Fp-kritiker har tystnat - Centeruppropet kommer igen

I SVT:s Mittnytt kunde vi häromdagen se några riksdagskvinnor intervjuas om FRA-lagen, som trätt i kraft. En av dem bosatt i Timrå och den andra i Sundsvall med det gemensamt att de har sina fingrar djupt nere i den syltburk som FRA:s ledande tjänstemän kokat ihop för att kunna serva staten med en total övervakning av alla våra trafikdata på nätet. Där satt Solveig Hellquist, en att de upproriska fp-kvinnorna, som dock lät sig kvittas ut vid omröstningen den 18 juni 2008, när hon hade kunnat göra skillnad. Den andra var Susanne Eberstein, socialdemokraternas ledamot i Signalspaningsnämnden, en skapelse bildad i avvaktan på tillkomsten av en särskild domstol ska ta ställning till statliga organs begäran om spaning med hjälp av FRA. Solveig Hellquist var nu tillfreds med lagen, trots att lagtexten f n är ute på remiss fram till den 27 februari 2009. Djävulen sitter som bekant i detaljerna och därför är det blåögt av Hellqvist att redan nu inordna sig i ledet. Hennes omsvängning redan nu luktar illa lång väg!

Ebersteins svar på reporterns påstående om att motståndet mot FRA-lagstiftningen har tystnat, var under all kritik. Hennes antagande att vi kritiker skulle vara upptagna med fildelning var oförskämt så det förslår. Att en person med så dålig koll och taskigt omdöme ska svara för värnet av min och andras personliga integritet vid tillståndsgivning skrämmer mig! Innan hon blev riksdagsledamot för socialdemokraterna 1994 var hon kammarrättsråd i Västernorrland och numera även ordförande i Polisstyrelsen där. Lagtexten, som ska garantera skyddet för oss medborgare är ute på remiss varför jag undrar på vilka grunder hon kommer att agera!? Är det socialdemokraternas erfarenheter av sådana lagkloka som Susanne Eberstein, som gör att de motsatt sig inrättandet av en Författningsdomstol i den nya grundlagen?

Lyckligtvis finns Erik Hultin i Härnösand, även han i Mittnytts sändningsområde. Och han var inte sen att ge svar på tal. Redan i kvällssändningen kunde vi höra honom, läs även kommentarer med glada tillrop, som finns på hans blogg. TT har uppmärksammat; DN och Sydsvenskan har fört det vidare. Intressant se hur många andra som bryr sig. Om det går som planerat kommer CenterUppropets webbplats att vara uppdaterad senare under dagen dock senast den 11 januari.

Badlands Hyena har som vanligt silat och tagit vara på essensen i samt satt in det hela i ett historiskt perspektiv. Vad vore livet utan ett riktigt gott skratt nu och då. Jag ler när jag ser att bakom den tystnad, som Public Service-media orerar om, finns kritiker inom de etablerade partierna, vilka kämpar för att väcka medlemmar och andra sympatisörer till aktion mot den integritetskränkande lagstiftningen, som deras riksdagsledamöter ser ut att älska eller i vart fall finna ett försvar för, utan att vara särskilt insatt.

Jens O ger exempel när det gäller upphovsrätt och Copyriot visar hur Ordfront, medlem i Föreläggarföreningen, som mycket aktivt stöder IPRED, försöker krypa undan sitt ansvar i det som sker. Men, ju större motstånd, som alla vi aktiva möter desto fler medlemmar och sympatisörer vinner Piratpartiet. Själv befinner jag mig en hårsmån därifrån just nu och därför flaggar jag gärna för det upprop om demonstrationen ”Stoppa övervakningssamhället” i Göteborg, som Christian Engström skriver om. Olof i vårt nätverk Riksdagsssvar.se tänker också vara där och tycker att andra bosatta i Göteborg med omnejd ska göra detsamma.

Kritiken har tystat, sägs det

Hos Erik Hultin fann jag en länk till ett inslag om FRA i SVT:s Mittnytt där en av de tidigare kritikerna Solveig Hellqvist, folkpartiet, intervjuas. Hon är nu nöjd med resultatet även om hon med ett ord inte berörde att lagtexten nu är ute på remiss under ett par månader. Dessutom intervjuas socialdemokraternas riksdagsledamot Susanne Eberstein, som valts in i signalspaningsnämnden – den nämnd som ska granska och ge klartecken till spaningen. Hennes svar på reporterns frågor om att debatten tystnat är så häpnadsväckande att man tar sig för pannan. Är detta en av de tre politiker som ska vara garanten för att medborgarnas intressen tas tillvara när tillstånd ska ges. Måtte alla högre makter bevare oss!!!

