Meningsfullt arbete ger KASAM.

Känd och accepterad forskning visar idag att god hälsa är intimt förknippad med en individs känsla av att ingå i ett sammahang där man gör nytta även för andra. För den, som känner till Aaron Antonowski och hans forskning om faktorer som håller oss friska, är känslan av sammanhang – KASAM – ett välkänt begrepp.

Fredag-lördag bemannade jag tillsammans med en grupp andra kvinnor en monter på Rekryteringsbazaren i Kulturhuset, Stockholm. In strömmade människor på jakt efter ett arbete. Här fanns förhoppningsfulla ungdomar, men också invandrare på jakt efter en ingång till Sveriges arbetsliv jämsides med en hel del medelålders kvinnor, som bränt ut sig i ett tidigare jobb, och som nu försökte orientera sig i en värld där de, efter en längre tids sjukdom, upptäckt att en återgång till jobbet är uteslutet – den djupa aversionen mellan chef och medarbetare är ömsesidig.

En chef har idag all makt och dessutom samhällets institutioner på sin sida. Bara den som vill arbeta har ett berättigande. Underförstått ska man bita i det sura äpplet och göra sin plikt – meningsfulla arbeten är något för den som redan har det förspänt i tillvaron. I detta läge ställer sig en del kvinnor frågor: - Varför är det så? - Varför har vi ingen rätt att bli i anspråktagna för ett meningsfullt arbete? - Vem tjänar på att det ser ut så här? Bra frågor, vars svar kan vara diamentralt olika beroende på partipolitisk ståndpunkt. Men, ingen politiker kommer ifrån att den enskilde individens känsla av sammanhang – att få göra något av betydelse för sig själv och andra – är fundamentalt för ett friskt samhälle. Mycket pekar på att individernas beteende idag är en fullkomligt frisk reaktion i en sjuk situation.

Stressen i hela samhället ökar överlag, vilket DN belyste bland annat i artikeln ”Vakna, folk orkar inte mer” den 7 februari. Men, vad ska vi göra när samhällets operatörer – politiker och andra aktörer – agerar som de gör. Något som Niklas Ekdal i dagens DN beskriver i artikeln ”Dömda till arbetslöshet” med en hänvisning till Groucho Marxs uttalande att politik är "konsten att leta efter trubbel, hitta det överallt, ställa missriktade diagnoser och sätta in fel åtgärder".

Ekdal fokuserar på ungdomar, som inte kommer in i arbetslivet. Men, jag vågar påstå att det finns ett samband mellan den företeelsen och den kränkning av kvinnor 50 + , som samtidigt pågår i arbetslivet, inte minst inom den offentliga sektorn. Vanliga människor, som inte håller måttet i chefens ögon, platsar inte. Detta alldeles oavsett Las, eftersom facket (som kan förhandla bort den tryggheten) förefaller att ha blivit en tandlös gammal gårdvar med en husse eller matte som möjligen ser om sig eget hus. Det sista är nog att ta i eftersom facket inte varit med och pekat ut vilka som inte längre håller måttet vid en övertalighet. Men det säger något om den frustration som jag känner när jag möter dessa kvinnor och förstår att medmänsklighet blivit en bristvara.

Frisk luft i natursköna områden

I dagens NT har de giftiga slagghögarnas herre i Herräng på Insändarsidan uttalat sitt stöd för kommunalrådet Kjell Jansson. Fler beskyddare av det slaget och Kjell Jansson får se upp.

Arrangörerna av Herrängs Dance Camp, som firade sitt 25 års jubileum förra året, är inte betjänta av en miljö där sjukdomsalstrande partiklar frigörs, därför att denne man har ett intresse som rimmar illa med våra miljölagar. Har för mig att jag rätt nyligen läste en artikel i NT om att material från ortens slagghögar använts som fyllnadsmaterial, vilket inte gillades av dem som har till uppgift att värna miljön för omkringboende. Men, jag kan inte hitta någon länk till den artikeln. UNT hade däremot en mycket trevlig artikel om Herrängs Dance Camp, som kallas Swingdansens Mecka i världen den 3 juli 2007.

