Mejlväxling med MEP Marielle Gallo m m

Kunde inte släppa tankarna på EU-parlamentarikern Marielle Gallo som kallat våra mejl för en mjuk form av terrorism, vilket jag skrev om igår. Från tanke till handling – jag måste ta reda på hur hon tänkte där. Skred till verket med hjälp av Google Översätt. Här tar jag bara med mejlväxlingen på svenska:

Ärende: Det kunde ha varit värre ...

Käre MEP Marielle Gallo!

Skrivet med Google Translate:

Jag läste just ditt uttalande att människor som skickar e-post till politiker i parlamentet deltar i ett slags terrorism. Om vi ​​hade skrivit fystiska brev till Er istället, skulle det ha varit ännu större besvär för dig. För att inte tala om alla träd som behövs för att producera papper och kuvert samt bränsle för transporter av brev. Medborgare som tar sig tid att skriva e-postmeddelanden borde ses som värdefulla. Vi vet alla hur det går för företag som inte bryr sig om kundernas klagomål.

Med vänliga hälsningar,

Gun Svensson

Fick ett långt standardiserat svar med vändande post, som inleddes med orden Cher Monsieur. Där lät hon mig veta att hon som advokat var väl förtrogen med att lyssna på andra och att agera för att försvara deras rättigheter. Hon gav även exempel på vad hon gjort för att försvara Upphovsrätten och ACTA-avtalet med länkar till ett antal referenser. Men, tyvär ingen respons på mina funderingar kring hennes uttalande.

Därför blev ett ytterligare ett mejl:

Käre Marielle Gallo MEP!

Med hjälp av Google Översätt:

Tack för Ditt svar. Tyvärr fanns där inget svar på mina funderingar kring Ditt uttalande om oss som skriver till er parlamentariker. Jag vill veta hur Du tänker, när Du ser oss som en slags terrorister. Smarta företag vet att kunder, som tar sig tid att höra av sig, det är värdefulla kunder. Med hjälp av deras synpunkter kan man göra företaget bättre. Företag utan en juste kundtjänst får sämre resultat. Jag tror att detsamma gäller inom politiken.

Vänligen

Gun Svensson

Farmor och bloggare i Sverige

Hennes svar på Googles svenska:

Kära fru,

Tack för din insats för att översätta din text på franska.

Det är uppenbart att varje medborgare har rätt att kontakta och till och med ifrågasätta ledamöter som representerar honom. I mitt fall och i min egenskap av ledamot av Europaparlamentet, har jag deltagit i flera möten med elever, medborgare, företrädare för det civila samhället. Länkarna i mitt tidigare e-postmeddelande du ge ett exempel på dessa möten. Debatten ger näring våra demokratier. Men i en debatt som vi måste respektera alla åsikter, men också sådana som vi delar dem vi håller. I full insyn och i flera månader har jag uttryckt min ståndpunkt om ACTA, en position som är resultatet av en grundlig och noggrann analys av texten. Jag tror att de farhågor som uttryckts av vissa är ogrundade och under alla omständigheter är EG-domstolen i Europeiska unionen den enda regeln i all oberoende, frågan om det internationella avtalet dörren kränkningar av mänskliga rättigheter. Vi har turen att leva i en rättsstat.

Med vänliga hälsningar,

Marielle Gallo

Min respons:

Kära fru

Än en gång med hjälp av Google Översätt:

Bra! Då ser vi ut att kunna föra en dialog med varandra.

Tar mig därför friheten att fråga om Du tycker att skyddstiden för upphovsrätten är rimlig. Utvecklingen har gått från 7 + 7 år för drygt 300 år sedan till idag kreatörens livstid +70 år. Då togs hänsyn till tiden från idé till dess att ett verk var ute på marknaden. Detta med tanke på det allmänna intresset att ge tankar och idéer möjlighet att växa vidare i ett kreativt samspel med andra. Då kreativitet inte bara är förbehållet personer med riklig tillgång på pengar, är det för samhället viktigt att så många som möjligt deltar i processen. Därför är möjligheten till fildelning av betydelse - både för den enskilde individen som samhället i stort. Idag förefaller politikerna mera tänka på företagens möjligheter att mjölka ut mesta möjliga ur sina inköpta rättigheter än att se till kreativitet i stort. Immateriell rätt är - vad jag kan se - något väsensskiljt från äganderätt i gängse mening. Men, med tanke på att många av dina advokatkollegor har sin inkomst tack vare processer baserade på en rättighet med onormalt lång skyddstid, kan jag utgå från att egenintresset ropar högre än allmänintresset. Jag begär bara att politikerna ska bevaka att balansen mellan egenintressen och allmänintresse upprätthålls. Sedan 1967 har allmänintresset succesivt fått stryka på foten. Varför? Jo tekniska framsteg som film- och musikindustrin ogillar. Anpassning till en ny tid är inte industrins starka sida.

Med vänliga hälsningar

Gun Svensson

Något som i sin tur ledde till följande svar på Googles svenska:

Jag håller med dig om behovet för industrin att hitta nya "affärsmodeller" och att anpassa sig till den digitala tidsåldern. De europeiska institutionerna bidrar till anpassningen av immateriella rättigheter på Internet världen. För första gången har vi en omfattande strategi för att skapa en inre marknad för immateriella rättigheter. Flera förslag finns. Här är länken: http://ec.europa.eu/internal_market/copyright/docs/ipr_strategy/COM_2011_287_en.pdf

Med vänliga hälsningar,

Marielle Gallo

Mitt svar:

Kära fru!

Där fick jag något att bita i, som kommer att kräva en del arbete av mig för att kunna göra mig en föreställning om huruvida detta är till det bättre. Intill dess att vi inom EU har en vettig lagstiftning kring upphovsrätten, ser jag dock ingen anledning för Europaparlamentet att säga Ja till ACTA-avtalet. För ett avtal gäller: Undertecknade avtal skall hållas och kan inte ensidigt ändras av endera part. Ett underskrivet avtal är mycket svårare att förändra än en lag eftersom andra berörda parter måste vara villiga till det. Avtal är som bekant av en fundamental betydelse för affärslivet. Lagar är detsamma för samhällslivet. Ber dig därför ha förståelse för anledningen till att jag och andra så envetet motarbetar ACTA-avtalet.

Med vänliga hälsningar,

Gun Svensson

Så långt denna dag – med vilken verkan det kan ha. Avrundar med en länk till Piratpartiet där jag ser att Anna Troberg återvänder hem till Borlänge för att delta i ett par aktiviteter m a a Peace & Love. Mitt äldsta barnbarn är där och har låtit mig få del av ett filmklipp, som gjorde att jag för en stund kände att jag hade velat vara där och skrev det i en kommentar. Gulligt av henne att hon också önskade att jag hade haft den möjligheten.

Intressant?

Medborgarnas mejl – ”en mjuk form av terrorism”.

Läser Christian Engströms blogginlägg med info från Bryssel om ACTA och förfäras när jag där ser att det finns EU-parlamentariker som anser att medborgarnas mejl är att betrakta som ”en mjuk form av terrorism” och att det är EU-politikernas jobb att tänka åt medborgarna. Det är svårt att tro sina ögon och tankarna snurrar – kan det det vara sant? Inte för att jag misstror Christian, men jag vill gärna kolla hans källor och ser att det är organisationer som följt turerna kring ACTA-avtalet med stort intresse. Men då jag föredrar informationen på svenska går jag till Hax inlägg och inser att det verkligen är sådana grodor som hoppat ur munnen på Marielle Gallo, en fransyska tillhörande den konservativa gruppen EPP. De svenska politikerna i den gruppen hör hemma hos Moderaterna och Kristdemokraterna.

