tisdag 7 juli 2009
Tidningskoncern vill låsa in sitt material.
Sedan jag igår noterade tidningskoncernen Stampens beslut på NT-bloggen att de med hjälp av teknik tagit ett första steg mot en inlåsning in sina tidningars material, kan jag idag notera att fler än Resumé skriver om saken. I SvD skriver Hanna Dunér en intressant artikel där hon även kollat in reaktionerna på Resumés artikel samt har ett antal länkar till andra med intressanta åsikter i saken. Tidningsutgivarnas Anna Serner säger till SvD:s Hanna Dunér att hon tror att detta är ett första steg mot att ta betalt för material på nätet. Något jag anade redan igår.
Men, jag noterar att tidningsutgivarna har delade meningar. Det finns en längre artikel i SvD ”Journalistiken viktigare än kanalen” om situationen på NY Times. NY T:s mål är att deras läsare ska hjälpa till att sprida innehållet och att tidningen kan engagera läsarna så att de kan skapa eget innehåll med kvalitet, som tidningen kan använda på sina sajter, berättar Dunér. Något, som jag uppfattar, är en strategi anpassad till internet.
Adam Erlandsson, som skriver om webb och teknik på SvD, har också ett inlägg Bygga mur mot Google funkar inte. Thomas Mattsson, Expressen kommenterar under rubriken Ja till Google, men nej till ACAP. Media means nothing gör också ett läsvärt inlägg. Medievärlden ställer frågan Varför vill ni kontrollera Google, Stampen? Det är en bra fråga, som säkert kan få många svar utöver de som Stampen själva är villiga att lämna. Joinsimon förklarar hur detta med ACAP (tekniken, som ska användas för detta) fungerar.
Isobel Hadley-Kamptz har också funderingar, liksom Digital PR bland några andra noteringar. Påfallande många undrar om inte Stampen håller på att göra bort sig. Avrundar med Scaber som har sin syn på vad som bidrar till tidningsdöden. Mera djuplodande skriver Karin Pettersson i Fokus. Intressant.
Vår demokrati blir diktatur med IT?
Blir glad när jag läser dagens inlägg på DN Opinion. Det är gruppen bakom Borgerligt nej till FRA, som visar att deras engagemang inte bara var ett tomtebloss. Men regeringen räddade kompromissen genom att tillsätta en utredning kring Säpos behov, varför de nu kan hävda att överenskommelsen är uppfylld. Det var en enkel manöver med tanke på den då pågående Polismetodutredningen, men sedan denna nu presenterat ett förslag, där undersökningsledaren och åklagaren ska kunna besluta om hemlig teleövervakning även i de fall när det saknas en skäligen misstänkt, går det att dra paralleller när det gäller synen på rättssäkerheten både i det ena och det andra sammanhanget. Vilken balans finns i det maktutövandet? Eller finns det en högre vision som i Kina, vilket Ola Wong skriver om i SvD med slutklämmen ”Men även om Green Dam bara blir en ineffektiv parentes har uppståndelsen återigen påmint Kinas 300 miljoner nätanvändare att de är under uppsikt, och på så sätt har den tjänat sitt syfte. För i slutändan är känslan att vara övervakad ett viktigare kontrollinstrument än någon teknisk finess”. Jag trodde inte att det var ett sådant samhälle, som politiker i Sveriges riksdag ville bygga. Samtidigt dyker en hädisk tanke upp i mitt huvud ”månne om Ericsson hade nytta av Sveriges satsning på FRA:s verksamhet när företaget fick uppdraget att förse miljoner av kineser med bredband?”. En affär som Computer Sweden skrev om för några dagar sedan.
Att debatten, när det gäller att reglera FRA:s verksamhet, hålls vid liv är bra och därför är det roligt se att även SvD, uppmärksammar sina läsare på debattinlägget. Och att bloggare håller ångan uppe – här några länkar till Lakes Lakonismer; Peace, Love and Capitalism; och Zac´s åsikter... Håller för övrigt helt med Erik Hultin Handling – inte ord är det som nu krävs.
måndag 6 juli 2009
Kyrkovalet den 20 september 2009.
Undrar hur många församlingsbor – medlemmar i Svenska Kyrkan – som är medvetna om att det är kyrkoval den 20 september i år? Då ska de väljas, som ska styra kyrkan under de kommande fyra åren genom beslut vid Kyrkomötet. Men, också de som är med och fattar beslut i såväl stiftet som den lokala församlingen. Kyrkomötet har 251 ledamöter, som väljs vid allmänna val och vilka som för närvarande är valda kan du se här. I år finns det 14 olika nomineringsgrupper, som tagit fram de kandidater, som församlingsborna kan rösta på. Det är allt från etablerade politiska partier till partipolitiskt obundna och lokala grupperingar.
