Vara sent ute ...

... eller leva med att vara en kuvad undersåte?

Valet var rätt enkelt - förskräckt, som jag var över att jag så totalt hade missat EU:s och Regeringens projekt En inre digital marknad, hade idén om att skriva ett brev i saken till de fem närmast berörda ministrarna slagit rot. Med ordspråket "Bättre sent än aldrig", som motor. tog jag mig an uppgiften. Sedan föregående blogginlägg för drygt en vecka sedan, har jag varit tvungen att lära mig en hel del om FN och dess arbete för Mänskliga Rättigheter och hur FN arbetat med näringslivets roll i det hela. Hoppas kunna bidra till folkbildningen genom att dela med mig: 

Det började med en resolution 2005/69, när dåvarande FN:s Kommission för mänskliga rättigheter (UNCHR), även kallad MR-kommissionen, fick i uppdrag av FN:s Högkommissarie, att årligen i samarbete med Generalsekreterarens Särskilda Representant (SRGS) sammankalla till samråd med chefer från en viss bransch för att diskutera de problem med mänskliga rättigheter, som sektorn stod inför. SRGS under åren 2005 - 2011 var John Ruggie, USA. En mycket valrenommerad herre inom bland annat American Academy of Arts and Science.

Under hans tid i FN hade MR-kommissionen år 2006 ersatts av FN:s Råd för Mänskliga Rättigheter (UNHRC) och den 18 juni 2008 "välkomnade" UNHRC enhälligt det ramverk för "Skydda, respektera och åtgärda", som föreslagits av SRGS John Ruggie i hans slutrapport under mandatet fram t o m 2005, vilket därefter förlängdes till 2011. Ramverket var ett resultat av arbetet med "Business and Human Rights" och består av tre grundprinciper: 1. Statens skyldighet att skydda mot kränkningar av de mänskliga rättigheterna från tredje part (inklusive företag) genom lämpliga politiska beslut, lagstiftning och domstolsprövning; 2. Företagens ansvar att respektera mänskliga rättigheter, vilket innebär att agera skyndsamt för att undvika intrång på andras rättigheter; och 3. Offrens behov av större tillgång till effektiva åtgärder - rättsliga och utomrättsliga.

Med utgångspunkt från detta ramverk har Högkommissionärens kontor (OHCHR), med stöd av SRSG och sedan 2011 - en särskild arbetsgrupp - arbetat med Business och Human Rights. Förutom samråd med berörda parter har OHCHR skapat verktyg för att underlätta rådgivning m m och i Sverige har bland många andra Etikrådet visat hur de implementerar arbetet i vårt land. Och över alltihopa lyser WTO (World Trade Organisation) och Överenskommelsen om TRIP (Trade-Related aspects of Intellectual Property). Det senare är bindande för alla länder som vill vara medlemmar i WTO och trädde i kraft den 1 januari 1995.

Kommen så här långt tänker jag på den tyske poeten Paul Fleming (1609-1640) som myntade sentensen "Medan flugorna sover bättrar spindeln på sitt nät". I brist på gott minne och dålig källkritik har jag tidigare påstått att dessa ord är Ian Flemings, vilket med tanke på hans agent James Bond och genre kunde vara rimligt att anta. Men, icke! Med denna rättelse visar jag här och nu bot och bättring.

Medan flugorna sover ... I åratal har jag argumenterat för rätten att kopiera för privat bruk även på nätet, utan att känna till det s k TRIPs-avtalet och dess starka koppling till WTO samt Mr John Ruggies arbete inom FN och Rådet för Mänskliga Rättigheter. Och bara f-n vet om inte Sveriges expert John Rosén, ordförande för Institutet för Immaterialrätt och Marknadsrätt, också har haft ett och annat finger med i allt detta arbete?! Som bekant spelade han en avgörande roll i rättssamhällets jakt på grabbarna, som skapade fildelningstrackern The Pirate Bay. Jag var nog inte ensam om att se det, som anmärkningsvärt, att rådgivare till lagstiftare i regering och riksdag var medlemmar i samma intresseorganisation som advokater, vilka arbetade på uppdrag av Upphovsrättsindustrin det vill säga SFIR (Svenska Föreningen för Immaterialrätt), samt att lagarna skärptes steg för steg under de år, som rättsprocessen pågick och att detta av riksdag, regering och rättssamhället sågs som helt OK. Men, inte alls att undra på med en sådan uppbackning från FN och dess Världshandelsorganisation WTO samt Rådet för mänskliga rättigheter. 

Detta råd har dock endast en rådgivande roll, medan avtal har en starkare ställning, vilket krävs i avtal mellan företag och kund för att affärslivet ska fungera. Men, det enskilda medlemslandet i FN har att ta ett eget ansvar för de lagar, som dess lagstiftande församling ställer sig bakom. Det är också det enskilda landets riksdag, som ska se till att balansen mellan olika intressen är rimlig. Tar mig här friheten att referera till en föreläsning under rubriken Lagstiftarens ansvar? som ingick i en serie föreläsningar om Offentlighet och Upphovsrätt arrangerad av Nätverkstan Kultur i Väst år 2010 och som idag finns tillgänglig för högskoleutbildning hos UR.Skola. Då visades den offentligt under vinjetten UR Samtiden, men idag har jag som bloggare inte laglig rätt att länka till detta material, trots att vi med våra skattepengar betalat för dess produktion. I föreläsningen Lagstiftarens ansvar? medverkade Katarina Renman Claesson, forskare i rättsinformatik och immaterialrätt vid Stockholms universitet. Där betonar hon det, som har varit och fortfarande är min arbetshypotes: Ingen politiker kan gömma sig bakom FN:s rådgivning ifall de låter företagens intressen trumfa medborgarnas mänskliga rättigheter vid en avvägning mellan företagens och medborgarnas intressen. Här avtalar politikerna bort mina och andras rättigheter till en skälig tillgång till den kulturella domänen enligt God sed även på nätet, om de inte tar detta i beaktande i det övergripande direktivet för En inre digital marknad i Europa.

Med den kunskapen i bagaget var det inte svårt att skriva brev med ett yttrande i en bilaga angående En inre digital marknad i Europa och adressera detta till Statsministern, EU- och Handelsministern, Demokrati- och Kulturministern, Justitieministern och Näringsministern samt att åka in till Kungl. Huvudstaden och leverera detta till regeringens gemensamma postmottagning på Mäster Samuelsgatan. Jag ville bland annat göra dem uppmärksam på att de vill göra mig och andra till enbart kunder när vi vistas på nätet. Trots att vi i själva verket är biologiska, sociala och skapande varelser i behov av tillgång till den kulturella domänen - även när vi är på nätet samt att vi i vår egenskap som medborgare är beroende av all den information som behövs för ett aktivt medborgarskap. Hemma igen kunde jag sova gott efter väl förrättat värv.