Hax är verkligen festlig med sin kommentar ”Men för allt i världen... pladdra på, bara! Det är rätt avslöjande”. Instämmer till fullo. Det är rätt enastående vad människor berättar om sig själva när de uttalar sig om annat :-) Samtidigt känner jag att den typen av politiker ger mig en kick som gör att energin rinner till. Undrar naturligtvis om det franska folket håller med henne om att de överlåtit tänkandet i sin helhet åt dem de valt vid EU-valet, eftersom de själva inte har tid att bry sig?! Vem har tid att kolla upp den saken? ;-)

För övrigt har jag varit på en trevlig piratlunch i Kista. På väg dit läste jag på nytt några avsnitt i boken Kunskap Kommunikation Kontroll bl a PIRATPARTIET OCH INFORMATIONSSAMHÄLLETS POLITISKA SKILJELINJER av Ulf Bjereld & Marie Demker, som jag gärna ser som underlag för en genomgripande diskussion för att synliggöra PP:s människorsyn, fokus vs bredd – styrkor och svagheter samt vad som kan anses vara vår gemensamma uppgift. En breddningsdiskussion utan en sådan gemensam grund blir så spretig att jag tappar orken redan vid blotta tanken. Medger att jag på grund av mitt hälsotillstånd varit frånvarande så länge att jag kan ha missat en hel del, men av det som jag nu försökt följa har jag inte känt mig särskilt inspirerad. Lever dock på hoppet att jag ska få kontakt med ytterligare några pirater, som vill börja nysta på den här tråden om PP:s roll i Informations-, Kommunikations- och Kunskapssamhället.

Intressant?

Om att delta i kampanjen Kony 2012

Har (som de flesta av er känner till) kommit igång på nätet igen. Bland alla tusentals meddelanden, som väntade i min mejlbox, fann jag ett upprop från mitt yngsta barnbarn, som startat en Facebook-grupp för att sprida info om Joseph Konys brott mot barnen i Uganda. Såg videon i fredags och bestämde mig för att sprida länken till filmen Kony 2012 vidare till mina FB-vänner/-följare. Det dröjde inte många minuter förrän Jonathan Rieder Lundkvist gjorde mig uppmärksam på en annan sida av saken. Dessutom bidrog Leo Calandrella med en kommentar att filmen trots sina brister innehåller viktig information.

Eftersom jag såg detta som ett lärande tillfälle både för mig själv och mitt barnbarn sökte jag på twitter och fann @invisible samt twittrade en fråga: - What about this info + länken till Wikipedia. Med tillgång alla dessa tekniska verktyg måste det vara möjligt att tillsammans med andra bättre tolka vad som sker i den stora vida världen. Fortsatte idag med att kolla in ytterligare en video av organisationen Invisible Children – LRA Crisis Tracker, som visar hur de använder tillgänglig teknik på plats i Uganda för att rapportera Joseph Konys och hans armé LRA:s brott och kränkningar mot civilbefolkningen och omfattar tiden från starten 2009 fram till en bit in på 2011 d v s innan filmen ”Kony 2012” lanserades. Jag har också via twitter ställt samma fråga till LRA Crisis Tracker som jag ställt till organisationen Invisible Children.

Sedan jag med hjälp av Google Översätt läst Wiki-artikeln har jag funnit att den sönderfaller i några olika delar 1. Alltför stort fokus på en terroristgrupp som idag inte har någon betydelse eftersom Konys LRA-armé splittrats och flytt landet 2. Filmen är ett skolexempel på Slaktivism - Världen behöver folkbildning! 3. Att göra Kony världsberömd gör större skada än nytta. Via Twitter propsar jag än en gång på en kommentar från @invisible och @crisistracker – nu med frågan: - Is Kony 2012 an example of Slacktivism instead of Peoples education? När jag sedan ser grafer över spridningen av filmen förstår jag dem som är helt övertygade om att pirater och andra tekniknördar är mer intresserade av spridningshastigheten över nätet än själva innehållet. Och tänker ”Som alltid gäller det att vara vaksam så att det bästa inte blir det godas värsta fiende”.

