Om att ro fanskapet i land m m.

Alla känner vi till fortsättningen på uttrycket ”Har man tagit fan i båten ...”. Men ibland undrar jag om man inte – alla risker i ett rankt fartyg till trots – borde kasta fanskapet tillbaka i sjön. Läser med nöje och avsevärd behållning kolumnen på SvD:s ledarsida. Där skriver Thomas Gür under den träffande rubriken ”Vi klarar trojanerna men inte politikerna” med en glöd som värmer, när FRA-kramarnas arrogans fryser alltför många människors tankeverksamhet till is. Mårtensson har också läst, i likhet med Anohito.

Det är mot den här bakgrunden, som vi måste se statsminister Fredrik Reinfelts ”utbrott” vid frågestunden i torsdags, vilket kändes som att han ställde mig och alla andra som röstat på Piratpartiet i skamvrån. Då rasade han alla pinnarna nerför stegen i min aktning. Även om många tecken i skyn talar för manipulatörernas segertåg, är jag långt ifrån ensam om att vägra släppa tilltron till det öppna demokratiska samhället. Här en bland många andra Erik Hultin. Detta även om politikerna tolkat sitt mandat, som något som folket gett dem att sedan överlåta till partiledarna att förfoga över. Till internets frihet hör möjligheten att på ett mycket enkelt sätt kommunicera med politikerna, även om jag undrar om de, med handen på hjärtat, tycker att det är så bra. Mest hörs en klagolåt och ibland undrar jag om det verkligen inte finns något närmare Bibelns ”om någon slår dig på högra kinden, vänd också den andra mot honom” än David Eberhards ”Ingen tar skit i de lättkränktas land”.

Vad många inte känner till är hur ACTA-avtalet för sin funktion – att beivra intrång i upphovsrätt och patenträtt – kommer att vara beroende av möjligheten att filtrera nätet. Något, som kan komma att åläggas teleoperatörerna, om inte politikerna tydligt sätter stopp för detta i direktiven för Telekompaketet. Intill dess vill jag göra allt jag kan för att göra så många som möjligt medvetna om vad som pågår, bland annat genom att puffa för detta lovvärda initiativ bland operatörerna – Integrity. Ett nyhetsinslag om ACTA fanns så sent, som den 9 juni i SVT Kulturnyheterna (9:51 minuter in i programmet) och där fick vi bland annat veta att statssekreterare Magnus Graner på Justitiedepartementet tidigare inte hört talas om att en lång rad lobbyister fungerar som rådgivare i USA, och har full tillgång till handlingarna, det kan Kulturnyheterna försöka slå i andra, men inte mig.

Dagen efter skrev Centerpartiets Johan Linander, att han sänt ut ett pressmeddelande i saken med bland annat följande: - Sverige måste som ordförandeland i EU ställa högre krav på att ACTA-förhandlingarna görs transparanta. Sekretess som leder till spekulationer om innehållet är enbart av ondo. Väljer något eller några av de andra förhandlande länderna ändå att sätta stopp för öppenhet så måste Sverige och EU allvarligt överväga om förhandlingarna ska avbrytas, avslutar Johan Linander.

Att Magnus Graner skulle vara ovetande låter som en saga, när en bloggande tant, med Ipred i färskt minne, började förstå vartåt landet lutade redan när jag läste artikeln i SvD undertecknad av Karl Sigfrid, Erik Josefsson, Erik Hultin och Erik Laakso den 22 februari 2009. Den 23 mars noterade jag att Jens Holm (V) ställt frågan i Europaparlamentet om ökad transparens kring ACTA och fått följande svar: "Kommissionen leder förhandlingarna i samråd med de behöriga kommittéer som rådet utsett. De frågor som hör till medlemsstaternas behörighetsområde samordnas av ordförandeskapet inom de behöriga förberedande organen före förhandlingarna så att medlemsstaternas åsikter återspeglas i förhandlingarna."

Ett par veckor dessförinnan hade jag visat min irritation över att våra Public Service-media var så sparsmakade ”när det gäller att redaktionellt spegla vilka risker som följer av att politiker låter upphovsrättens hökar skriva våra lagar”. Och nya debattinlägg från Karl Sigfrid m fl kom ett par dagar senare. Att Karl Sigfrid (M) gör gemensam sak med Erik Josefsson (V) kan naturligtvis tolkas som att ”Karl Sigfrid i sitt ungdomliga oförstånd inte begriper bättre”, men vi som deltagit i nätets diskussionssvärmar vet att här bryr vi oss i första hand om den kloka tanken och först i andra hand den politiska kulören. Medan ledande media på många sätt avfärdar alla ansträngningar att väcka de flugor som sover, tillåter man de facto att lobbyister får ett inflytande helt ovärdigt en demokrati.

Svalkar mig med att tänka på P1:s Lördagsintervju med GD Anders Danielsson, Säpo, som tidigare varit polischef i Malmö. Det var välgörande att lyssna på hans svar på Tomas Rambergs frågor. ”Vi ska förebygga allt sorts våld”, säger han och menar att Säpo måste vara aktiva i förebyggande insatser. I samtalet om den rapport, som bygger på uttalanden av anonyma personer verksamma i Rosengård, var han hälsosamt tydlig. Bilden stämde inte som någon beskrivning av allmäntillståndet, utan gällde mera på individnivån i vissa specifika fall. Brott bekämpar man inte med grova generaliseringar, var ett av många förtroendeingivande svar. Det är bara att hoppas att han står pall för trycket från den vulgärdebatt, som en del ledande politiker ägnar sig åt.

Sedan måste jag naturligtvis ta med Karin Thunbergs kolumn ”Framtiden tillhör både Pirater och alla Tanter”. Det är förunderligt att se vilka tankar som genereras när händerna är upptagna med praktiska sysslor som sopsortering. Sedan blir det inte sämre av att jag – en tant som röstat på pirater – får en chans att förfasa mig över att Sverige är så politiskt utarmat att man måste återvinna även gamla politiker. Här passar även en kommentar av William von Pamp.

Avslutar med en liten bloggrunda – Karl Sigfrid, skarpögd som vanligt; Lake, som gläds åt att en tongivande inom Centerpartiet puffar för PP i ALDEs partigrupp; Scaber Nestor om kreativ statistik; Leo om ett intressant radioprogram; Emma om detsamma; Isobel om kulturjournalistikens självvalda frånvaro (fisförnämt så det förslår enligt mitt sätt att se); Copyriot om en diskussion som ännu inte är inledd; Calandrella med sina funderingar under en rolig rubrik; och MinaModerataKarameller om riksdagsmännens uppgift ...

Intressant.