Mejl till stadsnätets bolagsstyrelse om avlyssning m m

Sedan jag lyssnat på radio och läst såväl tidningar som webbnyheter om att Svenska Stadsnätsföreningen håller på och trimmar in ett system för att myndigheter ska kunna komma åt våra data även hos de lokala stadsnäten, d v s datauppgifter även inom landets gränser, kan jag bara använda mig av den lilla makt man kan ha som kund till att försöka ställa lokala politiker till ansvar. Om Tele 2 kan sätta sig på tvären borde det vara möjligt att ställa det politikerstyrda Etanet AB mot väggen när det gäller skyddet för kundernas personliga integritet och rättssäkerhet. Därför har jag sänt detta mejl till styrelsens ledamöter och ersättare samt för kännedom även revisorerna. 

"Som kund hos Etanet AB undrar jag vilken ställning som styrelsen tagit när det gäller Svenska Stadsnäts överenskommelse med företaget Maintrac, som fått i uppdrag att ta fram det gränssnitt som krävs för att EU:s datalagringsdirektiv och lagen om datalagring ska kunna följas. I dag görs det här arbetet av säkerhetsklassad personal hos Maintrac, men över tid så kommer det att automatiseras, säger Mikael Ek, VD i Svenska Stadsnätsföreningen på föreningens hemsida. 

Sveriges Radio och olika media har också rapporterat om saken. Då det är förenat med ett mycket allvarligt hot mot kundernas rätt till skydd för den personliga integriteten och rättssäkerheten måste även lokala politiker ta ställning till om de ska traska patrull eller om de ska påverka arbetet i en riktning där respekten för kundernas integritet och rättssäkerhet upprätthålls. 

Ber om svar så snart som möjligt. 

Vänligen 

Gun Svensson

Kandidat för Piratpartiet i EU-valet 2014" 

Väntar med spänning på deras svar.

När inte bara FRA (som byter data med USA:s NSA) utan även Säpo och Polisen ska få automatiserad tillgång till våra data behöver vi stärka vårt förhållningssätt och göra klart för oss varför det är viktigt att slåss för att respekten för vår personliga integritet och rättssäkerhet upprätthålls. Den uppfattning, som Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg gör sig till tolk för borde vara varje anständig regerings. Istället kan man läsa mellan raderna att hon fått kritik för att hon i kraft av sina kunskaper håller fast vid sitt försvar till stöd för allas våra rättigheter.  

Anna Troberg låter sig inspireras av en katastroffilm från Hollywood när hon konstaterar "Det fina med att betrakta världen omkring sig genom genom konstens brännande lins är att det inger en rejäl dos hopp. Katastroffilmer slutar nästan alltid väl. När det ser som mörkast ut det vänder det alltid. Eller som det hela uttrycks i just “Independence Day”:

It ain’t over until the fat lady sings.

Det inger mod - tack för det!
Intressant?

Livet i smått och stort

Det är nu drygt tre månader sedan jag gjorde ett blogginlägg. Då jag valt att fokusera på styrketräning för att förbättra mina chanser att få vara med ett tag till, har det inneburit att jag undvikit stillasittande framför datorn. Något som i sin tur lett till att jag känt en viss bävan inför ett nytt blogginlägg. Dagar har kommit och gått och mina dagliga tidningar Svenska Dagbladet och Norrtälje Tidning har hållit mig ajour med världen utanför. Inte så sällan har det kliat i fingrarna att sätta tankar på pränt, men sedan har jag lutat mig tillbaka och tänkt på vad något av alla mina härliga medmänniskor gjort mig medveten om – medan du vilar verkar den högre makt, som alla goda människor bär inom sig.

Trygg i den förvissningen har jag inte känt något större tryck att ta till orda här på nätet. Inte förrän idag när ”gubbjäveln” Svante Lidén i AB berättar om sitt livs första house-party. Om och om igen har jag läst hans berättelse om upplevelsen av Swedish House Mafia på den nya nationalarenan i Solna och skrattat riktigt gott. Tänk att någon,15 år yngre än jag, har svårt att hänga med! Trots det förstår jag att det handlar om rytm och förmågan att skriva kod så att tekniken kan presentera ljus och ljud så att människor oavsett ålder påverkas och i den, som inte är helt förstockad, väcka lusten att interagera. ”Det går inte komma undan, man susar iväg som Omar på flygande mattan. Härligt.” skiver Lidén. 

Trots det väljer han för kvällen det trygga och invanda ”Mozart, ett säkert kort. På topplistan varje vecka – i 250 år.” Själv konstaterar jag att det ena inte behöver utesluta det andra.

Teknikrädsla eller teknikintresse? En fråga som genomsyrar utvecklingen i vår tid på samma sätt som främlingsrädsla eller främlingsintresse.

Det senare gör att jag trots att hälsan lägger hinder i vägen, försöker hålla mig ajour med den diskussion som förs om nätets möjligheter, väl medveten om att jag och andra får oss till livs en hel del som vi helst av allt vill slippa. Men, allt mänskligt har sina avigsidor och bara för att vi inte vill se försvinner det inte. Här hjälper endast tålamod och sakliga argument.

Vänner av ordning vs rättssäkerheten.

En liten gnutta hopp om en anständig svensk rättvisa tänds när jag läser debattinlägget hos SVT Debatt av Brita Sundberg-Weitman, pensionerad lagman och docent i folkrätt, rubricerat Svenska journalister ljuger om Assange. Det hedrar Brita S-W att hon går mot strömmen i en rättssak där en lång radda av landets feminister ser rött, då de är övertygade om att Assange är en fähund som vill smita undan sitt ansvar. Den dokumentär som Brita S-W nämner sändes i SVT i början av april 2011. och är inte längre tillgänglig på nätet

Samtidigt går det inte missa att många såväl män som kvinnor är rejält trötta på att snart sagt allt som händer i samhället ska tolkas men framförallt misstolkas med hänvisning till berörda individers kön. Irritationen däröver går också till rejäla överdrifter på sina håll, även om det också finns bloggare, bl a Jinge, som försöker se nyktert på saken. Men helt klart är rättssäkerheten både för Julian Assange och de berörda kvinnorna är i fara när saken blivit politik på högsta nivå, vilket bl a SvD skrev om häromdagen. Hos bl a SVT.se kan vi nu ta del av Assanges egna ord från balkongen hos Ecuadors ambassad i London.

För min egen del förhåller jag mig rätt kritisk till hur saken hanterats av rättsväsendet och kan mycket väl förstå varför idéerma om att Assange riskerar att bli utlämnad till USA kunnat slå rot både här i Sverige och runt om i världen. Gillar skarpt Anna Trobergs debattinlägg på SVT Debatt för några dagar sedan. Utan några andra jämförelser tänker jag på Hannes Råstams Fallet Thomas Quick. Där blir det också väldigt tydligt att företrädare för rättssamhället måste gå en repetitionskurs med fokus på rättssäkerhet om Sverige ska undvika fler rättsskandaler.

Sedan måste jag säga några ord om rättssaken i Moskva där några medlemmar ur gruppen Pussy Riot dömts för hädelse då de anses ha vanhelgat den ortodoxa kyrkan genom att använda den som plattform för sin kritik mot Putin. Andres Lokko gör i sin krönika i SvD en mycket intressant iakttagelse när det gäller journalisters och andras engagemang för upprorsmakarna i Moskva i jämförelse med två av deltagarna i London-kravallerna för ett år sedan. Bland kommentarerna finns även ett blogginlägg av Hans Wåhlberg värt att ta del av. Yttrande- och åsiktsfriheten kräver insikt utifrån många olika aspekter hos alla som säger sig veta vad som kännetecknar en demokrati.

Självklart är det enklare att försvara olika kulturella aktioner än bataljer mellan aktivister och poliser, som inte så sällan växer fram ur motsättningar dem emellan. Men, varken vänner av ordning eller slagskämpar är de mest begåvade när det gäller att värna våra demokratiska fri- och rättigheter.

Intressant?

Verktyg för rättstrygghet.

Den som med hjälp av bland annat artiklar i Nyheter24 och Aftonbladet drar sig till minnes händelsen vid Hornstulls Tunnelbanestation i februari 2010, då journalisten Jesper Nilsson råkade ut för ett par polisers allt annat än proffsiga agerande, gillar nog nyheten om att medborgarrättsorganisationer i USA utvecklat en app för att filma polisövergrepp, vilket Ny Teknik skriver om. Medborgarrättsorganisationer i USA hoppas kunna komma tillrätta med de rötägg inom poliskåren, som genom sitt agerande sabbar allmänhetens förtroende för alla de poliser som gör ett bra jobb. Rättssäkerhet är helt nödvändigt för att medborgarna ska respektera polisen och andra myndighetsutövare – något av en grundbult i vårt samhälle. Det är med respekt som med kärlek – inget man kan kräva, utan något som berörda parter måste göra sig förtjänta av.

En omläsning av kommentarerna till bl a Lars-Ericks blogginlägg i februari 2010 visar dessvärre att bl a England lagstiftat om förbud mot fotografering av poliser under tjänsteutövning. Oroande tecken i tiden? Svensk Myndighetskontroll skrev också om ytterligare ett exempel när poliser under tjänstutövning uppträdde väldigt oproffsigt mot en bilist. Ingen bra PR för polisen precis, varför Michael fann anledning att göra ett utdrag ur Polisförordningen ”4 kap. 1 § Anställda inom polisen skall i arbetet uppträda på ett sätt som inger förtroende och aktning. De skall uppträda hövligt, hänsynsfullt och med fasthet samt iaktta självbehärskning och undvika vad som kan uppfattas som utslag av ovänlighet eller småaktighet.”

Med tanke på vartåt ett motsatt beteende leder, undrar jag naturligtvis vilket parti som blir först med att utveckla en strategi så att människor med teknikens hjälp kan stärka sin egen och andras rättstrygghet. Det politiska spelet kring The Pirate Bay och domen mot Peter Sunde visar att det vi inte trodde vara möjligt faktiskt har hänt. Opassande skrev tidigare om Peter Sunde och en liten inventering för att hjälpa oss att friska upp minnet. Väl där måste vi klarlägga vilka lärdomar vi kan dra av det som har hänt och hur vi bäst hjälper Peter Sunde. Hos Sagor från livbåten läser jag på nytt en annan minst lika märklig historia, där upphovsrätten används för att förhindra en kritisk granskning. Markus Lake Berglund ger oss ytterligare exempel på hur knöligt livet på nätet blir med dagens lagstiftning kring upphovsrätten.

Intressant?

Hinder för kunskapsbyggande gynnar Piratpartiet?

Paul Whitney, en bibliotekarie från Kanada, berättar om de senaste förändringarna i den kanadensiska lagen om upphovsrätt som ger mycket begränsade möjligheter till ett gränsöverskridande utbyte av verk för personer som blinda eller har andra funktionshinder. Whitney utvärderar också de kanadensiska delegationens bidrag till WIPO SCCR och diskussionerna om ett fördrag för personer som är blinda eller har andra funktionshinder.

Vill du veta mera om den diskussion som pågår i Kanada och i EU Kommissionen om handelsavtalen CETA och ACTA är Michael Geist en mycket tillförlitlig källa. Har just tagit del av hans blogginlägg där han berättar om att EU Kommissionen (efter EU-Parlamentets Nej till ACTA) avser att rulla tillbaka arbetet med handelsavtalet mellan parterna i ACTA till den nivå, som avtalet mellan EU och Korea ligger på. Det senare har varit i bruk under ett år. När detta antogs i EU-parlamentet fanns inte samma medvetenhet om innebörden av innehållet som det idag gör, när det gäller ACTA och CETA. Michael Geist har lagt tid på att gå igenom de olika avtalen och jämföra likheter och skillnader. Den genomgången visar problemen med det hemlighetsmakeri som rått när det gäller alla dessa avtal.

Han berättar också att de parter som berörs av handelsavtalet mellan Canada och EU (CETA) ska träffas i denna vecka och han råder då bägge sidor att bli överens om en omedelbar publicering av utkastet i slutet av denna förhandlingsrunda, så att allmänheten kan ge välgrundade kommentarer om inriktningen av avtalet. Även om berörda politiker skulle hörsamma hans goda råd är det tveksamt om dom, som haft fingrarna i denna syltburk, kan återvinna det förtroende som de förlorat längs vägen.

Medan riksdags- och parlamentsledamöter lägger mycket av sitt krut på att försvåra tillgängligheten på nätet, anser framförallt unga människor att det behövs nya friska vindar i politiken. I en intervju i The Reikjavik Grapevine i mitten av december förra året berättade en grupp pirater på besök från Berlin om deras partigrupp och framgångarna i delstatsvalet och i en artikel igår berättar parlamentsledamoten Birgitta Jónsdóttir att hon är på väg att etablera Piratpartiet på Island. Här hemma laddar PP för en utveckling av sin politik medan de etablerade partierna kivas på höger- respektive vänsterkanten.

