Just nu kan en samhällsintresserad medborgare inte undgå att se hur teknik för censur av trafiken på internet sprids till allt fler länder. Nu är det händelserna i Iran, som gör oss medvetna om att Nokia-Siemens levererat utrustning till landets regim, vilket Computer Sweden och DN skriver om och som förklarar varför regimen inte stängt ner möjligheten att använda nätet, utan ser ut att endast ha strypt flödet. Mark Klamberg noterar och kommenterar, som vanligt initierat med hänvisning till tidigare inlägg i samband med den diskussion som pågick med anledning av FRA-lagarna hösten 2008. Enligt Metro förnekar dock Nokia Siemens Networks talesman att den utrustning, som man levererat skulle kunna användas på det sätt som påståtts. DN har en bra artikel om nätcensuren och hur prästerna försöker tysta bloggarna. CNN sänder rapporter, där det framgår att en maktkamp pågår mellan olika grupperingar i landets ledande skikt och att de välutbildade kvinnorna varit mycket aktiva i upproret mot det valfusk, som utlöst konflikten.
Men bakom den fasaden pyr ett missnöje bland annat på grund av en ohejdad inflation. Det är svårt dra några entydiga slutsatser, men mycket talar för att valets utropade segrare Mahmoud Ahmadinejad kommer att kväsa upproret med våld. När Reza Pahlavi, son till den tidigare shahen av Iran, mötte pressen visade han enligt Metro starka känslor inför bilden av den unga kvinnan Neda, som föll offer för krypskyttar häromdagen. Hon har sedan blivit något av sinnebilden för det förtryck av mänskliga rättigheter som pågår i mullornas hägn. Anders Mildner ger sin syn på situationen och hur en journalists användning av Twitter ger rapporteringen en närhet, som skapar en djupare relation mellan reportern och läsarna. Krohniskt kommenterar och avslutar ”Det som till slut fäller diktaturer är en kombination av omvärldens tryck och den egna befolkningens vilja till frihet”. Makt, som bygger på förtryck av människor, vars gamla förfäder var zoroastrier med frihet och rättskänsla som grund, varar inte i längden, säger en av mina goda vänner med rötter i Iran. Kan bara hoppas att det sker utan att en massa människor måste sätta livet till.
Många ser en möjlighet att underlätta folkets frigörelse med hjälp av informations- och kommunikationstekniken. Samtidigt kan vi se uppgifter om att företag, som utvecklar tekniken, hjälper härskare att skaffa sig utrustning för att filtrera trafiken på nätet i jakt på tänkbara hot mot regimen alldeles oavsett om den är en demokrati eller en diktatur. I dess kölvatten följer olika lobbyisters anspråk på filtrering av trafikdata i jakt på material skyddat av upphovsrätt m m. Det är i den världen vi lever. Håller med MinaModerataKarameller att ledande partier måste tänka om när det gäller integritetsfrågorna. In med ljus och luft i Rosenbad. Erik Josefsson, som fortsätter jaga fakta kring Telekompaketets framtid, har tagit del av framtidsrapporten Digital Britain och funnit att Storbritanniens administration också fångats av upphovsrättsindustrins framtidscenarier. Här pekar han på möjligheten att göra en spektakulär insats i samband med Telekommötet i Visby den 9 – 10 november 2009.
4 kommentarer:
Läser du Copyriot? Rasmus hade en postning på ämnet där kommentarerna utvecklades rätt intressant. Magnus skrev en kommentar som innehöll en viss tankeställare, sisådär 6000 twitterkonton ska tydligen ha registrerats samma dag, där hälften har samma profil och inga har några andra "vänner" än de själva, Jerusalem Post skall också ha skrivit om det lite väl misstänksamt fort inpå. Stämmer det så är det något lurt, i synnerhet om man dessutom betänker kommentarerna av Enok.
/Kluris
@Kluris: Tack för tipset! Det var intressant att ta del. Jag är okunnig om hur detta "att laga internet i Iran" går till, rent praktiskt, även om jag sett att det finns instruktioner hur man kan hjälpa till med Tor-reläer och proxy-servrar. Jag kan föreställa mig att man i samband med det öppnar nya twitter-konton. Men, vad vet jag? Bara det som jag själv kan bedöma som trovärdigt. Därför bl a länken till Anders Mildner, som visade ett exempel på en journalists rapporter med hjälp av Twitter.
Anders Mildners postning sa ju i stort sett ingenting. En namngiven och känd korre som använder twitter.. so what? Hon kunde lika gärna använt sattelit hem till redaktionen. Kommentarstråden hos Mildner var däremot mycket mer läsvärd än vad hans postning var, mycket mer. Det var först i kommentarerna som saken problematiserades och helt andra aspekter kom fram. Det är i detta styrkan hos sociala medier ligger, inte att en enskild kan syssla med enkelriktad kommunikation.
Jag har sett en del exempel på bloggare som höjer sig själv till skyarna, somliga har tom. funderat på lösenord och ta betalt. De har helt missat poängen och skulle omedelbums skjuta sig själv i foten i samma stund som de reser staket kring sin blogg. De har satt sig själv på en så hög pidestal att de inte inser att kommentarerna till postningarna är halva grejen, inte då bara att folk kan kommentera, utan att kommentarerna faktiskt har innehåll. Det är inte alls ovanligt att kommentarerna innehåller långt mer matnyttigt än vad postningen i sig gör. Inom "ditt" ämnesområde torde det räcka med att nämna kommentatorn Anders Andersson så vet du precis vad jag menar. Kommer osökt att tänka på den drygt 30 år gamla slagdängan med Sweet "Everybody wants a piece of the action"
/Kluris
@Kluris: Jag håller helt med dig om att de flesta kommentarer kan vara det som för diskussionerna framåt. Men, när jag undersöker det som i mina ögon liknar en okritisk lovsång av en applikation som Twitter, kan jag förstå att de redan "frälsta" finner mig vara trög. För mig handlar tekniken om en möjlighet att snabbt få ta del av det som andra i min omvärld speglar, något som både bloggare och journalister kan bidra med. Jag ser traditionella medier och sociala medier som något av kommunicerande kärl. Därför kan de journalister och bloggare, som respekterar varandra bidra till att vi får olika bilder ur olika perspektiv som tillsammans ger oss en sannare bild av saken. Även om det finns många mycket kunniga människor i bloggosfären, tror jag att vi här stundtals har lika lätt för att göra våra åsikter till käpphästar som de journalister och politiker vilka tror sig om att ha tolkningsföreträde när det gäller att beskriva världen. Jag har inga problem med att stödja människor, som kämpar för frihet och demokrati, om jag vet att det som jag gör inte är kontraproduktivt.
Skicka en kommentar