Upplysning och kunskap med internet.

Läste hos Mattias Klang att han skulle medverka vid ett seminarium på Kgl Biblioteket i Sthlm om Offentlighet och upphovsrätt. Twittrade ut en fråga om det är någon som sänder eller rapporterar från detta. Intressant se när, var, hur vi får ta del.

Eftersom upphovsrättsindustrins lobbyister har ett sådant osedvanligt starkt inflytande när det gäller alla dessa lagar om övervakning och kontroll, ligger det nära till hands att tro att detta går hand i hand med att politikerna själva tror sig om att kunna utveckla verktyg och metoder för att styra samhällsdebatten. Om journalister delar det intresset vill jag låta vara osagt, men en del journalisters attityder gentemot sociala medier och oss användare lämnar oss (i egenskap av läsare) i ett bryderi: - Kan verkligen en så okunnig person vara tillförlitlig i andra sammanhang? Självklart, men tvivel uppstår. Därför borde varje journalist, som värnar sin trovärdighet, reflektera kring en utveckling av samhället, där tekniken på gott och ont synliggör det mänskliga livet i hela dess vidd, utan alla de filter som journalister och mediaföretag tidigare har bestått oss med. Varför förfasas över detta, när uppgiften istället kunde vara att se och spegla allt gott som människor uträttar tillsammans med hjälp av informations- och kommunikationstekniken?!

Gillar därför när Deepedition lyfter fram hur kontakter på internet utvecklas och tar form i möten afk (away from keyboard). Det är ett sätt att föra ut kunskap om sociala medier och deras förtjänster. Ett annat är Brit Stakstons initiativ med Politik 2.0. Det är nog ingen tillfällighet att de båda arbetar på samma arbetsplats JMW Kommunikation. I detta inslag av deras Talkshow förs ett intressant resonemang om förhållandet mellan politikerna och deras väljare.

Sedan några ord i anslutning till mitt föregående inlägg, där jag tyckte mig se att Upplysning och Kunskap satts på undantag och att Moralism och Moralpanik kommit att bli det som vägleder våra lagstiftare i riksdagen. Uppenbarligen har den organisation, som varit mest framgångsrik när det gäller krav på censur av internet, äntligen insett att en framgång för dem kan fungera som en murbräcka för andra. En tillnyktring som dock mera liknar en baksmälla, eftersom man inte drar den riktiga slutsatsen att de måste undersöka andra vägar än att gå vidare i sitt arbete än att ställa krav på censur och tittförbud. Isobel Hadley-Kamptz har för övrigt skrivit en bra artikel hos Internetdagarna.se Filtrering lösning på ”ondskans” problem? Den klargör det aktuella läget och de frågor som man kan ställa sig kring det som görs och inte görs för att komma åt problemet.

Här kan det passa med Per Agermans kommentarer till regeringens rapport från Kina med anledning av världsutställningen i Shanghai och tankar kring censur och blockering av internet. Noterar också att Lake gör tappra försök att påverka sitt Centern i rätt riktining, men jag har mina tvivel. Jan Rejdnell har inte heller gett upp hoppet om att kunna vrida utvecklingen åt ett mänskligare håll, vilket Svensk Myndighetskontroll noterar och kommenterar. Anders S Lindbäck uppmärksammar att politiska makthavare ser olika på sin egen och andras integritet och Juridikbloggen visar att de som stiftar våra lagar inte riktigt vet vad de håller på med. Sedan ser jag att Josh har läst boken Spionen på FRA. Det påminner mig om att den boken ligger och väntar på att jag ska ta mig an den.

Avslutar med Mattias Klang som bjuder på en rapport från det seminarium som jag inledde det här inlägget med. Intressant.