Känner mig verkligen priviligierad som tack vare mitt bloggande fått möjlighet att vara med och känna på den atmosfär, som kvinnorna i Geek Girl skapar, när de möts. Denna gång för att göra nytta tillsammans med ActionAid. En teknikrädd skrivglad farmor bland alla dessa enastående tekniskt kunniga kvinnor – det känns verkligen upplyftande.
Eftersom jag lovade att dela med mig av länkar till mitt urval av sidor/platser av betydelse för min egen utveckling gör jag det enkelt för mig genom att lägga in dem i detta inlägg:
Började blogga i november 2006, där mötet med filmen Borat blev min första utmaning, då jag måste ta reda på vad det var för fel på mig, som hade svårt att uppfatta det som alla andra talade om – filmens HUMOR. I samband med fyra blogginlägg under en vecka hade jag sökt kunskap och landat i att Humor är en sak – gyckel och satir något annat:
”I samhällssystem där makthavare inte är särskilt intresserade av folkets åsikter om saker och ting, där utvecklar en del människor en enastående förmåga att skämta om sakernas tillstånd. Detta fungerar som en säkerhetsventil, både för gycklaren och andra.”
Den första klickbara länken la jag in i ett blogginlägg den 25 oktober 2007 (en del tar det tid att lära) efter ett SNS-seminarium som bland annat handlade om rekrytering där det talades om ”magkänsla”. En känsla som man bör se upp med om man vill bredda kompetensen i sitt företag. Ett hjälpmedel för att lära sig något om sig själv är Implicita associationstestet.
Den verkliga utmaningen blev dock lagklustret kring FRA:s verksamhet, där jag inledde arbetet med ett citat av Ian Fleming/James Bond: - Medan flugorna sover bättrar spindeln på sitt nät. Expressens ledare – Norrtelje Tidnings ledare ligger inte kvar på nätet. Bland många, många andra blev dessa under hand verkliga brunnar att ösa kunskap ur: StoppaFRAlagen.nu; Mark Klamberg; Per Agerman; Marie Andersson ”Opassande”.
Några viktiga minnesbilder:
1. Sanna Raymans ledare i SvD den 31 augusti 2008, då hon bättre än många andra kunde beskriva det svärmarbete som pågick på nätet.
2. Under vägs hade jag fått upp ögonen för en del bloggare som sympatiserade med Piratpartiet och den kamp som pågick mellan upphovsrättsindustrin och fildelare. I oktober 2008 fann jag en artikel ur Ny teknik daterad 16 november 2005 där en grupp forskare vid KTH skriver under rubriken Upphovsrätten måste anpassa sig.
3. Sedan kom debatten om IPRED-lagen, då jag bland annat lärde mig om Creative Commons license. Förundrades över att det sitter så långt inne, innan etablerade media visar någon som helst lust att lyfta blicken bortom industrins piratjakt för att se vad det verkligen handlar om – att den industri som köpt in upphovsrätterna vill låsa in kulturella aktörer i gamla produktions-, leverans- och försäljningsmönster.
4. I december 2008 noterade jag att bloggare ur olika partier våndades inför deras partiledares förhållningssätt när det gäller Internet. Jag förstår deras vånda, men vet av egen erfarenhet, att det enda människor kan göra för att åstadkomma en förändring – det är att rösta med fötterna.Själv hade jag varit aktiv i nätverket Riksdagssvar.se, som jobbat stenhårt för att få svar på fem frågor om FRA från riksdagens 349 ledamöter. Webbplatsen Riksdagssvar.se står nu som en digital minnessten och berättar om svårigheten för en grupp medborgare att söka kunskap vid källan. Sent omsider lämnade S ett gruppsvar för de flesta av sina ledamöter, medan de flesta av allianspartiernas ledamöter valde att inte svara alls. SVT:s Jämtlandsnytt var de enda (vad jag känner till) som uppmärksammade vårt arbete.
5. Ett bra inlägg av riksdagsledamoten Karl Sigfrid (M) om Polismetodutredningen – som IPRED fast tvärtom, som visar hur regeringen använder det ena för att legitimera det andra. Rättssäkerhet?
