Första maj i Telekompaketets tecken.

I skuggan av valet till Europaparlamentet pågår kampen om Telekompaketet nere i Bryssel och temperaturen steg rejält här hemmavid när DN igår publicerade den väljarbarometer, som man beställt hos Synovate. Fortfarande fokuserar både media och de etablerade partierna på Piratpartiet, som något enbart för fildelande ungdomar, vilket visar att de inte förstått dynamiken i det krig som pågått mellan tekniken, juridiken och politiken under de senaste tio åren. Partiets ledande kandidat inför valet den 7 juni svarar här på DN:s frågor.

Själv uppe rätt tidigt, hade jag tänkt ägna årets Första maj åt ett nytt mejl till Europas MEP:er, för att beklaga att mitt tidigare mejl inte ledde till att Christofer Fjellner (EPP-ED) fick tillräckligt antal underskrifter för att åter lägga 166:an på bordet, sedan 138:an ansetts vara i hamn, men att MEP:erna fortfarande kunde göra en insats för våra demokratiska fri- och rättigheter på internet genom att för säkerhets skull rösta antingen med GUE/NGL och iD, som lagt ett helt paket kallat Citizens Rights Amendments, eller PSE som lagt de ursprungliga tilläggen 138:an och 166:an till omröstning än en gång den 5 maj. För att förklara CRA hade jag ju fortfarande länken till Michael Carroll, som jag kunde använda i mejl till dem, som inte fått den informationen tidigare. Men, när jag sedan skred till verket med ambitionen att denna gång göra mejlen mera personliga till de enskilda individerna i vare medlemsland, genom att lägga in en länk till presentationen av Christofer på respektive lands eget språk, även om mejlet skulle skrivas på engelska, då insåg jag att jag var på väg att överskatta min förmåga. Efter en stunds kamp med mig själv formulerade jag sedan ett mejl till en del av mina bloggvänner, som också slåss för internets frihet genom bevakning av viktiga formuleringar i Telekompaketet:

Mina vänner!

För Åsa Torstensson är Sarkozy viktigare än Lena Ek; för Gunnar Hökmark är Sarkozys önskan att slå vakt om upphovsrätten, reglera marknaden och övervaka det franska folket viktigare än Fjellners engagemang, franska och svenska folkets medborgerliga rättigheter. Den som gapar över mycket, mister ofta hela stycket är förvisso klokt sagt, men om man bara låtsas gapa, får man heller ingenting. Återstår således Olle Schmidt och möjligen några till, som kan rösta antingen med GUE/NGL eller PSE. Inför dessa framtidsutsikter förmår jag inte att ladda om och skriva mejl till dels alla dem jag skrev till om underskrift av Fjellners förslag och dels alla andra för att uppnå en tänkbar majoritet för 138:an och 166:an. Som det känns just nu blir det Piratpartiet för min del, men jag ältar det ännu några dagar. Känner att jag gjort så gott jag förmått, nu måste jag tänka mera på min hälsa. Jag hade ett hjärtstopp i mitten av november, vilket Olof känner till, och måste nu röra på mig mera - gå ut i solen, njuta av våren och låta vinden blåsa bort alla sura tankar.

Ha en skön fortsättning på helgen!

Efter att ha läst inlägget ”(PP) och enfrågedemokratins framtid” hos Mitt i steget, klistrade jag spontant in samma meddelande där. Besökte sedan MinaModerataKarameller och blev hänförd över hennes energi och förmåga att fånga problematiken samt klä den i ord. Tack Mary det var verkligen ett livselixir! Jag har dock på vägen mot att vara den person, som jag är idag, förlorat en del av min tilltro till politiker, när jag ser att spelet blir viktigare än värderingar, varför jag inte längre känner samma tilltro till Gunnar Hökmark, som Mary. Själv kämpade jag med tankegodset om Överstatligheten vs Subsidiaritetsprincipen d v s nationellt självbestämmande under ett helt dygn, innan jag kom fram till att överstatligheten inom EU redan traskat så långt att den inte kunde göra halt när vi i Telekompaketet kommit till att det nu gällde frågan om vi bara ska vara kunder med ett civilrättsligt skydd eller om vi, som verkligen insett vad internet egentligen betyder för våra möjligheter att använda oss av våra demokratiska fri- och rättigheter, ska vara skyddade som medborgare med rätt att själva välja programvara och applikationer alldeles oavsett val av operatör samt vara försäkrade om en rättssäkerhet i hanteringen ifall någon påstår att man gjort intrång i deras rättigheter. Detta dygns reflektion gjorde att jag tappade tempo i mitt jobb att påverka MEP:er inom hela Europa, vilket naturligtvis gör att jag känner en viss avund i förhållande till S och V, som inte har några problem med den saken.

Går vidare på min runda till en del av mina bloggfavoriter: Jens O, som talar klarspråk om hur landet ligger med Telekompaketet; Erik Josefsson, som jobbar med saken på vänsterkanten; Intensifier, som pekar på de oklarheter som råder och vikten av CRA; Anohito, som tidigt insåg att blockpolitiken var på väg att ställa till en riktig röra; Scaber Nestor, som dagen till ära håller ett brandtal för facket, men avslutar i kamp för Telekompaketet; Kulturbloggen, som tycker att Piratpartiet behövs i EU; Anders Widén, som också slits mellan känsla och förnuft; Lars-Erick, som puffar för Olle Schmidt (FP) – ett alternativ om man inte röstar på PP; Mark Klamberg, som reflekterar kring Sveriges genomförande av EU:s datalagringsdirektiv; Erik Hultin, som tycker att Antipiratbyrån bör besinna sig; samt Lakes Lakonismer med en imponerande samling länkar, där nog förklaringarna till PP:s framgång i opinionen finns. I början av juni förra året hade jag inte en susning om vad Piratpartiet stod för, men FRA-debaclet öppnade mina ögon. Sedan dess har det varit en lärorik resa fram till idag. Avslutar med Badlands Hyena och William von Pamp:s första maj-tal Liberati till ära. Vad kan sägas efter detta? Allt för att synas i rampljuset, eller ...