Valrörelsen och annat från min horisont.

-->

Läser mina mejl och upptäcker att jag fått en ny vän på Facebook – Sheila i Kansas City, USA. Facebook har haft låg prio, då jag varit fullt upptagen med kampen för ett fritt internet, vilket för min del dominerar, när jag väljer vilken kandidat jag ska kryssa för i valet till EU:s parlament. Ser också att jag missat att svara andra som hört av sig – ber om eftergift, ska försöka skärpa mig, men jag hoppas att ni alla förstår att just nu är detta med politikernas hantering av internet prio ett.

Kollar DN:s EU-bevakning och ser att Vänsterpartiets Erik Josefsson och Jens Holm varit ute på Mynttorget och visat upp den pärm, som Jens samlat de censurerade handlingarna i som han som parlamentsledamot fått ut när han velat skaffa sig information om ACTA-avtalet – ett handelsavtal, som enligt vad som läckt ut kommer att innebära ytterligare tryck på en integritetskränkande lagstiftning i linje med vad lobbyn för upphovsrätt och patenträtt vill. Jens och Erik berättar också på sina bloggar. Intressant se om Sverige kan arbeta för mer öppenhet eller om det rent av är så att vår offentlighetsprincip gör att våra ledande politiker innerst inne föredrar det hemlighetsmakeri, som pågår inom EU och sägs vara nödvändigt av hänsyn till andra stater och affärsintressen. Annars pågår analyser av vilka effekter som Europaparlamentets beslut vid den andra behandlingen av Telekompaketet kommer att få i den slutliga hanteringen, här och här forskaren Monica Horten, Iptegrity.com. Här hemmavid är det främst Erik Josefsson (V) och Gunnar Hökmark (M) som strider om innebörden av kompromissen, som föll, och de tillägg som en majoritet av parlamentet valde att stödja. Undrar just vilka MEP:er som kommer att ingå i förliknings-kommittén och vilken inställning de har?

Avbryts av en av Olof, en av mina vänner i Riksdagssvar.se som ger mig feedback på min fråga om det gruppsvar, som jag fått från Socialdemokraternas Direktsvar, ska läggas ut på samtliga socialdemokrater, som ännu inte svarat, eller endast noteras som svar från dom jag sände den senaste påminnelsen. Olof skriver: Vi har ju fått in svar från ett antal sossar, bl.a. Bodström, så varför kan inte de andra svara? Det känns som partiledningen ”hindrar” utbildning av övriga ledamöter genom att "svara åt dem". Sedan föreslår han att vi besöker dem och andra, som ännu inte svarat, på deras bloggar och påminner om våra frågor parallellt med nya påminnelsemejl. Olof har på det sättet frått in en del svar och trägen vinner. Tycker att Olof är genialisk och ska ta nya tag med en kombination av blogg-besök och The Gandhi Way d v s att vänligt påminna om att vi vill ha svar.

Undrar dock i mitt stilla sinne om det inte finns ett samband mellan de stora partiernas attityder gentemot vår undersökning och det som nu senast Anne-Marie Pålsson (M) gett uttryck för när hon nu meddelat att hon inte ställer upp till omval. Hennes artikel hos Newsmill.se och DN kommenteras av Centerpartiets rättspolitiske talesperson Johan Linander och där i kommentarsfältet pågår ett samtal om riksdagens arbetsformer, som våra etablerade media speglat bara så där i förbifarten när någon ”hoppat av” och då får man som läsare lätt uppfattningen att det är den enskilde ledamoten, som är den felande länken. Att frågorna intresserar får jag ett kvitto på när redaktionen för Second Opinion bett att få publicera den del av gårdagens inlägg, som handlar om de frågor som poppat upp när jag funnit att det råder ett tunnelseende, som hindrar etablerade medier att ta ett samlat grepp och beskriva hur all denna lagstiftning samverkar och möjliggör skapandet av ett övervakningssamhälle.

Olofs idé att hälsa på hos riksdagsledamöterna via deras bloggar har, förutom påhälsning hos Johan Linander, även drabbat Annie Johansson ( C) i samband med att hon lyft fram Mere Conduitprincipen, på sin blogg. Den principen innebär att det företag, som endast tillhandahåller infrastrukturen för överföring av innehåll inte ska kunna göras ansvariga för innehållet i den information de för över, skriver Annie. Men av kommentarerna kan vi se att Annies tilltro till den principen väger lätt då e-handelsdirektivet, det s k infosoc-direktivet, upphovsrättslagen, trafikuppgiftsutredningen och polismetodutredningen talar ett annat språk. Intressant.