Många medlemmar avstår från att rösta, vilket gör att besluten inom kyrkan inte är så väl förankrade, som man kan önska sig i en demokratisk organisation. Eftersom besluten i Svenska Kyrkan påverkar många människors liv är det viktigt att använda sin rösträtt. Vid föregående val hade Blidö församling det högsta valdeltagandet med 27,8 procent, medan genomsnittet i hela kommunen låg någonstans runt 14 procent. Det som är unikt för kyrkan är att rösträttsåldern är 16 år, vilket gör att även ungdomarna kan påverka vilka som väljs. För att kunna bli vald måste man vara 18 år, döpt och tillhöra Svenska kyrkan.
Sist men inte minst viktigt i Kyrkovalet är de val, som rör pastorat och samfälligheter samt den egna församlingen. Där beslutas om avgiften till kyrkan, vilken är av betydelse för barn- och ungdomsverksamheten, det lokala musiklivet och hjälp till människor i nödsituationer samt gudstjänster. Här bestämmer man också om kyrkans fastigheter och vilka som ska vara med i Kyrkorådet, som är kyrkans lokala arbetsgivare med ansvar för arbetsmiljön, vilket vanligtvis delegeras till kyrkoherden. Att kyrkan kan vara en förebild för andra organisationer när det gäller meddelarskyddet skriver Per Westberg om på sin blogg Kyrkoordnaren idag. Men, att det kan vara svårt att få ihop tillräckligt många olika grupper så att man kan tala om ett verkligt val, det berättade Kyrkans tidning om den 29 maj. Och det saknas inte arbetsuppgifter, vilket ett debattinlägg för några dagar sedan visar. Men om man vill se möjligheterna kan Brygubben bidra med något intressant.
Samtidigt är det många, som ifrågasätter de politiska partiernas engagemang i kyrkovalet, här t ex Hd.se ledarblogg. Har kollat runt och funnit följande bloggar som tar upp frågor kring Kyrkovalet 2009: Valblogg för Posk; Stillsam; Kristen vänster; Makten till folket; Käringen mot strömmen; Magnus Ahlkvist; Tidningen Dagens sommarbloggare; Carl Martin Haegermark och Jörgen Boström för att nämna några. Den som är intresserad av en kyrkopolitisk debatt inbjuds till detta av Seglora smedja i Stockholm den 6 september.
Tankar i natten tycker att det är dags för ett nytt påskupprop till stöd för flyktingbarnen, som inte får det stöd som FN:s barnkonvention ska tillförsäkra dem vid prövning av asylärenden. Anders Selholm bjöd in mig till en grupp på Facebook, som startats av Bengt Sjöberg i Filipstad, som skriver: ”Den 20 november firar Barnkonventionen 20-årsdag. Jag vill dra igång en aktion för att värna om flyktingbarnen. Sverige lever absolut inte upp till lagen när man utvisar apatiskt sjuka barn, sätter barn i förvar, nonchalerar intyg från läkare och psykologer och inte beaktar barnens asylskäl.”. Då jag tidigare engagerat mig till stöd för dessa barn, är det självklart att stödja även detta. Migrationsfrågan är i högsta grad aktuell just nu, eftersom EU under Sveriges ordförandeskap ska besluta om det s k Stockholmsprogrammet, som gäller en gemensam asyl- och migrationspolitik, vilket Kyrkans Tidning skrev om för några dagar sedan. Intressant.
lördag 4 juli 2009
Alex Schulman på vift.
Sedan jag gjorde mitt inlägg på NT-bloggen tidigare idag, med koppling till debattinlägget i DN, har Alex Schulman helt enligt ritningarna dragit till sig uppmärksamhet från en rad andra, som tycker att han inte kan få stå oemotsagd, även om somt egentligen borde förbigås med tystnad. Men, nog är det intressant att vända och vrida på det disharmoniska förhållandet mellan oss bloggare och en del traditionella medias journalister samt vissa proffstyckare och söka svar på frågan: ”Voffo gör di på dette viset?”