Hur bota, lindra och trösta i Gaza?

Sedan inlägget på NT-bloggen har en läsare av Västerbottens-Kuriren uppmärksammat min länkning och sänt mig denna länk för att visa att diskussionens vågor just nu går höga om den norske läkare Mads Gilbert och i vilken utsträckning som han är värd beröm eller förakt. Den som sökt information om honom vet att han är mycket kontroversiell, men ingen kan ta ifrån honom att han handgripligen hjälper sårade och lemlästade människor i en situation som ingen av oss riktigt kan föreställa oss. Att bota, lindra och trösta är en läkares etiska kod och uppenbarligen nöjer sig inte Mads G med att vara den som rensar upp på krigets bakgård, utan han stormar mot den militärmakt som ställer till det. Han har tidigare verkat i Beirut och Afganistan. Att han i det furiösa raseri han känner, inför det i hans tankevärld helt onödiga lidandet, slår mot USA och Israel är inte svårt att förstå. De borde begripa bättre. Den man har förväntningar på blir man också mest besviken på och besvikelse leder inte alltid till kloka avvägningar. I SvD kunde vi läsa om att läkare inte släpps in i området. Hur bota, lindra och trösta i Gaza?

Och, att det är Mads G:s röst vi hör i media, är Israels eget fel, då de inte heller släpper in journalister i Gaza, vilket bl a SvD skrev om igår. Varför? Ja, de vill väl inte att vi ska få olika bilder av det utrotningskrig mot Hamas väljare som pågår. Efter Vietnamkriget vet alla krigsherrar att journalister antingen måste bäddas in i de egna trupperna eller helt stängas ute, eftersom krigets bilder skakar om världsopinionen till nackdel för militära operationer. Nu tvingas vi bevittna att de utsända journalisterna står med ryggen mot krigsskådeplatsen och rapporterar. Och Israels försvarsmakt sköter sitt mediala försvar genom egna kanaler på internet, berättar SvD på Ledarredaktionens blogg. Det finns en fördel med det – vi vet med säkerhet att det handlar om propaganda. Intressant.

I Sydsvenskan läser jag om att en stormning av Gazas stadskärna diskuteras och att FN:s säkerhetsråd samlats för att diskutera en vapenvila. I Per Tedins ledare ges en fylligare kommentar, som ger en inblick i situationen. Anna Troberg tycker sig se att Israel fastnat i sin roll som offer; Mitt i steget ser en förklaring till FN:s svaga roll; Det progressiva USA kommenterar USA-press om skolmassakern. Känner att jag måste kolla om Per Garthons bok om palestinas frihetskamp finns inne på Stadsbiblioteket. Kunskap sedd ur olika vinklar är inte tungt att bära.

Ett demokratiskt sinnelag förpliktar

Annie Lennox , Alexei Sayle, Ken Livingstone, Bianca Jagger, George Galloway, om situationen i Gaza.

Tankar kring mitt inlägg på NT-bloggen igår fortsätter att rota runt i tankarna. För en debattör är det lätt att ta till sig att åsikts- och yttrandefrihet ger denne rätt att argumentera för sin uppfattning. Svårare syns det vara att respektera att alla andra har motsvarande rättighet. Om ett meningsutbyte i fråga om t ex konflikten mellan Israel – Palestina, som fått en särskild relief i Gaza, ska kunna fungera utifrån ett demokratiskt synsätt, måste demokratiskt sinnade personer hålla sig till ett anständigt uppträdande gentemot sina meningsmotståndare. Men, här blir det synligt att det inte är särskilt väl beställt med det demokratiska sinnelaget, när det verkligen gäller. Det vittnar både Mitt i steget och Deepedition om. Vill man föra ett intellektuellt anständigt samtal och väga argumenten för och emot, blir man påhoppad på det grövsta sätt.

Många gör stort nummer av att Hamas valts av Gaza-borna att sköta de samhälleliga funktionerna, vilket dock inte ger de lokala politikerna rätt att driva en annan utrikespolitik än ledningen för landet Palestina, även om det skulle finnas en majoritet av Gazabor som tycker det. Därför är det inte OK att enskilda Hamas-anhängare bedriver ett krypskytte mot Israel. Men att beskylla Hamas för att de, som organisation, ligger bakom detta beteende är lika intellektuellt hederligt som att skylla på Moderaterna och Socialdemokraterna, när olika individer och grupper här hemma anser sig ha rätt att ta lagen i egna händer.