Får mer input från Leo Calandrella om ytterligare  ett skäl till kritiken: ”4. Invisible Children verkar ha samarbetat med Ugandas (?) armé för att stoppa Kony, en armé som i sig också brutit mot mänskliga rättigheter”. Något som Ledarbloggen på Aftonbladet skrev om den 7 mars. Inlägget avslutas ”Vill man stödja utvecklingsarbete i Uganda utan att för den delen stödja Ugandas armé har till exempel Plan Sverige, Action Aid, SOS Barnbyar, Läkare utan gränser och Unicef verksamhet i landet.” Är det bara redan etablerade organisationer som vet vad som fungerar? blir naturligtvis min undran. I inlägget finns även länkar till andra läsvärda inlägg/artiklar bl a Invisible Childrens svar på en del frågor. Ser även en cynisk kommentarer hos Full Mental Straightjacket om att filmen bara är till för att dra in stålar till den som gjort den.

Helt klart att vi även här måste vara vaksam eftersom välgörenhet idag blivit Big Business med högavlönade initiativtagare och chefer. Men ännu så länge ligger de flesta i lä för Postkodlotteriet med huvudkontor i Holland. I Sverige är det ett 30-tal ideella organisationer, vilka legaliserar hög lön och feta bonusar till högsta chefen och t ex nu i julas surfplattor till alla lotteriets anställda runt om i Europa. När jag i januari 2011 mot bakgrund av sjuksköterskornas löner skrev om den välgörenheten på NT-bloggen, var utdelningen till de ideella organisationerna högst 27 procent medan man i Holland är skyldig att dela ut 50 procent till det ändamål som lotteriet anordnats till stöd för. Då skrev Sven-Erik Alhem på sin blogg i Expressen-Kvällsposten Slösaktig årslön åt Postkodlotteriets VD och uppmanade oss: Om detta må vi berätta. Girighet ska inte döljas under välgörenhetens kappa.

Där är jag nu och det må räcka för idag. Fortsättning följer när jag borrat vidare och funderat mera på slaktivism vs folkbildning och om Joseph Konys berömmelse är till mera skada än nytta samt vilka som vinner på ifall vi följer uppmaningen att stoppa spridningen av filmen. Intressant? Avrundar med att sända en bamsekram till mitt barnbarn Daniel som verkligen inte är någon slacker även om han gillar internet och allt han kan göra med hjälp av tekniken.

Glad Pingst önskas er alla!

Svaga är vi nog och små ...

... men vår stämma skall ändå alla våra vänner kring jorden nå. Mörkrets skuggor viker för den flamma som vi tänder – utan gränser, utan gränser är vårt framtidshopp. Den strofen ur en kampsång gör sig påmind under tiden som jag tittar på videon från demonstrationen mot ACTA-avtalet, som hölls på Sergels torg den 4 februari i år. Tack till Rene för länken! Den kom väl till pass eftersom jag försöker uppdatera mina kunskaper om var mina olika hjärtefrågor befinner sig just nu. Har sett att beslutet om ACTA försenats i EU:s olika utskott, Nu senast i det rättsliga utskottet JURI, vilket jag läst om på ACTA-bloggen. Tidigare samma dag berättades att EU-Kommissionen kommit fram till att det framförhandlade avtalet bör prövas av Europadomstolen, eftersom många farhågor riktats mot ACTA från medborgare som är oroliga för att våra grundläggande rättigheter hotas. Som bekant ingår Piratpartiets Christian Engström och Amelia Andersdotter i Den gröna gruppen och Christian har även han berättat om spelet i utskotten på sin blogg. Gillar hans slutkläm – Alla meddelanden om att motståndet ska upphöra är falska.