-->

Noterar i övrigt att Jens O kommenterar hur valfunktionärer medverkar till fusk; Sagor från Livbåten har ett tips hur man gör något åt detta; Opassande undrar vem som har ansvaret för att det går rätt till; Daniel Rhodin Fp i Eslöv gör ett nytt mycket välkommet inlägg mot övervakningssamhället; Erik Hultin för ett intressant resonemang om riksdagens arbetsformer; Mitt i steget, vill visa att det, trots tongivande skribenters misstro, skett en förändring även inom (S); Lars-Erick, vill syna hur långt Socialdemokraterna vill gå för att i handling visa detta; och MinaModerataKarameller utgår från fenomenet Falkvinge och talar sig varm för deltagandet vilket internet medger.

Tunnelseende hindrar en ordentlig granskning?

Tele 2:s inlägg på SvD:s Brännpunkt visar att företaget är på väg att bli offer för det tunnelseende som blockerar en ordentlig granskning av hela problemet med FRA och Övervakningssamhället. Det återkommer jag till då jag först vill orda om hur roligt det är att MinaModerataKarameller antog den utmaning som låg i min gissning i går, vilket ledde till hennes kommentar:

”Det är ingen fara. Jag tror dock inte på den stora konspirationen. Ingen är tillräckligt smart, det skiter sig alltid. Även om vissa tror sig vara über så stämmer det aldrig. Se nu bara vad som hände med Ipredlagen och datalagrimgsdirektivet, de tar ju ut varandra. Tror inte att någon tänkte på det heller faktiskt. Vi människor är inte annat än småskitar i universum. Så tycker i alla fall jag att man ska se på saken. Men å andra sidan så vet du att jag inte är förtjust i övervakningssamhället precis. Det är mycket dumhet och annat i luften. Förresten vill jag se dig på kaffe snart, ska jag komma till Norrtälje eller du hit till mig? Jag tar lätt bilen och kommer över.”

Jag har inte träffat Mary X tidigare och tar gärna 621:an till Åkersberga, då det vore roligt med miljöombyte även om jag räknar med trevligt sällskap. Svarade henne att hon säkert har rätt i att jag fick ett konspiratoriskt anfall igår. Jag försöker så ihärdigt förstå varför Moderaterna biter sig fast i FRA-eländet och kan bara finna ett enda skäl - man tror på allvar att det är LÖSNINGEN när det gäller att terrorister, mc-gäng, inre och yttre hot mot rikets säkerhet o s v. Men, hur få folkets acceptans? Ja, genom att så många människor ännu inte lärt sig hur internet fungerar, kan man frestas att spela på människors längtan efter enkla lösningar på svåra problem. För mig är ledarskap att hjälpa människor förstå att brottslighet är ett sammansatt problem, som kräver en rad olika lösningar. Idag skriver Mary X att tilltron till den allmänna övervakningen kan invagga oss i en falsk trygghet – det är jag beredd att också skriva under på.

Hur det förhåller sig med ledarskapet när det gäller det ledande allianspartiets satsning på brottsbekämpningen här hemma och i EU, visar sig nog vad det lider. Under tiden kan vi, alldeles oavsett partitillhörighet, stärka vår förmåga till medkänsla genom att läsa barnläkaren och författaren Lars H Gustafssons blogg. På nätet har jag funnit material som visar att han är en mycket aktiv människa med goda idéer om hur skolan utifrån ett hälsoperspektiv kan inspirera lärare och elever att tillsammans skapa en kreativ arbetsmiljö. Den kunskapen används även av fritidsledare, här ett exempel som sprids av Ungdomsstyrelsen. Detta synsätt är något av en grundbult i det brottsförebyggande arbetet.

Så till dagens mycket knepiga fråga: - Hur förmå Public service media och de etablerade tidningarna att skriva om hur de olika delarna FRA, Ipred 1, Ipred 2, Polismetodutredningen med dess starka koppling till Trafikuppgiftsutredningen samt ACTA-avtalet hänger samman och tillsammans utgör Övervakningssamhället?

I stället för att nagla journalister och tidningar vid skampålen vill jag verka för att tankeverksamheten kring dessa för samhället livsviktiga frågor kommer igång och får sin belysning. Inte minst mot bakgrund av att Grundlagsutredningens betänkande En reformerad grundlag (SOU 2008:125) överlämnats till justitieministern och varit ute på remiss fram till den 30 april. Det som sedan blir regeringens förslag ska därefter beslutas dels före och dels efter nästa års riksdagsval.