6. Fastän teknikutvecklingen talar för en förkortning av upphovsrätten tar EU beslut om att förlänga upphovsrätten för inspelad musik från 50 till 75 år. Det visar att industrins lobbyister har ett enastående inflytande hos både politiker och i kommissionen. Balansen mellan det tidsbegränsade monopol, som upphovsrätten är, och den allmänna digitala domänen är kraftigt snedvriden.
7. När jag tagit del av Christian Engströms blogginlägg den 26 januari 2009, i samband med rättegången mot The Pirate Bay, insåg jag varför Piratpartiet hade uppstått.
8. Den 28 februari 2009 skriver DN artikeln Gräsrötter effektiv PR, där man gör gällande att upproret mot FRA-lagklustret var ett verk av PR-byråer. Mitt eget och andras svar lät inte vänta på sig. Per Agermans kommentar till detta är också mycket läsvärd.
9. Den 18 maj 2009 uppmärksammar DN:s EU-bevakare Hans Rosén mitt bloggande under rubriken Farmor Gun är den nya nätmedborgaren.
10. I mitt sökande efter kunskap om de krafter, som hotar det öppna och fria internet och budbärarimmuniteten (d v s principen att internetleverantören inte har ansvar för trafikens innehåll) har jag funnit bland annat följande källor: Michael Geist, professor i juridik vid Universitetet i Ottawa; Monica Horten, forskare vid University of Westminster; La Quadratur du Net en fransk medborgarrättsrörelse; The Knight Commission – ett projekt inom Aspen Institute om samhällets informationsbehov i en demokrati. För att bara nämna några. På nätet vill jag vara medborgare med demokratiska fri- och rättigheter och inte ses enbart som kund.
Glömde säga att jag under denna tid stressade av med många goda skratt, som bloggare med sinne för gyckel och satir bidrog med, ingen nämnd och ingen glömd. Efter detta blev det helt följdriktigt att jag röstade på Piratpartiet i EU-valet den 9 juni 2009 och bidrog till att Piratpartiet fick två mandat – ett omgående och ytterligare ett när Lissabon-fördraget är i hamn inom hela EU. Samma dag som beslutet i riksdagen om FRA-lagklustret d v s den 14 oktober 2009 skrev SvD artikeln Kunskapen om FRA brister – i sanning ett viktigt tidsdokument.
Grävandet efter information och kunskap har tack vare mitt bloggande lett till att jag gått från stadiet att ha en massa fördomar om pirater och Piratpartiet till att bli en bland dem :-). Boken Piraterna av Anders Rydell och Sam Sundberg läste jag först för några veckor sedan och den kan rekommenderas till alla som vill vidga sitt synfält. Den var reselektyr på väg till ett arrangemang i Borås med fokus på sociala medier och i det sammahanget vill jag slå ett slag för boken Politik 2.0 som Brit Stakston initierat.
Idag är det drygt 16 procent som i olika opinionsmätningar uppgett att de inte vet vilket parti de ska rösta på. Denna andel är ”det tredje största partiet”, som räknas bort när maktförhållandena mellan partierna redovisas. Något som de flesta inte tänker på när kampen mellan alliansen och de röd-gröna redovisas. Det är inom denna stora grupp, som jag hoppas och tror att Piratpartiet ska vinna insteg och därmed komma över spärren fyra procent.
Senare idag ska jag återse dessa Geek Girls och få höra om resultatet av deras möte.
2 kommentarer:
Spännande att höra dig berätta och jag kan bara instämma att om man sätter sig ner och börjar göra research lär man sig mycket inom vilket ämnet det vara må. Dessutom får man fin repsons och kommentarer. Roligt att du var med!
@Kinna: Tack för respons! Kände mig verkligen berikad av att jag fick en möjlighet att vara med på ett hörn. Särskilt som jag knappast kan göra anspråk på att vara en Geek Girl :) teknikskraj som jag är. Men eftersom jag gillar det som nätet gör möjligt blir jag tvungen att jobba på det. Kunskapens rot är bitter men dess frukter är söta, som Cicero uttryckte det.
Skicka en kommentar