För att ingjuta pågångsmod i våra sinnen länkar jag Christians påminnelse om Fredrik Reinfeldts uttalanden i valrörelsen 2006 - Vi ska inte jaga en hel ungdomsgeneration, kopplat dels till framgången för Piratpartiet i Tysklands olika delstatsval och dels senaste statistiken från Eurostat om internetanvändningen bland EU:s 16 – 24-åringar. Använd möjligheten att kolla in just denna åldersgrupp. Det senare borgar för att politikerna i de stora etablerade partierna kommer att få betala ett högt pris för att de fallit undan för film- och musikindustrins lobbyister, om de inte tar sitt förnuft till fånga. Även om industrins aktörer gör vad man kan för att skrämmas kommer man inte att lyckas att hålla fast vid sina gamla marknadsförings- och distributionsmetoder med de övervakningsanordningar som dessa kräver. Om industrin inte förmår tänka nytt så måste politikerna, som ska svara för balansen mellan företagens och allmänhetens intressen, inse att människors umgänge på nätet kräver en smartare lagstiftning. I min ungdom var det sånghäften som skrevs av och då mångfaldigades genom att sångerna skrevs av om och om igen. Så som munkarna gjorde innan tryckpressen uppfanns. Sedan kom karbonpapper till användning innan dupliceringsmaskinerna blev vanliga hos föreningar och företag. Ingen kom då på tanken att ta ut en extra avgift på karbonpapper och stenciler. Melodierna lärde vi oss genom att lyssna på radion och låna stenkakor av varandra.

När sedan kasettbanden kom på 1960-talet, då slog industrin till och politikerna var med på noterna, eftersom både producenter och olika organisationer hade sympatisörer bland ledande politiker.

Först lobbade industrin för att få sina inköpta upphovsrätter under samma skydd, som tidigare gällde för den verkliga upphovsrättsinnehavaren enligt Bern-konventionen, sedan skred man tillverket med att få skyddstiden förlängd, vilket skedde i etapper fram till den idag gällande – livstid + 70 år!!!. För det uppväxande släktets skull hoppas jag att forskare rätt snart måtte intressera sig för att studera vad det kan leda till ifall industrin lyckas i sin föresats att hindra människor förmedla sina upplevelser av olika kulturyttringar med varandra - om de inte gör så som industrin bestämt. Under tiden får vi se till att Piratpartiet får ännu fler företrädare i Bryssel och kommer in i Sveriges riksdag.

Avrundar med en rapport från Forskning.se att Dataspel får tredjeklassare att fatta matte på djupet. Detta som motvikt till de lärare som tror att dataspel bara är av ondo.

Livligt tänkande i en skröplig kropp

Nu är det bara den skröpliga kroppen som sätter gränser för mina utflykter på nätet. Under tiden, som jag klarat av ytterligare en operation för att bli befriad från stomin, har jag passat på att byta internetleverantör – från Telia Sonera till Bahnhof och Norrtälje stadsnät. Inbillar mig att Bahnhof är mera på bettet när det gäller att försvara kundernas rätt att få vara skyddade från statens intrång i deras privatliv. Uppdraggranskning har visat att det, som jag tidigare bara hade på känn, är en realitet. Förutom att Telia Sonera skiter i nätneutraliteten faller man undan för statsmakterna utan att tydligt tala om detta för sina kunder. Sedan kan man naturligtvis diskutera om fackliga företrädare alltid är att lita på när det gäller bevakningen av hur mänskliga rättigheter efterlevs. Eller hur en majoritet av svenska politiker tagit sig an uppgiften här hemmavid, vilket Sam Sundberg skrev om i SvD veckan innan Datalagringsdirektivet började gälla i svensk lag. Tilliten är en bristvara – inte bara i Grekland och då knappast folkets fel. Hönan och ägget, ni vet... Men, det är en tanketråd jag släpper för tillfället.

Just nu vill jag orientera mig i det informationslandskap, som jag ytterst sällan rört mig i under de senaste fem månaderna. Även om det kliat i fingrarna och adrenalinet flödat när jag läst mina tidningar Norrtelje Tidning och Svenska Dagbladet, lyssnat på radion eller tittat på TV. Fick för övrigt börja dagen med att underrätta SvD om utebliven tidning. Företaget som sköter distributionen har tydligen problem att hitta pålitliga utdelare sön- och helgdagar, eftersom det inte är första gången det händer. Men lyckligtvis fungerar deras backup, som träder in sedan saken rapporterats till kundtjänsten. Kan bara hoppas att den fungerar även idag.