Läser Intensifiers inlägg om datalagringsdirektivet gång på gång och undrar i vilken utsträckning som alla riksdagens ledamöter har en susning om vad som är på gång? Läser Mark Klambergs inlägg om Polismetodutredningen med dess starka koppling till Trafikuppgiftsutredningen om och om igen och undrar om varje riksdagsledamot kan inse att detta är en del i något mycket större? Kan de stifta alla dessa lagar utan att mötas av tuffa frågor om konsekvenserna av denna övervakning både för den enskilde individen och för samhället i stort? Läser Tele 2-chefens debattinlägg ännu en gång och undrar: - Vilka journalister ställer TeliaSoneras chef mot väggen - varför vill han inte på motsvarande sätt slåss för abonnenternas integritet och rättssäkerhet? Vem/vilka ställer frågan: - Finns det inga andra vägar att beivra brott än att utsätta folket för en allmän övervakning med filtrering och lagring av deras trafikdata? Läser Lars-Ericks inlägg ”FRA igen, uppföljning” och ”Ett tidens tecken” och undrar : - Varför är det ingen synar riksdagens arbetsformer, som idag innebär att de flesta riksdagsledamöter tvingas ”traska patrull” i de allra flesta frågor i utbyte mot att partiledning och regeringskamrater säger Ja när man i det egna utskottet vaskat fram något?! Vilket otroligt kreativt arbetsklimat! Inte undra på att viktiga frågor faller mellan stolarna. Men är det bara jag som undrar: - Är ett sådant beteende värt årsarvodet?

Inarbetandet av datalagringsdirektivet i svensk lag handlar egentligen om att ympa in ytterligare en gren på samma träd – där FRA står för nervsystemet och där inympningar av Ipred 1, Ipred 2, Polismetodutredningen och Trafikuppgiftsutredningen samt ACTA-avtalet redan är på väg att ske. Problemträdet heter Övervakningssamhället! Regeringen borde med hjälp av LFA eller någon annan beprövad metod påbörja projektet Stegen bort från Övervakningssamhället. Som arbetsmaterial finns förutom det som nämnts ovan även Mark Klamberg ”FRA:s signalspaning ur ett rättsligt perspektiv”; Mark Klamberg ”Stoppafralagen.nu recenserar lagrådsremissen om FRA 2.0”; StoppaFRAlagen.nu; Riksdagssvar.se; FRApedia; werebuild.eu/wiki; Erik Josefssons ACTA + Internet = sant; Opassande ”Obekvämt är inte rätta ordet Beatrice Ask” för att bara nämna en del av allt som skrivits.

Återstår att säga några ord om det pågående valet, där jag gör det lätt för mig och länkar Copyriot, som skriver tänkvärt om valproceduren och dess möjliga effekter samt Christian Engström om valdeltagandet och opinionsmätningen, vilket även intresserar Karl Sigfrid. Övriga favoriter: Sagor från livbåten med en viktig text om patenträtt och upphovsrätt; Erik Hultin om Integritet, typ och värdet av harvandet i politiken; Opassande om att komma ut som piratpartist; Ankersjö om att Mats Qviberg kommit ut som Centerpartist; Mårtensson om den senaste opinionsmätningen; och Lake om vallokalen hos ICA i Edsbro.

Sedan jag postat detta inlägg till några journalister i traditionella media anser jag mig vara klar med den hemläxa, som Bloggen Bent kände för att dela ut till oss alla, sedan han lyssnat på TV4:s Kvällsöppet igår, där frågan om skyddet för medborgarnas integritet och rättssäkerhet ägnades några futtiga minuter och då med fokus på fildelning. Bent hade dagen innan skrivit Fildelning är helt irrelevant, det handlar om att avlyssna människor. Det är förvisso sant, men lagar om trålning i våra trafikdata hänger så intimt samman med intrång i upphovsrätt och patenträtt men även bekämpning av andra brott i stort och smått, varför vi måste bredda diskussionen: - Vilka politiska visioner finns och hur kan denna allmänna övervakning leda till att dessa visioner nås? Jag tycker mig se att det för närvarande råder ett tunnelseende, som hindrar media att göra en ordentlig granskning av den politik, som övervakningen ska gynna med hänsyn tagen till alla dess risker.

Intressant.

Offentligheten som fenomen och verktyg.

Kan inte låta bli att förvånas men också förskräckas av det svall, som DN-artikeln om bloggande farmorgun orsakat. Först alla glada tillrop och värmande ord från anhöriga, vänner och bekanta, som gett uttryck för allt gott de önskar mig, då de tycker att min kamp för demokratiska fri- och rättigheter är betydelsefull alldeles oavsett om den är vid eller vid sidan av tangentbordet. De har förstått att jag bara gör något, som jag alltid har gjort, men nu med tillgång till ett verktyg, som kan sprida mina ord och tankar till en vidare krets. Avigsidan är att andra, som brinner i anden för andra saker, uppenbarligen blivit väldigt provocerade av att DN ger en bloggande farmor ett sådant utrymme, när hennes fokus är så ointressant eller rent av värdelöst. Jag, kan förstå den frustrationen, men istället för att förbanna mig och tidningen, som gör sådana (i era ögon dåliga) prioriteringar, borde ni ta tillfället i akt och se över era egna metoder – att fara ut mot journalister och andra, som får en stund i offentligheten för sin sak, säger egentligen mera om er än om mig och det som jag kämpar för. Därför tänker jag inte gå i svaromål när det gäller den sidan av saken.