Men, redan dagen därpå - fredagen den 21 oktober - fångade några tweets mitt intresse - CETA det så kallade handelsavtalet mellan Canada och EU hade strandat på grund av att en pyttliten region med 3,6 miljoner -  Vallonien - hade haft mage att säga Nej till avtalet och därmed kunde inte Belgien, på grund av sin konstitution, säga Ja. WOW! För mig, som vid det här laget visste att det i CETA-avtalet mellan Kanada och Europa, i likhet med TTIP och andra transnationella avtal, finns tolkningar och tillämpningar, som följer med på köpet (mot bakgrund av "TRIP-savtalet"), blev närmast euforisk. Med CETA och TTIP kommer en förkortning av skyddstiden för företagens "närstående rättigheter" med koppling till Upphovsrätten, att vara hart när omöjlig, eftersom tvistelösningsmekanismen i så fall kommer att utlösa hela denna industris samlade attack mot det land som bara skulle våga försöka att ta på sig en sådan uppgift. En industri, som idag kan låsa in kulturellt material uppemot 150 år, kommer inte vara nådig att tas med om politikerna skulle drista sig till att formulera EU-direktiv med en förkortning ner till 20 år för företagens närstående rättigheter. 

Deras lobbyister häckar redan i Bryssel och annorstädes där något sådant kan tänkas föras på tal. EU-kommisionären Günther Oettinger visade från talarstolen hos tyska Tidningsarbetsgivarnas kongress den 27 september 2016, vilka krafter vi har emot oss, eftersom Oettinger har ansvaret att hantera saken i Junkers prestigeprojekt - en inre digital marknad - och där WTO och TRIPs råder, där får våra mänskliga rättigheter enligt Artikel 27 moment 1 stryka på foten. Politiker klarar inte av att fixa en rimlig balans till förmån för nutidsmänniskans utveckling, beroende av tillgång till den kulturella domänen såväl offline som online. Journalister ska upp på barrikaden, enligt kommissionär Oettinger - vilka ska då ge nätmedborgarna en ärlig chans? Artikel 27 lyder: 1. Var och en har rätt att fritt delta i det kulturella samhällslivet, att njuta av konsten samt att bli delaktig av vetenskapens framsteg och dess förmåner. 2. Var och en har rätt till skydd för de moraliska och materiella intressen som härrör från vetenskapliga, litterära eller konstnärliga verk till vilka han är upphovsman.

Dagens politiker ser inte hur de bidrar till att skapa djupa klyftor mellan de, som har resurser, och de, som är beroende av att på nåden få en skälig tillgång enligt God sed till det samhällsliv som speglas i material skyddat av upphovsrätten, även på nätet. Sedan undrar politikerna och deras handgångna tjänstemän varför förtroendet för dem dalar. "Varje kultur bär på ett frö till sin egen undergång", är en sentens myntad av Augustinus och travesterad av bl a T. Burns, och kan som här ingå i en föreläsning om Organisationsteori vid Stockholms Universitet. Tål att tänkas på för att kunna förebygga missväxt.

Intressant?

Förslag om en inre Digital marknad i Europa ,,,

... är på väg att utarma den kulturella domänen, där människors icke kommersiella användning av immateriella verk är en grundbult för oss som biologiska, sociala och skapande varelser. Därför har jag ett förslag till en aktivitet i andra stycket från slutet - men tiden är knapp - det måste ske före den 21 oktober 2016!

För drygt en vecka sedan skrev jag tillsammans med Markus Berglund en debattartikel i Norrtelje Tidning under rubriken Medborgarna förtjänar en modern upphovsrätt. För min del var detta angeläget, sedan jag hade kollat på kommissionären Günther Oettingers brandtal vid de tyska tidningsförläggarnas kongress den 26 september 2016, där han uppmanar tidningshusens företrädare att kommendera ut sina journalister till fronten för att försvara hans förslag om att begåva tidningshusen med likartade rättigheter, som andra producenter av digitalt innehåll.

När jag började söka på vems uppdrag detta skett, stötte jag på ett Fakta-PM, där EU-Kommissionens, Ministerrådets, samt Sociala kommitténs och Regionkommitténs "En strategi för en inre digital marknad i Europa" offentliggjordes på Riksdagens hemsida den 11 juni 2015. Eftersom jag tidigare totalt hade missat detta projekt gogglade jag för att se vilka media, som berättat om detta. Hittar ingenting - inte en tidningsartikel så långt ögat och googles sökmotorer kan nå, trots sakens stora betydelse för landets och medborgarnas möjligheter till utveckling!

Julia Reda, som i november 2014 utsågs till föredragande för parlamentets översyn av 2001 års Infosoc-direktiv (Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället) fick se sig överkörd. Den 16 juni 2015 godkände Europaparlamentets Rättsliga utskott, hennes rapport med ett tillägg; oaktat att Info-Soc-direktivet borde ingå i det storstilade projekt, som EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker hade sjösatt månaden innan, den 6 maj 2015 enligt en pressrelease som jag gogglat fram. 

Där såg jag att han har till sin hjälp kommissionären Günther Oettinger med följande ansvarsområden enligt EU:s webbpresentation :

Att förbereda ambitiösa lagstiftningsåtgärder mot en kopplad digital inre marknad genom att bryta ner de nationella silos i telekomreglering, i upphovsrätt och dataskyddslagstiftning, i förvaltningen av radiovågor och i tillämpningen av konkurrenslagstiftningen; Lägga mer ambition i fråga om den pågående reformen av EU: s telekomregler och utveckla en gemensam strategi för att hantera radiospektrumanvändningen i hela EU; Modernisera upphovsrättsregler; Utveckla åtgärder för att göra online-kommunikation och data säkrare; Stöd till utbyggnaden av en hög kvalitet i digital infrastruktur. Inte illa pinkat av en trähäst, som utmärkte sig redan från start. Något som IDG.se kan berätta om.

Allt detta torde bäst kunna förklaras med att för de marknadsfixerade politikerna och tjänstemännen är upphovsrätt detsamma som äganderätt och därmed enbart en civilrättslig fråga, medan den för oss medborgare också har en folkrättslig dimension med tanke på våra grundlagsskyddade rättigheter.

Samtidigt tänker jag: - Vem har kraften att tala om medborgares rättigheter med den gunstige Junker? Och Oettinger? Fick närmast en svindel-känsla när jag läste om Junkers stora prestige-projekt "Den digitala inre marknaden från teori till praktik - kommissionens 16 initiativ" Taggat med TeamJunkerEU och DigitalSingleMarket. Pressreleasen innehåller en rad styrdokument och tidplan ”Kommissionens projektgrupp för den digitala inre marknaden presenterar resultaten inom de här områdena i slutet av 2016. Med hjälp från parlamentet och rådet satsar man på att fullborda den digitala inre marknaden så snart som möjligt.”