Annars är den här dagen en dag då folket i Norge brister uti gemensamma glädjeyttringar. De allra flesta utan att låta ni-vet-vem lägga sordin på stämningen, vilket är ett straff gott nog åt den som tror sig vara en nationens riddare. Har goda vänner som rest till Oslo för att få vara med i denna yra. Något de gjort även tidigare. Vi svenskar har att lära där – det går att älska landet för den grund det står på och därmed få kraft att hålla alla rabiata renlighets- och säkerhetsivrarna i schack! Blir därför glad när jag ser Markus ”Lake” Berglunds blogginlägg Mangadomen i HD – Var skapasbarnpornografin? Bra jobbat!!! Vi kan naturligtvis inte hoppas att fundamentalisterna inom ECPAT ska besinna sig, men för mig är det viktigare ifall vi kan förmå vänner och bekanta att tänka längre än näsan räcker: - Om jag vill förbjuda teckningar, som kan tolkas olika beroende på enskilda individers fantasi, vart kan det då bära iväg? Tolerans är helt nödvändigt i en demokrati.

Håller helt med Anna Troberg när hon utbrister ”De senaste årens debatt om barnpornografilagstiftningen har gjort mig heligt förbannad många gånger. Bland dem som vill bevara dagens lag finns det de som helt cyniskt utnyttjar redan utnyttjade barns situation för att främja sin egen sak. Ja, upphovsrättsindustrin och övervakningskåta politiker, det är er jag menar. Ni borde skämmas över att dra fram barnpornografin som ett trumfkort varje gång ni vill stympa nätet lite mer. Utsatta barn hjälps inte av att växa upp med ett censurerat nät som begränsar deras möjligheter att hitta information, hjälp och stöd.”

Rädslan för nätet bland många föräldrar och lärare är ett större hot mot landets utveckling än nätets faror i sig. Istället för att förbjuda olika saker på nätet måste samhället (d v s vi alla) satsa på att stödja våra medmänniskors självkänsla. Filtret mot avarter måste vi var och en bygga upp inom oss själva väl medveten om att vi inte kommit till världen för att fostra andra än oss själva, vilket är grunden för det goda exemplets makt. En utopi att verka för medan vi håller tummen i ögat på de makthavare, som företräder oss här hemma och i Bryssel. Att det behövs visar HAX i många av sina inlägg bland annat ett ompolitik, byråkrati och makt, ett annat om röstfusk i EU och ett tredje om hur FP:s rättstalesperson Johan Persson förmodligen gör sig dummare än han är för att vilseleda den som inte tänker efter.

Skönt se hur andra kämpat på för yttrande- och åsiktsfriheten medan jag själv behövt fokusera på att få ordning på olika kroppsfunktioner. Men, den skröpliga kroppen kan inte slå ut det livliga tänkandet även om jag med hjälp av äggklockan måste varva skrivandet med gympaövningar. Något som jag borde ha tänkt på tidigare, men bättre sent än aldrig. Fick för övrigt en artikel ur Hemmets Journal från min vän Inga-Britt där det berättas om en grupp pensionärer 90+ som - inspirerade av läkaren Göran Murvall vid Sickla hälsocenter - börjat styrketräna. Jag har den hårda vägen lärt mig att det inte skadar om man sätter igång tidigare :-) Det behövs muskler för att resa sig upp från stolen, skriver reportern Monica Ohlsson i artikeln. Där sägs också att en 80-åring som tränar kan vara lika stark som en 30-åring som inte tränar. Så förutom att fila på partiprogrammet gäller det att vi pirater även bygger upp vår muskelmassa om vi vill vinna slaget om en vettig upphovsrätt. Eller hålla koll på Informationshanteringsutredningen. Eller annat av vikt och värde.

