Litterär fest 29 juni – 2 juli

Sveriges Författarförbund arrangerar i sommar den internationella kongressen Waltic. Waltic står för Writers and Literary Translators International Congress och här kommer författare och översättare från hela världen att mötas för att utbyta erfarenheter om litteratur, läsande, demokrati och mänskliga rättigheter. Arrangemanget har en egen webbsida där mer information kan inhämtas. Där kan man även beställa nyhetsbrev som kommer ut med jämna mellanrum samt anmäla intresse för att ställa upp som volontär.

Detta presenterades i samband med Bok- och Biblioteksmässan då bland många andra DN skrev om det och idag skriver SvD Kultur om det arbete som pågår för att ro det hela i hamn. Där berättas också om ett intressant initiativ av Björn Ulvaeus, Jan Guillou och Henning Mankell för att också författare och översättare från fattiga länder ska kunna komma till Waltic. Något som även DN Kultur skrivit om. Det talas redan om detta som den första Waltic-kongressen, vilket visar att avsikten är att denna kongress kommer att följas av flera, men när och var blir en sak för denna första kongress att ta ställning till.

Även om det först och främst är en kongress för författare och översättare finns ambitionen att ordna flera publika aktiviteter då litteraturintresserade ska ges möjlighet att träffa flera av de deltagande vid kongressen. Tanken är att genomföra dessa öppna arrangemang i sambete med olika aktörer med intresse för litteratur och läsande samt demokrati och mänskliga rättigheter, men detta program är ännu inte spikat.

Vilken fest som väntar oss! Må vi alla be en bön för att vädergudarna ska vara oss nådiga så att Stockholm kan visa sig från sin allra bästa sida under dessa dagar!

Andra bloggar om Waltic: SLL-biblioteken och Skrivtips

Finlands sak är vår

Som ett eko från barndomsåren, kommer dagens första vakna tankar att handla om alla förfärliga berättelser från det finska vinterkriget 1939-1940. Någon kände någon ung man, som överlevt och återvänt från sin frivilliga insats, och det som han hade att berätta blev till något som gick runt i byarna och små grytor har som bekant öron.

Att dessa minnen poppar upp har nog med innehållet i gårdagens blogg att göra. När jag först läste om Kd:s ledamot i Försvarsberedningen och hennes uttalande i fråga om Nato-medlemskap, var det efter det att hon medverkat i Armémuseums blogg SverigeFinland. Vid en närmare titt ser jag att den skrevs månaden innan museet öppnade sin utställning om Sveriges sista stora krig … Napoleonkrigen och förlusten av Finland, vilket jag förmodar var tänkt att skapa viss publicitet.

Minns att jag under gårdagens genomgång läste en ledare ur Blekinge Läns Tidning och då fann något intressant – jag citerar: - ´"Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland eller nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas". Denna formulering i Försvarsberedningen rapport i början av december måste ju få någon sorts kött på benen. En utredning skulle ge både förespråkare och nejsägare argument och utan debatt är det svårt att fatta beslut. ´

Hemläxan var ju: Vilka politiska bedömningar och värderingar som ligger bakom de olika aktörerna i frågan? Hmmm… Noterar så länge att riksdagsmannen Göran Pettersson, trots att han är på resa i Indien, tagit sig tid att i sin blogg notera mitt intresse i frågan.

Fegt eller modigt?

Det undrar jag sedan jag läst dagens ledare i Expressen Fegt om Nato som avslutas med en mycket kraftfulla salva mot försvarsminister Sten Tolgfors, sedan han uttalat att det inte var aktuellt med en utredning om Nato-medlemskap med hänvisning till alliansens överenskommelse. ”Det är en absurd situation. Tolgfors företräder ett parti som tycker att en svensk Natoanslutning är ett naturligt nästa steg, men han vill under inga villkor låta försvarsberedningen ens fundera över saken. Det är upp-och-nedvända världen. Vi kan inte ha en försvarsminister som kastar sig ned i skyttegraven bara för att opinionen blåser snålt.”

Inför valet 2006 genomförde bl a Pliktverket en politikerenkät där sju partiledare fick frågan: - Bör Sverige gå med i Nato? Fem av dem svarade Nej, dock med tillägget ”inte för närvarande” från Kd:s partiledare. Som bekant är det Kd:s ledamot i Försvarsberedningen, som varit flitigast i media de senaste dagarna när det gäller krav på en utredning.

Jag själv, som hittills lutat åt att jag behöver mera kunskap för att ta ställning, har ägnat några timmar åt att ta reda på vad som sagts i denna fråga under senare år. Fann bland annat en artikel i tidningen Broderskap, som fick mig att tänka till. Den var skriven av Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet och styrelsemedlem i socialdemokratiska Broderskapsrörelsen. Han skrev bl a – jag citerar: ”Tron att ökad kunskap ger värderingar som ligger närmare ens egna är möjligen en mänsklig egenskap, men också ett uttryck för politiskt önsketänkande. Många Nato-motståndare hoppas och tror att ökad kunskap skulle göra människor än mer skeptiska till Nato. Många Nato-anhängare hoppas och tror att ökad kunskap skulle göra människor mer positivt inställda till Nato. Båda grupperna tänker bort det faktum att frågan om Nato-medlemskap eller ej inte enbart handlar om en rationell kalkyl baserad på säkerhetspolitiska överväganden. Frågan om Nato-medlemskap handlar lika mycket om värderingar och vilka värden man vill främja. Värderingar påverkas sällan av information – de ligger djupare än så. Så gärna en avspänd Nato-debatt. Men först en rejäl insikt om att Nato-frågan i grunden inte handlar om information och upplysning, utan om politiska bedömningar och värderingar.”