Det tillhör livet att allt har sina olika sidor och jag kan bara ta ansvar för att spegla det som jag själv bedömer vara en del av en sanning, som man måste vara flera för att kunna se och göra en helhet av. Tar därför emot tips och länkar, som ligger i linje med det, som jag vill sätta fokus på. Ett tack till Bloggen Bent, som skriver mycket bra om detta och till den som tipsade om Oscar Swartz´ artikel i Computer Sweden. Det är inte tekniken, som är det viktiga, utan skyddet av medborgarnas fri- och rättigheter alldeles oberoende av var vi befinner oss. Oscars besök i ett museum i DDR, kan lära oss något om vad som sker när statsmakterna anser en allmän övervakning vara av nöden. Ur detta perspektiv är EU-valet mycket viktigt. Eftersom makten i EU är tredelad mellan parlamentet – ministerrådet – kommissionen är det av största vikt att vi väljer kandidater, som inte är rädda för besväret, utan är beredd att samla namn över de olika partigränserna för olika tillägg, när förslag om direktiv landar på parlamentets bord. Omröstningarna om Telekompaketet visar med all önskvärd tydlighet att de, som väljs, måste vara kraftfulla personer i både ord och handling samtidigt som de också måste vara goda förhandlare, eftersom trialoger tar vid när ministerrådet eller kommissionen sätter sig på hasorna och vill driva igenom sin vilja.

Ledaren i dagens Norrtelje tidning visar att partierna är mycket otydliga när det gäller balansen mellan den överstatliga nivån och den nationella. Vilka frågor ska beslutas i EU och vad ska Sveriges Riksdag besluta om? Min erfarenhet när det gäller Telekompaketet är att många politiker i EU:s medlemsländer ser fördelen med en gränsöverskridande infrastruktur, men vill gärna ha nationella regler för dess användning, vilket strider mot hela idén med internet, som för närvarande är ett internationellt nät. En varm förespråkare för mer av frihet och mindre av politikers och byråkrateras ingrepp är Hax, en frihetsfrontare och flitig bloggare med kunskap om hur EU-organisationen fungerar. I motsatta ringhörnan finns Erik Josefsson (V), som jobbar för att EU ska ta ett samlat grepp när det gäller medborgarnas demokratiska fri- och rättigheter när vi vistas på nätet, något som striden om tilläggen i Telekompaketet blottlagt behovet av. Partipolitiskt står de långt från varandra, men när det gäller synen på ett fritt internet är de överens, sedan fortgår striden dem emellan när det gäller vägvalet. Även om det hettar till emellanåt, så är mitt intryck att de respekterar varandra och hjälps åt, när saken så kräver. Ett annat aktuellt exempel på nätets dynamik är den debatt, som pågår, med anledning av Jonas Gardells debattartikel, vilket jag nämnde om igår. En kommentar av Mikro(r)evolutioner visar det komplexa i situationen, när någon påstår sig ha Gud eller Jesus på sin sida. En komplexitet som ofta går förlorad i många debattprogram i TV.

Sedan min vanliga runda bland bloggare: Christian Engström, som ger en lektion i hur förtidsröstningen, som startar idag, går till; Lake, som gör klart för sig själv och andra varför han fortsatt jobbar på inom Centerpartiet även om jag försökt så tvivel i hans unga sinne (oss emellan så hoppas jag att han har rätt ;-); Leo, som har en hel del på hjärtat, men mest intressant är hans notering om ”Vänsterbloggaren Jinge som tidigare givit ett antal kängor till Piratpartiet frågar sig idag om vi alla ska rösta på Piratpartiet för att politikerna ska få upp ögonen för integritets- och rättssäkerhetsfrågorna”; Opassande, som har bråttom; Karl Sigfrid, som noterar Junilistans utspel; TkJ, som också ser det, som fick mig att bara gapa av förvåning. Sammantaget känner jag dock att om vi ska hjälpa alla de etablerade partierna att stå fast vid sitt nymornade intresse för värnet av de demokratiska fri- och rättigheterna måste vi nog lägga vår röst på Piratpartiet.