Efter tio år som värdinna vid Vandrarhemmet i Kapellskär, beläget inom Riddersholm – ett av Skärgårdsstiftelsens förvaltningsområden – vet jag vad besökare från bl a USA, Storbritannien och Tyskland värderar högst. Det är att kunna ströva fritt i frisk luft i natursköna områden och att färdas längs våra vägar utan att en massa reklamskyltar tillåtits förfula landskapsbilden. Det senare är dock snart ett minne blott, då det blir allt fler av dessa rätt amatörmässiga skyltar – i vart fall mellan Norrtälje och Stockholm. Som farmor har jag åkt sträckan 1 – 2 ggr i veckan de senaste tio åren på väg till och från mina barnbarn. Med tiden har jag noterat vilka företag, som jag ska undvika att gör affärer med. Det kallas för att rösta med fötterna. Konsumentmakt sägs vara den enda makt, som vi vanliga människor kan utöva mellan valen till politiska församlingar. Intressant.

Högt i tak?

Idag gör NT en summering av den senaste tidens turbulens i kommunhuset i en artikel, vars puff på första sidan rubriceras Jansson på gott och ont. En artikel, som ser ut att vara en bra spegling av hur hans ledarstil uppfattas av andra politiker i alliansen och en del chefer eller andra medarbetare. Ett gott försök att vädra ut sånt som frodas i miljöer där makt missbrukas. Offentlighetsprincipens rättigheter för anställda att till utomstående berätta allt, som inte är skyddat enligt Sekretesslagen, är tänkt att fungera som en motvikt för att förebygga att makt demonstreras. De som är bärare av demokratin, måste utöva sin makt på ett demokratiskt sätt.

Öppen kommunikation och högt i tak är en av hemligheterna hos företag med friska medarbetare, enligt ny forskning, skriver SvD Näringsliv idag med hänvisning till en ny delstudie i forskningsprojektet Hälsa och framtid. Professor Magnus Svartengren vid Karolinska Institutet är en av forskarna i projektet. Hans poängterar organisationens betydelse, ett tydligt och öppet ledarskap med lyhörda chefer och bra kommunikation. Hela rapporten och mer information på Folkhälsoguidens webbplats. Rapporten borde ägnas en djupstudie i kommunhuset.

En annan intressant rapport; Hur välfärd organiseras - spelar det någon roll? En pdf-fil kan hämtas här. Det är en explorativ studie om organisering och etik i offentlig service, som författats av Lena Agevall, universitetslektor och docent i Statsvetenskap vid Växjö universitet. Lena Agevalls inriktning är offentlig förvaltning och forskningsintresset är demokrati på det politiska systemets utflödessida, förvaltningsetik och välfärdspolitik. Just nu är hon engagerad i ett forskningsprojekt om professioner. Hennes studie om välfärdens organisering rekommenderas alla dem som gör gällande att en kommun kan jämföras med ett företag.

Sammanfattningsvis: Om det finns någon kompetens i konflikthantering att tillgå skulle det som hänt i kommunhuset kunna utvecklas till något bra – om bara viljan finns.

I verkliga livet – IRL.

Har nyligen deltagit i ett seminarium anordnat av Institutet för Framtidsstudier, där en rad olika aktörer berättade om olika virtuella världar, bland annat Second Life (SL). SL är en värld, som ligger på en server, möjlig att nå från datorer världen runt, där de som skaffar sig ett konto skapar en avatar (en fantasifigur) genom vilken man skapar ett andra liv tillsammans med andra besökares avatarer. Det finns 12,5 miljoner användarkonton, varav 1,5 miljoner är aktiva ”nybyggare” - därav c:a 10 procent i Sverige.