I slutet av 2016 - där är vi nu! När jag under sökandet efter tidningsartiklar sett alla länkar till remissvar förstår jag att det har jobbats för högtryck i de företag, tidningshus, hos myndigheter, i olika föreningar och intresseorganisationer och bland mellanhänder som insamlingsorganisationer, där upphovsrätten och de så kallade närstående rättigheterna ses som en handelsvara. Här några exempel KLYS och Copyswede länk till pdf-fil; SAMI pdf-fil; IT- och Telekomföretagens yttrande. Intresserad av flera? Sök på En inre digital marknad i EU och du kommer att finna :-) Där fann jag även ett brev daterat 11 maj 2015 - pdf-fil från KLYS till Justitieminister Morgan Johansson och för kännedom till Kultur- och Demokratiminister Alice Bah Kuhnke samt Näringsminister Mikael Damberg.

Minns att jag blev rejält upprörd när jag den 8 september 2016 i SVT såg Kultur- och Demokratiministern Alice Bah Kuhnke i sällskap med lobbyisten, f d näringsministern, Björn Rosengren, där hon utan att blinka utlovade leverans. En demokratiminister, som inte tänker ett skvatt på medborgarnas behov av att även i den digitala tillvaron kunna blogga och dela innehåll med sina vänner, har jag svårt att känna respekt för. En kulturminister borde bättre än flesta vara införstådd med att människan ända sedan ap-stadiet inspirerats och/eller influerats av andra artfränder i sitt skapande inom vilket område de vara må. Inom litteraturvetenskapen används begreppet Intertextualitet när en forskare söker efter vilka andra författare, som ser ut att ha inspirerats/influerats av den författare, som forskaren intresserat sig för eller omvänt. 

Det torde finnas behov av en liknande term för skapande inom andra områden som musik, film, TV, spel m m. Jag vågar frankt påstå att inget skapande kommer ur tomma intet! Därför borde alla kreatörer inse nyttan av att människor tillåts dela med sig av innehåll för att kunna föra samtal med sina vänner och bekanta - att dela för icke kommersiellt bruk på sociala medier är dessutom en icke föraktlig del i den interaktion, som leder till att kreatörer blir synliggjorda för en bredare publik,som består av individer beredda att betala för det som de gillar att uppleva eller att äga.

Läste i Copyswedes nyhetsbrev #4-2016:

"Den svenska regeringen har givit bland annat Copyswede och KLYS möjlighet att lämna yttranden över kommissionens förslag inför de kommande EU-förhandlingarna. Remissvaren ska vara inne senast den 21 oktober och Copyswede kommer tillsammans med KLYS att lämna in yttrande till regeringen." 

Där fick jag en idé - även om vi inte erbjudits att komma in med ett remissyttrande, borde vi ta oss friheten att under beteckningen KOM (2015 -2016) En digital inre marknad vända oss till:

Statsminister Stefan Löfven e-post sb.registrator@regeringskansliet.se

Kulturminister Alice Bah Kuhnke e-post kulturdepartementet.registrator@regeringskansliet.se ; Näringsminister Mikael Damberg e-post n.registrator@regeringskansliet.se

Justitieminister Morgan Johansson e-post ju.registrator@regeringskansliet.se samt

EU- och Handelsminister Ann Linde epost utrikesdepartementet.registrator@regeringskansliet.se Det är för övrigt hos Ann Linde, som den tidigare utsända skrivelsen KOM(2015) 192 till remissinstanserna var diarieförd. Men det kan inte vara fel om vi även vill bli registrerade hos berörda departement då det bland annat är dessa ministrar som i EU:s ministerråd ska fortsätta processen fram till dess att Europaparlamentet slutligen ska behandla Kommissionens och Ministerrådets paket.

Bäst är om var och en på ett artigt sätt framför sin mening om det som ligger varmast om hjärtat. I mejlet kan vi väl också länka till Piratpartiets förslag En reformerad upphovsrätt av Christian Engström och Rick Falkvinge, så att de med egna ögon kan se att vad Piratpartiet har för uppfattning,

Sist och slutligen:

Om min bror hade levt och haft hälsan, skulle vi idag ha firat hans födelsedag. Ingen dag kan vara lämpligare än denna, att skriva detta blogginlägg om hur politiker och tjänstemän i EU, men också i Sverige är på väg riva Internet i trasor därför att den industri, som lever på Upphovsrättens så kallade närstående rättigheter, tjänar så mycket pengar att de kan avlöna advokater och andra för att häcka i Bryssel och andra ställen, där de kan påverka politiker att stifta lagar till deras favör.

Min bror, själv ingenjör, var en bland de första i Ludvika, som under 1970-talet ordnade kurser på fritid för metallarbetare i datoranvändning, eftersom Metall då motsatte sig att detta skulle kunna ske på betald arbetstid, vilket arbetsgivaren var positiv till. Genom företaget fick han sedan möjlighet att delta i datautbildning utomlands för att förkovra sig och blev senare involverad i företagets olika projekt för kraftförsörjning runt om i världen. Tänker att han skulle ha blivit stolt om jag kunnat berätta för honom om mitt engagemang för Informations- och KommunikationsTekniken och med den Internet. Sänder honom en tacksamhetens tanke för allt som han oegennyttigt delade med sig av till mig och andra.

Intressant?

Lusten att dela med oss …

... påverkar vår egen och andras mentala miljö och detta påverkar oss. Om endast den, som betalar, ska ha möjlighet att dela med sig, till andra (som också betalar), sker på nytt en uppdelning av oss i olika sociala och kulturella klasser. Jag vet inte hur Queen Anne resonerade när hon år 1710 införde The Statute of Anne och tidsbegränsade den till sju år med möjlighet till förlängning med ytterligare ett antal år med hänsyn tagen till tiden för produktion, marknadsföring och försäljning. Men, nog är det rimligt anta att hon såg statuterna som ett intrång i något av betydelse för landet och därmed folket? Vad var det som krävde en begränsning av den enskildes intressen i förhållande till rikets intressen? Det enkla svaret: - Det som krävdes för att skapa de alster, som skulle tryckas: Ord formulerade med hjälp av bokstäver och siffror samt Illustrationer. Hon levde, som bekant, under Upplysningstiden ;-)

Efter den groteska förlängning av skyddstiden, som skett sedan dess, framförallt under senare delen av 1900-talet, när tekniken förkortat tiden från idé till produktion och försäljning, kan vi alla verkligen undra vad eller vilka, som förhäxat politikerna, så till den grad att de traskat patrull med alla de intressegrupper, som lobbat för en sådan utveckling. Alla som kämpar för en rimligare lagstiftning kan nu inte sitta tysta och bara titta på, när det råder ett krig mot vår medborgerliga rätt till ”fair use” även på nätet.