Jag gissar att det mest tongivande partiet inom alliansen – Moderaterna – kommer att använda sitt engagemang för brottsbekämpningen här hemma och inom EU, som motiv för att hålla fast vid FRA-lagarna, vilka kommer att möjliggöra alla de andra integritetskränkande lagarna. Att FRA fortfarande ger anledning till oro det visar Lars-Erick i ett inlägg, sedan han varit i kontakt med Camilla Lindberg (FP) och andra viktiga FRA-kritiker. Att göra ett långdraget och därmed mycket stort nummer av brottsbekämpning här hemma och i EU handlar om ”Management by fear” – Ledning genom att spela på människors rädsla, vilket är det allra sämsta ledarskap man kan tänka sig i en demokrati. MinaModerataKarameller tycker nog att jag överdriver, men jag har inte glömt att Karl Rove hälsade på i Sverige under Almedalsveckan, vilket bl a Resumé skrev om. Han var inte här som turist ;-). Jag måste erkänna att jag är rätt nyfiken på vilka spår av hans inflytande vi kommer att få se och om hans sådd gror och växer i den svenska myllan. Intressant.

Noterar till sist att SvD skriver om Hovrättens kloka grepp att tänka efter före vid val av domare, något som Kulturbloggen kommenterar. Bättre sent än aldrig, säger jag, även om jag har mina tvivel om domstolarnas oväld i detta mål, nu när skadan redan är skedd. Men, å andra sidan tycker jag att alla ska få en ny chans, om man visar att man insett att man gjort fel. Det gäller brottslingar och borde i konsekvensens namn även gälla domare. Är det inte så att det är av egna fel, som vi lär oss allra mest och att det lyckligtvis är så att det mesta, som går snett ännu så länge inte är straffbart?!

Internet engagerar i valrörelsen.

Efter en omtumlande dag, då bloggande Farmor Gun figurerat i DN, försöker jag nu samla ihop mina tankar till något mera konstruktivt än att gotta mig i allt beröm. Har på nytt läst igenom artikeln Internet utmanar EU:s grundvalar och finner den synnerligen intressant. De konflikter som Hans Rosén här synliggör handlar om ”övervakning kontra personlig integritet, kommersiell och politisk styrning kontra valfrihet, brottsbekämpning kontra rättssäkerhet” - inga småsaker precis om man ur ett helikopterperspektiv ställer sig frågan: Vilket samhälle gynnas av de lösningar, som de politiker vi väljer vill satsa på? En stunds eftertanke kring den frågan, leder fram till att det politiska arbetet i riksdagen borde bli föremål för en översyn där stuprörsmodellen med de olika utskotten försågs med en gemensam grund gällande ansvaret för grundlagens efterlevnad samt en utmönstring av systemet med ”partipiska och utkvittning”, vilket idag används när ett parti inte tillåter en ledamot att rösta efter sin egen övertygelse. Det senare är djupt ovärdigt i en demokrati, men också anmärkningsvärt eftersom samma ledamöter, istället för att föregå med gott exempel, stiftat lagar till skydd för anställda för att de ska våga påtala missförhållanden.

Det är dock glädjande att se att flera politiker efterlyser ett helhetsgrepp, vilket jag hoppas leder till mer än bara ord. Frågor om integritet och rättssäkerhet är inga höger-vänsterfrågor, det har debatten på nätet visat gång på gång. Eva Franchell, krönikör i Aftonbladet, skriver insiktsfullt och avslutar ”Makten över internet är en fråga partierna måste ta på stort allvar. Alternativet är att bereda plats åt ett nytt enfråge-parti.” Hon ser vad andra blundar inför, även om DN:s enkät Så tycker partierna om internet och upphovsrätt, visar att man håller på att vakna upp.

Här tycker jag mig se ännu flera laddade skärningspunkter höger – vänster, moral – omoral och kunnig – okunnig om IT. Men jag tycker mig också se att de alla har det gemensamt att man inte är nöjd med dagens ordning, vilket är ett rejält fall framåt. Hur dessa konflikter sedan ska lösas vill man diskutera. Centerpartiet skriver bl a ”Vi vill tillsätta en upphovsrättsutredning med uppdrag att föreslå en ny upphovsrättslagstiftning.” Här passar jag på att föreslå att regeringen omedelbums ser över direktiven till den utredning, som redan är igång samt utser någon annan utredare än professor Jan Rosén, som av många ses som part i målet efter TPB-rättegången. I det sammanhanget har jag tidigare hänvisat till en artikel av Fredrik Sand, ansvarig för IT-frågor hos Stockholms Handelskammare. Han skriver bl a ”Flytta blicken från cd-fodralen och dvd-boxarna. Upphovsrätten är en näringspolitisk fråga som kräver fantasi i kombination med handlingskraft. Informationssamhällets ekonomi behöver politiskt ledarskap. Ingen är betjänt av piratpopulism eller att det för stunden mest högljudda särintresset bestämmer dagordningen.” Som i många andra sammanhang är det dock inte så enkelt, då vi människor vill bli sedda som något mer än enbart kunder på en marknad. Men, med god vilja att se både det ena och det andra intresset finner de kloka nya lösningar i en ny tid.