Det börjar likna besvärjelser. Genom att klassa bloggare med intresse för politik och samhälle, som något ovärdigt den kulturskapande eliten, finns dom inte. Så eliminerade spelar de ingen roll i den opinion, som skapar värden och därmed världen. Bloggarna kan fortsätta kräla omkring i bloggträsket utan inflytande hos den elit, som styr landet. Därför blir jag inte alls förvånad när jag läser Rosemaris inlägg på Kulturbloggen. Ur en klassanalys ser hon – rätt eller fel – att det är ett elitistiskt förakt som uttalats. Bloggen Bent resonerar och försöker förstå för att sedan uppdatera med ett inlägg på Newsmill av Isobel Hadley-Kamptz, som utgår från att det hela är ett enda stort skämt - en drift med gammelmedia. För oss, som tagit Alex på orden, blir det i så fall en lektion i konsten att möta en gycklare. Men det återstår att se.
Erik Hultin, som lagt ner åtskilliga timmar på CenterUppropet för att värna svenska folkets rätt att slippa FRA:s allmänna övervakning, reagerar på Schulmans drapa ur det perspektiv, som en medlem i ett tidigare folkrörelseorienterat parti, tagit för givet. Det är rart av Erik att utnämna mig som ett gott exempel på någon med möjlighet att påverka, själv vill jag nämna MinaModerataKarameller. Detta även om hennes partiledare slagit dövörat till. Det är hon i och för sig inte ensam om. Vi är många som blivit politisk vilsna på grund av all den integritetskränkande lagstiftning, som handlar om FRA, Ipred 1 och Ipred 2, datalagringsdirektivet, polismetodutredningen (där den kontradiktoriska principen enligt förslaget helt frångås, vilket äventyrar rättssäkerheten) samt ACTA-avtalet och Telekompaketet. Vad vet Alex Schulman om detta?
All makt måste balanseras. Så även medias makt och där kan bloggosfären spela en viktig roll. Inte i en konfrontation utan i en dialog. Men om Alex Schulman är intresserad av att föra en dialog är tveksamt. Ingen kan dock ta ifrån honom att han prövat att blogga på sitt eget oefterhärmliga sätt. Om han inte fått ut något av det – fine – då är det klokt att lägga av. Men om han för den sakens skull, ska anses ha förvärvat en kunskap om bloggandet, som ger honom rätt att skåpa ut oss andra och utfärda en bannbulla, det är ytterst tveksamt. När jag tar del av det tankegods, som en del ur vår så kallade kulturelit för till torgs, undrar jag om inte eliten av ren självbevarelsedrift måste börja studera vad som händer om man vistas allför länge i den syrefattiga luft, som vanligtvis finns på de höga höjderna.
Av egna erfarenheter vet jag att jag har haft nytta av mitt enkla ursprung och att jag föddes i en tid då en del i kultureliten odlade idéer om vikten att ta till vara landets begåvningsreserv, vilket gjorde det möjligt för arbetarklassens barn att förkovra sig och bli delaktiga i samhällsutvecklingen. Men med tiden har jag lärt mig vad makt gör med politiska ledare och att det enda språk de förstår är valnederlag. Inför risken att råka ut för ett valnederlag är en del beredda att låna sig till precis vad som helst. Men ur detta kommer inget gott. Är det i det ljuset, vi kan förstå Alex Schulmans inhopp i debatten om bloggars betydelse?
fredag 3 juli 2009
Förebud om en krigslist inför valet 2010?
Afk under några dagar försöker jag ta tempen på den politiska debatten med utgångspunkt från en del som pågår i Almedalen. Har redan gjort ett inlägg utifrån Sanna Raymans och Henrik Brors artiklar med fokus på Göran Hägglunds insats igår. Som förvarning inför det som komma skall i valrörelsen inför valet 2010 var det väldigt tydligt – väljare med dragning åt höger, som står upp för upphovsrätt och ogillar upplysning när det gäller internet, förenen eder!
Annars ser jag att lågvattenmärket passerats i ett inlägg av Johan Westerholm (S) hos Arvid Falk. Inlägget är på en så låg nivå att jag först har svårt att ta in att det är Johan Westerholm från Norrtälje, som skrivit detta. Johan har jag hittills betraktat som en intellektuellt begåvad person och god vän, varför jag nu bara kan finna en rimlig förklaring till hans kopplingar mellan den våldtäkt, som hans vän blivit utsatt för, och Piratpartiet. Det måste vara ett hjärnsläpp p g a solsting. Inte ens en spindoctors råd kan vara så korkat att man på allvar kan tro att det lönar sig att måla ut oss, som gillar att Piratpartiet står upp för medborgarrätten, som medborgare i de laglösas land. Detta nya ”vi”, som Anders Mildner skrev om häromdagen i SvD, finns inte i Johans och likasinnades föreställningsvärld. Deepedition har också noterat och ställer sig frågande inför Johans utläggning. Leo har också läst och förundras över bristen på logik.