Svenska Institutets Olle Wästberg, berättade om den svenska ambassad, som de skapat i SL och som invigdes av Utrikesminister Carl Bildts avatar, vilket DN skrev om den 30 maj 2007. Den satsningen gav eko. Och genom att svenska företags produkter syns där, marknadsförs de och presumtiva kunder hänvisas till de olika företagen IRL (In Real Life). HSB visade hur de skapat en ”ö” dit högskolestuderande och unga bosparare försetts med ett ”pass” med inloggningsuppgifter för där vara med och bygga framtidens bostäder. Ännu en aktör var Nätverket SIP (Samhällsförändring i Praktiken)/Studieförbundet Vuxenskolan, som startat ett svenskt Resurscenter där man erbjuder utbildning, kultur och folkbildning utifrån en demokratisk aspekt – att lära sig använda tekniken i nya sammanhang samt vara närvarande där unga människor träffas.

Efter en fikapaus berättade sångerskan och låtskrivaren Therese Åhs om att uppträda i en virtuell värld. Genom sin avatar Natalie Moody har hon uppträtt i olika sammanhang i SL och därigenom skapat sig ett namn, som lett till en rad engagemang i den verkliga världen d v s IRL. Genom att uppträda som avataren Natalie Moody har hon blivit van att uppträda. Något hon har haft stor nytta av.

Fil.mag Ulrika Bennerstedt, forskare vid institutionen för pedagogik och didaktik vid Göteborgs universitet, medverkade genom att berätta om den studie som hon gjort tillsammans med fil.dr. Jonas Linderoth på uppdrag av Medierådet – Att leva i World of Warcraft – där de djupintervjuat 10 ungdomar om drivkrafter och problem med att ägna tid åt detta rollspel online, där man tillsammans med andra löser uppgifter för att ta sig vidare upp till högre nivåer. Rapporten kan laddas ner här. Forskarna menar att spelet inte är beroendeframkallande på samma sätt som t ex nätpoker, men grupptrycket – när man etablerat sig i en grupp – kan vara nog så svårt att hantera. Hos myndigheten för skolutveckling finns en länk till IT för pedagoger och där kan man ta del av denna forskning och en del annat intressant.

Avslutningsvis en dialog mellan Joakim Palme, VD för Institutet för framtidsstudier, och Jytte Guteland, SSU, Karl Grufman, MUF, Joakim Larsson LUF och Andreas Långbergs, CUF kring frågeställningen Hot eller ny scen för politiskt engagemang? Till detta återkommer jag i ett annat sammanhang.

Kommunalrådet beklagar

Vid allmänhetens frågestund igår kväll i Kommunfullmäktige kom frågan om Socialchefens avhopp upp som första punkt. Kommunalrådet Kjell Jansson (m) förklarade att hans agerande måste ses mot bakgrund kommunstyrelsens övergripande ansvar när en nämnd går back flera år i rad. Samtidigt medgav han att frågan hade kunnat hanteras betydligt bättre. Han sa att han var ledsen att det blivit fel och jag är beredd att tro att han menade vad han sa, men, som någon sa härom dagen – det är i facit man kan se om det stämmer.

Socialnämndens politiker har i stor enighet stått upp och försvarat såväl Socialchefen som den flexibilitet som måste råda när det gäller Socialnämndens budget. Det är med den som med budgeten för snöröjning – det är andra krafter som bestämmer hur mycket pengar som krävs!

Därför undrar jag vad vice ordföranden och de övriga socialdemokraterna i Socialnämnden tror sig vinna på att dra på veven ytterligare ett varv, genom att i fullmäktige även lämna in en interpellation i saken. Vilken makt Kommunstyrelsen har i förhållande till nämnderna torde framgå av det regelverk som Kommunfullmäktige tidigare beslutat om och torde ingå i politikerutbildningen. Men det kan kanske ha det goda med sig att vi medborgare också får oss en lektion i hur makten är fördelad. För min egen del skulle jag sätta stort värde på att den typen av viktiga dokument var tillgängliga på kommunens hemsida – gärna under ordet Demokrati med en egen knapp i huvudmenyn.

Ska kommunanställda hålla tyst?

Enligt Medbestämmandelagen är mål, inriktning, omfattning och kvalitet något som politikerna ska besluta om och detta har den fackliga organisationen inte rätt att lägga sig i. Men, betyder det att anställda ska hålla tyst om sina farhågor, när det gäller effekterna av politikernas beslut? Nej, knappast! Därför gör de anställda inom Socialförvaltningen rätt som unisont tar bladet från munnen och i dagens NT ger sin syn på saken. Därigenom får politikerna ett bättre underlag för sina beslut. Blir den politiska ambitionsnivån så låg att man som anställd, inte ser några möjligheter att arbeta vidare, finns det bara ett att göra – att följa Isabel Anderssons exempel. Det kallas att rösta med fötterna!

Demokratin men även medinflytandet för de anställda i vår kommun mår bra av att granskas. Insyn i den kommunala verksamheten skapar garantier mot maktmissbruk och ger medborgarna möjlighet att påverka. Skattefinansierad verksamhet angår oss alla. Offentlighetsprincipen ger medier och andra intresserade rätt att skaffa sig information i olika frågor, oavsett vad politikerna själva väljer att informera om.

Offentlighetsprincipen innebär också att tjänstemän och andra som arbetar i kommunen har yttrande- och meddelarfrihet. Det innebär att de har stor frihet att berätta vad de känner till för massmedier och andra utomstående om inte sekretesslagen säger annat. Naturligtvis kringskärs den friheten ifall en chef i offentlig sektor, tror att det är OK att uppmana en anställd, som använt sig av yttrandefriheten, att se sig om efter ett annat jobb. Det vore intressant om anställda vågade sätta Offentlighetsprincipen på prov genom att använda sig av sin meddelarfrihet och i media berätta om på vilka olika sätt chefer försökt sätta munkavle på dem.

Själv har jag nyligen sänt e-post till Justitiedepartementet och ställt frågan: Om en anställd använt sig av sin yttrandefrihet och då får höra att det är bäst om vederbörande söker sig ett annat jobb - vad kan då den anställde göra för att freda sig mot repressalier? Det ska bli intressant att se vad jag får för svar.

Ge igen för gammal ost – ingen väg till fred.

Läste nyligen i DN, Aftonbladet och SvD om den utrotning av palestinier i Gaza, som Israel ägnar sig åt, vilket nu lett till att FN höll ett krismöte om detta natten till idag. Tidningen refererar där till utrikesminister Carl Bildts blogg där han bland annat skriver "En vapenvila av det ena eller det andra slaget är nu en nödvändighet. En fortsatt upptrappning av våldet kommer bara att ha förlorare", skriver Bildt. Det är länge sedan Israel passerade den gränsen. De har alltför länge tillåtits att ge igen för gammal ost och det är ingen väg som leder till fred.

För mig har det rätt länge varit svårt att hålla fast vid mina sympatier för Israel och det beror främst på att deras ledare inte ser att de, från att de själva varit utsatta för en förintelse, nu ägnar sig åt detta. Ifrån att ha varit en Israel-vän har jag, efter allt som hänt nu övergått till att vara en, som vill att Sverige kraftigt ska fördöma Israels agerande. Och jag är inte ensam, vi blir allt flera, som tycker att allt dödande och den lemlästning, som ofta drabbar oskyldiga kvinnor och barn, inte är försvarbart.

Jag har börjat fundera över vad som händer i ett land, där ledarna tycks tro att de kan dra hur hårda växlar som helst på Förintelsen och få folk med sig. Kan verkligen den ondska, som judarna utsattes för under Förintelsen, gottgöras genom att de idag tillåter sig och av USA med flera tillåts utföra det ena övergreppet efter det andra mot palestinierna. Var finns empatin med de människor, på bägge sidor, som inget högre önskar än fred? Vedergällning har aldrig någonsin visat sig vara en framgångsrik väg mot fredlig samvaro. Det är den som har hand om förståndet, som måste använda det, alldeles oavsett vem som startade konflikten. Varför är FN så senfärdiga? En fredsmäklare måste in tidigt i en konflikt innan den eskalerat bortom allt förnuft. Sveriges stöd för FN är starkt skriver regeringen på sin webbplats. Intressant se hur långt det räcker.