Häromdagen kommenterade Expressen i en ledare Carl B Hamiltons idé att den borgerliga Alliansen borde bilda ett enda gemensamt parti. Detta kommenteras idag av SvDs PJ Anders Linder, som talar sig varm för en valsamverkan. Expressen hade också i sin pappersutgåva några stort uppslagna artiklar om konvulsionerna inom Socialdemokraterna sedan Juholt lämnade och medan Stefan Löfven håller på att bli varm i kläderna. K G Bergström tycker synd om Håkan Juholt men framhåller att Juholt själv inte är utan skuld till det som hände. Ett annat exempel är Karin Svanborg-Sjöwalls signerade ledare i DN.se Välfärd: Från Branting till Breivik, där hon kommenterar en artikel i tidskriften Tiden av Klas Gustafsson mot bakgrund av hur Aftonbladets Åsa Linderborg och en del andra socialdemokrater hanterar den komplexa bild som Breiviks illdåd är sammansatt av.

Söker både hos Magasinet Tiden och Kulturtidskriften Tiden, men finner inte den artikel som inspirerat Karin Svanborg-Sjöwall. I sanningens namn borde hon ha hållit öppet för att varken Aftonbladets kultursida eller Kulturtidskriften Tiden speglar den breda debatt som pågår bland socialdemokrater. Bara på min korta surftur fann jag t ex en artikel av Marika Lindgren Åsbrink om Incitamentssamhället som leder mig vidare till en kommentar av Stigbjörn Ljunggren Att bestiga rätt kulle. Min bonnanalys är att det finns en fara i att gräva ner sig i sitt eget ideologiska dike så djupt att man inte märker att en ny tid kräver nya redskap och att många söker efter vägar bort från den polarisering som bär åt häcklefjäll. Ljunggrens ord om ”rätt kulle” utmanar orienteringsförmågan. Intressant?

Om rätten att fritt umgås på nätet.

Människor har i alla tider visat varandra exempel på företeelser, som man vill uttrycka en uppfattning om, utan att man därmed riskerat att bli ställd inför en domare eller krävd på ersättning för att saken/bilden/texten visats i ett sammanhang som rättighetsinnehavaren inte har föreställt sig. Tack vare internet har den sidan av livet synliggjorts och då har det blivit tydligt hur otidsenlig dagens upphovsrätt är utformad. Immateriell rätt är något helt annat än ägaderätt. Det visste de lagkloka redan på 1700- och 1800-talet då upphovsrätt blev en rättighet mera för kreatören än de företag, som köpt upp rättigheten, samtidigt som allmänintresset eller samhällsintresset också vägdes in. Men, när vi idag kan se hur de flesta politiker i riksdag och parlament försummar sitt ansvar för allmänintresset och främst går egenintressets ärenden, då har det gått käpprätt åt skogen..

Det senaste exemplet är bloggaren Genusfotografen som berättat vad som hänt honom sedan han publicerat bilder som han haft som underlag för sin analys och kritik på nätet. Självklart upprör det människor som är engagerade i diskussioner om genusperspektiv i olika sammanhang, men det borde också uppröra alla och en var, som i åsikts- och yttrandefrihetens namn vill kunna diskutera allt som intresserar dem – inte bara a f k utan även på nätet. Att riksdagen, som stiftar våra lagar, ser annorlunda på publicering om den görs på nätet, det har även drabbat journalister. Här berättar Patrik Kronqvist, Newsmill och sina erfarenheter som redaktör för studenttidningen Lundagård. Förutom goda råd till riksdagen ger han också råd till den som blir uppvaktad av den s k Bildombudsmannen. Han skriver ”På kort sikt kan riksdagen stryka de formuleringar i dagens upphovsrättslag som missgynnar digitala publiceringar. På längre sikt bör man införa en princip om fair use liknande den amerikanska som ger ett brett skydd åt exempelvis kritik och parodier”.

