Många ställer frågor om mitt bloggande, vilket tvingat mig att tänka efter varför jag gillar detta att vistas på nätet minst halva min dag. När jag gjort en tillbakablick, kan jag se att det är en kombination av att använda bloggen för att processa sökandet efter kunskap kring det, som för tillfället intresserar mig, men också att bloggen är ett verktyg för att hålla mig ajour med den förändring, som samhället genomgår, och att syna hur politiker och tjänstemän använder den makt, som utgår från folket.
Just nu saknar jag en kritisk granskning av hur politikerna ur ett demokratiskt perspektiv förvaltat de mandat, som vi gav dem vid valet 2006. Detta eftersom makthavarna hellre vill tala om framtiden. Men, i alla viktiga projekt är en utvärdering eller en aktuell kartläggning av det rådande tillståndet A och O, innan man kan lägga ut kursen framöver. Lagklustret kring FRA visar att vackra ord i ett valmanifest väger lätt när ett departements anspråk på herravälde gör sig påmind. Lagar och avtal med fokus på upphovsrättsindustrins tolkningsföreträde i frågan om upphovsrätten i den digitala eran, visar att ministrars ord före ett val, väger lätt när industrins advokater dikterar lagarna. Sist men inte minst allvarligt syns det mig att den personliga integriteten och rättssäkerheten gång efter annan offras på populismens altare. Advokatsamfundets yttranden över en del lagförslag är riktiga ögonöppnare. Att jag inte är ensam om att se bloggandet som en lärprocess visar Magnihasa, vars livfulla skildring säger det mesta om effekterna av detta att blogga och kunna ta del av andras perspektiv.
Igår var det stora samtalsämnet att Piratpartiet ställer upp med bandbredd för att The Pirate Bay:s hemsida och sökmotor ska kunna fortsätta vara uppe på nätet. Medan en del såg detta som ett knep för att komma in i valdebatten, ser jag och andra ett politiskt parti med en ledning snabbtänkt nog att visa innebörden av politiken i praktiken. Opassande sätter ord på mångas känslor när hon skriver – nu är bollen i lobbygruppernas hörna. Erik Laakso ställer en mycket relevant fråga: Finns det några som erövrar demokratin? Ja, jag tycker att Piratpartiet är det parti som sätter fingret på det demokratiska underskottet och pekar ut vilka som egentligen har makten när det gäller hur lagar kommer till, men också hur lagarna tolkas och tillämpas. Andra som skriver är bland andra Unni Drougge; Sagor från livbåten; Ershag; Lakes Lakonismer 1 och 2; Satmaran; ProjO; Infallsvinkel; och Drottningsylt. Upphovsträtan menar i en kommentar till mitt inlägg igår att domen i Tyskland är ett sätt att förbjuda en viss teknisk utveckling av Internet och ett led i en oroande utveckling mot det som Rasmus Fleischer tidigare kallat för statlig licensiering av nätverksoperatörer där ”mere conduit” bara gäller för vissa, av staten utpekade, aktörer. En i sanning allt annat än demokratisk utveckling av nätets användning.
För den som inte ids eller orkar sätta sig in i problematiken (de multinationella företagens uppköp av den ekonomiska delen av upphovsrätten och deras anspråk på makt över utvecklingen och användningen av informations- och kommunikationstekniken) kan göra det enkelt för sig och påstå att Piratpartiet ägnar sig åt att befrämja brottslig verksamhet. Men, de som är mera insatta i saken kan se behovet av att pröva hur mycket av den politiska retoriken som håller i praktiken. Jag håller med Unni Drougge – en film om det krig som pågår här och nu, det vore verkligen nå´t. Själv läste jag boken Piraterna under bussresan till Borås och häpnade över den bekräftelse jag kunde få av det, som jag tidigare bara fått olika bitar av och bitvis bara kunnat ana mig till. Till priset av 39 kronor kan vi nu få en tillförlitlig inblick i Piratpartiets framväxt. Det känns riktigt bra att få vara en del i denna kamp för ett öppet och fritt internet.
Att Piratpartiet är intressant även utanför Sveriges gränser, fick jag också bekräftat när jag tog del av en föreläsning av Catherine Howe, som ligger ute på nätet efter SKL:s Medborgardialogkonferens den 22 april 2010. Den som sätter all sin politiska prestige på att styra och ställa, kommer inte särskilt långt i en tid då medborgarna har verktyg i sin hand, som gör det möjligt för dem att lägga sig i det som makthavarna håller på med. Föreläsningen är på engelska, men som aktivist i frågor om demokrati och användningen av internet med alla dess möjligheter inom EU och världen, gäller det att damma av skolengelskan och ge sig i kast med uppgiften. Det påminner mig om att det var några dagar sedan jag besökte Michael Geist för att se hur hans kamp utvecklas. Ett snabbt besök och jag ser att han oförtrutet kämpar på för en juste lagstiftning med en rimligare balans mellan kreatörers och användares intressen. I Storbritannien undrar Monica Horten om internets frihet är säkrad under den nya koalitionen mellan de konservativa och liberal-demokraterna och Open Rights Group gör en namninsamling. Detta medan La Quadratur du Net skriver om Nellie Kroes Digital Agenda, som publicerats idag i Strasbourg. Det betyder mer grupparbete - MEP Christian ber om en insats - flera ögon ser mer än ett par. En sak är säker – kampen för ett öppet och fritt internet har gått in i en ny fas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar