Farmorgun i lobbyisternas ledband?

Med stigande förvåning har jag läst DN:s artikel Gräsrötter effektiv PR, där det görs gällande att motståndet mot FRA-lagstiftningen är ett resultat av några PR-byråers insatser och att ett antal bloggare haft betalt för sitt engagemang. Min första spontana tanke är att i DN:s värld finns bara människor som är till salu. Att några skulle använda sin kunskap till stöd för en god sak och göra det på det sätt, som de erfarenhetsmässigt vet kan ge effekt, är i den världen uteslutet. Även i den bästa av världar måste människor, som gör en behjärtansvärd insats, få betalt för sin insats – titta bara Röda Korset och alla andra organisationer med 90-konton. Men, där tar många så oförskämt bra betalt för sitt jobb att de förlorat en del givare, men det är en annan historia.

Med rätta har således DN-artikeln väckt uppmärksamhet och tolkas nu av en del som ett motdrag från intressen, som stödjer den lagstiftning vilken gjort utbyggnaden av FRA:s verksamhet möjlig. Andra åter funderar kring DN:s roll i den kamp, som pågick och fortfarande pågår samt att det finns journalister, som inte kan smälta att ett antal bloggare i samspel med ett antal journalister inom media genuint intresserade av den ständigt pågående utvecklingen av sociala medier, kan göra skillnad. Givetvis kan det vara en kombination av både det ena och det andra, men jag lutar åt det senare. Intresset förnekar sig som bekant inte. Bra att det går i dagen.

För min egen del tillhörde jag den stora majoritet av det svenska folket, som sov lungt i den fasta förvissningen att något så vederstyggligt som en allmän avlyssning av det svenska folket aldrig skulle kunna bli aktuellt i vårt demokratiska land. Ur den sömnen väcktes jag så sent som den 9 juni – tack vare några rader i en ledare i Norrtelje Tidning. Sedan dess har jag försökt gottgöra min försumlighet och använt min tid, som pensionär, åt ett flitigt grävande. Ett grävande som gjort att jag lärt mig ett och annat om hur direktiv i EU påverkar lagstiftningen här hemmavid och att fega politiker inte så sällan försöker dölja sina repressiva åtgärder genom att skylla ifrån sig på byråkratin i Bryssel. I verkligheten har man haft sina fingrar även i den syltburken.

I allt detta har min ståndpunkt varit att beslut, som tillkommer på detta sätt, inte kan räkna med den status som följer av folkets respekt. Respekt är inget man kan kräva, respekt är något man gör sig förtjänt av! Med detta som ledstjärna har jag gjort mitt bästa för att göra människor i min omgivning medvetna om det som pågår. Jag har således inte varit en nyttig idiot i ett antal lobbyisters ledband. Även om jag kom igång väl sent, har jag i likhet med MinaModerataKarameller protesterat på egna meriter.

Andra som bloggar i saken är Opassande, Hanna Wagenius, Hultins tankegång, Margareth Osju, Ting och tankar, Leo, Mitt i steget, Sanna Rayman, Anna Troberg, Intensifier, Isobel, Svensk Myndighetskontroll, Midnattsvarg, Eva-Lenas blogg, Sagor från livbåten, Erik Laakso, Olof, Second Opinion, StoppaFRAlagen.nu, Lakes Lakonismer, Scaber Nestor, JensO, Deepedition, Frihet, Fildelning och Feminism, Lars-Erick, Thomas Hartman och sist men inte minst Federley, som ser ut att skapa sig motiv för nya krumbukter. Intressant.

Efter detta måste jag svalka mig med en portion Badlands Hyena – som dock inte kan överträffa verkligheten.