Intressant?

En tid av återhämtning har gett tid för funderingar.

Inget ont som inte för något gott med sig. Under tiden som jag inte orkat blogga, har jag min vana trogen hållit mig ajour med den stora världen genom mina dagliga tidningar samt radio och TV. Eftersom det varit så mycket snack om den ekonomiska krisen ute i Europa och Världen, har jag ägnat SvD:s näringslivsbilaga större uppmärksamhet än vad jag brukar.

Då har det slagit mig hur motsägelsefullt livet bland kapitalmarknadens aktörer verkar vara. När politikerna gett efter och avreglerat deras tillvaro har girigheten frodats så till den grad att följderna sprider sig som en farsot. Och inte nog med det, när de kriser detta skapar, ska lösas, då är det folket som förväntas betala genom nedskärningar i trygghetssystemen, urholkade pensioner och att dra åt svångremmen. När sedan reaktionerna kommer och politikerna börjar tala om behovet av restriktioner då ylar finansmarknaden om behovet av trygghet och stabilitet. Som om inte Europas medborgare har lika stor rätt att kräva detsamma. Det är de fattiga och underbetalda som är förutsättningen för de rika människornas lyx och överflöd, skrev den amerikanska journalisten Barbara Ehrenreich år 2001 i boken Barskrapad – Konsten att hanka sig fram, som gavs ut här i Sverige år 2003. Stoffet fick hon genom att ”wallraffa” som vård- och affärsbiträde, städerska och servitris i Minnesota, Maine och Florida.

Läs gärna Rolf Gustavssons kolumn i dagens SvD och Andreas Cervenkas Ett steg i fel riktning, för mer kött på benen. Den sistnämnde har för övrigt skrivit många läsvärda artiklar om det som pågår i den värld där åtskilliga miljoner till VD:ar och chefer räknas som bagateller. Näringslivets lobbyverksamhet ska nu ännu en gång krönas med framgång genom att riksdagens politiker ska mjuka upp den s k LEO-lagen, som idag begränsar möjligheten att oskäligt gynna direktörer och chefer på aktieägarnas bekostnad. Eftersom det mesta av löntagarnas pensionspengar är placerade i aktier, är många medborgare beroende av ett sunt företagande där ingen skor sig på andras bekostnad.

Vid sidan av finanskrisen pågår livet som vanligt. Många av mina favoritbloggare har engagerat sig i ett upprop där de kräver ett frigivande av ett par fängslade Egyptiska bloggare, Alaa och Maikel. Ett krav som jag kan instämma i av hela mitt hjärta. Christian Engström, PP:s ledamot i Bryssel, har medverkat vid Ung Pirats möte i Norrköping och då bland annat berättat om varför EU, som det ser ut idag, är lobbyisternas och särintressenas permanenta julafton. Ska ta mig tid att lyssna på talet som han lagt upp på sin blogg. Oscar Swartz skriver initierat om bland annat Piratpartiet i Tyskland samt behovet av ett bredare partiprogram hos oss i Sverige.

Magnus G. Bergström bjuder på en berättelse om hur det kan gå till i grannkommunen Österåker. Jag säger bara – mera luft och ljus in i alla skumma vrår i våra kommuner. Norrtelje Tidning har påbörjat en serie om Makten i Norrtälje kommun, som lovar gott. Detta får räcka för nu. Annars finns en hel del att säga om Tove Bengtssons krönika ”Piratjakt förstör värdet av internet”; och Sam Sundbergs kommentar om spelvåld ”Spelforskarna riktar blicken mot fel frågor; samt SvD:s artikel ”Säpo kan få signalspana på terrorister”, men det åter kommer jag till.

Det känns riktigt bra att jag kommit igång igen. Styrketräningen på Rehab börjar ge resultat på flera plan. Har en suverän sjukgymnast som peppar mig att orka mer och mer för varje vecka, vilket hjälper mig att bli allt piggare.

Intressant?

Folkets och de folkvaldas behov av media.

