Nätmedborgare – det ordet gillar jag!

Som ni förstår har jag undrat mer än en gång om det är riktigt klokt att ställa upp på att vikas ut i DN, som bloggande farmor. Men nu när jag ser det färdiga resultatet, så känns det faktiskt riktigt bra. Bilden av oss bloggare som fjuniga fjortonåringar torde nu ha fått sig en allvarlig knäck :-). En fluga gör ingen sommar, säger den obotfärdige, men jag vet att jag är i gott sällskap, när jag framhärdar att vi är i alla åldrar och att det är just det som är så givande. Ett tack till Hasse Rosén, som lyckades koka ner mitt surrande till något som jag kunde känna igen mig i. Ett tack också till alla som gjort inlägg på sina bloggar och sänt mig mejl med glada tillrop – ni är alla på olika sätt delaktiga i att jag vågade.

Sedan raskt över till DN Debatt om FRA och kommentarerna till debatten i gårdagens SVT Agenda. SOM-institutet har undersökt engagemanget för FRA-saken och DN:s debattredaktör har satt rubriken över inlägget, som författats av statsvetarna Ulf Bjereld och Henrik Oscarsson. Även om rubriken hade kunnat vara mera rättvisande till fördel för motståndet mot lagkomplexet, tycker jag att debattinlägget innehåller tolkningar av vitalt intresse för alla oss som bryr oss om våra demokratiska fri- och rättigheter samt skyddet för vår integritet, när vi vistas ute på nätet. Jag citerar ”Våra analyser bekräftar att det finns en påfallande stark åsiktssammanhållning i sakfrågor som rör övervakning och integritet – en åsiktssammanhållning som anstår en ny politisk konfliktdimension. Piratpartiet är kanske inte mer av ett enfrågeparti än vad våra etablerade partier uppfattades vara när de en gång bildades.” Det tycker jag är en intressant iakttagelse. Liksom följande ”Piratpartiet har gynnats av att de etablerade partierna har sovit och inte förstått sprängkraften i de nya politiska sakfrågor om integritet och rätten till kunskap/information som följer i den kommunikationsteknologiska utvecklingens spår. Det är en anmärkningsvärd kollektiv brist på lyhördhet från partiorganisationer som har till huvuduppgift att artikulera och kanalisera medborgarnas önskningar och behov.” Intressant.

Alla, som engagerat sig för att påvisa EU:s roll i det som sker här hemmavid och vill uppmärksamma andra på hur viktigt det är att svenska folket gör ett medvetet val av kandidat genom ett aktivt kryss på valsedeln, blev nog rätt långa i ansiktet under SVT:s Agenda-debatt. En något besynnerlig tillställning, då den mera rörde inrikespolitiska meningsskiljaktligheter än EU-frågor. Det enda av värde var att vi kunde dra slutsatsen att väljarna måste ta ansvar för att spänningarna mellan partierna i de båda blocken hålls intakt och inte skapar obalans, då hamnar regeringsbildarna i trångmål. Något, som redan skett genom flera EU-direktiv och en integritetskräkande nationell lagstiftning, där alla användare av internet ses som tänkbara brottslingar, vilka måste övervakas. Den saken berördes enbart med en koppling till upphovsrätten och Ipred-lagen, där bara V och MP var riktigt tydliga. Där saknades för övrigt flera av de partier som ställer upp i EU-valet.

Den mest aktuella debatten inom EU på åratal handlar om medborgarperspektivet i frågor som rör internet och den verkar våra Public Service-media inte kunna greppa. Här tips om en tråd att börja nysta i – varför inte IT-politiska debatter!? Ett tack till Erik Josefsson för den länken. Opassande tycker också att rubriceringen och inledningen av debattinlägget var märklig, men om man betänker att den ene statsvetaren kan ha svårt att lägga av sig sina ”socialdemokratiska glasögon” blir det kanske lättare att förstå. Då är SVT Agendas ”inrikesdebatt” svårare att förstå sig på, när det finns flera direktiv på gång och en del, som är väg att bli lag i Sverige; t ex teledatalagringen, som Hax, Erik, Intensifier och många andra försökt skapa ett intresse kring hos de media, som når ut även till de mindre flitiga internetanvändarna, vilka saken också angår. Till detta kommer ACTA-avtalet, där tips på intressanta länkar droppar in – här Michael Geist, som funnit en intressant rapport om läget i förhandlingarna. Därutöver har vi Polismetodutredningen, som med all säkerhet är ett resultat av ett lagarbete inom EU; Mark Klamberg har synat den närmare i sömmarna. Mark har för övrigt en artikel om FRA-lagstiftningen, som inte heller går av för hackor.

Sanna Rayman SvD skriver ”Jämn fajt. SVT förlorade”, vilket jag är beredd att skriva under på. Att ta upp frågan om demokratiska fri- och rättigheter och skyddet av vår integritet i förhållande till statsmakternas intresse av att vilja kontrollera medborgarna och belysa detta ur både de enskilda ländernas nationella perspektiv och ur ett europeiskt perspektiv och möjligen göra detta bara några dagar före valet, är med förlov sagt uruselt. Här finns en möjlighet att lära det svenska folket något om den bevakningsindustri, som skär guld med täljknivar både i Bryssel och här hemmavid, samtidigt som media skulle kunna bringa klarhet i varför det blivit så mycket farligare att leva i vårt land. En farlighet som berättigar staten att ägna sig åt all denna integritetskränkande övervakning samtidigt som partiledarna slipper riktigt tuffa frågor om vad ett sådant förhållningssätt kan leda till för samhälle i sin förlängning. I avvakan på det får jag nöja mig med att Karl Sigfrid gör ett försök att värja sig mot de värsta nidbilderna, vilka frodas inom den s k kultureliten. I hopp om att någon av dem läser här bjuder jag på ett kanonbra inlägg hos Ting och tankar.