fredag 29 januari 2010

Efter 7:e ACTA-rundan – Vad göra?

De senaste dagarna har jag försökt följa vad som hänt under denna förhandlingsrunda i Mexico. Eftersom den mexikanska Internetföreningen Amipci, har invändningar mot en bestämmelse i det föreslagna Anti-Counterfeiting Trade Agreement, där man kräver att Internetleverantörer ska lämna information vid misstanke om kunders upphovsrättsliga intrång utan domstolsbeslut, kan vi vara säkra på att saken varit uppe till diskussion. Det gäller inte bara ett handelsavtal utan dessutom inrättandet av en institution för övervakning av implementeringen i alla länder runt hela klotet.


I Canada är Juridikprofessor Michael Geist verksam och han har mer är de flesta engagerat sig för att politiker i Canada och jorden runt ska förstå att man är på väg att skriva under ett avtal, som leder till tvingande lagstiftning i alla länder, där uppköpare av upphovsrätter kommer att kunna låsa in material och hindra människor från att vända och vrida på och diskutera detta material, eftersom de, även om de köpt en cd, dvd, bok inte skulle ha laglig rätt att dela upplevelsen av denna ägodel med andra i sitt sociala nätverk. Han har nu skrivit den femte delen i sin ACTA-guide – Tala ut! Där ger han goda råd vad vi, som inte gillar det som pågår i hemlighet bakom vår rygg, kan göra.


Idag vet vi att vår utrikesminister Carl Bildt och handelsminister Ewa Björling, som ingår i EU:s Ministerråd, redan har godkänt ett handelsavtal med Syd-Korea. På goda grunder kan vi anta att detta avtal kan ge en fingervisning i vilken riktning Ministerrådet vill att Europaparlamentet ska gå – Steg 1: Handelsavtal med Syd-Korea; Steg 2: Se detta som en del av plattformen för ACTA-avtalet; Steg 3: Slutförhandla ACTA-avtalet och inrätta en institution för dess implementering i alla länders lagstiftning. Det är mot den bakgrunden vi ska se Carl Bildts inhopp på världsscenen häromdagen med såväl en Brännpunktsartikel och en artikel i Washington Post. Oscar Swartz skrev bra om den saken.


Spontant känns det som att vi har en viktig folkbildningsuppgift framför oss. Vi måste klara att beskriva konsekvenserna av ACTA-avtalet, så att vem som helst kan förstå – eller med det bildspråk, som min pappa elektrikern lärde mig för att jag skulle förstå; Vi måste ta till oss den kunskap, som Michael Geist och andra väl insatta människor erbjuder och omvandla den till ett vardagsspråk – gå från högspänning till hushållsel – där vi, som kandiderar för Piratpartiet till riksdagen, måste fungera som transformatorstationer. Det hela problematiseras av bland andra Johan Mitt i steget Westerholm, som lyfter fram avigsidorna, som följer av den kriminella verksamhet, där mindre nogräknade livnär sig på den profit, som finns att göra genom billig tillverkning av märkesvarukopior i länder med fattig befolkning för försäljning i rikare länder, där vi gärna prålar i lånta fjädrar. Parasiter uppsöker en livsform och livnär sig på den. Det är behjärtansvärt att vilja göra något radikalt för att komma åt detta, men när detta ses uteslutande som ett problem, där upphovsrätt och patenträtt måste skyddas, då finns anledning misstänka att det ena bara används som bräckjärn för att åstadkomma det andra. Hur kan man avskaffa fattigdom och elände genom att enbart se till de rikare ländernas intressen? Intressen som handlar om att kringskära den allmänna digitala domän, som är utomordentligt viktig för utveckling av såväl kunskap som allt socialt och kulturellt liv, måste motarbetas. Svensk Myndighetskontroll drar sitt strå till stacken. Anders Widén skriver om Goliats giriga ansikte ur en författares perspektiv.


Christian Engströms rapport från Bryssel visar att det är hög tid att ta oss an uppgiften att förklara vad ACTA handlar om. Han är MEP för Piratpartiet och ingår i De grönas grupp i EU och därför skriver han på engelska, varför Google Översätt är flitigt i bruk hos mig. Noterar att Karl Sigfrid jobbar på sin kant för att vidga läsarnas vyer. Liksom EFF som rapporterar om ACTA ur ett franskt perspektiv och vad vi kan lära av Korea. Ett arbete till stöd för folkbildningen i denna sak skulle dessutom kunna ha det goda med sig att vi lärde oss att avvakta en domstolsbehandling, innan vi dömer ut en människa. Mårten Schultz skriver bra om den saken. Varför kräva beslut i domstol för en rättssäker behandling om vi i andra sammanhang struntar i den saken?

Intressant.

9 kommentarer:

Tor sa...

Läs gärna mitt blogginlägg där jag menar att allmänheten borde trycka på för att regeringar ska ställa ett öppenhetsultimatum. Om ett på förhand angivet antal länder ställer sig bakom öppenhetsultimatumet och kraven inte infrias så förbinder sig länderna att i protest vägra skriva under avtalet och direkt lämna förhandlingsbordet.

Kravet på transparens måste drivas samfällt och ett ultimatum enligt ovanstående modell är ett sätt för våra ansvariga politiker att visa att prisandet av transparens inte bara är munväder utan att de är beredda att sätta kraft bakom orden. Det är förstås lättare sagt en gjort, men det skulle ändå möjliggöra någon form av ansvarsutkrävande för oss medborgare.

Anders sa...