Igår visade SVT Kultur ett inslag med Kulturminister Alice Bah Kuhnke och den tidigare näringsministern m m Björn Rosengren, socialdemokrat, idag rådgivare i Kinneviks koncern och därmed en av lobbyisterna i den sfär, där stora internationella Film- och TV-bolag verkar. Det visar att hon medvetet eller omedvetet är en spelpjäs i det upplägg som denna bransch bedriver under namnet Spridningskollen.se 

Du har nog hört eller läst om Spridningskollen.se? Om inte, kan jag berätta hur de själva presenterar sig på webben: Syftet sägs vara att minska den illegala fildelningen i Sverige, där Gothia Law deltar på uppdrag av rättighetsinnehavare i TV- och Filmbranschen. Förutom en s k info-kampanj träffar de avtal med företag, som genom köp förvärvat rättigheter och gjort dem till sina egna, för att – utan föregående beslut i domstol – begära skadestånd av dem, som de anser vara illegala fildelare.

Gothia Law står inte att finna på nätet. Däremot Gothia Inkasso, en del i Arvato, som har en tydlig koppling till Bertelsmannkoncernen i Tyskland, med flera bolag verksamma i en bransch som lever på närstående rättigheter, vilka de förvärvat av andra upphovsmän och gjort till sina egna. Enligt Kulturnytt i Sveriges Radio den 2 september 2016 står Scanbox, Noble entertainment, Atlantic och Crystalis entertainment bakom Spridningskollen.se Deras och Goothia Inkassos affärsidé är att sluta avtal med producentföretag, som äger upphovsrätt till de produkter, som de erbjuder mot betalning, för att sedan hos olika leverantörer av Internetuppkoppling ISP (Internet Service Provider) ta reda på från vilka IP-nummer, som bolagens produkter har spritts. Den, som står för abonnemanget meddelas och uppmanas att betala 2.000 kronor i skadestånd. Inkassoföretaget ser i detta förfaringssätt möjligheten till ett förenklat tvistemål i en domstol i händelse av att IP-abonnenten bestrider betalningen.

För att kräva skadestånd måste bolaget Gothia Inkasso först bevisa att den, som står för abonnemanget, verkligen har gjort sig skyldig till det som sägs. Den, som inte bestrider utan låter sig skrämmas att betala för att undvika obehaget att hamna i en segdragen och kostsam rättsprocess, avstår samtidigt från en rättssäker prövning och har de facto i samma stund, som de betalat, erkänt sig skyldiga till det som anklagelsen gäller. Bolagen, som anlitat Gothia Inkasso är parter i målet och kan i en rättsstat inte ha en ensidig rätt att bedöma såväl skuld som ifall de lidit skada och skadeståndets storlek. Därför ska den, som vet med sig att han/hon inte är den individ, som använt abonnemanget för fildelning, bestrida kravet. Hur det förhåller sig med en förälders betalningsansvar för något barnen kan ha gjort i ett civilmål av detta slag, bör man rådfråga någon juridiskt kunnig t ex hos LAWLINE.se 

Regler om föräldrars ansvar redovisas av regeringen här och där talas om personskada och sakskada samt skada genom kränkning. Beslutet i Riksdagen finns här. Lagarna finns i föräldrabalken (FB) 6 kap. 2 § och regler om förälders skyldighet att betala skadestånd finns i Skadeståndslagen (SkL) 2 kap. 1 – 4§§ och 3 kap. 5 §. Har inte ork att kolla om där finns någon slamkrypare om föräldrars skyldighet att förhindra fildelning, som lobbyn med fixering vid fildelare lyckats peta in med hjälp av Civilutskottet eller personer som Björn Rosengren. Någon annan som vet? I så fall – tacksam för en upplysande kommentar.

Spridningskollen.se ger sken av att jakten på illegal fildelning ska ge rejäla inkomster och av deras redovisning framgår hur de avser att fördela dessa. Ungefär en tredjedel till upphovsrättsinnehavarna (d v s bolagen bakom Spridningskollen och andra i den utsträckning som dessa bolag delar med sig till dem, som befinner sig längre ner i näringskedjan) medan återstående två tredjedelar går till att driva Spridningskollen med dess Administration och Juridiska kostnader samt Ersättning till ISP:arna för leverans av begärda uppgifter. Det sista förbryllar. Framgår det verkligen av IPRED-lagen att ISP har rätt till ersättning för ett sådant utlämnande? Känner stor olust om det är så att dessa bolag, som paketerat sitt innehåll helt eller delvis med hjälp av andra upphovsmäns och -kvinnors verk, getts laglig rätt att agera både polis och åklagare med hjälp av ett inkassoföretag. I likhet med HAX hoppas jag att så många som möjligt sätter sig in i det som pågår – gäller det inte en själv kan det gälla vänner.

Jag förstår VD Jon Karlung, Bahnhof. Han förefaller vara helt ensam, bland leverantörer av internetuppkoppling, om att informera om det som pågår samt ta en rejäl fight för abonnenternas integritet. Han är noga med att enbart bistå polis enligt Lagen om Elektronisk kommunikation (LEK). Här förklarar Karlung hur Bahnhof ordnat detta. Han reagerar på att de aktuella bolagen, istället för att ta fram modeller för strömmad media, fortsätter att kriga med dylika metoder. Alla, som gillar film, vet att film är bäst på bio. Hur klokt är det att ge sig på presumtiva biobesökare, som vill förvissa sig om ifall de filmer, som görs, verkligen är värda en biobiljett. Själv undrar jag om inte dessa bolag ska ses som Jätten Gluff-Gluff, som äter upp mindre bolag och småföretagare, vilka anser sig tvungna att ”hyra in sig” under deras beskydd. Dessa företagare vill ägna tid, pengar och kreativitet åt att skapa film och TV-program istället för att bygga plattformar för en smartare distribution. Men att de lever i symbios med bolag, som använder sig av dylika metoder har också ett pris, vilket de nog kommer att bli varse.

Men, intet ont, som inte kan föra gott med sig. Nu tvingas folket att ännu en gång ta kamp för sina rättigheter - denna gång i den digitala miljön. Självklart ska kreatörer skyddas av en Upphovsrätt, men den måste bli en bättre balans mellan egennyttan och allmännyttan! Därför har jag valt att gå med i Piratpartiet. där Christian Engström väckt frågan under sin tid i Europaparlamentet. VD Jon Karlungs beundransvärda, ståndaktiga kamp kan ses som en fördel för oss, som valt Bahnhof till vår leverantör – när lobbyisterna förvridit huvudet på lagstiftarna, som fixat en snårskog av lagar för att knäcka en viss teknik, som en del av oss använder för att dela filer med vänner. Nu finns åtminstone ett företag – Bahnhof – vars VD läser på och håller sig ajour med vad Europadomstolen kommit fram till i de fall, som prövats rättsligt, och i övrigt inte lägger sig platt inför dessa bolags krav, vilket berättas om här.

Intressant?

Änglarna i vården värda bättre ledning.

Ser i ett av inläggen i dagens SvD Debatt ”Styrningen i sjukvården har blivit ett hot” att jag sannerligen var något viktigt på spåren, när jag skrev inlägget den 20 april i år om ”FOU i Förlossningsvården och BB Sophia”.

Idag skriver tio proffs inom sjukvården i sitt läsvärda inlägg om den toppstyrning som blivit ett hot mot patienterna – främst de mest behövande, som inte förstått att högt och tydligt formulera sina krav och då skjuta in sig på de högt uppsatta huvudmännen, såväl tjänstemän som politiker. Vem eller vilka, som med dagens styrning, tar ansvar för de patienter, som saknar egen ork att tala högt och ljudligt i egen sak är i idag väl dolt i en politisk och administrativ dimma. Enligt debattinlägget förefaller dock sjukvårdsminister Gabriel Wikström (S) ha en viss insikt om politikernas brist på tilltro till professionen inom vården, men frågan är om det inte också handlar om att en del läkare och/eller klinikchefer frestats att bli mera partipolitiskt verksamma än att fungera som goda företrädare för kollegor, vilka vigt sitt liv åt patienterna och deras behov av vård och omsorg?!

Hur har det blivit så här? Det frågar sig de tio debattörerna och pekar på att sjukvården under ett par decennier utsatts för tilltagande byråkratisk styrning inspirerad från andra samhällsområden, särskilt tayloristiskt inriktade tillverkningsindustrier med fokus på ”styrning” och ”flöden”.

”Några exempel är balanserade styrkort, lean production, new public management och nu senast ”värdebaserad vård”. Dessa har införts i snabb takt och utan vetenskapligt underlag. New public managemant har införts i många länder, men knappast så snabbt och konsekvent som i Sverige.”. Vidare berättar debattörerna om den s k New Staffordshire-skandalen i England för några år sedan, vilken ledde till en av efterkrigstidens största utredningar, vilken kom fram till ”att mycket lidande inklusive åtskilliga dödsfall orsakats av missriktade, industriellt inspirerade, mål tillämpats i delar av den brittiska sjukvården. Såväl sjukvårdsetik som vetenskap och beprövad erfarenhet hade åsidosatts.” . Någon liknande skandal har inte avslöjats i Sverige, men Riksrevisionens kritik när det gäller vårdval inom primärvården i Sverige kan vara en välbehövlig ögonöppnare. Vidare pekar Svenska Läkaresällskapets utredning ”En värdefull vård” på svårigheter, som uppstår, när man med hjälp av system, som lett till en allt mer fragmenterad vård, tror sig kunna fånga komplexiteten i enskilda patienters hälsotillstånd och vårdbehov. Debattörerna slår fast ”Den politiska, administrativa och ekonomiska styrningen har ökat successivt och innebär nu orimligt mycket detaljerade kontroller från huvudmännen och staten”.

De frågar sig varför omfattande styrsystem och organisatoriska förändringar införs, som i mycket hög grad påverkar handläggningen av de enskilda patienterna, utan vetenskapligt underlag, utan förhandsgodkännande av forskningsetiska kommittéer och utan systematisk kritisk uppföljning och lärande? De undrar också hur åtgärder på gruppnivå kan hanteras väsensskilt från alla krav som finns på individnivå.

I ett sådant system är det naturligt att lågmälda blivande föräldrar och dito vårdbehövande veteraner riskerar att bli satta på undantag. 

Debattörerna eftersträvar en bred debatt kring två frågeställningar: - Hur kan vi verka för att även vårdens organisation och styrsystem utformas på evidensbaserad grund och enligt den etiska plattformens principer? - Hur kan vi återupprätta fokus på kvalificerad hälsoanalys, human vård och kontinuitet mellan patienten och läkare/andra personalgrupper? 

Efter mer än ett decennium fyllt av vård och omsorg på grund av olika cancersjukdomar och en hjärtinfarkt, som klarades av tack vare Hjärt- och Lungräddning i kombination med en akut s k ballongsprängning följt av hjärtgympa och styrketräning, vilket varit en förutsättning för att orka med alla andra operationer (även om jag haft Hemsjukvård och/eller Hemtjänst i perioder däremellan) så vet jag vad det betyder att jag, som patient/brukare – ibland med hjälp av anhöriga – klarat av/orkat med att förbereda mig inför de olika vårdsamtalen/läkarbesöken. Med krämpor relaterade till både medicinska insatser och kirurgiska ingrepp har det känts tryggt att kunna genomföra dessa samtal så effektivt som möjligt – inte minst med tanke på den av vårdsystemet avdelade tiden. 

Men, nog har det hänt att jag ibland funderat över hur andra i min ålder under liknande förhållanden klarat av att få sina behov tillgodosedda. Även om vi här i Norrtälje är lyckligt lottade, som efter år av tryck på lokala och regionala politiker, begåvats med vårdorganisationen Tiohundra, där de anställda gör sitt yttersta för att ingen ska falla mellan stolarna i Stockholms läns landsting och Norrtälje kommun. Men, alla änglar i vården och omsorgen är även människor och som sådana värda en bättre ledning och styrning än den, som vi här fått vetskap om, tack vare dessa modiga debattskribenter. Avslutar med ett stort TACK till dem! Det ska bli intressant att se om någon där uppe på toppen bryr sig. Intressant?

När politiken underordnas religionen.

De senaste veckorna har många av oss, som ser oss själva som sekulära, med stigande förvåning tagit del av samhällsdebatten och försökt förstå bakgrunden till det rabalder som uppstått. Idag skriver Annika Borg i Sydsvenskan under rubriken "Regeringen ger stöd åt historierevisionism" och hon lyckas utifrån sitt perspektiv, som samhällsengagerad och tidigare aktivt debatterande präst inom Svenska Kyrkan, koka ner orsakerna till det höjda tonläget i en enda mening ”Nu uppmärksammas värderingskollisioner, islamismens politiska agenda, förnekelse av folkmord och svenska regeringsföreträdares syn på judar och Israel.”

Sedan många år tillbaka gillar jag Annika, hon räds inte att ”ta debatten”, vilket ansvariga ledare inom Svenska kyrkan har fått erfara. I mitt personliga möte med tonåringen Annika i ett veckolångt projekt, där skolungdomar med hjälp av videokamera och bandspelare tog reda på hur lokala politiker och tjänstemän omsatte regler för arbetsmarknadsåtgärder i praktiken, frapperades jag av hennes iver samt förmåga att ta sig uppåt i samhällets hierarki för att kolla sanningshalten i olika utsagor. Därför tvivlar jag inte på hennes kunskaper om Muslimska Brödraskapet, vilka hon visar exempel på bland annat i juni 2015 i detta meningsutbyte med seniorprofessor Carl Reinhold Bråkenhielm vid Uppsala Universitet i Göteborgs-Posten. Även om de närmast berörda vid Uppsala Universitets Teologiska institution är av en annan uppfattning. Det kan tänkas att Annika grävt djupare än vad de lyckats göra.

I dagens artikel naglar hon fast MP, men sedan kommer något som gör att jag undrar om den unga MUF:aren Annika blivit en fullfjädrad moderat – jag citerar ”I ljuset av att MP har blivit en samlingsplats för extrema åsikter, hoppas S att de egna handlingarna ska blekna i jämförelse och framstå i bättre dager. Men den strategin lär knappast fungera.”

Här tänker jag att den, som söker sanningen, måste ta av sig de partipolitiska eller av andra läror grumlade glasögonen. Har dagens Annika fortfarande kvar sin förmåga att gräva lika djupt efter sin egen agenda, som när hon grävt efter andras? Stannar därför upp för att kolla in hur denna konflikt mellan kristna med ursprung i Sverige och muslimer med ursprung i Mellan-Östern kan belysas ur någon annan synvinkel och upptäcker ett debattinlägg i dagens SvD av Masoud Kamali, professor i socialt arbete och sociologi vid Mittuniversitetet. Där ger han sin syn och avslutar: ”Exkludering av olikheter är inte en framkomlig väg. Den föder ännu mer fientlighet och otrygghet för alla oavsett om man sitter högt upp i den politiska hierarkin eller är en vanlig medborgare som vill leva i frihet och trygghet. Ett friskt samhälle är ett inkluderande samhälle där människor bedöms efter sina samlade gärningar och inte efter sin trosuppfattning, etnisk bakgrund och/eller sin selektivt presenterade och stigmatiserade handling.”.

Mot den bakgrunden kan det väl ses som rätt märkligt agerat av Mehmet Kaplan att ställa sig i Riksdagens talarstol den 21 mars 2010 för att vinna förståelse för ett Nej till förslaget om ett erkännande av Folkmordet 1915, samtidigt som han avstår från att rösta - genom att kvitta ut sig efter sitt anförande. Alliansregeringen förlorade omröstningen med endast en röst. Något som den politiske vilden Göran Thingvall, f d M, tog åt sig äran av, eftersom han röstat med oppositionen. Riksdagens agerande blev en mycket märklig händelse, som SvD:s Lena Hennel berättat om under rubriken ”Många avstod sin röst i frågan om folkmord”. Kaplan borde ha insett att en muslimsk man av turkiskt ursprung inte har en chans mot alla de kristna invandrare från Mellan-Östern, som tagit som sin livsuppgift att förmå Sverige att erkänna vad de med ett assyriskt ord kallar Seyfo 1915, trots att de flesta som föll offer för utrensningen var armenier. Forum för levande historia använder det begrepp, som de flesta forskare använder, ”Folkmordet 1915” vilket inbegriper även assyrier, syrianer, kaldéer och pontiska greker. ”De flesta offren dödades under åren 1915-1916, men förföljelserna fortsatte fram till 1923. Det Osmanska riket tömdes i stort sett på sin kristna befolkning.”

När dessa kristna och muslimska grupper på ett eller annat sätt vunnit insteg i alla politiska partier och partierna dessutom är starkt influerade av Israel-Palestina-konflikten, kan det inte bli annat än problem och slitningar i Riksdagen, vilket drabbar Sverige och dess befolkning. Lök på laxen får vi sedan av en forskare i gebitet Rikets säkerhet, som bara klarar av att ta in muslimska fundamentalister i sitt synfält, trots att det även finns fundamentalister inom andra religioner, vilka tillsammans hotar att trasa sönder det svenska samhället. Då känner jag mig verkligen inte trygg. Masoud Kamalis kloka ståndpunkt, som förutsätter att politik och religion hålls isär, passar i ett sekulärt Sverige, men – som det ser ut nu – bara i teorin. För hur ser det ut i praktiken?

Ja, låt oss kolla hur det ser ut i Södertälje - den kommun där många kristna flyktingar och invandrare har etablerat sig. Att SD stärkt sin ställning i denna Björn Söders hemkommun, upplever jag som följdriktigt; kristna invandrare går an, men muslimer göre sig icke besvär. Där har kristna assyrier och assyrier/syrianer byggt upp en egen stat i staden med var sitt biskopssäte och två egna TV-stationer, som svarar för upplysningen till folket. År 2014 utgjorde antalet invånare i Södertälje med utländsk bakgrund (utrikesfödda personer samt inrikes födda med två utrikesfödda föräldrar) 49,56 % av befolkningen. Det är mot den bakgrunden, som vi kan se ett klart samband mellan det som utspelar sig på riksplanet och det som händer lokalt.

År 2015 fick givetvis kommunledningen i Södertälje kommun känna trycket från lokala politiker, som propsade på ett minnesmärke för att högtidlighålla minnet av Folkmordet 1915 utifrån sin speciella vinkel. På webbplatsen Världen idag.se berättas om den utställning som kommunen anordnade i kommunhuset i Södertälje, som svar på deras begäran. Projektledare för kommunens engagemang i olika inslag med anledning av 100-årsminnet var Paki Holvander, kommunens demokrati- och mångfaldsstrateg. För Världen idag berättar hon bland annat om de anklagelser, som Länstidningen i en ledare samma dag riktat mot henne med beskyllningar om att hon helt på egen hand skulle ha valt bort beteckningen "Seyfo" för det mera allmängiltiga begreppet "Folkmordet 1915" som samlingsnamn för utställningen i Södertälje, vilken visades i kommunhuset under tiden 15 april – 15 maj. Det hjälpte föga att armeniernas företrädare i arbetsgruppen trädde till hennes försvar och bad om en rättelse.

Varför denna antagonism? Här måste jag göra mig skyldig till rena spekulationer, men jag håller inte för otroligt att Paki Holvanders medverkan i Uppdrag Gransknings program Muslimhatet i Sverige i januari 2015 ogillades av tongivande företrädare för Södertäljes mest militanta kristna grupper. I programmet berättades om den förföljelse som muslimer varit utsatta för och att det i samband med valet 2010 bildats ett råd med ledare för de religiösa samfunden i Södertälje, som en reaktion på trakasserierna mot muslimer. Det medgavs att arbetet gått trögt och att man först efter tre år enats om ett gemensamt uttalande om att ”minska motsättningarna mellan olika grupperingar”. Varför föll inte dessa frön till stöd för en fredligare samvaro i god jord?

Kan det vara för att initiativet kom från Paki, en sekulär muslim i likhet med de flesta muslimer i Sverige. Hon kom från shahens Iran till Sverige när hon var 14 år och då fick hon sitt hem hos en äldre syster, som konverterade till kristendomen, när hon gifte sig med en svensk präst, sedermera kyrkoherde i Svenska kyrkan?! Men vilka muslimer hörs i medierna undrar Göran Larsson, Professor i religionskunskap i SvD redan för drygt ett år sedan. Svaret på den frågan kan förklara varför sekulära muslimer utsätts för misstro i miljöer som den i Södertälje.

Nog undrar jag vad Annika Borg skulle säga om hon fick höra Paki berätta om sina år i Södertälje? Som en följd av den ”hetsjakt”, som hon utsattes för, sa hon upp sig och slutade ett år före ordinarie pensionsavgång. Hon är nu på väg att lämna Södertälje för gott. 

Som distriktsguvernör fram till juli 2016 inom Rotary International, har hon inte varit sysslolös, utan sysslat med sådant som hon gillar allra bäst – att tillsammans med samhällsengagerade människor med olika yrkesbakgrund, kön, ålder, religion och etnisk tillhörighet, göra humanitära insatser och arbeta för att främja samförstånd, goodwill och fred i världen.

Intressant?

FOU i Förlossningsvården och BB Sophia

För mig och andra, som tidigare inte känt till hur olika intressenter har möjlighet att samverka inom forskning och kliniska studier med fokus på olika patientgrupper inom sjukvården, har projektet Sveus - Nationell samverkan för värdebaserad ersättning och uppföljning i hälso- och sjukvården väckt en hel del frågor. Speciellt mot bakgrund av att bland annat Förlossningsvården studerats och att Stockholms läns landsting varit involverad. 

Enligt tidsplan på projektets webbplats inleddes arbetet med en Förstudie i början av 2013 och jämsides påbörjades ”Analys och modellutveckling 6 diagnosområden” fram till och med år 2015. Denna del kompletterades i mars 2014 med ytterligare 2 diagnosområden fram till och med mars 2016. Driftsättning av uppföljningssystem och Förberedelse för övergång i förvaltning planerades ske parallellt och vara genomförd senast i slutet av 2015. 

Den som tittat närmare på vilka patientgrupper, som omfattats, och vilka som bemannat arbetsgrupperna i projektets olika delar, behöver inte vara Einstein för att räkna ut att projektet bidragit till en bra start för det av doktoranden Jonas Wohlin och några andra KI-forskare under 2012 startade bolaget.

Av en artikel i Vårdförbundets tidning Vårdfokus 2016-02-03 ”Nu ropar alla efter värdebaserad vård” framgår att Stockholms läns landsting under 2013 införde en vårdvalsmodell för ryggkirurgi liknande den för den framgångsrika höft- och knäproteskirurgi. ”Under det arbetet tog Holger Stalberg på nytt hjälp av doktoranden Jonas Wohlin och några andra KI-forskare, som hade startat forskningsfirman Ivbar, skriver Vårdfokus.”

Detta är således bara en del av sanningen om denna aktivitet, som omfattat 8 olika patientgrupper – Bröstcancer, Diabetes, Förlossningsvård, Höft- och knäprotesoperationer, Obesitaskirurgi, Osteoporos, Ryggkirurgi och Stroke. Här har förutom anställda hos företaget IVBAR INSTITUTE AB även olika specialister ur berörda personalgrupper och företrädare för patientorganisationer inom vården i Landstinget Dalarna, Stockholms läns landsting, Landstinget i Uppsala län, Region Jämtland-Härjedalen, Region Skåne, VästraGötalandsregionen och Region Östergötland bidragit med sina insikter och de erfarenheter de vunnit i sitt arbete.

Under tiden som detta projekt pågick uppmärksammades i samband med budgetarbetet 2014 behovet av en kommitté för nationell samordning av kliniska studier varför detta meddelas i Regleringsbrevet för budgetåret 2014 avseende Vetenskapsrådet. Förutom Kommittén för kliniska studier med valda ledamöter för åren 2014 – 2016 förklaras vad som avses med begreppet klinisk behandlingsforskning och syftet.

Beträffande de ekonomiska förutsättningarna 2016 gäller följande:
”Den har typen av studier har tidigare saknat finansiärer med tydligt långsiktigt ansvar. Därför inrättade regeringen 2014, efter ett förslag från Vetenskapsrådet och VINNOVA, kommittén för klinisk behandlingsforskning. Satsningarna på klinisk behandlingsforskning ska göras i samarbete med och samfinansieras av sjukvårdens huvudmän. Samråd sker även med VINNOVA.” Under 2016 disponerar Vetenskapsrådet 75 miljoner för finansiering av klinisk behandlingsforskning. Sjukvårdens huvudmän bidrar med motsvarande bidragssumma.

För att klara samordningsuppdraget har Vetenskapsrådet/Kommittén för kliniska studier byggt upp Enheten för kliniska studier med säte i Göteborg och i samverkan med berörda landsting och regioner bildat 6 noder för att klara genomförandet:
Forum Norr, Forum Uppsala – Örebro, Karolinska Trial Alliance KAT, Gothia Forum, Forum Sydost och Forum Söder.

I Vårdfokus artikel ställs beträffande projektet Sveus frågan: Vem ska betala?
Och fortsätter: ”Planen är att arbetet ska breddas och finslipas under de kommande två åren. Men eftersom flera av landstingen befinner sig i en svår ekonomisk situation bad de i höstas om ett förnyat statligt stöd till utvecklingen av värdebaserad vård, som upphörde i slutet av 2014. Den 21 januari valde regeringen att avslå ansökan. Sjukvårdsministern Gabriel Wikström (S) säger till Vårdfokus att den här typen av utvecklingsarbete måste vara landstingens eget ansvar att finansiera, då innovation och utveckling bör genomsyra all offentlig verksamhet. Han tycker att det är för tidigt att uttala sig om Sveus har varit till nytta för vården eller inte.”

Redovisningen här ovan har gjorts för att om möjligt få ett grepp om huruvida FOU inom landets sjukvårdsorganisation har plats för en framtidsinriktad förlossningsvård av det slag som tidigare bedrivits inom en avdelning på Södra BB och vid BB Sophia, som tar emot sina sista blivande mödrar fram till och med den 16 maj 2016 för att efter den 31 maj helt avvecklas. 