Det tål således att ta sig en rejäl fundering på vilka politiska bedömningar och värderingar som ligger bakom de olika aktörerna i frågan. Det får bli min hemläxa.

Andra bloggar intressant om Nato-medlemskap: Ulf Bjereld, Din ledamot i riksdagen

Sverige med i Nato?

Utrikesminister Carl Bildt skrev i onsdags på DN Debatt ett intressant inlägg om behovet att stärka EU:s gemensamma säkerhetspolitik; underförstått EU måste ha en bättre militär styrka. Han gör det mot bakgrund av Reformfördragets ratificering och genomförande som måste konkretiseras under 2009. När han sedan talar om att vi initierat en diskussion om uppdatering av Europeiska unionens gemensamma säkerhetsstrategi, utgår jag från att han menar utrikesministrarna inom EU. Eller?

Han pekar på att Europa står inför stora utmaningar som det gäller att få en samsyn kring.
- Det är uppenbart att vi måste se över de olika fredsinstrument vi har - diplomatiska, ekonomiska och militära. Skall vi vara en verklig fredsmakt måste vi också ha instrument som fullt ut svarar mot våra ambitioner, skriver utrikesministern. Svårigheterna att få tillräckliga styrkor till fredsoperationer från Afghanistan till Tchad visar vidden av svårigheterna, menar han och dessutom väntar nya utmaningar på Balkan. Men inläggets mest intressanta del gäller några meningar om problematiken i Mellersta Östern – jag citerar:

”I Annapolis kom man överens om att under detta år - 60 år efter staten Israels bildande - äntligen söka en fullständig och allomfattande fred i regionen. Detta kommer knappast att vara möjligt om inte Bushadministrationen fullt och fast kan uppträda som genuint opartisk aktör under de kommande månaderna. Vi européer har en viktig roll att påverka också i det avseendet. Om ett år kommer det som startade i Annapolis antingen att ha lyckats eller att ha misslyckats.” Sic! Kan man tänka sig – opartisk aktör! Men reservationen ligger väl i tillägget ”under de kommande månaderna”. Eftersom Georg W Bush anser sig vara av Gud kallad att göra det han gör, kan han nog inte hålla sig i styr någon längre stund.

Och det är just dessa USA:s svårigheter att inta en opartisk hålling, som oroar mig när Göran Pettersson, vår moderate riksdagsman från Norrtälje, nu och då talat sig varm för Sveriges anslutning till Nato. Nu under rubriken Natostödet ökar i riksdagen. Samtidigt som han uttalar sitt gillande av Else-Marie Lindgrens (Kd) uttalande i Dagens Eko om att försvarsberedningen borde studera ett eventuellt svenskt Natomedlemskap tillägger han att han också hoppas att riksdagens försvarsutskott tillstyrker hans motion om att även Försvarsmakten borde utreda konsekvenserna av ett Natomedlemskap.

Där har jag lämnat följande kommentar: - Jag undrar fortfarande varför EU, som är ett fredsprojekt inte vill skydda detta med ett eget försvar?!

Andra om Nato: regeringen, DN, bloggar om säkerhetspolitik

Biblioteket i mitt hjärta

Jag undrar hur många som känner till att Sverige är det enda land i Norden, som inte har någon nationell bibliotekspolitik. Det betyder att arbetet med att värna och utveckla navet i biblioteksverksamheten – Stadsbiblioteket – är något som vi måste klara av på lokal nivå, utan något påtagligt stöd i en nationell politik. Det gör vi bäst genom ett engagemang, som ger politikerna både kunskap och råg i ryggen, när olika intressen slåss om skattekronorna.

Året börjar bra med en stort uppslagen artikel om Stadsbiblioteket i gårdagens Norrtelje Tidning. Men, när jag söker efter artikeln på nätet för att länka till den, upptäcker jag att den inte är tillgänglig. Trots att jag prenumererar på papperstidningen! Det irriterar mig. Men, får väl trösta mig med att Chefredaktör Katarina Ekspong i samma nummer utlovar förbättringar under 2008. Vi läsare ska bland annat kunna kommentera artiklarna direkt på nätet och då hoppas jag att tidningen även bryr sig om oss bloggare, d v s ansluter sig till Twingly, vilket är en pingtjänst och bloggsökmotor, som knyter samman mediesajter med bloggosfären.