Ajour skriver också om saken och visar (med stöd av en bild från Facebook) att företagets reaktion inte i första hand gäller upphovsrätten utan det faktum att bilderna blivit analyserade och kritiskt granskade med koppling till det företag som använt dem i sin publika produkt. I detta företags ställe agerar den bildbyrå, som äger upphovsrätten, för att straffa den som vågat kritisera. DN.se och Aftonbladet uppmärksammar också saken. (Intressant skillnad i rapporteringen). Bloggaren Den hälsosamme ekonomisten har i detta exempel funnit ett skäl att rösta på Piratpartiet, om inte de etablerade partierna vaknar upp och visar att man bryr sig. Rätt tänkt – det finns bara ett sätt att komma framåt i denna sak. Skapa opinion för en annan tingens ordning och rösta på dem som inser att upphovsrätten måste reformeras och yttrandefriheten försvaras! Paulina Neuding i SvD jämför inställningen till yttrandefriheten i USA och Europa och visar med hänvisning till Europadomstolens domar att Europakonventionen ger ett mycket svagt skydd för rätten att tycka och tänka fritt. Att tänka fritt är stort. ”Att tänka rätt är större – och vad det innebär avgör politikerna”, konstaterar hon. Varför? Ja, de stiftar lag. Europakonventionen är inte av Gud eller någon annan högre makt utgiven.

En annan som råkat illa ut på grund av den snedvridna lagstiftningen kring upphovsrätten och politikernas särbehandling av personer, som gör saker tillgängliga på nätet, är Peter Sunde, tidigare talesperson för The Pirate Bay. Den som vill hjälpa Peter kan här skriva under ett stöd för hans begäran om nåd. En person som mer än många andra bidragit till en ökad medvetenhet om informations- och kommunikationsteknikens möjligheter borde belönas istället för att sättas i fängelse samt betala 100 miljoner kronor i skadestånd. Peter kommenterar den support han har fått de senaste dagarna. Att regeringen har problem med insikten när det gäller kreativa processer, det visar Newsmill-artikeln Skolministern slopar estetisk verksamhet i strid med forskningen, där en gymnasielärare berättar vad som hänt den tidigare programöverskridande obligatoriska kursen Estetisk verksamhet. Den har strukits!!!

Samtidigt pågår lobbyarbete och förhandlingar världen runt där företag, som köpt upp patent- och upphovsrätter vill kringgärda sina ”ägodelar” med skärpta lagar och avtal. På EU-nivå har vi handelsavtalen ACTA och CETA och här i Sverige pågår diskussioner om hur företagens upphovsrätter sätter käppar i hjulen för människors naturliga umgänge på nätet samt för folkbiblioteken. Om e-böcker på biblioteken skriver bl a Maria Sidén i LitteraturMagasinet. Att man sitter fast både här och där kan helt tillskrivas den helt otidsenliga upphovsrättslagstiftningen. MEP Christian Engström och Rick Falkvinge har formulerat ett alternativ som kan laddas ner här.

På grund av att många jounalister (mot bakgrund av sitt egenintresse ?) ser det som en viktig principsak att försvara de immateriella rättigheterna, hur de än ser ut, är det hart när omöjligt att få igång en seriös diskussion i etablerade media om orimligheterna i nuvarande lagstiftning. Samtidigt måste informationen om Creative Commons licenser finna vägar att nå ut till folket och då måste det ske genom upplysning på nätet. Twittrade en fråga om någon kände till hur CC används i skolan och fick svar från Kristina Alexanderson: - : ”I webbstjärnan hade vi ca 10000 elever som använde cc, många använde cc, och licensierade sitt innehåll. Sedan har Skolverket en guide för lärare i creative commons och den laddas ner via deras webbplats. Hur många gymnasieelever finns det totalt i landet? Någon som vet? En snabb koll i materialet och jag ser att det verkar vara utformad enbart utifrån kreatörens synvinkel. Men minst lika viktigt är det naturligtvis att elever, lärare och skribenter i allmänhet får kunskap om var man kan hitta material som man fritt kan använda om man anger källan. Den animerade filmen på YouTube är informativ, men den borde också kompletteras med en film om värdet för samhällslivet av att människor oegennyttigt delar med sig av material till andra. Men det är klart, med den lagstiftning vi har runt upphovsrätten har den insikten sedan länge legat i träda.

Intressant?

ACTA återuppstår med CETA

... eller Hur EU och Kanada använder CETA som bakdörrsmekanism för att återuppliva ACTA. Texten här nedan har jag funnit hos Dr Michael Geist, Kanada. Han är professor vid universitetet i Ottawa, där han innehar en kanadensisk forskningsprofessur i Internet- och e-handelslagstiftning. Dr Geist är en internationellt etablerad kolumnist på frågor om teknisk lagstiftning med en regelbundet återkommande kolumn i Toronto Star och Ottawa Citizen.