Sedan en liten tur till en del av mina favoritbloggar, där jag inleder med Opassande, som puffar för att folket kan börja rösta på sina kandidater i EU-valet; Lake, som varit ute och kampanjat för Centerpartiet; MinaModerataKarameller, som räknar ner till valet; Christian Engström, som också kampanjar a f k; Bloggtidningen, som gör ett bloggupprop för mammor; Bloggvärldsbloggen, som synat Jonas Gardells debattartikel i Sydsvenskan, vilket även Ting och Tankar och Badlands Hyena gjort – den senare på sitt alldeles oefterhärmliga sätt; Infallsvinkel/Torbjörn Stridh tror m a a Jonas Gardells artikel att Jesus hade varit fildelare, vilket bara är ett av flera inlägg på Newsmill. Intressant.

Avslutar med Politikerbloggen, som har ett intressant debattinlägg av Camilla Lindberg, vilket Lars-Erick uppmärksammat.

Nätmedborgare – det ordet gillar jag!

Som ni förstår har jag undrat mer än en gång om det är riktigt klokt att ställa upp på att vikas ut i DN, som bloggande farmor. Men nu när jag ser det färdiga resultatet, så känns det faktiskt riktigt bra. Bilden av oss bloggare som fjuniga fjortonåringar torde nu ha fått sig en allvarlig knäck :-). En fluga gör ingen sommar, säger den obotfärdige, men jag vet att jag är i gott sällskap, när jag framhärdar att vi är i alla åldrar och att det är just det som är så givande. Ett tack till Hasse Rosén, som lyckades koka ner mitt surrande till något som jag kunde känna igen mig i. Ett tack också till alla som gjort inlägg på sina bloggar och sänt mig mejl med glada tillrop – ni är alla på olika sätt delaktiga i att jag vågade.

Sedan raskt över till DN Debatt om FRA och kommentarerna till debatten i gårdagens SVT Agenda. SOM-institutet har undersökt engagemanget för FRA-saken och DN:s debattredaktör har satt rubriken över inlägget, som författats av statsvetarna Ulf Bjereld och Henrik Oscarsson. Även om rubriken hade kunnat vara mera rättvisande till fördel för motståndet mot lagkomplexet, tycker jag att debattinlägget innehåller tolkningar av vitalt intresse för alla oss som bryr oss om våra demokratiska fri- och rättigheter samt skyddet för vår integritet, när vi vistas ute på nätet. Jag citerar ”Våra analyser bekräftar att det finns en påfallande stark åsiktssammanhållning i sakfrågor som rör övervakning och integritet – en åsiktssammanhållning som anstår en ny politisk konfliktdimension. Piratpartiet är kanske inte mer av ett enfrågeparti än vad våra etablerade partier uppfattades vara när de en gång bildades.” Det tycker jag är en intressant iakttagelse. Liksom följande ”Piratpartiet har gynnats av att de etablerade partierna har sovit och inte förstått sprängkraften i de nya politiska sakfrågor om integritet och rätten till kunskap/information som följer i den kommunikationsteknologiska utvecklingens spår. Det är en anmärkningsvärd kollektiv brist på lyhördhet från partiorganisationer som har till huvuduppgift att artikulera och kanalisera medborgarnas önskningar och behov.” Intressant.

Alla, som engagerat sig för att påvisa EU:s roll i det som sker här hemmavid och vill uppmärksamma andra på hur viktigt det är att svenska folket gör ett medvetet val av kandidat genom ett aktivt kryss på valsedeln, blev nog rätt långa i ansiktet under SVT:s Agenda-debatt. En något besynnerlig tillställning, då den mera rörde inrikespolitiska meningsskiljaktligheter än EU-frågor. Det enda av värde var att vi kunde dra slutsatsen att väljarna måste ta ansvar för att spänningarna mellan partierna i de båda blocken hålls intakt och inte skapar obalans, då hamnar regeringsbildarna i trångmål. Något, som redan skett genom flera EU-direktiv och en integritetskräkande nationell lagstiftning, där alla användare av internet ses som tänkbara brottslingar, vilka måste övervakas. Den saken berördes enbart med en koppling till upphovsrätten och Ipred-lagen, där bara V och MP var riktigt tydliga. Där saknades för övrigt flera av de partier som ställer upp i EU-valet.

