... får man svar, är ett gammalt ordspråk, som mycket väl kan användas när olika intressen använder opinionsmätningar för att bevisa den tes som frågeställaren har. När jag såg dagens inlägg i SvD Brännpunkt tänkte jag direkt på vad jag lärde mig, när jag i november 2007 försökte få ta del av frågeformulär och rapport som låg till grund för en bok om det fuskande svenska folket, som det puffades för i en debattartikel av några höjdare inom Svenskt Näringsliv. Det var helt omöjligt att få svar från den som beställt undersökningen ifall jag mot ersättning kunde få ta del av det undersökande företagets rapport. Efter detta tvivlar jag på den ”sanning” som beställaren av en undersökning presenterar. Intresset ljuger inte, som bekant. Branchtidningen Resumé skrev igår om denna nya lobbygrupp. Nyheter24.se skriver en del om resultatet av undersökningen.
Det som gör undersökningen och dagens Brännpunktsartikel intressant är de intressenter, som ingår i lobbygruppen Kulturskaparna – alla uppenbarligen med ett intresse av att upphovsrätten ska bestå under livstid och 70 år. Med detta inlägg lierar dom sig med Sony och de övriga företagen inom upphovsrättsindustrin och deras krav att internetleverantörer (ISP:er) ska göras ansvariga för innehållet i kablarna. Något som redan lett till att ISP:erna för att klara sina skinn, tagit in regler i sina användarvillkor, som åsidosätter användarnas intresse av demokratiska fri- och rättigheter byggd på en rättssäker grund. Ipred-lagen är ett mycket bra exempel på en lag, där internets användare gjorts beroende av att en ISP vågar ta strid till förmån för sina kunders rättssäkerhet. Detta eftersom riksdagen i sitt lagstiftningsarbete varit mer intresserad av att gå lobbyns ärenden än att se till medborgarnas rättssäkerhet.
Vi som börjat ifrågasätta det rimliga i att bibehålla upphovsrätten under livstid och 70 år, förväntas nu av bland annat Journalistförbundets ordförande finna oss i en utveckling där ISP:er ska ta ansvar för kablarnas innehåll, vilket antingen leder till att budbärarens immunitet går upp i rök eller att en storskalig betalmodell tvingas på både dem och oss användare. I den ena modellen blir användarnas rättssäkerhet beroende av ISP:ers rättskänsla och dessutom riskerar den utveckling som informations- och kommunikationstekniken erbjuder att gå i stå på grund av en inlåsning i den gamla struktur som Sony & Co samt denna nya gren av upphovsrättslobbyn förespråkar. I den andra ska innehållet i kablarna paketeras och säljas via ISP:erna, ungefär som Kabel-TV. Uppenbarligen är de rädda för att kritikerna mot dagens upphovsrätt ska lyckas i sina strävanden att förkorta tiden för detta monopol och därför vill man binda så mycket som möjligt av sin produktion i licenser med stöd av dagens lagstiftning.
Bevare oss för den dag då Telia och andra ISP:er ska erbjuda oss paket med innehåll lagliggjort med hjälp av licenser! Om regering och riksdag vore intresserad av att studera den hämsko på utvecklingen av kunskapssamhället, som alla dessa licenser ställer till med, kunde de väl studera de verksamheter där denna snåriga djungel, redan idag försvårar produktion och -distribution på ett sätt, som starkt kan ifrågasättas. Unni Drougge reflekterar över hur lätt en medlem i författarförbundet kan halka in i ett icke önskvärt sammanhang och ställer en rad bra frågor. Oscar Swartz gör en intressant analys och klarar ut varför resonemanget inte håller vid en närmare granskning.
Igår läste jag en understreckare av Karl-Erik Tallmo Upphovsrätten en 200-årig lag i förvandling. Nog är det väl intressant att vi så sent som 1996 fick en förlängning av skyddstiden från 50 till 70 år efter en kreatörs livstid. Det om något visar väl att rädslan hos Sony & Co, men också hos alla andra elefanter, som livnär sig på denna verksamhet, har fått råda. Man kan undra hur länge detta ska få fortgå. Blogge sätter skickligt ord på vad många av oss tänker. Lakes Lakonismer skrev redan igår och har uppdaterat idag. Jag tolkar det som att jag inte är ensam som studsat inför upptäkten att Journalistförbundet genom dess ordförande ingår i en riggad kampanj till stöd för dagens upphovsrätt?! Emma Opassande tar fasta på det positiva i utspelet, men ger inte mycket för förslaget att nätoperatörerna (eller teleoperatörerna eller ISP:erna – vad man nu ska kalla dem) ska fixa betalmodellen. Det senare är tydligen en modell, som vuxit fram sedan EU-parlamentets folkvalda fått upp ögonen för nackdelarna med Frankrikes Hadopi-lag och det handelsavtal, som det pågår hemliga förhandlingar om – ACTA-avtalet. Som bekant tycker Sony & Co:s företrädare att ISP-erna ska ta ansvar för kablarnas innehåll, vilket betyder att Kulturskaparna och Sony sitter i samma båt.
När det gäller hemlighetsmakeriet kring ACTA-avtalet har EU-parlamentet idag satt ner foten, vilket såväl SvD som DN och Nyheter24.se berättar om. Hax; Svensk Myndighetskontroll; Ravenna; Annarkia; Liberal och långsint och många andra kommenterar. MEP Christian Engström noterar att parlamentet i och med detta visat att man inte är en dörrmatta och i ett pressmeddelande säger Piratpartiets företrädare att Piratpartiet kommer att ta strid för ”den personliga integriteten, internets frihet, rättssäkerheten och ett fritt och öppet samhälle”. Om det ska vara möjligt måste Piratpartiet i Sverige och övriga Europa ta sig in i respektive lands parlament. Att EU-parlamentet röstat för öppenhet kring ACTA-avtalet betyder inte att kampen för ett öppet och fritt internet är vunnen. Hela vägen in i kaklet, d v s fram till valet i september 2010, måste vi i Piratpartiet värva röster för vår sak. Mot oss har vi nu bland många andra journalisternas fackliga ordförande. Det är väl intressant?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar