Även om jag har svårt att förlåta Annie Johansson (hon gick på snacket om att hon hade fällt alliansregeringen, om hon röstat nej till FRA-lagstiftningen), måste jag medge att hon är en skärpt tjej med ögonen öppna för riksdagsarbetets underligheter. Ta t ex hennes inlägg Det meningslösa motionsskriveriet ska snart ta vid. Där får vi bland annat veta att av alla tusentals motioner som behandlades förra året bifölls 0,2 procent. 0,2 procent!!! Hela denna kostsamma apparat för att tala om för folkets valda ombud att de är helt fel ute. Annie har kommit fram till att skrivandet av motioner är rätt meningslöst, då makten över frågorna ligger hos ministrarna och i departementen. Hon skriver:
”Arbetsformerna i Riksdagen behöver förändras. Det är helt orimligt att vi ska sitta och skriva motioner för syns skull och att riksdagens traditionella arbetssätt alltid är att avslå alla motioner. Det finns betydligt effektivare sätt att arbeta på - som direkt mot departementen och ministrarna. Det är då man får igenom saker.”
Vill minnas att Johan Linander talade om att arbetet görs i utskotten, när Anne Marie Pålsson meddelade att det var meningslöst att vara riksdagsledamot. Igår hade SvD en artikel om att osedvanligt många riksdagsledamöter lämnat riksdagen hittills under mandatperioden. Men det oroar inte de gruppledare som tidningen talat med. Många har kommenterat, däribland Arvid Falk; Jan Nilsson och Dackefejden. DN avhandlar saken i sin huvudledare idag och där skräder man inte orden.
Själv undrar jag om avhoppen ändå inte påverkats av det, som Annie Johansson tidigare pekade på – maktkoncentrationen till ministrar och departement. Till detta kommer utskottens makt genom den inteckning i andra ledamöters röster, som man gör innan riksdagens behandling. Hjälper du mig så hjälper jag dig, vilket gör att en del kan välja att bara traska patrull. Här gäller ingen individuell lönesättning ;-). Allt blir till en ordning, som sätter larmet för demokratin ur spel. Varje ledamots lagliga rätt att rösta efter egen övertygelse har fått stryka på foten för den så kallade regeringsdugligheten. En sådan styggelse i Sverige år 2008 – året då FRA fick en särbehandling utan motstycke – och år 2009, då spektaklet fortgår, nu med ännu flera kända pusselbitar. Mark Klamberg bjöd oss på en intressant sammanställning för några dagar sedan. Idag kan vi hos Mark läsa att NSA utsatt en miljardbelöning till det företag som kan ordna med avlyssning av Skype. Men kritiska läsare påstår att detta görs för att inbilla människor att Skype är säkert så att användarna inte kilar iväg och skaffar sig ny utrustning för att värna sin integritet.
Erik Hultin har läst inlägg av Hax och Josh samt ber oss läsa och tänka efter. När jag gjort det känner jag hur förbannad jag blir. Inte blir det bättre, när jag sedan läser ett inlägg av Staffan Danielsson, regeringsduglighetens riddare, som inte tänkt tanken att sådant, som inte samlar en frivillig majoritet bland riksdagens ledamöter, ska inte genomföras. Landets ledning inte begära att folket ska respektera beslut, som kommer till med hjälp av både partipiska och utkvittning. Respekt är inget man kan kräva, det är något som man måste göra sig förtjänt av.