Den mest aktuella debatten inom EU på åratal handlar om medborgarperspektivet i frågor som rör internet och den verkar våra Public Service-media inte kunna greppa. Här tips om en tråd att börja nysta i – varför inte IT-politiska debatter!? Ett tack till Erik Josefsson för den länken. Opassande tycker också att rubriceringen och inledningen av debattinlägget var märklig, men om man betänker att den ene statsvetaren kan ha svårt att lägga av sig sina ”socialdemokratiska glasögon” blir det kanske lättare att förstå. Då är SVT Agendas ”inrikesdebatt” svårare att förstå sig på, när det finns flera direktiv på gång och en del, som är väg att bli lag i Sverige; t ex teledatalagringen, som Hax, Erik, Intensifier och många andra försökt skapa ett intresse kring hos de media, som når ut även till de mindre flitiga internetanvändarna, vilka saken också angår. Till detta kommer ACTA-avtalet, där tips på intressanta länkar droppar in – här Michael Geist, som funnit en intressant rapport om läget i förhandlingarna. Därutöver har vi Polismetodutredningen, som med all säkerhet är ett resultat av ett lagarbete inom EU; Mark Klamberg har synat den närmare i sömmarna. Mark har för övrigt en artikel om FRA-lagstiftningen, som inte heller går av för hackor.

Sanna Rayman SvD skriver ”Jämn fajt. SVT förlorade”, vilket jag är beredd att skriva under på. Att ta upp frågan om demokratiska fri- och rättigheter och skyddet av vår integritet i förhållande till statsmakternas intresse av att vilja kontrollera medborgarna och belysa detta ur både de enskilda ländernas nationella perspektiv och ur ett europeiskt perspektiv och möjligen göra detta bara några dagar före valet, är med förlov sagt uruselt. Här finns en möjlighet att lära det svenska folket något om den bevakningsindustri, som skär guld med täljknivar både i Bryssel och här hemmavid, samtidigt som media skulle kunna bringa klarhet i varför det blivit så mycket farligare att leva i vårt land. En farlighet som berättigar staten att ägna sig åt all denna integritetskränkande övervakning samtidigt som partiledarna slipper riktigt tuffa frågor om vad ett sådant förhållningssätt kan leda till för samhälle i sin förlängning. I avvakan på det får jag nöja mig med att Karl Sigfrid gör ett försök att värja sig mot de värsta nidbilderna, vilka frodas inom den s k kultureliten. I hopp om att någon av dem läser här bjuder jag på ett kanonbra inlägg hos Ting och tankar.

Maktutövningens konst i Sverige och Europa.

Läser Anaïs inlägg om två böcker, som nyligen kommit ut i Frankrike, där makten synas i sömmarna. I en demokrati ska det vara så. När makten går för långt åt något håll, då gör den tänkande människan uppror genom att offentligt beskriva det som pågår, för att fler ska se vad som pågår och ansluta sig till kampen för en annan ordning. Här i Sverige verkar dock den renhållningen främst skötas av partipolitiska meningsmotståndare, vilket har den svagheten att kritiken lätt kan viftas undan som partipolitisk pajkastning. Tänker bland annat på att de etablerade medierna, vad jag känner till, inte ställt några frågor kring beslutet att se över hur riksdagsledamöterna ska kunna dölja vilka, som besöker dem i riksdagshuset. Riksdagsledamöterna vill öka anonymiteten kring sig själva, men vill gärna dokumentera allt vad folket gör, vilket teledatalagringen handlar om. Något som många medborgare kraftigt vänder sig mot. Inte för att kunna begå brott obehindrat, utan för vad övervakningen gör med oss människor, som Opassande och många andra skrivit om så många gånger tidigare i samband med FRA, Ipred, Telekompaketet, datalagringsdirektivet o s v.

Intressant dock att Centerpartiets rättspolitiske talesperson försöker förklara innebörden av det dokument som läckt ut, även om det är ett arbetsmaterial ännu inte offentligt. Äktheten har redan diskuterats och jag är rätt säker på att Jakob Heidbrink gör en riktig iakttagelse: Om detta inte är äkta, har någon allt för mycket arbetstid över. För strunt vill jag tillägga och bör i dessa tider av kostnadsjakt befrias från den typen av uppgifter. Leo är som vanligt klarsynt och förklarar både det ena och andra. MinaModerataKarameller visar med sitt inlägg att saken är allt annat än enkel och att hon i likhet med många andra vet att hon har en smärtgräns.

Lake letar efter en bro över den avgrund, som råder mellan vad som sägs i viktiga dokument och det som Centerpartiets ledning ägnar sig åt i konkret handling. Hoppet är det sista som överger en människa, varför det är lätt hänt att en trogen medlem ägnar sig åt självbedrägeri. Den, som tror det bästa om sitt parti och dess politik, vill helt enkelt inte tro att det är så illa att gruppen, som står upp för de höga idealen, är en krympande skara i jämförelse med den grupp, som väljer den breda vägen d v s väljer att utsätta landets befolkning för en allmän övervakning om det krävs för att få vara med och regera.