När jag på nytt i Ekot hörde den norske läkaren Mads Gilbert tala om att det senaste dygnets offensiv inneburit ännu svårare skador, känner jag att jag för mitt hjärtas skull borde slå dövörat till, men lika väl, som jag minns hur en 5-årig stympad vietnamesisk pojkes blick träffade mig genom tv-rutan och fick mig att sätta mig in i FNL-rörelsens arbete för att kunna göra en insats, lika svårt har jag att glömma Lama, som Anders Widén skrev så gripande om. Jag känner att jag måste göra mitt för att hon inte ska ha dött förgäves. Lika väl som en människas demokratiska sinnelag förpliktar till en hederlig argumentation, lika väl måste vi kunna ställa krav på Israel och USA att ta sitt ansvar som demokratiska förebilder. Dit hör att kräva att politiker inte ska hemfalla åt cynism och populism utan sätta tilltro till kunskapens makt och förhandlingar istället för att som nu enbart demonstera vapenmakt, vilket leder till döda och lemlästade barn på bägge sidor.

Intressant läsa i Sydsvenskan att Israels premiärminister avvisar krav på vapenvila och att israeliska diplomater bedriver ett intensivt arbete för att hindra att FN:s säkerhetsråd samlas som planerat i dag för att diskutera kriget mot Gazaremsan. Israel vill inte att världssamfundet ska lägga sig i deras förehavanden. När man ser vad förintelsen inneburit för judarnas självbild idag är det berättigat att ställa frågan: - Vilka inre bilder av judar tror sig Israel åstadkomma hos palestinier men också hos fredsivrare världen runt? Intressant.

Trettondagsafton i USA:s skugga

Efter att ha jobbat av och till under dagen med mitt inlägg på NT-bloggen, om den situation som barnen i Gaza tvingas leva under, finns ingen ork att säga något genomtänkt även här. Jag har fullt sjå att bearbeta mina känslor inför den brist på etik som politiska ledare världen runt gjort till något av en konst sedan de fångats av hänsynslösa spin-doctors. Lyssna gärna på Kulturradions ”Att bomba Irak – vilket hit”, och skänk den fd flygvapenöversten Karen Kwiatkowski en tanke – modigt av henne att berätta om hur livet på jobbet förändrades efter den 11 september 2001 när de neo-konservativa flyttade in i Pentagon och påbörjade produktionen av tillrättalagda rapporter. Behöver jag säga att Karl Rowe, som besökte Almedalsveckan i somras, spelade en viktig roll.

I ljuset av detta inser man varför Hans Blix fick arbeta i sådan motvind, när han som FN:s vapeninspektör i Irak kämpade för att FN skulle hejda planerna på en invasion. Som bekant struntade USA och andra i det och i en artikel i Sydsvenskan den 20 mars 2008 säger Blix att det allvarliga är att USA åsamkade stor skada för hela FN-systemet när man invaderade utan säkerhetsrådets godkännande. Bara den som vill slippa se sanningen i vitögat, kan tro något annat. Hoppas att Annie och andra unga politiker är beredd att kolla in även den informationen, så att de inte blir nyttiga idioter i händerna på neo-konservativa krafter här och over there.

Pengarnas makt i politiken.

Den 29 december skrev Piratpartiets Rick Falkvinge under rubriken En ovanlig begäran där han redovisade behovet av medlemmars och sympatisörers ekonomiska stöd för att pp ska kunna räkna med hans insatser. En hängiven initiativtagare tillika partiledare har kommit till den punkt då han måste få ersättning från partiet för den insats han gör. Hittills har han finansierat verksamheten med hjälp av ett privat banklån, men nu står han i valet mellan att börja arbeta på heltid för sin egen försörjning och därmed bli tvungen att dra ner på den tid han ägnat åt Piratpartiet eller att sätta medlemmar och sympatisörer på prov. Tycker de att Piratpartiet och Ricks insatser är viktiga, måste de ta ställning till hans vädjan om en stående månatlig donation på minst 100 kronor. För Rick är detta enskilda ställningstagande viktigare än att Piratpartiet i likhet med andra partier gör sig beroende av skattebetalarnas pengar i form av partistöd och politiska sekreterare.

Ricks vädjan har lett till att bl a riksdagsledamoten Karl Sigfrid (m) fortsatt spinna på den tråden och väckt mitt intresse, då jag tycker att han har goda argument till försvar för skattefinansierat stöd. Något som kan förklara den omsvängning, som skett inom moderaterna, vilket beskrevs i en artikel 2007-10-24 av debattören Martin Borgs i Realtid.se. Samtidigt har jag själv under en tid funderat på vilken roll partistöd och arvoden spelat när det gäller riksdagsledamöternas ovilja att visa vad de, var och en personligen, känner till och bryr sig om när det gäller lagstiftningen kring FRA.

