Med de bästa avsikter kan vi gå för långt.

Idag ger jag en guldstjärna till Per Gudmundson i SvD Politik är som brännvin – svårt att låta bli, där han mot bakgrund av den debatt som pågår i England gör ett nedslag i vårt eget land och Riksrevisionens granskning av statens satsningar på åtgärder mot fylleriet bland unga. DN skriver något mer om artikeln i The Lancet. Samtidigt publicerar SvD ett inlägg under Brännpunkt där utredaren Gerhard Larsson i korthet redovisar resultatet av Missbruksutredningen. Missbruket kostar 150 miljarder lyder rubriken.

Men botemedlet kan inte vara mer av det som vi sett hittills. Carl-Johan Rehbinder har delat med sig av en åtta år gammal artikel, som förtjänar en vidare spridning. Den är skriven 2002-12-09 av Magnus Linton, då chefredaktör för tidskriften Arena, under rubriken Den nationella baksmällan. Den är skriven med en oerhört vass penna och kan vara en mycket plågsam läsning för alla, som i likhet med mig på olika sätt anammat och varit delaktiga i genomförandet av de politiska propåerna. Men för den, som i likhet med mig öppnat ögonen och vill se sanningen i vitögat, är läsningen ytterligare ett blad i livets lärobok. Den visar hur ett folk kan fångas i tron på den enda sanna och rätta vägen, vilket gör att man försvarar hart när vilka tvångsåtgärder som helst. Utredaren Larsson skriver ”När tvång tillgrips måste det ske på ett mer rättssäkert sätt än i dag”. Det låter sig sägas i en tid då lagstiftningen gått överstyr och i olika delar kan ses som rättsvidrig.

När jag söker på nätet finner jag att jag inte är ensam om uppfattningen att den starka kopplingen mellan staten och olika intresseorganisationers arbete (korporativism) har lett till att de som har makten inte klarar att se upp – kan det vara så att vi är på villovägar? Den frågan borde ha varit intressant att ställa i samband med Missbruksutredningen. Med det sagt, måste jag medge att jag fortfarande har kvar att bearbeta idéer om att legalisera cannabis med försäljning på Apoteket eller vissa andra försäljningsställen. Helt klart kan jag se fördelar med en sådan ordning i förhållande till den langning som sker idag. Men mina gamla minnesbilder av ungdomar som stannat i den mentala växten på grund av cannabismissbruk, är svåra att övervinna. Men att läsa om att alkoholbruket bland unga har minskat och samtidigt se att verkligheten är en annan vid en kvällspromenad på stan fredag eller lördag, undrar jag: - Kan det vara så att de engelska forskarna har rätt när de påstår att Alkohol rent medicinskt är skadligare än Cannabis?

Hur som helst kan det vara intressant att studera skeendet från den goda viljan till att kräva allt fler tvångsåtgärder, där detta att avkräva kissprov av minderåriga bakom föräldrars rygg bara är ett exempel. Nog går det väl att se att detta skeende kan ses som ett skolexempel på en utveckling som vi måste se upp med även inom andra områden. Brinner som jag gör för det som intresserar mig finns det all anledning att se upp. Men, min inblick i informationsproblematiken, vilken jag blivit medveten om sedan jag började vistas på Internet och hur upphovsrätten, barnporr och annat kittlar beskäftiga politikers lust till censur, är av rätt färskt datum. Dessutom kämpar jag i en rejäl motvind varför jag knappast riskerar att drabbas av den överdrivna beskäftigheten ännu på ett tag.

En tillfällighet, som ser ut som en tanke, gör att SR P1 (under tiden som jag skriver) sänder Hälsodiktatur och tyst musik – där hälsofascism är på tapeten mot bakgrund av tyska författaren Juli Zehs roman Corpus Delicti, där året är 2058 och det är en plikt att leva hälsosamt. Allt i bästa välmening kan man tänka, om man inte sätter in det i ett större maktpolitiskt sammanhang.

Intressant.