Journalister i den digitala miljön

Mymlans twittrade väckte min nyfikenhet och när jag kollade hennes länk fann jag att hon delade med sig från ett arrangemang som hon deltagit i. Det är Disruptive Media som bjuder på en video från panelsamtalet "The realtime shock - Twitter as news source an interaction tool" med en grupp journalister, där moderator Mark Comerford vill titta närmare på journalisters attityder till twitter och andra sociala medier i ett sammanhang där det råder motsättningar mellan de mediehus som vill låsa in sina nyheter och andra som vill bygga nyhetsförmedlingen i ett samspel med andra. I det sammanhanget skriver Mathias Klang att BBC håller på med en dokumentär om hur webben förändrar våra liv. Det mest intressanta är att materialet läggs ut under vägs för interaktion med intresserade tittare som kan komma med synpunkter och bidra med material. Onekligen ett nytt sätt att skapa nyhetsmaterial, vilket liknar det arbetssätt som en del journalister använder sig av i interaktion med andra via Twitter.

För övrigt har jag sett att Olof deltog i den föreläsning som Oscar Swartz höll i Göteborg, vilket även Mathias Klang skriver om. Dags således att agera som kund hos Teliasonera. Eftersom jag funderat på att byta operatör i samband med att bredband installerats i huset där jag bor, passar det alldeles utmärkt. Under förutsättning att det inte är fråga om att vi ska kollektivanslutas till något som Roslagsbostäder AB bestämmer om. På tisdag i nästa vecka hålls en information om den saken.

Avslutar med Skärvor från skäret som uppmärksammat att jag anmält mitt intresse att bli utsedd som en av Piratpartiets riksdagskandidater. Min respons på hans uttalade respekt för mig som person blir ett: - Tack, det är ömsesidigt! Folkpartiet har av och till varit mitt val på någon nivå, nu senast i landstinget, men sedan jag insett vikten av att värna medborgarrätten och integriteten på nätet har jag nått vägs ände. Samtidigt har jag vartefter jag lärt mig hur internet är uppbyggt och fungerar, insett att alla de människor, som valt att engagera sig i Piratpartiet, gjort det, för att de - tidigare än oss andra - upptäckt vad som är på väg att ske med det som idag är ett världsomspännande nät, när upphovsrättslobbyns advokater lyckats förvrida huvudet på de flesta etablerade politiker med makt. Det pågår ett regelrätt ordkrig mellan internetentusiaster i universitetsvärlden (som har fokus på informationens roll i den demokratiska utvecklingen), vilka vunnit anhängare främst bland de yngre internetanvändarna och upphovsrättslobbyn (i samspel med en del företag intresserade av it för övervakning och kontroll), vilka vill överföra lagar från den analoga världen direkt till den digitala miljön. Något som avslöjar kunskapsbristerna. Både vad gäller förutsättningar för en frisk demokrati och risken att låsa in sådant som skapar ekonomisk och kulturell utveckling i det långa loppet. Johan Westerholm har dock lagt märke till att det rör sig i folkdjupet även inom Folkpartiet. Eftersom Piratpartiet vill vara med i den regeringskoalition, som verkligen vill se informations- och kommunikationstekniken som ett verktyg för skapandet av det öppna och transparenta samhället där skapandeprocesser kan ske under Creative Commons License ger jag mig inte in i någon polemik på detta stadium.


Karl Sigfrid ger exempel ur verkligheten idag. Christian Engström bjuder på ett annat. Mindpark ett tredje. Alla goda ting är tre. Berinder förklarar det som Henrik Ponthén inte tycks förstå.

Intressant.