Det ena får inte skymma det andra.

Även om vi kämpar för mänskliga rättigheter i vår tillvaro på nätet, kan vi inte blunda för det som pågår i livet runt omkring oss. Den som klarar att synliggöra hur det står till i konungariket Sverige, är jounalisten Maciej Zaremba, här i en artikel om Safet, mobbad på sin arbetsplats Ljungby Maskin AB. Här kan den, som vill se, lära sig något om hur rättslös en människa blir när omgivningen väljer att blunda. Det är skakande läsning. Vad hjälper föreskriften Kränkande särbehandling i arbetslivet när chefer och fackliga företrädare inte använder sig av den? Zarembas grepp att sätta in det enskilda fallet i ett större sammanhang, visar att ”tidsandan” spelat roll. Mot detta hjälper bara att visa på vad det kostar – allt lidande oräknat! - Jag ber om ursäkt för sifferexercisen, men det är en nyhet jag söker etablera, skriver Zaremba. ”För det är väl inte allmänt känt att de största enskilda posterna av sjukpengen inte går till att hålla efter mikrober, läka sår eller uthärda strålbehandling, utan till att städa efter sjuka organisationsplaner, fega chefer, intrigörer, översittare, dussinknölar samt en och annan psykopat.”

Mymlan skriver kort och gott ”Det där kallar vi journalistik”. Det ska bli intressant att följa Zarembas artiklar och se vad de kan leda till. Nog kan man undra hur det står till med de mänskliga rättigheterna i vårt land, när ett sådant beteende från arbetsgivare och fackliga företrädare kan passera ostraffat? Man kan ställa sig frågan om det inte vore klokare ifall de anställda istället för avgift till facket öppnade ett sparkonto att ha till hands vid anlitandet av en jurist kunnig i arbetsrätt, som kunde biträda vid ett möte med arbetsgivaren i Tingsrätten. Svensk Myndighetskontroll skriver om sjuka Eva, efter att ha läst om hennes situation i Expressen. Här är det svårare att se var hjälp finns att få i en tid då arbetslinjen är allt annat överskuggande.

Annars har jag i veckan som gick, känt en oerhörd frustration över den moralism som fått makt över ministrars och riksdagsledamöters tankar. Opassande ser också saker som gör henne förtvivlad. Jag förstår henne. Ur detta föds ett behov att låta frustrationen pysa ut? För min egen del blev det igår ett mejl till EU-parlamentarikern Cecilia Wikström, ledamot i LIBE – utskottet för Medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor. När jag hade klickat på skickat, drabbades jag av eftertankens kranka blekhet. Hur skulle detta uppfattas av alla pirater, som visat mig sitt stöd? Var det så klokt att följa en ingivelse även om jag sovit på saken?

Det fanns bara ett sak att göra – blogga om saken och vara beredd på reaktioner. Kollade sedan kommentarerna och såg strax att det finns förståelse för mina ansträngningar att försöka nå in med information till den som har makt att göra skillnad. När någon tycker att jag visat att jag underskattar pirater, kan jag bara hålla med. Inser att min oro är obefogad och tror att det kan vara en kvarleva från den tid då jag i ett annat parti lärde mig att man ska hålla sig på sin kant. Men PP:s frågor går egentligen bortom både vänster och höger. Även om det finns kandidater i de etablerade partierna som jobbar för att öka kunskapen om internet och upphovsrätt, som t ex Karl Sigfrid.

Debatten om upphovsrätt visar att något är ruttet i ett samhällssystem där den, som har pengar att processa, kan styra lagstiftningen. Vad jag kan se har många ledamöter i de etablerade partierna stirrat sig blinda på att informations- och kommunikationstekniken gjort det möjligt för en svärm av människor att dela filer med varandra. Men, det visar bara att man inte förstår att sådana svärmar är något, som bildas spontant kring företeelser eller spörsmål och är en viktig del av livet på nätet och tjusningen med det. När jag gick med i kampen mot FRA-lagstiftningen, var jag omedveten om upphovsrättsindustrins aktiviteter för att med hjälp av juridiken stoppa nyttjandet av tekniken i kulturutbytet på nätet. Men, det stod snart klart att FRA var tänkt att klara övervakning och kontroll för flera andra ändamål än de uttalade.

Hittills har vi bara sett början. Det visar EU-kommissionären Cecilia Malmströms initiativ om ett direktiv med censur av barnpornografi som sedan kommer att följas av åtgärder mot trafikdata innehållande upphovsrättsskyddat material. Något som MEP Christian Engström ställer frågor om. Såg för övrigt i ett tidigare nummer av nyhetsmagasinet Fokus att artisten Alexander Bard, Liberati, som ser att nymoralismen brer ut sig, förefaller vara totalt blind för att värnet av folkets integritet förutsätter ett kraftfullt motstånd mot upphovsrättslobbyns krav på internetoperatörerna att de ska ta ansvar för innehållet i kundernas trafik. Intresset ljuger inte som bekant. Jag måste säga att jag beundrar Lars-Erick som oförtrutet jobbar på för att hålla liv i den ideologiska debatten inom Folkpartiet-liberalerna. Det är värt länkkärlek, vilket också gäller MMK/Mary XJensen. En trevlig avslutning på en bloggvecka.

Njuter av Emil Isbergs blogginlägg Fildelning – En författares synvinkel då där finns bra synpunkter av värde för den som vill vidga sitt synfält när det gäller upphovsrätt i en digital värld. Kulturbloggen gör också en bra insats för att öka kunskapen om värdet av att det finns lyssningsmöjligheter, som kunderna gillar. Ler när jag läser Göran Widham om hur teknikens användning vinner insteg hos en partiledare. Gläds också åt Olofs bilder från Hammarkullefestivalen, där lokala pirater tog tillfället i akt att informera om det program som vi går till val på. Leo skriver om PP:s aktiviteter i Kristianstad. Ser fram emot när vi här i Norrtälje ordnar ett piratfika och en del andra aktiviteter.

Intressant.