@ Tor, helt riktigt. Det är en beklämmande tid vi lever i. På TV ser jag rätt ofta statsvetare som SVT jagat fatt i för att få uttalanden från. Statsvetaren säger oavsett sammanhang att det är nödvändigt med transparens, nu senast om vilka ledamöter i riksdagen som också tillhör jägarförbundet, vad de röstat kring vargjakt osv.
Vi som väljare får inte veta! Talmannen i riksdagen sitter och säger att det inte har något allmänt intresse...

Man kan enligt talmannen inte hålla på att ideligen publicera sådana listor med vilka "särintressen" olika riksdagsledamöter har...

ACTA har givetvis ännu mindre allmänt intresse enligt den logiken...

Man blir djupt bekymrad.
vi har en lång väg att gå.

Tor sa...

Anders,
vad gäller jägareförbundet så har de enligt vad jag förstår närmare 200 000 medlemmar. Jag kan inte se något problem med att vi har några jägare i riksdagen som också är medlemmar där om nu riksdagen ska representera hela folket. Personligen tycker jag att hela vargdebatten har spårat ur. Syftet med politiken är som jag förstår det att skapa en allmän acceptans för invandring eller inplantering av varg för att öka den genetiska mångfalden, samt naturligtvis begränsa vargstammen. Kruxet är ju bara att när denna politik omsätts i praktiken och politiker som Andreas Carlgren ser det som för politiskt inopportunt att förklara målet med politiken då leder det till oklarheter som får folk att tro att vargarna på grund av genetiska defekter går och bär på sjukdomar och andra problem (vilket naturligtvis stod klart från första början att så inte var fallet). Dessutom genomfördes ju avskjutningen i förhållande till politiska riktlinjer om vargstammens storlek - inte vetenskaplig belägg för vad vargarna mår bäst av. Forskarna ger ju rekommendationer utifrån de politiska riktlinjer som finns och utifrån vad de vet om stammen, men många verkar ha missförstått och tolkat dessa rekommendationer som vad vetenskapen säger är bäst för vargstammen.

Nå, hur som helst så tror jag att man ska vara försiktig med att driva kraven på transparens för långt. Lawrence Lessig skrev en artikel om detta. Jag tycker att han överdriver litet, men samtidigt har han en poäng. Nicklas Lundblad reflekterade litet över den där artikeln.

Jag tror att frågan om våra folkvaldas kopplingar till olika intressen och frågan om huruvida lagstiftarna ska följa en öppen process är ganska skiljda ändå. Vi väljare har ändå viss makt att välja våra representanter, så jag tycker nog att öppenhet i lagstiftningsprocessen är den viktigaste frågan. Att ha politiker som i hemlighet tar fram nya lagar som vi sedan ställs inför fait accompli, det är inte värdigt en demokrati.

Gun Svensson sa...

@Tor och @Anders: Medborgarnas krav på transparens krockar med politikernas föreställning att de är bättre rustade kunskapsmässigt än vad enskilda medborgare kan vara och därför är den som vet och kan ta ansvar för att fattade beslut är ett väl avvägt resultat av olika motstridiga viljor. Av vad vi sett i olika sammanhang tvivlar vi på det. Fler ser mer och därför vill jag att så många som möjligt ska få tillgång till samma material som politikerna. Håller med Tor att vi måste öka trycket när det gäller kravet på transparens. Men hur? Mitt senaste mejl till Näringsutskottet ledde till tre svar av över fyrtio möjliga. Du Anders vet ju hur svårt det varit att kommunicera ett antal frågor om lagarna för FRA:s verksamhet framför allt med S och M, men även FP, C och KD. Tack Tor för länkarna till ditt inlägg och annat material och ett tack till dig Anders för att du skriver med ditt hjärteblod. En informations- och kommunikations- politik där man tilltror folket förmåga att vara justa människor behövs som motvikt till alla dessa kontrollfreaks som tror att deras väg är den enda rätta.
Undrar hur det gick med motionen från de två moderaterna att besöksliggaren i riksdagshuset skulle upphöra att vara offentlig handling med tanke på besökarnas integritet ;-)?

Anders sa...

@ Farmor, Tor.
Jag skrev här en lång kommentar jag valt att sudda.
Det blev nästan ett personangrepp på en partivän i (S).
En s-are som är maktfullkomlig, struntar i att kongressen beslutat att FRA ska rivas upp osv. Kör liksom sitt eget race, vilket förstör på så många plan... förvirrar både internt, men framförallt för väljarkåren.

Jag reagerade för att Tor skrev:
"Vi väljare har ändå viss makt att välja våra representanter, så jag tycker nog att öppenhet i lagstiftningsprocessen är den viktigaste frågan."

Jag kan inte hålla med. Väljarna behöver se hur man sliter även inne i partierna för att driva olika frågor.

Min övergripande idé är alltså transparens på alla plan, i alla lägen, så att så många som möjligt kan vara med att både se vad som händer, men även hoppa på tåget för att vara med att både korrigera och påverka.

* * *

Gun Svensson sa...

@Anders: Jag förstår då jag varit där och vet hur det känns. Men jag tror att tiden arbetar för ökad transparens eftersom folk inte accepterar dubbelspel.

Anders sa...

Annars blir det "Jevolution" som Tula, min femåring säger.

Tydligen pratar jag mer om revolution än mitt på ytan demokratiska sinne vill erkänna:-)

Gun Svensson sa...

@Anders: Barn har ofta ljuset för sig - känns skönt att bli gammal när det finns barn som Tula - krama om henne från mig.

Anders sa...

en kram ska hon få!