Klarar de valda att värna rättsstaten Sverige?

Computer Sweden noterar att Anna-Karin Hatt är IT-minister och undrar om branschen vet vem hon är. Inte bara telekombranschen undrar måste jag säga. I lika hög grad undrar många av oss, som gillar att leva delar av våra liv uppkopplade mot världen, hur hon ser på internet och dess möjligheter till information, kunskaps- och skapelseprocesser samt kommunikation. I en artikel häromdagen fick vi veta att den inte är hennes it-kunnande som lett till utnämningen. Det är gott och väl att regeringen insett att IT är ett tvärsektoriellt område, men frågan är om valet av minister kommer att fungera som hämsko eller gynna en sund utveckling. Själv ser hon sin roll som förhandlarens med uppgift att få alla att dra åt samma håll. Men, om grundinställningen i de olika departementen präglas av en räddhågsenhet och en i långa stycken negativ attityd till användningen av internet och dess möjligheter för andra ändamål än övervakning och kontroll, kan en samordning tvärtom hindra utvecklingen. Det finns många tecken som talar för att vi går mot ökad censur och en förbudslagstiftning i spåren av riksdagsledamöters framfart där de låter sina egna rädslor bli förhärskande. Samtidigt vet vi att den, som kan tekniken, lätt kan kringgå dessa hinder. Men inför ett lika okunnigt folk kan politikerna skapa illusionen att de tar itu med saker och ting. För att stå emot denna rädsla kan det hjälpa att tänka på skogens träd, alla dessa transporter och det utrymme som krävs för förvaring – ett tack till Techrisk för detta tänkvärda bidrag.

En annan ministerutnämning som ger sken av att regeringen behöver snälla flickor på viktiga poster, det är det fortsatta förtroendet för Beatrice Ask som Justitieminister. Vid sidan om detta svaga kort kommer socialdemokraterna att utse en ny ordförande i Justitieutskottet – Morgan Johansson, vilket SR; DN; SvD; Aftonbladet och många andra skriver om. Jag har svårt glömma den anmärkningsvärda hållning som han intog hösten 2005 i förhållande till apatiska flyktingbarn och deras föräldrar. Något som Gellert Tamas senare dokumenterade i sin bok, vilken DN:s Maciej Zaremba skrev om för litet drygt ett år sedan. Det är inte så att jag sörjer att Thomas Bodström bytts ut, utan jag behöver lufta att jag känner en stark oro för att vi i hans ställe fått en ordförande, som beskäftigt hjälper likasinnade och därför är lätt för repressiva krafter att manipulera. På dessa poster behöver rättsstaten Sverige politiker utrustade med hög personlig integritet och en stark rättskänsla. Har vi fått det?

Efter detta kan det passa med en påminnelse om riksdagens syn på oss som medborgare, vilket uttrycks i lagar och förordningar. Inleder med Frendo, som samlat en hel del läsvärt i likhet med Mark Klamberg och StoppaFRAlagen.nu. Vi är nu uppe i 311 dagar med FRA. Det är dags att känna den nyvalda riksdagen på pulsen – hur ser de på internet? Hax har gjort en första genomläsning av ACTA-avtalet och fått en del intressanta kommentarer. Undrar om några etablerade medier kommer att ägna tid åt en analys eller om de tiger och samtycker. Fortsätter med Nicklas, som skriver om Yttrandefriheten, webben och nätet. Går vidare till Lars-Erick, som skriver lyriskt om en liberal integrationspolitik. Sedan Opassande som visar ännu ett exempel på människors obändiga skapelselusta till förargelse för den som anser sig ha upphovsrätt på att kunna hindra våra infall. Vidare till Anna Troberg som också påminner om ministrarnas tidigare bravader och väljer att vara förhoppningsfull när det gäller den nya it-ministern.

Avslutningsvis måste jag uttrycka min motvilliga beundran för S D:s förmåga att hålla media sysselsatt. JK-anmälaren och Justitieutskottets nyvalde ordförande har i alla fall en sak gemensam; synen de apatiska flyktingbarnen och deras föräldrar.

Intressant.