Eftersom det kommer ur hästens mun, får vi utgå från att allt fler ledamöter gör som Annie Johansson och Johan Linander, lägger krutet på ministrar och departementstjänstemän. Men, med detta sätt att arbeta är det uppenbart att medborgarna bara får inflytande om de ingår i en ledamots vänkrets – en ledamot med bra relationer till inflytelserika tjänstemän och ministrar. Vad detta leder till kan vi ha våra funderingar om. Men jag håller med Annie – riv kulisserna, som gör att media tror att motionsskrivandet är ett sätt att mäta vad medborgarna får för de pengar som riksdagen kostar. I det här sammanhanget vill jag visa exempel på att människor landet runt sitter på sin kammare och tänker, men också för tankarna till torgs – här Olof i Västra Götaland, här Anders i Jämtland och här Lars-Erick i Piteå vid ungefär samma tidpunkt. Detta bara för att ta några exempel. Problemet för folket är att den opinionsbildning, som krävs, för ett mera folkligt inflytande än att gå till val var fjärde år, är inte fixad i en handvändning. Partierna vill gärna stänga in diskussionerna inom egen hank och stör, vilket hindrar ett fritt och mera konstruktivt meningsutbyte.
För övrigt gillar jag skarpt att universitet forskar kring hur lagar efterlevs i kommunerna. Det om något borde ge riksdagens ledamöter en och annan tankeställare, när de orerar om hur man ska stävja lagbrott bland medborgarna. SvD har en artikel om en ännu inte publicerad rapport om korruption i svenska kommuner. Av 1.900 tillfrågade politiker och tjänstemän är det bara 60 procent som velat svara på den enkätundersökning som gjorts. Men trots det kan man dra vissa slutsatser – man är beredd att kringgå lag och förordning för att gynna det lokala näringslivet. Andreas Krohn, Stockholms Handelskammare, har också läst och har synpunkter. MinaModerataKarameller ser också den konflikt, som politikerna ställs inför på grund av Lagen om Offentlig Upphandling (LOU). Men, om lagen är svår att följa, måste man väl fundera över om det inte är dags för en justering. Billigast är inte alltid bäst, varför kvalitetskrav måste kunna formuleras.
11 kommentarer:
Ja, vi kan konstatera att det är just som du skriver i bloggen. Motionerandet är bortkastat. Ibland får man till och med själv sitta och avslå sina egna motioner i utskotten. Regeringen har makten och på samma sätt är det i landsting och kommuner. Det känns inget vidare, men samtidigt måste land, landsting och kommuner vara styrbara. Jag har inget recept på hur man skulle göra i stället. Partiväsendet är starkt i Sverige. Kanske ett starkare och mer personligt mandat vore bättre. Grundlagsutredningen la ju tyvärr inga större förslag i den vägen.
Är det verkligen sant att riksdagsledamöter avslår sina egna motioner???? Varför skrevs den då över huvud taqget? Det verkar ju helt kocko.
Martin
@Nils M: Jag tror att toppstyrningen och påståendet om att församlingen skulle bli oregerlig är vad man brukar kalla Management by Fear - förslag som inte kan vinna en majoritet på egna meriter d v s en argumentation som folkets valda ombud kan acceptera är förslag som mår bäst av att dras i långbänk. Genom att låta lagen ha sin verkan d v s ge ledamöterna rätt att luta sig mot sin lagliga rätt att följa sitt samvete får vi en utveckling där en liten klick och deras hejdukar kan styra och ställa efter eget huvud. Dessutom kan folket börja tro på politikernas vilja att göra något bra för flertalet och inte bara är i politiken för gynna sig själv och egna intressen.
@Martin: Om det är sant, finns det hopp - de kan ha kommit på bättre tankar sedan de i brådskan skrev ihop nå´t för att visa media att man uträttar något ;-)
@Nils M: Jag menade förståss INTE kan styra och ställa ...
Anonym 1: Visst är det så, det är till och med värre, internt så får man som regel inte motionera om frågor som behandlas av det utskott man själv sitter i.
Det finns bara en anledning till att motioner skrivs, man vill visa på hemmaplan att man gör någonting.
Dessutom existerar idag samma filter som, jag tror det var uppdrag granskning eller kalla fakta visade för att antal år sedan, fanns under tidigare socialdemokratiska regeringar, att gruppledningen måste godkänna de motioner som riksdagsledamöterna vill lämna in.
Så det är helt klart att riksdagen förvandlats till regeringens transportkompani. Inte det minsta konstigt att många hellre väljer att bli kommunalråd i hemkommunen istället.
Och till Mats: Det kan aldrig finnas ett motsatsförhållande mellan maktdelning och det du skriver:"samtidigt måste land, landsting och kommuner vara styrbara". Varför skulle inte en demokratisk församling kunna styras bara för att riksdagsledamöterna blir mer självständiga genom tex majoritetsval i enmansvalkretsar? Det blir betydligt jobbigare för regeringen att vinna stöd för sina förslag, men inflytandet från väljarna skulle bli klart större. Och se på andra länder som Storbritannien och USA, är inte de styrbara?
Anonym skriver att det finns exempel på andra valsystem än vårt. Ja, det var det jag menade, då jag skrev att "Kanske ett starkare och mer personligt mandat vore bättre". Men det verkar inte vara något av riksdagspartierna som vill verka för det. Då måste ju partierna släppa ifrån sig makt. Jag har själv drivit personvalskampanjer på det kommunala planet, så länge det har varit möjligt. Inspirerad bland annat av nuvarade statministern. Det har inte alltid setts med blida ögon.
@Anonym: Partiapparaterna runt ledande kandidater är rädda att förlora kontrollen och därmed makten. På annat sätt kan man inte förklara samsynen och uppslutningen kring nuvarande system från höger till vänster.
@Nils M: Blir full i skratt när jag tänker på hur oregerlig du är ;-)Jag tror tvärtom att det parti som sätter värde på kandidater med förmåga att handla efter eget samvete och utan att vara bunden av ovidkommande hänsyn, skulle vinna röster på det. Den som besitter förmåga att stå upp för sin egen integritet är också är bättre rustade att värna andras rätt till ett juste bemötande i den kommunala verksamheten.
Gun, ironi är svårt på nätet. Jag blir tyvärr inte riktigt klok på vad du menar.
@Nils M: Det var när jag tänkte på allt tal om att alla måste rösta som regeringstoppen annars är alliansen inte regeringsduglig, som det slog mig att vi har en liknande situation i kommunen. Här såg jag det komiska i situationen; Finns det någon i den lokala alliansen, som visat sig vara "oregerlig"? Dig har jag uppfattat som en fridens man, men jag vet ju inte vad som rör sig bakom kulisserna.
Men frågan är berättigad mot bakgrund av den ena betydelsen av ordet integritet d v s "förmågan att handla helt efter eget samvete utan att vara bunden av ovidkommande hänsyn", vilket i hög grad måste gälla för politiker eftersom den förmågan verkar vara nyckeln till förståelsen av sin skyldighet att värna medborgarna mot den allmänna avlyssning som lagstiftningen runt FRA:s verksamhet innebär. Där handlar det om ordets andra betydelse d v s rätten att få ha visst eget område skyddat mot intrång.Om du inte tagit del av Mark Klambergs redogörelse delar jag med mig av en länk här
http://klamberg.blogspot.com/2009/08/titan-nu-aven-pa-wikipedia.html
Intressant blogginlägg farmor Gun! Det i behöver är en folkrörelse som med utbildning i botten diskuterar och gör om vår grundlag och demokrati i från botten då dagens system är ineffektivt, kostar oerhörda summor och alienerar vanligt folk från beslutsprocessen.
@Nils Dacke: Ditt alias förpliktar :-)Annars tycker jag mig se att PP är på väg att bygga denna nya folkrörelsen och i likhet med de tidigare kommer de att stöta på hårt motstånd, vilket kan leda till en utveckling hos enskilda pirater där såväl tanke- som argumentationsförmågan stärks genom den träning de får i att visa respekt för motståndarnas åsikts- och yttrandefrihet (man måste leva som man lär). Eftersom konkurrens anses leda till förädling, ska det bli intressant följa om detta gäller även i politiken - i så fall kan det betyda en uppryckning i alla partier som vill vara kvar på banan.
Skicka en kommentar