra politiker i Socialnämnden. Naturligtvis mot bakgrund av den policy för budgetering och uppföljning i Norrtälje kommun, som fullmäktiges majoritet antog vid sitt sammanträde den 10 december 2007.
Av protokollets § 223 framgår bland annat att oppositionen ville ändra tidigare formulering, om vilket som skulle gälla för prioriteringar mellan mål och medel, enligt följande: ”då mål och budget inte stämmer överens skall budget eller mål omprövas i kommunfullmäktige”. Detta förslag avvisades av Kommunfullmäktige och de, som väckt förslaget (s, v och mp), reserverade sig mot beslutet.
Det betyder att Kommunledningen lutar sig mot bestämmelsen att då mål och budget inte stämmer överens är det budgeten som gäller. Kommunstyrelsen hade för sin del redan vid beredningen av ärendet beslutat ge kommundirektören i uppdrag att utfärda instruktioner med anledning av denna policy. Kommunalrådet har således juridiskt torrt på fötterna när han står upp för att ingen nämnd och förvaltning äger rätt att överskrida sin budget.
Däremot kan opinionen ha rätt i kritiken mot sättet på vilket han och kommundirektören ser ut att ha hanterat frågan i mötet med socialnämndens ordförande och socialchefen. Om jag tolkar ledare och artiklar rätt är hans bufflighet stor i umgänget med de politiker och tjänstemän, som inte tillhör kommunalrådets vänkrets, och är mera regel än undantag. Det betyder att glappet i kommunikationen, som kommunalrådet hänvisade till häromdagen, är något, som han och kommundirektören måste göra något åt. Det är en sak att göra vad den politiska ledningen vill, men det fråntar inte kommundirektören ansvaret som ledare att medverka så att en dialog kommer till stånd mellan den glade amatören, politikern, och den professionelle förvaltningschefen.
Politikers okunnighet inom en förvaltnings specialområde kan ge vilken förvaltningschef som helst spader. Om politikern inte bryr sig om att fördjupa sin kunskap, utan väljer att peka med hela handen, då får vi en fördummning av ledarskiktet. Det är lugnast att bara traska patrull – men vilken utveckling ligger i ett sådant förhållningssätt?
2 kommentarer:
Ja det är i sanning en bufflighet och oknnighet av stora mått som kommunalrådet Kjell Jansson uppvisar här. Oppositionen har länge hävdat att det är fel att underbudgetera nämnderna. Det finns också som du nämner protokollsanteckningar i både kommunfullmäktige och i socialnämnden som hänvisar till detta. Undrar hur stormen bedarrar och vad som ska till för att detta ska ske.
Jag kan förstå om du, som tillhör minoriteten, kan känna dig frestad att peka finger åt Kjell Jansson, men för verksamhetens bästa gäller det att finna en klok lösning. Den som har hand om förståndet måste använda det! Om Kjell Jansson är oförmögen att förstå sin roll som kommunalråd för all kommunal verksamhet - inte bara gator, vägar, vatten, avlopp, bostadsbyggande och andra mera tekniska frågor, som gynnar grabbarna i näringslivet - är det främst andra politiker inom majoriteten, som måste hitta en lösning. Men det är inte oviktigt hur ni socialdemokrater hanterar situationen. Det som är dåligt kan rätt hanterat leda till något gott. En begäran från skyddsombudet om en inspektion från arbetsmiljöverket, med tanke på det den knäck av förtroendet för kommunledningen, som det inträffade lett till; kan vara en åtgärd? Politiker kan ta initiativ när det gäller utbildning av politiskt förtroendevalda om demokrati, offentlighetsprincipen och dialog med väljare och anställda? Casten von Otter är en skicklig arbetslivsforskare som kan vara till hjälp. Seminarier kan ordnas där man studerar skillnader och likheter mellan företagande och driften av offentlig verksamhet! Det finns forskning, som kan användas som underlag för en givande dialog - en dialog där politiker och anställda är beredda att lyssna på varandra. Nu pågår en "verbal fribrottning" som i längden inte leder till något bra för människorna i vår kommun.
Skicka en kommentar