När jag sedan har fått veta att ersättningen till en vårdinrättning om det är en kvinna, som genomgår en operation på sin livmoder, då generar hon en ersättning på 23 000 kronor, medan en man, som genomgår ett ingrepp på sin prostata, generar 100 000 kronor, då undrar jag ännu en gång hur det är ställt med jämställdhetsarbetet. En verksamhet genomförd av i huvudsak kvinnor för andra kvinnor ger lägre ersättning för gjorda insatser än jämförbara insatser för män.

Det är mer än skamligt av koncernen Praktikertjänst AB och Stockholms läns landsting att inte klara av att se över det ekonomiska utrymmet för att ge BB Sophia en möjlighet att överleva till dess värdebaserade och jämställda ersättningar införts.

Det sägs att Barnbördshuset i Praktikertjänst AB, när det gäller verksamheten vid BB Sophia har gått med 180 miljoner i förlust, vilket vi inte vet med säkerhet, då resultatet för 2015 ännu inte finns tillgängligt. Vi vet inte heller om bolaget hyrt både de nybyggda lokalerna och dess moderna utrustning av Sophiahemmet eller om det är möjligt att bolagets förluster kan minskas genom en försäljning av utrustningen till Sophiahemmets Högskola, som torde kunna ha god nytta av både lokalerna och utrustningen i sin verksamhet. 

Den verkliga förlusten i sammanhanget torde vara effekterna av all den frustration, som de flesta i verksamheten känner inför de turer som varit. Något som torde ge till resultat att förlossningsvården i länet i sommar går miste om många av dessa kompetenta barnmorskors och specialistsjuksköterskors insatser.

Intressant?

Mystiken tätnar – förlossningsvård i gungning.

Det som inte framgick av mitt mycket flitigt delade debattinlägg i Norrtelje Tidning om BB Sophia och Södra BB, är att Landstingets Södra BB i princip lagts ner då berörd personal vittnar om den s k flytten till Södertälje. Politikernas och ledningens utsago är således en sanning med mycket stor modifikation. I mitt inlägg skrev jag om framtidsinriktad förlossningsvård, men då visste jag inte att Stockholms läns landsting ingår i Sveus – Nationell samverkan för värdebaserad ersättning och uppföljning i hälso- och sjukvården med fokus på bland annat patientgruppen Förlossningsvård. På deras webbplats redovisas vad denna samverkan syftar till. Hos Sveus används begreppet Värdebaserade ersättningssystem, vilket jag tidigare har stött på hos Reforminstitutet och i en artikel i Läkartidningen (pdf-fil) av bl a Stefan Fölster, adj. Professor vid KTH och Reforminstitutets chef. Detta gör mig naturligtvis ån mer förbryllad – varför inte värna en framtidsinriktad Förlossningsvård samtidigt som forskning bedrivs kring hur värderingssystemen måste vara uppbyggda för att ge ett reellt värde, eftersom det inte enbart är läkare som genererar värde för olika patientgrupper.

Praktikertjänst vs Stockholms läns landsting.

Processen för Praktikertjänsts del, när det gäller verksamheten ”BB Sophia” har varit att informera berörd personal och fackliga organisationer om nedläggningen, medan det för koncernen Stockholms läns landsting handlat om åtgärder för att om möjligt locka till sig de friställda för att rädda Förlossningsvården i Stockholms län främst under den kommande semesterperioden juni – juli – augusti. Av pressinfo den 1 mars framgår att  skälet till nedläggningen att ”verksamheten under de två första verksamhetsåren haft en omsättning på cirka 320 mkr med en förlust på omkring 180 mkr”. Men om vi kan lita på den bokslutsinformation, som redovisats av Hitta.se – en webbsida som tillhandahåller information ur offentliga databaser – var det samlade resultatet för dotterbolaget Barnbördshuset Praktikertjänst AB efter finansnetto för de bägge verksamhetsåren på drygt 118 miljoner; av mig här avrundat uppåt till 118,2 miljoner och 61,8 miljoner från de av koncernens VD Johan Fredriksson angivna 180 miljoner kronor, vilket innebär att han räknar med fortsatt förlust under innevarande år. Något som dock torde minimeras sedan de bägge koncernerna kommit överens om att avkorta uppsägningstiden från 6 till 3 månader. Samarbetsvilligheten mellan parterna torde stå i direkt relation till alla andra vårdavtal koncernerna emellan. I Koncernen Praktikertjänst i stort torde BB Sophias ”förluster”, mest på grund av investeringar (som fastighetsägaren Sophiahemmet säkert kan dra nytta av) vara möjliga att bära om det inte finns något annat som är mycket viktigare. Kan det vara så att det finns aktörer, som håller på att bygga upp värdebaserade ersättningssystem, vilka inte tål en jämförelse med den verklighet, som är de födande kvinnornas, barnmorskornas och andra specialisters verklighet? Mystiken tätnar ...

Fördelningen av vårdplatserna.

På Landstingets webbplats redovisas hur platser för förlossningar fördelas mellan de olika förlossningsenheterna i länet. Födelsevrålet redovisar sin syn på vad som väntar.

Personalpolitik i dikt och verklighet.

Koncernen Praktikertjänsts strävan att ligga bra till hos Landstinget i Stockholms län är nu på väg att dra mer än ett löjets skimmer över deras deklaration om socialt ansvarstagande, då deras agerande kan leda till rejäla problem för de anställda och deras familjer. Vid tidigare information har de anställda blivit lovade anställning med full lön fram till avtalstidens slut den 15 augusti 2016. Detta även om de skulle anta erbjudande från Stockholms läns landsting om anställning dessförinnan vid någon av deras enheter.

Nu möts vi av nyheten i SVT Stockholm att koncernen Praktikertjänst AB backar från tidigare löfte. Jag kan mycket väl leva mig in i hur de, som uteblev vid tidigare informationsmöte, försökt föreställa sig situationen att vara arbetskamrat med andra i landstinget anställda medvetna om den dubbla lönesättningen från Praktikertjänst och Landstinget samt vilka ”nerköp” det måste vara för en del att tvingas gå tillbaka till en verksamhet i landstingets tjänst med en arbetsmiljö genomsyrad av alldeles för många chefers brist på ledarkompetens. Ohälsotalen berättar bara en del om denna problematik.

Undrar också om det var medias rapportering om det klena resultatet av det första informationsmötet som bidrog till att Landstinget och Praktikertjänst så raskt blev överens om att korta avtalstiden till den 16 maj? Där och då skapades ett kryphål för Praktikertjänst gentemot de anställda och deras fackliga organisationer. Samtidigt som tumskruvarna kan dras åt: – Gick det inte att ”smöra” och vara frikostig med dubbla löner – då finns det andra metoder att skapa rättning i leden. Där visar både Praktikertjänst och Landstinget sina rätta ansikten. Men, ännu torde inte sista ordet vara sagt. 

Intressant?