Om detta ingår i Socialdemokraternas krigsplan inför nästa års val, hoppas jag få leva och ha hälsan länge nog att kunna göra en insats i en lokal avdelning av Piratpartiet och ta upp kampen med alla de politiker, som vill vinna val genom att vädja till de lägsta instinkterna hos väljarna. Jag tror fortfarande att kunskap är makt och att väljare kommer att straffa de partier, som medvetet väljer fulspel som strategi. Det sista skrev jag innan jag läst vad Hax själv skrivit och Anna Trobergs funderingar kring en del piraters oförmåga att hantera den situation som uppstått. När jag sedan läser Hax förstår jag att ledande socialdemokrater fått god hjälp av Expressen, men nog undrar jag om inte Johan och andra hugger för snabbt på det betet. Hax har här berättat om bakgrunden. MinaModerataKarameller reagerar som vanligt sunt på det, som gräddan av lokala och centrala politiker samt en del journalister bjudit svenska folket på, även om hon inte går så långt att hon är beredd att bli piratpartist på kuppen. Opassande ställer sig också frågande till den moraliska panik som grasserar.
Efter att ha kollat på Fores sändning på Bambuser från deras seminarium Fred efter Pirate Bay? igår, verkar det finnas hopp om en mera fruktbar diskussion, om upphovsrättens utformning i en digital tid, än den, som syns och hörs bland våra riksdagsledamöter. Detta även om advokaten Monique Wadsted likt den ståndaktige tennsoldaten stod upp för den gällande lagstiftningen på ett sätt, som stärker min och andras intryck att hon varit starkt delaktig i Ipred-lagens tillkomst. Hon var dessutom så arrogant att det nog blir fler än Erik Hultin som drar slutsatsen att vi gör klokt i att göra ett rejält uppehåll med konsumtion av musik och film en tid framöver. Isobel Hadley-Kamptz var lysande när hon betonade hur upphovsrättsindustrin bidragit till radikaliseringen bland internets användare och hur politikerna bidragit till polariseringen i politiken. När Erik Josefsson ställde frågan om den lagstiftning, som ligger i pipen – ACTA, Ipred 2 och Telekompaketet – markerade han att vi fortsatt är på alerten.
Att bredbandsleverantören Ephone enligt DN, SvD, Expressen och Aftonbladet gör det möjligt för internetanvändare att rösta om de ska överklaga tingsrättens dom när det gäller det första Ipred-målet är klokt – bättre reklam för sina tjänster kan de knappast göra. Vem vill inte vara kund hos ett företag som står upp för sina kunders rättssäkerhet?!
Den kristna högern i Sverige?
Läser Sanna Raymans hyllning till KD:s partiledare Göran Hägglund i dagens SvD och slås av tanken att KD:s spindoctors upplägg inför valet 2010 är detta – att markera den kristna profilen ur ett högerpopulistiskt perspektiv. Samtidigt blir jag besviken när en begåvad person som Rayman för stunden köper det upplägget för att rädda KD kvar i riksdagen, istället för att hålla garden uppe mot en utveckling där den kristna högern vinner terräng även här i Sverige. Kamrat fyra procent är så viktig att Sanna Rayman ignorerar i de journalistiska invändningarna. Att Göran Hägglund tydligt står upp för upphovsrätten kan väl inte legitimera allt annat? Det är han ju för övrigt inte ensam om.
Henrik Brors i DN ser klarare att det handlar om ett aggresivt utspel mot en tänkt kulturelit med vänsterstuk och avslutar ”Hans ensidiga ”krig” har nu gått så långt att om det inte blir någon reaktion riskerar en fortsatt upptrappning att framstå som en desperat kamp mot väderkvarnar”.
Jag tycker att det är rätt uppenbart att KD är för moderaterna vad S D är för Socialdemokraterna och andra partier med maktanspråk – att locka till sig väljare, som inte gärna vill inse att de är i behov av upplysning för att inte gå vilse. När jag tänker på att det finns och har funnits troende lärda och vetenskapsmän, som framhållit och ännu så länge framhåller upplysningsidealen, blir jag rädd när jag märker politikernas glidningar för att ta och behålla makten och då inte drar sig för att göra det fördomsfulla till en dygd. Gud bevare oss för den strategin inför valet 2010.