Nåväl, tillbaka till artikeln, som inledningsvis rymmer oroande tongångar om behovet av besparingar. Något som bibliotekschefen Kerstin Ericsson dock tror att man kan klara under 2008 genom att inte återbesätta en halv eller hel tjänst, när någon anställd avgår med pension. Det blir kärvare under 2009, så det gäller att vässa argumenten för att inte inköp av nya böcker och servicen till norrtäljebor i alla åldrar ska bli lidande . Glädjeämnen är dock att den gamla bokbussen kommer att ersättas med en modern bokbuss med allt vad det kan innebära och att Kulturrådet anslagit medel till ett projekt där bibliotek och förskolor i Norrtälje, Hallstavik och Rimbo samarbetar för att stimulera läsintresset bland de allra yngsta barnen.

Jag får anledning att återkomma till detta i olika sammanhang eftersom jag är en aktiv medlem i föreningen Stadsbibliotekets vänner, vars styrelse i nästa vecka ska lägga fast sin verksamhetsplan för 2008.

Insnöade?

I våra trakter, där snön lyser med sin frånvaro, kan en sådan enkel fråga bara användas i betydelsen okunniga eller ignoranta. Men, i min barndoms trakter, där handlar det om att de få, som fortfarande bor kvar, riskerar att bli insnöade i ordets rätta bemärkelse. Kollar emellanåt lokala nyheter i den norra landsändan och hittar hos SR Norrbotten årets första nyhet, vars ingress inleds med ”Det blir allt svårare att få tag i åkare som vill ägna sig åt snöplogning”.

Men, annars finns det även där uppe bra exempel på insnöade politiker. Ta t ex Sorsele kommun, som anställt en omsorgschef, tidigare verksam i Boden kommun. Därifrån har han med sig en pensionsuppgörelse, som innebär att pensionen betalas ut om den nya inkomsten inte överstiger 13.000 kronor i månadslön. Omsorgschefen får drygt 42 000 kronor i månaden av Sorsele kommun, men större delen sätts in i en kapitalförsäkring och bara 9 000 kronor betalas ut som lön. På det viset kan han fortsätta kvittera ut pensionen från Boden kommun. Nu ska Boden kommun undersöka om de kan kräva tillbaka de pengar de betalat ut eftersom insättningen i kapitalförsäkringen handlar om ersättning för utfört arbete. Nyheten fann jag hos SR Norrbotten, som refererade till en artikel i Norrbottens-Kuriren.

När jag söker efter nyheten hos Norrbottens-Kuriren finner jag en annan nyhet, som visar att Boden kommun – fram till nyårsdagen – hade en kommunchef på entreprenad! Han har under en tid arbetat som kommunchef via sitt familjeföretag Age Management i Sverige AB, AMSAB. Olaglig upphandling och en kommunchef, som saknar befogenhet att fatta beslut, säger konkurrenskommissionen, som granskat ärendet. Denna kommission är en privat expertgrupp inom Stiftelsen Den nya välfärden. Enligt Kurirens artikel skickade kommunalrådet Olle Lindström (m) den 17 december 2007 ett brev till kommissionens chefsjurist som löd: "På begäran av Age Management i Sverige AB upphör avtalet omfattande bland annat uppdraget som kommunchef att gälla från och med den 1 januari 2008. Från och med samma datum kommer kommunchefen att vara anställd inom kommunen och nuvarande entreprenadlösning upphör". Detta för att slippa tjafset, säger kommunchefen, enligt tidningen.

Det vore intressant veta om liknande lösningar tillämpas på något håll i vår egen kommun.

Gott Nytt År!

Inga nyårslöften att bryta för min del. Tänker mera på det löfte jag gav mig själv för några år sedan – att leva mera i nuet – sedan min läkare meddelat att hon med rätt stor säkerhet kunde säga att cancern var besegrad. Aldrig tidigare hade sentenserna ”Denna dagen är den första dagen på resten av ditt liv” och ”Carpe diem” känts mera angelägna att ta fasta på! Genom åren har de dagliga tankarna om det goda i livet, hjälpt mig att t ex vara mera kostruktiv i den kritik, som jag menar att samhällets ledare måste utstå för att utvecklas och därmed vara bättre rustade att ta tillvara den inneboende kraft, som folket besitter.

Detta som motvikt till att låta de resurssvaga i samhället bli objekt för olika former av välgörenhet. En välgörenhet som enligt nyhetsmagasinet Focus sysselsätter allt flera, vilka själva lever gott på de pengar som generösa människor tänkt ska stödja något behjärtansvärt ändamål. En välgörenhet där några företagare ser sig själva som bättre bedömare av behoven än politikerna – rätt saker gynnas. En välgörenhet där en människas lust att få känna sig godhjärtad sker till priset av att en annan människa känner sig underlägsen. Det är svårt att avgöra, men det sista är för mig det svåraste att uthärda.

Sjuttio år fyllda har jag, som barn, varit med om att vara objekt för de välsituerades välgörenhet och får svårt att andas när jag hör, läser och till sist inser att vi är på väg tillbaka till detta. Det är klart att det är socialsekreterare som bryr sig, som hänvisar behövande till Kyrkan. Deras möjligheter att göra något annat begränsas av politiker och deras normer.