Något som vi i nätverket Riksdagssvar.se verkligen ansträngt oss för att klarlägga. Mitt senaste mejl till elva moderater, nio socialdemokrater och tre kristdemokrater gav inte ett enda svar – inte ens ett ignorant eller arrogant svar, vilket annars förekom i början. 56.000 kronor i månadslön och en del andra förmåner finansierade av anonyma skattebetalare förpliktar inte, när en grupp väljare vill fortsätta dialogen i denna viktiga fråga. Den kallsinniga hållningen, som uppvisas främst av m och s, är i sig intressant och leder till nya funderingar kring etablerade politikers syn på sitt uppdrag och redovisningen inför sina väljare. Sett i det ljuset förstår jag Rick Falkvinges initiativ – Piratpartiet lever vidare endast om deras medlemmar och sympatisörer är villiga att betala för det. Det ska bli intressant se hur det går.

När jag börjat rota i frågor kring partistödet och politikernas benägenhet att höja stödet till sig själva, medan det handlar om nedskärningar i verksamhet för folket, visar det sig att reglerna för partistöd har varit så luddiga att det är möjligt för ett parti, som vunnit lokala mandat i kommunerna, att överföra dessa bidrag till kampanjkassan på den nationella nivån, vilket visar hur obenägna politikerna varit att sätta upp tydliga regler för det som gäller deras egen verksamhet. Framgångarna för dessa nya partier i kommunvalet 2006, har senare lett till en utvärdering, som redovisades den 27 juni 2008. Där finns mycket intressanta iakttagelser, som det naturligtvis är intressant att följa upp. Har utvärderingen lett till några åtgärder och i så fall hur omfattande är dessa? Intressant.

Politiker måste granskas från alla håll.

Först några rader om Maria Abrahamssons inlägg i dagens SvD. Strongt av henne att tala klarspråk om hur det går till idag, när ”politiskt korrekta” tjänstmän går politikernas ärenden. Till skillnad mot Maria Abrahamsson har jag dock svårt att tro att BRÅ:s ledande tjänstemän gjort detta utan att ha försäkrat sig om vad politiken vill ha. Samtidigt är det märkligt att politiker, som orerar så mycket om vikten av utbildning och forskning, rätt ofta visar förakt för kunskap när forskningsresultat inte passar in i det politiska upplägget.

Sedan något om DN:s ledare under rubriken Bättre är inte bra med kommentarer till den lagtext kring FRA:s signalspaning, vilket nu presenterats och av en majoritet i riksdag och regering påståtts uppfylla högt ställda krav på rättssäkerhet när det gäller FRA:s trålning i svenska folkets trafikdata. Det som tidigare rörde ”yttre hot”, har nu specificerats att gälla inte bara terrorism och skydd för svensk trupp utomlands, utan även gränsöverskridande brottslighet, vilket nu öppnar upp för den ändamålsglidning, som vi alla kritiker uttryckte farhågor för. ”Är dikena väl grävda är det lätt att annat också flyter med”, som det så träffande beskrivs.

Mark Klamberg hade en kort kommentar före jul kring det som inte blir föremål för någon ändring, vilket är nog så intressant. Opassande har noterat DN:s ledare idag som något stort, men jag tycker nog att det hade varit riktigt stort om DN hade varit ordentligt grävande tiden innan eländet röstades igenom. Igår och idag detta övervakningens år 2009 är vi många som bearbetar våra känslor: Olof skriver om Sveriges politiska maskin; Anders Widén om behovet av en Idédebatt; Mårtensson om nya FRA-diskussioner; Erik Hultin vill skapa opinion för Författningsdomstol; Anohito.. rekommenderar boken Laglöst land av Janne Flyghed och Magnus Hörnqvist; Svensk Myndighetskontroll har nu börjat kryptera sin post ; JörgenL förklarar varför han gått från s till Piratpartiet; Karl Sigfrid, ställer några intressanta frågor om Pirater, politik och pengar, vilka är värda en seriös diskussion utifrån våra olika perspektiv. Jens O bidrar med exempel på nya hot mot de mänskliga rättigheterna, som Scaber Nestor dödförklarat. Intressant.

Slutar med MinaModerataKarameller, som oförtrutet går vidare i sin pedagogiska gärning att leda i bevis hur felaktigt det är att tala om stöld av upphovsskyddade verk, när det finns möjligheter att låta andra använda sig av dem på ett nytt sätt. Det vore också något för de stora drakarna att skriva mera om.