I det läget frestas jag att inta samma förhållningssätt som Deepedition. Han har också fastnat för Anders Mildners mycket starka text, som sysselsatte mina tankar under en stor del av gårdagen. Jens O skriver om ett nytt Sodom och Gomorra och ur detta bibliska perspektiv skulle jag vilja säga till till Åsa Torstensson (C ) och Karin Pihlsäter (FP): - Vad hjälper det att ni vinner hela världen, men förlorar er själ? Frågan blir inte mindre befogad sedan jag läst hos Erik Josefsson att den statssekreterare, som har ansvar för grundlagar, straffrätt, upphovsrätt, rättsväsendet samt rättsliga och inrikes frågor i EU ska prata om immaterialrätt hos The American Chamber of Commerce in Sweden den 1 juni. Intressant.

Ordkrig pågår – med eller utan strategi?

Mitt förra inlägg var sprunget ur läsningen av Anders Mildners berättelse om det som hände i Göteborg 2001 och hans funderingar om inte kommunikationskriget – FRA, Ipred, Acta, Telekompaketet, och så vidare – kommer att spela någon roll för hur de människor, som känner sig drabbade, förhåller sig till staten eller till andra lagar. Dessa funderingar lämnar mig ingen ro. Ett helt yrkesliv bland unga människor, frustrerade över trögheten hos de etablerade i samhället, har lärt mig att makthavare krossar den, som inte lär sig spelreglerna och därför misslyckas att spela sina kort väl. Revolutionsromantikerna vill gärna tro att det är de ”uppkäftiga” som lyckats rubba sakernas tillstånd, medan min bild är att längst kommer den, som lär sig spela spelet. Alla dessa kontraproduktiva ”hyss”, som DN berättar om, må kännas gott för stunden, men stjäl egentligen kraft från Piratpartiet och den valrörelse, som partiets ledare önskar vinna för att bli en faktor att räkna med när det gäller kampen för ett fritt internet.

Idag har det talats och skrivits om teledatalagringen, även om nya besparingar i försvaret tagit större plats. Datalagringen, som det skrivs om i DN och tidigare i Aftonbladet, bygger på ett tidigare direktiv från EU, som nu ska implementeras i svensk lag. Mark Klamberg skrev om detta redan den 29 april och ställde frågan Vad är allvarlig brottslighet?

Jag citerar: ”Regeringen har tillsatt en utredning som föreslagit hur direktivet ska genomföras i Sverige, Trafikuppgiftsutredningen. Den har lämnat förslag om att lagringsskyldighet ska införas men lämnat nuvarande regler för vilka brott trafikuppgifter kan bli tillgänglig för polisen oförändrad. Med andra ord, det finns redan regler för vilken typ av brottslighet trafikuppgifter kan utlämnas. Med nuvarande regler för teleövervakning kan trafikuppgifter lämnas ut för brott med minimistraff på sex månaders fängelse i straffskalan. För detta krävs domstolsbeslut och skälig misstanke”. Därefter en låååång uppräkning av alla de brott, som det kan röra sig om. Det är minsann långt mer än den terrorism, som det talats om i samband med FRA-lagstiftningen.

Hax har flera inlägg om detta men speciellt ett, där han för övrigt refererar till Marks inlägg, som förklarar det hela så att vem som helst kan förstå. Regeringens strategi är enligt vad DN skriver att lägga skulden för detta på förre Justitieministern Thomas Bodström (S) eftersom han ingick i det Ministerråd, som tillsammans med Parlamentet beslutade om direktivet. Men, jag undrar naturligtvis mot bakgrund av vad kampen om makten kring Telekompaketet lärt mig: - Hur såg styrkeförhållandena ut i de tre organ, som hade makten i EU då, när detta beslutades? Svensk Myndighetskontroll undrar när vi ska resa oss och tåga till Stockholm. Eftersom Justitieminister Beatrice Asks pressekreterare förnekar att det finns en lagrådsremiss undrar MinaModerataKarameller finns det ett dokument om detta eller inte – oavsett vad det kallas. Underförstått: - Fram med det så vi slipper att spekulera. Men, med tanke på vad Karl Sigfrid skriver om Frankrike och Telekompaketet, undrar jag om Sverige behöver vara så följsam mot datalagringsdirektivet. Och inget ont som inte har något gott med sig – Anaïs skriver om de nya musketörerna.

Avslutningsvis får Jens O ordet igen för att han gräver i Telekompaketets formulering ”lagenligt innehåll. Det kan inte grävas nog djupt efter vad som menas med detta. Intressant.

Uppdatering: Som vanligt anser regeringens företrädare att vi fått det hela om bakfoten - här Johan Linander.