Med hjälp av Google Översätt har jag översatt en text på Michael Geists hemsida:

”Förra veckan beslutade en överväldigande majoritet i Europaparlamentet att avvisa ACTA och slog ett hårt slag mot förhoppningar hos dem som föreställde sig att man med avtalet hade nått en milstolpe som skulle sätta en ny standard för immateriella rättigheters efterlevnad. Europeiska kommissionen, som förhandlar handelsavtal som ACTA på uppdrag av Europeiska unionen, har lovat att återuppliva det svårt skadade avtalet. Det mest uppmärksammade draget har varit att be EG-domstolen att uttala sig om Actas förenlighet med grundläggande europeiska fri- och rättigheter med förhoppningen att en gynnsam dom kan göra det möjligt för Europaparlamentet att ompröva frågan.

Medan domstolens remiss har väckt störst uppmärksamhet, rapporterar jag i min kolumn (Toronto Star version, hemsidans version) att det finns en alternativ hemlig strategi där Kanada spelar en central roll. Enligt ett nyligen läckt dokument planerar EU att använda Canada - EU Trade Agreement (CETA), som närmar sig slutskedet av förhandlingarna, som en bakdörrsmekanism för att genomföra ACTA:s bestämmelser.

CETA:s IP kapitel har redan väckt uppmärksamhet på grund av patentkrav och EU: s läkemedelslagstiftning som skulle öka regionala vårdkostnader med miljarder. Men den verkligt stora nyheten kan vara att samma kapitel innehåller en nära ord för ord kopia av ACTA. Enligt ett läckt dokument, daterat februari 2012, har Kanada och EU redan enats om att införliva många av ACTA:s verkställighetsåtgärder i CETA, inklusive reglerna om allmänna skyldigheter om kontroll av efterlevnaden, säkra bevisning, skador, förelägganden och gränsöverskridande riktade bestämmelser. En av dessa bestämmelser har uttryckliga hänvisningar till Acta. En jämförelse mellan Acta och det läckta CETA kapitlet redovisas nedan.

EU har också föreslagit att införliva ACTA:s kapitel om straffrättsliga åtgärder och samarbete i CETA. De straffrättsliga bestämmelserna var målet för Europaparlamentets kritik för deras brist på proportionalitet och svårigheter att tillämpa”.

- - -

Av utrymmesskäl kan jag inte ta med den jämförelse mellan Acta och CETA som Michael Geist skriver om. Men den som är intresserad kan finna den här på hans hemsida.

Hå, hå, ja, ja. Undrar om ledande politiker inser vad som händer i folkdjupet när vi här nere upptäcker att det blir viktigare för våra folkvalda att till varje pris få rätt än att ha rätt. Så länge som lagstiftningen för upphovsrätt och patent ser ut som den gör vore det rent ut sagt för dj-ligt att skriva under den här typen av avtal.

Som jag skrev till Acta-draken Marielle Gallo den 28 juni ”Intill dess att vi inom EU har en vettig lagstiftning kring upphovsrätten, ser jag dock ingen anledning för Europaparlamentet att säga Ja till ACTA-avtalet. För ett avtal gäller: Undertecknade avtal skall hållas och kan inte ensidigt ändras av endera part. Ett underskrivet avtal är mycket svårare att förändra än en lag eftersom andra berörda parter måste vara villiga till det. Avtal är som bekant av en fundamental betydelse för affärslivet. Lagar är detsamma för samhällslivet. Ber dig därför ha förståelse för anledningen till att jag och andra så envetet motarbetar ACTA-avtalet”.

Tidigare idag gladde jag mig åt rapporterna från Hax, Christian och Rick om att det regnar blommor över de MEP:er som röstade Nej till ACTA i förra veckan. Själv firar jag min egen 75-årsdag med att leverera en bukett till en MEP i EPP-gruppen från Polen. Men, säg den glädje som varar :( Samtidigt håller det inte att hänga läpp, utan nu gäller det att hjälpas åt att sprida berättelsen om hur våra politiska ledare och byråkraterna i kommissionen jobbar.

Vi kan bara hoppas att Europadomstolen sätter en ära i att vara väl insatt i de frågor som gäller internet och e-handel eller att de har förstånd att kalla in sakkunniga som inte sitter i knäna på branschintressen utan sakkunniga som insett att det råder en mycket allvarlig obalans mellan egenintresset och allmänintresset när det gäller immateriella rättigheter.

Intressant?