Efter drygt en månad a f k känns det riktigt pirrigt att ge sig ut på nätet igen. Under tiden som jag ägnat mig åt sjukhusvistelse och en återhämtning, som ser ut att ta längre tid än jag räknat med, har jag följt samhällsdebatten via mina papperstidningar, radio och tv. Ibland har det kliat i fingrarna, men när jag loggat in till min mejlbox har jag insett att där krävs ett styvt jobb innan jag hanterat inkomna mejl – läst eller oläst. De senare hamnar i mappen Oläst i avvaktan på bättre ork. Om någon irriterat sig på att jag inte hört av mig, ber jag att vederbörande hör av sig igen.

Nu till det som inspirerat mig idag att ta itu med bloggandet igen. Inleder med kommentaren av Håkan Arvidsson i dagens Svd – Intellektuell stiltje är S stora problem. Hans analys är klockren. Men jag vill lägga till att liberala tankar, som en motvikt till tendensen att med hjälp av lag och förordning styra och ställa över huvudet på alla oss enskilda individer, slagit rot även bland 30-, 40- och 50-talister. Men detta har inte gått upp för det ledande skiktet varken på lokal, regional eller nationell nivå. När människor reagerar på Håkan Juholts sätt att se om sitt hus, ser man detta bara som en händelse i en lång rad av händelser, där politikerna visat att de är överens över partigränserna att de ska ha rejält höjda arvoden och olika förmåner, som varken småföretagare eller löntagare kommer i närheten av. Fartblinda frestas sedan en del av dem att ta för sig på ett tivelaktigt sätt. När vanliga medborgare, som lämnar felaktiga uppgifter kan bli dömda för fusk, riskerar riksdagens ledamöter inget av detta eftersom sådana lagregler inte gäller för dem. I den mån det finns några regler måste de tydligen vara glasklara in i minsta detalj för att det ska vara uppenbart för våra politiker vad som gäller. Det har Håkan Juholt lärt oss.

Gillar Anna Trobergs funderingar i Nyheter 24 kring demokrati och vikten av förtroende mellan folket och de folkvalda, vilket dagligen kommer till uttryck i olika media. Politiker kan inte synda på nåden hur länge som helst, utan måste ställa sig frågan hur detta tär på förtroendekapitalet. I den meningen har vi facit hur det går när ett partis förtroendevalda under en längre tid invaggats i tron att de kan gynna sig själva utan att det har ett pris. Här i Norrtälje hade vi en rejäl batalj inom S under senare delen av 1970-talet om pensioner till politikerna, som landade i regler om att pension skulle samordnas med nya inkomster. Men för en tid sedan kunde jag se att politikerna ändrat på detta i ett senare skede. Norrtelje Tidning kunde bland annat berätta om att det tidigare kommunalrådet Håkan Jonsson S fått en rejäl pension trots ett välavlönat uppdrag som förtroendevald i projektet Tiohundra, med samverkansprojektet mellan kommun och landsting. Men jag föreställer mig att det inte är enbart Håkan Jonsson som gynnats av den förändringen, men om detta talar Norrtelje Tidning ganska tyst. Politikerna behöver medias granskning för att hålla sig på den smala vägen.

Avslutar med att puffa för Ajour, en webbplats som byggs i realtid med avsikt ”att skapa en sajt i samarbete med våra läsare”. Ganska intressant att läsa Sofia Mirjamsdotters artikel om Första dygnet med Ajour. Bland många andra har SvD:s Tobias Brandel kommenterat och avslutar fullkomligt lysande ”Att försöka bygga ett nytt journalistiskt varumärke i en tid där de flesta gamla lever med snaran runt halsen kan visa sig vara ett genidrag, eller bara rätt puckat”. Personligen hoppas jag mera på det förra än det senare. De medier, som ofta ser sig själva med snaran runt halsen, behöver utmanas.

Med tiden hoppas jag klara av den vanliga rundan bland en del av mina favoritbloggare, men det får komma så småningom.

Intressant.